Lite minnen från min uppväxt i Ryd

Jag är född 1933 i Ryd.  Jag hade när jag föddes redan då åtta syskon som var äldre, själv blev jag med åren storebror för sex syskon. Alltså är vi en syskonskara på inte mindre än femton stycken. Och när jag nu skriver detta är vi alla i livet. vi är födda mellan åren 1922-1945, ingen av oss är tvilling. Äldsta brodern Ingvar och jag är födda på samma dag med 11 års skillnad och Mor fick Barbro på sin 33 års-dag.

Det var alltid dom äldre syskonen som gjorde vad dom kunde för att fostra oss mindre, och samma roll fick jag själv när jag blev äldre. Mor gjorde naturligtvis sitt till för att vi skulle lära oss vara artiga och veta hut. När far sa ifrån då var det bara inte lönt att komma med några förklaringar eller protester. Och det gällde att höra upp vad han sa för något, för han förklarade aldrig en sak mer än en gång fattade man inte de då så var det för sent nästa gång.

Varje sommar så fort man bara kunde var det att gallra betor uppe på "Dalje" hos farbror Lage, vi var inte mer än 5-6 år när vi fick lära oss de och det gällde att inte fuska så far såg de för då var hackskaftet avsett till något mer än att hacka med. Det var alltid en 4-5 tunnland varje sommar som vi barn kröp över och gallrade, när böndernas ungar under varma sommardagar åkte till sjön och simskolan. Far gick före oss och hobb hackade han gallrade inte. När gallring var klar var det dags för om hackning, vi mindre som inte klarade av att sköta en långhacka fick gå i potatislandet och dra upp ogräs och ta i en korg med hem till grisarna.  

När jag började skolan var vi många barn från Ryd. Ryd var den största byn i Glömminge socken, byn är uppdelade i Ytterby, Västerby och Västra marken (malmen). Vi var för det mesta fyra syskon från vår familj som gick samtidigt, vi bodde längst ut av dem alla i Ytterby. Med påföljd att vi fick börja gå tidigast om mornarna och komma hem senast om kvällarna, det fanns inga skolskjutsar då eller någon barnbespisning hade vi tur (men det var inte ofta) kunde någon av dom små  kanske få åka någon bit med en bonde som varit uppe till kvarnen. 

En bonde som jag aldrig glömmer var Tor Johansson han var alltid snäll och glad åt oss barn, han kom ibland körande med den stora fina ardenner hingsten "Gjutas" och hämtade oss när det var mycket snö och oväder. Vintrarna i början på 40-talet var ju kalla och mycket snö. Jag minns när farbror Tor stod på kälkmeden och sjöng och vi ungar satt under stora fällar. Han hade två pojkar som var tvillingar och som jag var tillsammans med och gjorde en hel del rackartyg, men hade vi gjort något dumt så talade farbror Tor oss tillrätta och så var vi tvungna lova honom att aldrig göra så mer.

I Ytter by var det på den tiden sju bondgårdar och sex mindre ställen, i Västerby var det åtta bondgårdar och två mindre ställen. I Västra marken var det två mindre torpställen med några kor och en gris samt åtta mindre ställen. Längre upp på Rydvägen är "Hjältäng" där var det två ställen ett av dem äger min bror Erling. Idag är det två sommarstugor också där.

Om vi går tillbaka till skoltiden och vintrarna när det var mycket snö så gjorde bönderna s.k. "bivägar" för att det skulle gå att komma ut till allmän väg med bl.a. mjölken. Då var det stenmurar på bägge sidorna om Ryd-vägen och det dröjde inte länge när "fåken" började förrän det var fullt mellan murarna. Framme i mars-april började bönder och så många som kunde med att skotta upp vägarna. "Bivägarna" gick över åkrarna och inne i skogen på sina ställen, men det hände ibland att det blev för mycket snö och besvärligt även där att komma fram, så vi skolbarn fick stanna hemma några dagar. 

När jag gick i skolan lärde jag mig cykla, det var min skolkamrat Pelle som hade sin mors gamla damcykel som vi red på. Så när det sedan gick skapligt för mig att behärska den fick jag som tack för undervisningen skjutsa honom för det mesta. Det året jag gick och läste, såldes det ut gamla militärcyklar nere i prästgatan. En gammal cykel "Hermes" blev min för 25:- men det var ingen bra investering den "rappade ibland så jag höll på att slå ihjäl mig. Men när jag hade plockat sönder navet ett par gånger och kommit på var det var för fel var den bra. Jag lagade sedan många cyklar i byn som hade samma åkomma som min tidigare.