Plötsligt och utan förvarning klyvs vattenytan, i en kaskad av vatten attackeras mitt bete. Innan jag riktigt hinner fatta vad som hänt rycker det till i spöt och i andra änden av linan sitter en vilt kämpande gädda.

Gäddfiske med ytgående jerkbaits är något av det mest spännande och spektakulära fiske jag provat. Detta fiske är en del av det allt mer populära jerkbaitfisket som kom till Sverige på allvar för ett antal år sedan.

Med ytgående beten menar jag inte beten som går någon halvmeter eller meter under ytan utan flytande beten som om de inte går på vattenytan i alla fall stör denna vid inspinningen. Detta medför att de ofta brutala huggen blir visuellt synliga för fiskaren! Och det är just detta som gör detta fiske till det nervkittlande fiskesätt det verkligen är. Att se en gädda attackera ett ytbete kan inte rättvist förklaras, utan måste upplevas! Mer än en gång har jag och mina fiskekamrater bara stirrat på varandra och brustit ut i rent gapskratt i brist på ord efter en gäddattack.

Lite om beten och utrustning
När det gäller beten har jag haft störst framgång med lite större så kallade "side to side"-beten. Dessa beten fiskas hem med en teknik som kallas för "walk the dog". "Side to side"-beten är som namnet antyder beten som rör sig från sida till sida, alltså fiskas hem i något som liknar ett zick-zack-mönster.

För att få betet att göra dessa rörelser gäller det att arbeta aktivt med spö och rulle, ty dessa beten har inget inbyggt rörelsemönster som t.ex. en ordinär wobbler. Detta betyder att vevar man bara in betet med konstant hastighet så går det bara rakt fram som en stel pinne. Men genom att växelvis rycka fram betet på ytan kan det ges en oerhört levande och attraktiv gång.

För att kunna åstadkomma detta använder man sig utav 5 - 7 fot korta spön som man slår vertikalt upp och ner. Därav den korta längden på spöna, ett längre spö skulle helt enkelt ta i vattnet. Av samma anledning kan det vara lämpligt att anpassa spölängden till hur lång man själv är. Eftersom betena ofta är ganska tunga blir spöna också väldigt styva. Som jag ser det finns det ytterligare en anledning till att använda ett riktigt styvt spö, och det är att det är mycket lättare att få till en bra gång på betet med ett styvare spö.  

Men dessa korta och styva spön ger även en del nackdelar, först och främst blir drillnings- och krokningsegenskaperna inte desamma som med ett längre följsammare spö. En annan mindre betydande nackdel är att man möjligtvis skulle kunna kasta något längre med ett längre spö. Men p g a att betena ofta är relativt tunga är det inga som helst problem med att få till mer än väl tillfredställande längd på kasten.

När det gäller krokning och framförallt drillning av fisk gäller det att vara lite försiktig, ett styvt spö i kombination med en stum flätlina ökar risken för att fisken slår sig loss under kampen. Flätlina är för övrigt att rekommendera till detta fiske, dels för sin styrka men även för kontakten med betet. Själv använder jag Power Pro 0,36 mm till detta fiske. Det kan vara på sin plats att kommentera att detta lite tyngre jerkfiske sliter oerhört på både spö, lina och rulle. Det finns förresten extra kraftiga rullar utvecklade enbart för Jerkbaitfiske.

Även mindre "side to side" beten samt så kallade poppers lockar gäddan till ytan. Poppers är en typ av bete som har en skålformad nos och som när den dras fram på ytan skapar bubblor och ploppande ljud.

Att även abborren kan bli som tokig i dessa lite mindre beten gör ju inte saken sämre. Men när det gäller gäddan har som sagt de lite större betena fungerat bättre, allra bäst fiske har jag haft med ett hemmagjort bete av modell större. Själv fiskar jag nästan alltid dessa beten med en styv tafs av pianotrådstyp, detta för att en sådan tafs hjälper till att få en bra gång på betet.

När det gäller färger finns det ju som vanligt lika många teorier som fiskare. Men en sak som kan vara värd att tänka på är att ett mörkt bete på ytan ofta ger en bra siluett även mot en mörkare himmel. Har själv tagit fisk på ett så gott som helsvart ytbete. Sen är ju blå/silver aldrig fel när det gäller gäddfiske...

Vart fiskar man då dessa beten?
Är gäddan bara på humör kan hon stiga åtskilliga meter för att klippa ett bete i ytan. Men generellt är grynnor, natebevuxna flader samt vasskanter säkra ställen att presentera sitt ytbete på. Platser som annars inte är fiskbara p g a allt för mycket växtlighet blir plötsligt tillgängliga med den här typen av beten. Och mer än en gång har jag blivit förvånad över vad som gömmer sig i dessa skogar av nate.

Att dessa beten fångar fisk råder det ingen tvekan om och ibland har de till och med visat sig överlägsna mer traditionella wobblers.

Luftakrobatik
Men det som gör detta fiske till en av mina favoritmetoder är huggen! Ibland tror man knappt sina ögon när en gädda i full fart och med uppspärrad käft kommer flygandes genom luften för att sedan landa med ett ljudligt plask.

Vissa gånger och särskilt på grunt vatten kommer gäddan från sidan och tar ditt bete i något som kan liknas vid ett delfinhopp. Andra gånger är en stor virvel och en piskande stjärtfena allt du ser. Är det lite djupare händer det att gäddan kommer underifrån för att klippa betet, ofta har gäddan då sådan fart att hon fortsätter rakt upp i luften, ibland med både volt och skruv.

Jag kommer särskilt ihåg en gång. Vi låg ankrade på en grundflad utanför en ö. Ännu hade vi inte fått någonting och just som jag börjar fundera på förflyttning händer det. Mitt bete fiskar ett tjugotal meter från båten vid kanten till lite djupare vatten när en gädda på ett par tre kilo flyger rakt upp i luften i det högsta luftsprång jag hittills skådat en gädda göra. Med förhöjd puls kan jag konstatera att den missat betet, men det gör ju inte så mycket när man bjuds på skådespel av detta slag. Är det så att gäddan missar ditt bete händer det heller inte sällan att hon gör ytterligare ett försök. Jag har flera gånger sett en gädda attackera både två och tre gånger i samma kast innan den fastnat ordentligt på krokarna.

Sommarfiske
Så snart leken är avklarad och vattnet börjar värmas upp är det tid att börja jaga gäddan i ytan. Fisket pågår sedan hela sommaren ända fram tills hösten börjar kyla ned vattnet riktigt ordentligt igen.

Själv har jag fastnat totalt för detta fiske. Tro mig, en gädda som hugger våldsamt framför fötterna på fiskaren kan få vem som helst att tappa fattningen. Snart är en härlig sommarsäsong här igen och om du har chansen, varför inte prova ett ytbete, om du vågar förstås, ytfiske efter gädda är nämligen inget för personer med dåliga nerver… 

klicka för större bild

 Denna gädda högg våldsamt mitt egentillverkade ytbete! Takeshi Murase