Paristrumpetare?
|
|
I den äldre litteraturen finner man inte så många uppgifter om
friserkanarier, men i sin nu klassiska bok om kanarier nämner Hervieux
1758 att det finns kanarier med fjäderföränd-ringar, som vi nu kallar
för frisyrfjädrar eller lockar. Man talar om en
fjäderförlängningsfak-tor,
som gör att fjädrarna blir långa. Tillväxten sker ojämnt, mer på
den ena sidan än den andra. Resultatet blir att flädrarna dessutomböjer
sig.
Ursprunget till våra friserkanarier liksom f.ö. alla figurkanarier
kan spåras till fåglar som på 1600-talet odlades i trakterna av Gent
i Belgien och som kallades "den stora fågeln från Gent" .
Fåglar med frisyrer parades med dessa stora fåglar och målet blev
sedan att genom ett ständigt urval få fram så stora fåglar som möjligt
med många frisyrer. Slutresultatet blev då Paristrumpetaren, som i sin
nuvarande form odlades mot slutet av 1800-talet. Numera odlas
trumpetaren inte bara i Västeuropa utan världen över, och speciellt i
varmare länder (Italien, Brasilien m.fl.) har man fått fram mycket ståtliga
exemplar. Pütz nämner vid ett tillfälle att man i arabländerna
betalar fantasisummor för de bästa fåglarna och att därför håller
de itali-enska odlarna så höga priser, att det erbjuder svårigheter för
oss européer att anskaffa avels-material i Italien.
En praktfull Paristrumpetare går inte att beskriva med ord, den skall
ses men jag skall här i korthet beskriva de olika frisyrerna.
1. Manteau=manteln=ryggfrisyr.
Det bildas av fjädrar som från halsen och nedåt faller åt vardera
sidan och på så vis lämnar en bena i ryggens mitt. Denna
"bena" kan i vissa fall ersättas med en mer punktformig utgångspunkt,
ungefär som vi ser fjädrarna på en Crested. En sådan blomliknande företeelse
kallas Bouquet. Ryggfjädrarna möts så på framsidan och bildar där
2. Jabot=bröstfrisyrer.
3. Flanquartes eller flankfrisyrer strävar under jabot uppåt på båda
sidorna. De skall vara elastiska och samtidigt starka och kallas därför
också stödfjädrar.
1-3 kallas Primärfrisyrer och är oundgängligen nödvändiga hos alla
friserkanarier.
|
|
Hos trumpetaren tillkommer så ett antal Sekundärfjädrar. På
huvudet finns flera olika frisyrer även om alla inte behöver vara närvarande
på en och samma fågel.
Överst på huvudet finns en Casque eller Calotte och denna frisyr
finns praktiskt taget alltid på en bra trumpetare. Vidare finns
Favorites som närmast motsvarar polisonger, Bavette som motsvarar pipskägg
och runt halsen ett halskrås som kallas Collerette. En för trumpetaren
typisk sekundärfrisyr är likaså tuppfjädrarna (Olive). Vanligt är
också korkskruvsklor. Paristrumpetaren får vara så stor som möjligt,
men skall vara minst 19cm. Eftersom fågeln är så tung vill den gärna
"ligga" på pinnen. Detta är typiskt för ungarna och blir bättre
senare. När man tränar trumpetare för utställning använder man en hög
bur och döljer den nedre delen av buren, så att fågeln lockas att sträcka
sig för att kunna se sig omkring.
Liksom alla stora figurkanarier måste Paristrumpetaren ha en förhållandevis
näringsrik kost d.v.s. tillägg av äggfoder eller insektsfoder och
liknande hela året runt men naturligtvis speci-ellt under
ruggningstiden och i samband med häckningen. I Tyskland tycks man gärna
ge krossade räkor som tilläggsfoder.
När man sätter ihop avelsfåglarna erbjuder Paristrumpetaren extra svårigheter
eftersom så många detaljer skall tas med i bilden. Man försöker förstås
para A x B (intensiv x frostig) och bör ta speciell hänsyn till stödfjädrarna
(Flanquartes) hos föräldrarfåglarna, så man får fram lagom
elasticitet hos avkomman. Stödfjädrarna får varken hänga slappt ner
eller spreta uppåt. Föräldrarna måste även ha en hygglig mantel, i
varje fall får den inte saknas på ena sidan.
Personligen har jag endast i undantagsfall följt regeln att para bästa
fåglar inbördes och näst bäst med näst bäst o.s.v. Det är en
metod som visserligen ger enstaka utställningsfåglar men leder till
att resten av stammen blir sämre och sämre. Jag föredrar att para
enligt principen att sämre kvalitéer hos en fågel skall kompenseras
av bättre hos partnern. Att det sedan inte alltid i praktiken går att
följa alla önskemål vet vi alla.
Paristrumpetaren fodrar en relativt stor häckbur och parhäck
rekommenderas. Utomhusvoljär endast under de varmaste sommarmånaderna
och alltid med tak. Blir en trumpetare genomvåt tål den inte mycket
kyla. |