SVENSKA 
KANARIEKLUBBEN

ARTIKLAR                                                          Kanarieuppfödning i voljär               

Kristen Dypdal
översatt av Ulla Bruünell

Det sägs om kanariefåglar, att de är lätta att ha att göra med och det är till en viss grad nog så sant. Emellertid är det, som kan ses av denna artikel, vissa regler, som bör iakttagas rör att få ett fullt utbyte av dem.

Våren kommer med ljus och värme och det är något som sätter igång hormonerna hos våra fåglar, och vi odlare drömmer stora drömmar om antal och kvalité på uppfödningen. Ofta blir det till historien om "Frun med äggen" -inget lyckades, och besvikelserna är stora. Slutledningen blir ofta, att fåglarna var något skräp, som bör säljas, så man kan köpa några nya, som vill något. I de allra flesta fall har uppfödaren emellertid bara sig själv att skylla för den saknade häckviljan. En lång rad faktorer spelar en stor och avgörande roll för häckningsresultatet, och det skall jag i det följande komma in på.

Fodret är viktigt utfodringen är en absolut, viktig del för goda resultat, och här tror många, att det bara gäller i häckningsperioden -och det är nog det största fel, man kan göra. När fåglarna haft tre kullar av ägg/ungar avlägsnas bon och bomaterial, och det är nu grunden till nästa års uppfödning skall läggas. Äggfoder två gånger per vecka, grönt som morötter, sallad, maskrosor dagligen. Vitaminer i dricksvattnet ett par gånger i veckan grit, snäckskal och kalk samt mineraler i form av Vispumin eller liknande strös över frö- och äggfoder ett par gånger i veckan. I den mörka vinterperioden kan man ge ytterligare lite torsklevertran (D-3 vitaminer), som töms i det torra fröet, så att det blir svagt fettaktigt. Lite hushållssalt strös i ett hörn av voljären. Den sista månaden före häckperiodens start ges äggfoder dagligen, likaväl som man börjar med att ge grott frö. Lite majsolja i torrfodret är också med till att starta häckviljan.

Sortering och sammansättning

Voljärerna rengöres och nya sittpinnar uppsättes med hänsyn till senare placering av redena, och nu skall fåglarna sorteras i hanar och honor och avelsfåglarna skall väljas ut. Könsbestämmning av kanariefåglar är en ganska enkel sak, för det är bara hanarna som sjunger (gamla honor kan dock sjunga lite). Man kan också fånga fåglarna och blåsa fjädrarna i baken åt sidan. Hanar i häckkondition har en tapp som går framåt, mens honorna mest av allt likar ett svullet finger. Fåglarnas klor skall klippas så att de inte sticker hål i äggen, och näbbet klipps också om det är för långt.

Fåglar med tofs klipps också, så att de lättare kan orientera sig. Några uppfödare klipper också något av den täta befjädringen i baken, så att en parning kan lättare komma till stånd, men det är normalt inte nödvändigt hos färgkanarier. De största och konditionsmässigt bästa fåglarna väljs ut till aveln. Fåglar som sitter och hänger avlägsnas helt från avelsfåglarna. Man skall komma ihåg, att kombinera fåglar som frostig och intensiv (stor färgkraft) och fåglar med tofs och utan. I voljärer på 1,5-2 kvm kan man fint ha tre honor, men bara en hanne. Med flera hanar blir det bara slagsmål och därmed dålig befruktning. Men bör dock komma ihåg att ha en hane i reserv, men den bör inte gå i grannvoljären. I stora voljärer kan man fint ha två hanar till 5-6 honor, men det krävs, att voljären är så pass stor att hanarna kan ha sitt eget revir. Hos kanarier är det honan ensam som bygger redet och ruvar, och hon kan faktiskt klara uppmatningen av ungarna själv, men hanen hjälper gärna till.

Små krav på reden

Kanarierna ställer inga stora krav på varken rede eller bomaterial. Redena kan vara korgreden, blomkrukor och liknande. Men jag föredrar stora, täckta tropikreden i voljären, därför det gör det mera besvärligt för de andra honorna att stjäla redematerial, samtidigt så faller ungar/ägg inte så lätt ur redet. Som bomaterial kan användas torrt gräs, mossa, kokosfiber, vita hår och redematerial köpt i fågelaffären.

Äggläggning och ruvning

5-6 dagar efter redebyggandet är klart, startar äggläggningen med normalt ett ägg per dag, totalt 4-5 ägg. När honan har lagt 2-3 ägg påbörjas ruvningen, och efter 13 dygn kläcks ungarna. När de är 5-7 dagar gamla ringmärkes de med en fast ring (köpes hos Svenska Kanarieklubben eller i ens lokalförening).

Ofta är honan intresserad av att komma igång med ett nytt rede, när ungarna blott är fjorton dagar gamla, men här rekommenderar jag att inte sätta in nya reden och bomaterial, förrän ungarna är 18-20 dagar. Glöm inte att ge rikligt med bomaterial, i annat fall plockar honan bara ungarna. Trots detta sker det ofta ändå, men fjädrarna kommer ju lyckligtvis ut igen.

Hanungarna börjar småkvittra

Ungarna lämnar oftast boet, när de är 17-18 dagar gamla och de är självständiga efter 21-25 dagar. Om man har möjlighet att flytta ungarna till en annan voljär, så är det en klar fördel, och så bör de ringas med olika färgade plastringar (köpes även de hos SKK eller den egna föreningen), så att man kan observera fåglarna och könsbestämma dem så tidigt som möjligt. Hanungarna börjar småkvittra när de är ca 35 dagar gamla, och det är bra om man tidigt kan utvälja sina avelsfåglar till nästa säsong. De hanarna som småkvittrar först är normalt de bästa avelshanarna. Samtidigt är den första och andra kullens ungar åldersmässigt de bästa avelsfåglarna till nästa år. Man bör alltid välja nya avelsfåglar från de mest produktiva och problemlösa föräldrafåglarna.

Ställer inga särskilda krav

Den dagliga genomgången med fåglarna, även under häckningen ställer inga särskilda krav. Man kan lugnt utföra kontroll av redena, röra vid ägg och ungar, och man kan flytta ägg och ungar från en hona till en annan, bara ungarnas fjäderdräkt är någotsånär lika som de ungarna, som de flyttas till. Flyttas små ungar utan fjädrar och man önskar vid ringmärkning veta vilka som är föräldrar, klipps dunet på huvudet eller ryggen. Kom ihåg: när ungarna är ca 12 dagar gamla, skall man hålla fingrarna väck, för hoppar en unge ur redet i den åldern, och man försöker att lägga tillbaka den, ja - då är det närmast en hopplös uppgift, att få den till att bli kvar, och en dödlig utgång är det mest troliga.

Lust att ruva saknas m.m.

Problem med att fåglarna inte vill ruva eller mata ungarna kan orsakas av många saker, så som att det saknas uppbyggning av konditionen före häcksäsongen, för svag eller stark utfodring helt in till häckperioden, för unga fåglar, att fåglarna blir störda av rovfåglar och katter eller att fåglarna inte är i kondition för häckning. De olika faserna i häckkonditionen kan jämföras med stegen på en trappa, och här kan det tänkas, att fåglarna bara har nått upp till det tredje steget, vilket också kan vara orsaken till obefruktade ägg. I sådana tillfällen skall man komma ihåg, att det är viktigt att låta honan ruva sina 13-14 dagar helt ut, innan hon sätts igång igen. Det ses ofta, att en starkt sjungande hane i superkondition kan få honan till att lämna redet med såväl ägg som små ungar. Detta problem klaras emellertid lätt med att avlägsna hannen, när det tredje ägget är lagt, och först sätta in honom igen, när det åter blir tid igen att börja bygga nytt rede. En parning skall ske senast ett dygn innan äggläggningen och den håller i upp till 8 -10 dagar. obefruktade ägg i andra / tredje kullen är inte onormalt och oftast är det så, att hanen har så brått med beskäftiga sig med att mata ungarna, att han glömmer "det fräcka", och då kan man pröva att sätta in en extra hane i voljären, eventuellt bara några timmar åt gången till exempel placerad i en bur. Konkurrensen mellan hanarna kan sätta igång häcklusten.

Sätter man fåglarna från ett varmt rum och ut i voljären, går de som oftast i fållning, och det betyder som regel, att honan först efter 6 veckor är i häckkondition och hanarna efter 7-8 veckor.

Uppfödning inomhus

Föder man upp fåglar inomhus, kommer de i häckkondition med att öka ljusmängden med minst tre timmar under en period av tre veckor, vilket betyder att de är klara för häckning, 5-6 veckor efter påbörjad upptrappning av ljuset. 14-18 timmars ljus per dygn under häckperioden är lagom - och det är dumt att spara på ljuskällorna - så glöm allt om 15w -lampor och liknande.

Långtifrån problemfritt

Allt som allt är det spännande att arbeta med kanariefåglar, men långtifrån problemfritt , vilket många uppfödare har fått erfara, och går det dåligt med uppfödningen, beror det normalt inte på de goda råd från andra fågelfolk, vad man kan göra, för oftast är dessa råd utmärkta och användbara. Man skall komma ihåg, att häckperioden, som startar i slutet av april, skall förberedas på hösten året innan. Med andra ord: Det skall sås innan det skall skördas och det krävs en mellanliggande växtperiod. Man tror nog att häckperioden är den mest resurskrävande perioden, men vi måste nog erkänna, att fällningen är den mest krävande perioden, som kräver flest förlorade fåglar, och under den tiden skall man därför inte spara på varierat och näringsrikt foder.