Handel med kanariefåglar
av Tore Ahlin

Under årens lopp har jag som alla andra hobbyvänner varit både köpare och säljare av fåglar och därför gjort en del erfarenheter, som kanske kan ha mer allmänt intresse.
Skall man köpa en ny fågel så är ju målet att få tag i ett exemplar som är exteriört bra eller i varje fall har sådana exteriöra egenskaper som passar till ens egna fåglar. Väl så viktigt som en vacker exteriör är ett bra häckningsmönster hos föräldrafåglarna. Då är chansen större att detta gått i arv till ungarna. Här får man naturligtvis lita på säljaren. Köp hellre av en odlare som fått många ungar än där det fötts bara enstaka ungar. Nu är det ju inte lätt att veta om villigheten att bygga bo, lägga ägg, mata ungar och för hannens del parningsvillighet och villighet att hjälpa till med matningen är perfekt. Om alla dessa egenskaper, som vi kallar häckningsmönstret, är ärftligt betingat eller kanske är defekt p.g.a. felaktigt skötsel från ägarens sida.
Man vill alltså först och främst ha en frisk fågel. En sådan flyger snabbt undan om den blir jagad och får inga nämnvärda andningsbesvär (höggradig andfåddhet eller pipningar och rassel i luftvägarna).
Tag fågeln i handen och lägg den till örat! En fågel som är slö och sitter i ett hörn kan vara tillfälligt trött, men det kan också vara ett sjukdomstecken. Undvik en fågel, som sitter uppburrad på båda benen kanske med huvudet under vingen eller med "små ögon" som de gamla kanarieodlarna sa, det vill säga fåglar som halvsover på grund av någon sjukdom. Kontrollera också kloaköppningen. Inga synliga kletiga avföringsrester! Däremot bör man veta att en fågel som blir rädd (blir jagad t.ex.) ofta släpper en lös avföring, vilket är naturligt och inte någon sjukdom. Ta även en titt på benen. Skorv är vanligt på gamla fåglar men inte allt för svårt att bota, om fågeln i övrigt är eftersträvad. Räkna tårna, tådefekter är inte så ovanligt och kan ev. bero på ärftliga anlag och passar ju absolut inte på utställningar. Har man inga anmärkningar att göra, får man ibland betala ett högre pris. Men som all-tid, kvalité lönar sig

Bäst köper man fåglar på hösten då fåglarna ruggat färdigt. Under själva ruggningen är en fågel alltid mer än annars ömtålig för miljöbyte. Ny lokal med kanske annan temperatur och fuktighet, annat ljus och annat foder än fågeln är van vid. Risken för sjukdom och ev. död är alltså större under sådana förhållanden. Miljöbyte är alltid en stressfaktor för fågeln. Att köpa för unga fåglar, är sällan så bra. Ungarna är under det första halvåret mycket beroende av den bästa skötsel som odlaren kan bestå dem, och den bör inte abrupt ändras för tidigt.
Rent allmänt kan väl tilläggas att man undviker att köpa fåglar av odlare som på olika sätt missköter sina fåglar. Trånga burar, smutsigt dricksvatten, "plockade" fåglar etc. är inga bra tecken.
Är det svårt att vara köpare kan det också ha sina sidor att vara säljare. En del personer tycks tro att bara man betalar, så kan man komma över vilka fåglar man önskar. Nu är det naturligtvis så, att varje odlare vill behålla de bästa avelsfåglarna själv. Det blir alltså alltid ett visst antal fåglar som ej är till salu. Det är bland de "näst bästa" den vanlige köparen  får välja. Då är det en fördel om säljaren fått ett stort antal ungar. Det finns bland dem en hel del egenskaper som ännu är dolda, olika vitalitet och fertilitet, som naturligtvis är svårt att bedöma i en hög ungfåglar. Man får ta de exteriört bästa exemplaren, men glöm inte bort goda och dåliga egenskaper även hos föräldrarna, i den mån det nu går att kontrollera dem.
I varje fall förr var det så, att de av olika anledning sämsta fåglarna såldes till fågelaffärer av olika slag. Men även där skedde ett visst urval. Har man för många fåglar och saknar köpare bland hobbyvänner, så säljer man både bra och mindre bra till en fågelaffär. Numera är tillbudet så stort, att vissa raser och färgvarianter inte accepteras där heller, eller blir priset mycket lågt. Ytterst är allmänheten, och bland dem nybörjare i fågelhobbyn, som reglerar tillgång och efterfrågan. Så kan det ibland vara mycket besvärligt att bli av med gröna gloster consort eller över huvud taget mörkfärgade färgkanarier.

Alltför egendomliga eller ovanliga raser kan vara svårt att bli av med. Som ett exempel (där finns många fler) kan jag nämna att Axel Juhlin i Göteborg på 50-talet var en av de första odlarna  av Japan Hoso. Han dog plötsligt, och vid denna tidpunkt satt det ungefär 25 Japan Hoso i hans burar. Jag tror jag var den ende då som köpte 2 par, de övriga gick till Göteborgs då ledande fågelaffär, där de stackars fåglarna fick sitta i långa tider, trots att de gick att köpa för en struntsumma. Då är att märka att på den tiden fans mycket dålig kontakt mellan olika odlare i landet. Man kände helt enkelt inte till vad som tilldrog sig utanför det egna reviret.