Skolan

   I augusti 1940 var det dags för mig att börja mina studier i Glömminge skola. Där blev jag bemött av en mycket sträng och bister lärarinna.  Som torpare unge var man inte så mycket värd i hennes ögon, vilket jag fick reda på ganska snart det fodrades inte så mycket rackartyg eller man inte kunde svara på hennes frågor förrän de landade en örfil eller en smäll på fingrarna med linjalen och på ett ganska tidigt stadium gav hon information om vad rottingen var avsedd för samt var skamvrån var belägen. Och jag måste erkänna att en sådan buse som jag var så kom jag i kontakt med bådadera vid ett flertal gånger.

   Det fanns ett system att när man gjort ett grövre brott så fick man gå ner till prästen och be om förlåtelse, han var överheten för skolan förstod jag. Här är ett exempel på vilken buse jag var i skolan, vi hade haft kristendoms undervisning och jag hade bl.a. lärt mig "Helga varde ditt namn". Jag var inne i handelsboden (posten var i samma lokal) det var ingen lantbrevbärare då. Så jag bar posten till två äldre par i Ryd då frågar handlarn en kund var det något mer du önskade Helga. Då vände jag mig om och sa "Helga varde ditt namn" med påföljd att jag nästa dag fick en utskällning av fröken och sedan gå ner till prästen och be om förlåtelse. Det enda han sa var du får säga: tant Helga en annan gång Karl-Erik.

En gång bland många andra hade min bästa kamrat Lennart och jag skämt ut oss (just då hade en bonde varit där med ett lass kapad och kluven ved) så vi åkte ut, och som straff skulle vi bära in och stapla upp all veden i källaren. Även när dom andra klasskamraterna hade rast, så såg hon till att inte vi rastade och hon hade bra uppsikt genom fönstret i skolan under lektionerna. Men trots allt så lärde vi oss både han o jag att läsa och skriva ganska bra, så vi klarade både första o andra klass utan att bli kvarsittare. Och jag vet att det var fler än vi båda som tyckte det var skönt när andra klassen var avklarad och vi fick flytta in i "Storskolan". 

I tredje och fjärde klass hade vi en lugn och snäll fröken som hette Elsa Palmqvist, jag kan inte minnas att det var några kontroverser oss emellan under hela tiden, jag var till och med ordningsman flera gånger. Och jag fick istället för skäll beröm av henne. När jag sedan började femte och sjätte klass hade jag en kantor som såväl som lärarinnan i små skolan ville visa sin makt några gånger, han var sträng men rättvis. Han hade en mycket snäll fru, jag skadade ett öga en gång i skolan  och då fick jag några gånger gå ner till henne och få det omlagt.

Under tiden jag gick och läste för prästen till min konfirmation, jobbade jag hos honom i prästgården. Det fanns mycket att göra där nere, straxt framför bostaden växte många vinbärsbuskar som skulle hållas rena från ogräs, såväl som grönsaks och potatisland. Uppe mot stora vägen fanns då en stor trädgård med många träd som tillhörde prästgården, där skulle det hackas runt träden och inga grenar fick ligga och skräpa. Då var det stenflisor i gångarna både till kyrkan och framför bostaden samt mellan portskjulet och södra infarten, och mellan flisorna ville inte prosten se något ogräs.