Nostradamus Profetior

Det är inte ovanligt att någon är ivrig att veta sin framtid. Speciellt i en värld som går igenom det allt mer turbulenta 70-talet.

Nostradamus profetior är oerhört intressanta, liksom allt annat som kastar ljus över det alltmer inträngande svårmodet.

Ett så målande bildspråk kunde man förvänta från Shakespeares verk, eller från Goethe;
alkemisten ensam i sin kammare, uppe på vinden, mitt i natten, omgiven av sina atrologiska böcker, fixerat stirrande, i ljusstakens sken, på en liten kruka vatten på en mässings-trefot, kan man nu bara finna i pjäser och poesi. I vanliga fall så har sådana ämnen blivit flyttade till de mer romantiska avdelningarna på biblioteken, medan det som har kommit ut ur alkemin: kemi och fysik-vetenskaper - har tagit hela människans uppmärksamhet.

Det som verkar ha gått förlorat är andan att profetera, det som siare och visionärer igenom historien har sagt sig ha. Stycket ovan är en översättning av den första fyrradiga strof av Nostradamus Profetior. Allteftersom numera profetior kräver ett allt större intresse, så tillåter det att vi åter studerar Nostradamus profetiska verk.

En efter en av hans fyrradiga strofer har slagit in. Genom 942 fyrradiga strofer, så profeterade Nostradamus (1503-1566), klart följande:
den stora branden i London,
den franska revolutionen,
Napoleons uppdykande,
fallet med Dreyfus,
1:a världskriget,
den ryska revolutionen
och Hitlers framdykande i historien.

Dessa är bara en liten del av hans visioner. Men han såg ännu längre framåt;
han såg utbredningen av en världskris,
han såg kommunimens utbredning,
delningen av världen
och tredje världskrigets utbrott.
Han såg förbi fruktansvärda världskonflikter... Han såg visioner vilka lovade slutlig fred och frihet.
Han profeterade om en världsvid religiös väckelse,
uppträdandet av en kraftfull och god människa från Östern,
och till sist Kristendomen som får herraväldet över världen, centrerat på en stor kristen konung.
De flesta tolkare har tolkat detta som Kristi Återkomst.

Michele de Nostredame, mest känd under sitt latinska namn Nostradamus, föddes i St. Remy, Provence den 14 december 1503, av en judiska familj som konverterat till katolicismen. Efter att ha fått grundläggande utbildning i latin, grekiska, hebreiska och matematik av sin farfar, en läkare, så sändes han till Avignon, och senare till Montpellier år 1552 för att sudera medicin. Efter examen blev han snabbt känd för sina medicineringar mot svarta pesten. Hans intresse för astrologi ledde honom längre fram att koncentrera sig mer på skriva och i början av 1550 så skapade han en årlig almanacka. Han blev känd för sin profetiska förmåga genom skriften Förutsägelser, år 1554 och Profetior 1555.

Nostradamus blev snabbt berömd över Europa genom styrkan i Profetior. Han blev kallad till drottningen av Frankrike, Catherine de Medicis hov, angående en fyrradig strof som förutspådde hennes makes död. Han blev senare hedrad med titeln hovfysiker just före sin död 1566.

Från deras första utgivning 1555 skapade Profetiorna utomordentligt stort intresse. Ett genomsnitt av trettio böcker, antingen nyutgivningar eller positiva uppskattningar av dem, har publicerats varje århundrade allt sedan hans död. Detta kommer på närmaste plats efter Bibeln.

Det är som om Nostradamus avsiktligt djupt dolde betydelsen av sina profetior, för att göra dem otydbara för alla utom de kunniga i tolkningen. Hen levde vid tiden för Inkvisitionens förtryck.

På grund av detta så ledde hans intresse för astrologi honom öppen för kritik. Men som de senaste 400 åren framgångsrikt har avslöjat så har hans ord blivit allt klarare. I själva verket så är hans fyrradiga strofer komprimerade uttryck för allt vad han såg.

Tolkare av Nostradamus har växt ifrån tolkningen att Antikrist är en person. Erika Cheetham håller i sin bok Nostradamus Profetior med om att Antikrist lättare tolkas som ett sätt att leva, och lutar mer åt att acceptera "den Stora Röda" som Kommunistpartiet. I "Efter Nostradamus" så skriver A. Woldben "Anti-Krist, är inte en utan flera, inte bara krafter, tendenser och ideologier som är destruktiva och rörelser baserade på hat och våld, utan även människor som drar negativitet till sig och uttrycker den."

Från Alexander Solzhenitsyns Brev till Sovjets ledare, " så har Sergei Bulgakov slagit fast, ateismen är huvudinspirationen och det känslomässiga centrum för Marxismen. Och resten av doktrinerna har bara fogats samman med detta. Järnhård fiendskap mot religion är marxismens mest framhärdande egenskap."

Om kommunismen är den yttre ideologiska Anti-Krist, så kanske det allt större västerländska sökandet efter njutning och dekadens kan klassificeras som dess inre komplement.

Enligt astrologin så är solen den mest dominata himlakroppen och en av de mest kraftfulla influenserna i ett horoskop. Dess kvaliteter är heta och klara, och ger emotionell värme och stor vitalitet. Venus är av naturen en feminin planet, som fått sitt namn efter kärlekens gudinna, och därför är intresserad av människors kärlek, skönhet och sexuella harmoni. Men om den står dåligt placerad i horoskopet, så producerar planeten själviskhet, lathet, lusta och femininitet i män. Den är även förknippad med värdslig rikedom.

I den fyrradiga strofen så är Venus placerad i motsats till Solen, eller "den Store Messias återvänder genom Solen." I så fall skulle Venus negativa egenskaper uttryckas genom samhället. Västerlandet blir alltmer varnat för förfallet som startar när den moraliska standarden börjar sjunka. Romarriket föll på grund av dekadens och inflytandet av själv-tillfredsställelse. Kommunistländernas ledare är medvetna om den kontroll som måste finnas för nationens moral. Öppenheten och friheten som demokratin erbjuder ger frihet till förfall, och alla tecken visar att detta sker nu.

"För så som blixten flammar över himlen från öster till väster,
så ska det vara när Människosonen återvänder..." Matt. 24:27

(Den romerska guden Jupiter tolkas som hans faderliga kvaliteter.)

Året av det stora sjunde talet uppfyllt,

I den grekiska mytologin, så är Hermes en av gudarnas budbärare.

Nostradamus använde upprepade gånger bilder som finns i Jesaja, Daniels bok, Evangelierna och Uppenbarelsboken. Flera av hans fyrradiga strofer skildrar en syndaflod lika stor som Bibelns profeterar om. Men till skillnad från domedagens profetior, så ser han även slutet på all strid.

Jesus utlovar att han skall återvända, och alltsedan den dagen, så har kristna väntat, osäkra om tiden när detta skulle ske. Uppenbarelsebokens ord är förbryllande, så kristna uppmanas att alltid vara medvetna och uppmärksamma på andens röst.

Han skall komma som en standard genom vilken det förgångna, det nuvarande skall dömas, och samtidigt som han kommer som domare skall han ha en faders hjärta. Han kommer som en Guds budbärare, och hans uppträdande skall förebåda den stora Uppståndelsen (" när de döda skall stiga upp ur sina gravar"). Nostradamus placerar detta inte långt från år 2000, och som "året då det stora talet sju är uppfyllt."

Åren 1995 och 1999 har tidigare tokats som tiden för all profetias uppfyllelse.

Många människor förlorar nu sin tro och är nära att helt misströsta. Det finns våld och hat överallt. Det verkar som om stormen snart skall bryta ut. Men detta är ändå just vad som utlovats.

Nostradamus såg mycket lidande bland de människor han helade från pesten. Han förutsåg en 400-årig historia av lidande och konflikter, men trots detta i slutet av denna så kunde han se uppfyllandet av ett löfte som gjordes för 2000 år sedan. Ett löfte om fred, frihet och lycka.