Rapport om medeltidens litteratur!
[Inledning & metod] [Resultat] [Reflektioner]
Giovanni Boccaccio
Boccaccio var en italiensk författare under mitten av 1300-talet. Han är känd för att lägga till erotiska händelser och för sin satir mot kyrkan. Vissa anser att han utvecklade novellen till en konstform.
Han kom i kontakt med litteratur på en resa till Neapel och mötte där också den vackra Fiammetta som därefter influerade nästan alla Boccaccios texter, bl.a. "Il filocolo" och "Il filostrato". Det mest kända verket av Boccaccio är "Decamerone", som handlar om 10 ungdomars flykt undan pesten i Florens och historier de berättar för att fördriva tiden.

Geoffrey Chaucer
Chaucer var en engelsk diktare under slutet av 1300-talet. Han är den mest betydande människan för det engelska språket efter Shakespeare. Han skrev väldigt roligt och spännande och betonade i sina verk hur personerna såg ut, deras sätt och vad de var bra på, ett unikt skrivsätt under medeltiden.
Ett känt verk av honom är "Canterbury Tales" som inleds med en ramberättelse. Denna berättar om några människors vallfärd till en grav i Canterbury, då de bestämmer sig för att liva upp stämningen med historieberättande, vilket resulterar i de 24 berättelserna. De skulle egentligen ha blivit 120 st., men Chaucer hann aldrig klart innan han dog.

Francois Villon
Villon levde under mitten av 1400-talet och hade en svår barndom. Han började på brottslighetens bana efter att ha mördat en präst och började så småningom skriva dikter och senare större diktsamlingar. Även om hans verk är fräcka och handlar mest om sluskar, skrev han mycket elegant. Temat i hans dikter är döden och den snabbgående tiden.
"Stora testamentet" består av hans avsked av världen innan han ska hängas.
"Lilla testamentet" var hans första diktbok, i vilken han ger allt han har till tre nakna tiggarbarn. "De hängdas ballad" är den mest kända av hans ballader och handlar om hans funderingar och ångest före galgen. Balladen var hans bön om förlåtelse hos myndigheterna och var troligen det som faktiskt lät honom slippa galgen till slut.

Den poetiska Eddan ("Den äldre Eddan")
Man tror att dikterna i "Den poetiska Eddan" berättades muntligt från generation till generation redan på 800-talet e.kr. och att de sedan skrevs ned någon gång på 1200-talet av okända isländska författare på vikingatidens språk. Man vet säkert att dikterna inte kan ha skrivits tidigare än år 700 eftersom det var då man övergick till detta språk från urnordiska. Eddan innehåller gudadikter om de nordiska gudarna och hjältedikter om hjältar som t.ex. Sigurd Fafnesbane. De mest kända dikterna är den om jordens födelse och framtid, "Voluspa" och den om olika levnadsregler, "Havamal".
Den poetiska Eddan är skriven på två versmått, fornyrdislag och ljodahattr, som båda har två betonade stavelser på varje rad. Bildspråk används flitigt; t.ex. "blodorm" istället för "svärd" och även allitteration (orden på samma rad börjar på samma/liknande ljud).
Ett känt verk är "Trymskvädet", där Tor iklädd kvinnokläder försöker ta tillbaka sin hammare som stulits av en jätte.

Isländska sagor
Man vet att de isländska sagorna faktiskt utspelades någon gång under 900-talet och att det dröjde några hundra år innan man skrev ned dem.
De flesta sagorna är mycket blodiga och handlar om vendetta, bråk, dråp och släktfejder. Kamperna var om ädelhet och storhet samt om vilken religion som var den bästa. Kvinnorna i berättelserna är bestämda och handlingsklyftiga, medan mannen är det passiva könet. Språket är lakoniskt (korta tuffa repliker), sakligt, realistiskt och objektivt. Miljön beskrivs inte så ingående och historierna läggs fram utan liknelser, bilder och utsmyckningar. Man använde dock allitteration, Kenning (utsmyckande skrivsätt) och binamn som är andra namn som berättar mer om personen, t.ex.: Torsten Torskbitare.
Det finns tre sorters isländska sagor; "ätte-", "fornaldar-" och "historiska sagor". "Hravnkel Frösgodes saga" behandlar kristendomens syn på psykiska problem.
Snorre Sturlasson levde under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet. Han gifte sig med Islands rikaste kvinna och kunde då utan problem bli Islands störste historiker genom att skriva ned många isländska sagor. Snorre skrev mycket kort, men ändå spännande och innehållsrikt. Man kan se i hans verk att han alltid försöker hitta logiska förklaringar och samband mellan händelser och att han även lägger in egna åsikter.
Han skrev bl.a. det kända verket "Heimskringla" som handlar om nordiska kungar, bl.a. Olav den Helige, och den tidens samhälle. I "Den Yngre Eddan" ("Den Prosaiska Eddan") berättar Snorre om den fornnordiska gudaläran och tron.

Det kyrkliga dramat
Under medeltiden hölls latinska gudstjänster i de katolska kyrkorna, och man började sedan dramatisera olika verk, först i kyrkan och sedan ute på torget. Pjäserna kan delas upp i tre delar; mysteriespel som bygger på bibeltexter, mirakelspel om legender, bl.a. helgons underverk, och moraliteter där personer tar sig bort från sina syndiga liv.
Den heliga Birgitta levde under 1300-talet och skrev ned sina uppenbarelser hon upplevde från att hon var 11 år gammal. Hon skrev på "bonn-svenska" om att Gud är Frälsaren och Hjälparen och att människorna ska tacka och be till Gud.
Birgitta införde den s.k. Birgittinorden, "Frälsarens order", att både män och kvinnor fanns strängt åtskilda i samma kloster och styrdes av en abbedissa. Efter sin död blev hon Sveriges första och enda helgon.

Den höviska diktningen
Den höviska diktningen uppkom vid hoven i Sydfrankrike och England i samband med den höviska livsstilen som innebar att livet var lyxigt och sysslolöst. Dessa nådde sin höjdpunkt på 1200-talet e.kr.
Norges drottning Eufemia gav en man i uppdrag att skriva Eufemiavisorna som består av tre riddarromaner. De rimmar nästan alltid på sista stavelsen på varje rad.
"Herr Ivan lejonriddaren" handlar om en man som kämpar för att vinna Laudines kärlek, "Hertig Fredrik av Normandie" om en man som råkar hamna hos dvärgarna och hjälper dem att förbättra sitt livssätt och "Flores och Blanzeflor" kan liknas vid "Romeo och Julia".

Den nordiska balladen
Den nordiska balladen är en hövisk viskonst. Eftersom balladerna har solostrofer och körrefränger och dessutom bra händelseförlopp är de en blandning av lyrik och epik. Ballader om aristokratins ofta olyckliga intriger kallas "riddarvisor", ballader om hjältars kamp mot övernaturliga varelser "kämpavisor", ballader om politiska personer och företeelser i historien "historiska visor" och ballader om helgon och legender för "legendvisor". "Herr Olof och älvorna" är en nordisk ballad om Olof som på väg till sitt giftemål tillfrågas om han vill dansa med älvorna, vilket han nekar och dör för.

Dante Alighieri
Alighieri levde under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Han sägs vara den som grundade den italienska litteraturen och skrev både på italienska och latin.
Hans första verk var "Vita Nouva" (="Nytt liv") och handlar om det "nya livet" han fick när han såg sin älskade Beatrice. Han skrev även om fördelar med sitt modersmål italienska i "De Vulgari Eloquentia", men hans mest kända verk är ändå "Divina Commedia" (="Den gudomliga komedin") som tog honom tjugo år att skriva. Den består av tre delar; "Inferno" (="Helvetet"), "Purgatorio" (="Skärelden") och "Paradiso" (="Himmelen") med 33 sånger i vardera. Verket består alltså av 100 sånger om man räknar med inledningsversen. Det är skrivet på "endecasillabi", rimmas "aba bcb cdc" i treradiga strofer. Hans egna idéer och värderingar finns där att läsas.

Francesco Petrarca
Petrarca var en italiensk författare under 1300-talet som tack vare sitt stora arv efter fadern kunde göra många resor som sedan inspirerat hans verk och även fört dem vidare i Europa. Hans sätt att skriva på kallas petrarkism, vars dikter ofta handlar om kärlek och kvinnan som "ett överjordiskt väsen".
Efter att han träffat den vackra Laura, handlade hans verk mycket om henne, bl.a. i "Il canzoniere". Det är skrivet på italienska och handlar även om hans kärlek till Italien.

Riddarromaner
Riddarromanerna handlade om ädla och tappra riddare, vackra flickor och kärlek mellan dessa. De bygger på blodiga krig under 1100-talet, vid denna tid pågick ju korstågen. Adeln började intressera sig för keltiska berättelser när de europeiska keltiska länderna (bl.a. Irland och Wales) intogs utan att de kunde försvara sig.
En mycket känd roman är "Tristan och Isolde" som handlar om förbjuden kärlek och att inget varar för evigt. En annan är "Arthursagan" om Kung Arthur och hans riddare runt det runda bordet.

Den arabiska litteraturen
Den arabiska litteraturens verk handlar om krig, jakt, vandringar, djur och även satir.
Muhammeds kamp för utvidgningen av islam bidrog till stora förändringar i den arabiska litteraturen, vilket gjorde att man skrev mer känslosamt och inte lika tematiskt.
Muhammed var den högt prisade budbäraren till Gud som grundade islam. Efter en uppenbarelse med ängeln Gabriel på 600-talet skrev han ned Koranen, vilken sägs vara en kopia på en skrift uppe i himmelen. Den berättar vad som är lagligt och inte, vilka straff en syndare ska ha och regler för de olika skiftena i livet. Koranen är uppdelad i 114 suror som kan liknas vid kapitel och många ayat som fungerar som verser.
Den mest kända arabiska berättelsen är sagosamlingen "Alf layla wa-layla" (="Tusen och en natt"). En okänd författare skrev ned den någon gång mellan 800 och 1200-talet e.kr. Sagosamlingen inleds med en ramberättelse som berättar om de ca. 260 st. sagor som Sheherazade berättar för sin man kungen. På grund av att hon berättar dessa sagor för honom, dödar han henne inte som med sina andra fruar. Sagorna är mycket inspirerade av Islam och betonar att godhet varar längst samt att man inte ska ge upp för lätt.