Könsrollerna inom hinduismen

Kvinnor anses stå lägre än män och ha svårare att nå frälsning. Det klassiska schemat för de fyra livsstadierna är också tänkt för män:
1) Lärjungestadiet då man lär sig sanningen om livets mål och mening.
2) Husfaderstadiet, då man i lydnad för plikten (dharma) söker världsrikedom och sexuell tillfredstället.
3) Meditationsstadiet, då man drar sig undan till skogarna och söker frälsning (mukti) genom meditation. Innan man går in i det stadiet bör man ha sett till att någon annan, en son, kan ta över ens uppgifter så att plikten (dharma) inte försummas.
4) Det fjärde stadiet gör människan till sannyasi (eremit, munk), fjärran från allt värdsligt.

Det är mycket skilda mönster i fråga om förhållandet man och kvinna inom hinduismen. Pfta uppfattas kvinnan huvudsakligen som jordmånen för mannens säd. Kvinnan i historien har bundits hårt vid sin man och har inte fått gifta om sig om hon blivit änka.

Inflytandet från islam, som kom till Indien ca 1000 f Kr, förstärkte kvinnornas avskildhet från samhällslivet och deras beroende av männen. (3)

Könsrollerna inom Hare Krishna

Rent traditionellt är det ju så att kvinnan skall ta hand om hemmet och barnen medan mannen försörjer dem. Men det är annorlunda är i väst än i Indien, landet som man försöker eftersträva så långt som möjligt.
Här är det helt naturligt att kvinnan också vill ha en utbildning och ett jobb, och det tillåter Hare Krishna naturligtvis. Dock är det önskvärt att kvinnan väljer att ta hand om sina barn när de är små.
Egentligen är vi varken män eller kvinnor, utan eviga själar i kroppen, och dessa själar är delar av Gud och eviga tjänare till Honom. Så andligt sett är de alla jämlika och det är ingen skillnad.
Materiellt sett har de naturligtvis olika naturer, så i vanligt socialt liv finns olika riktlinjer för hur män och kvinnor bäst ska fungera. Men principen är ytterst sett att var och en ska leva och vara engagerad på ett sätt som passar bäst och bäst tillåter en att vara engagerad i Guds tjänst.(9)