Vi hävdar inte att vi vet sanningen. Vi säger inte ens att
den går att nå. Ibland kanske, men inte alltid. Om man påstår
sig veta sanningen bör man nog inte prata om sanning överhuvudtaget,
för övrigt. Då kan man ju lika bra säga sig veta
att gud finns. Och det kan man ju inte. Förvisso kan man inte veta
att gud inte finns heller, men det är en annan sak. Vi kan alltså
inte erbjuda sanningen, men ett förslag till vad som kan vara finurligt.
Man kan förpassa tråkiga detaljer såsom passkontroller,
krig och grushögsavund till det runda arkivet under skrivbordet
och känna hur sköna saker och ting kan vara.