Det fattas en tärning av Johanna Thydell. Uppföljare. Alltid så svårt. Och vad skriver man efter en sån smash hit som I taket lyser stjärnorna? Ja, man kan skriva om den nya tjejen Puck tex i nya boken Det fattas en tärning. Och göra det med den äran.
Johanna Thydell är så bra på att få in en här och nu i sin värld, i sina personer. Det är inget fummel, och inga oklarheter. Puck och hennes kompis Emanuel, beautiful, man ser dom och man hör dom.
Jag hatar ungdomsböcker som är förenklade och tillrättalagda (kanske är de skrivna av såna som tänker att det är som att skriva för vuxna fast lite lättare och så skarvar dom och slappar här och där... och det blir skitdåligt) och där det skorrar. Det är ingen hemlighet att jag gillar bra dialoger (det är ett tjatande om det), men det känns alltid extra viktigt i ungdomsböcker. För dåliga dialoger och tonlägen där, nej nej nej, det märks så tydligt, blir så pinsamt.
Johanna Thydell är en vinnare på detta område och det är nog bla därför hennes personer funkar så bra som de gör. Hon har exakta små formuleringar och iakttagelser, och så den fina handlingen som driver på allt. I detta fall handlar det om en sextonårig tjej som ser tillbaka på tiden när hennes strulige pappa lämnade familjen och henne, och hur det påverkar henne nu i sina relationer.
Jag har bara en enda mini-mini-invändning. Det är knappt en invändning. Den förra, Stjärnorna, kändes mer gränsöverskridande som ungdoms/vuxenbok, och många vuxna läste den. Den hör nya känns mer ungdom. Men vad gör det? Det är ju en ungdomsbok. Läs och njut bara.

Min Ella av Kajsa Isakson. Jättebra ungdomsbok för (tjejer) åldern 13-15 år ungefär. Handlar om Ella som flyttar utanför Stockholm, börjar i en ny stor skola i 7:an och hur det går för henne där. Det går inte så bra.
Hon skriver brev till en annan tjej i 9:an, eftersom den här skolan satsar mycket på faddrar och elevkontakter (hör det tillrättalagda röstläget nu från den stolta rektorn som ska övertyga alla oroliga föräldrar). Men hon har ingen aning om vem denna andra tjej är. Det har vi som läser, för vi får läsa de oskickade svaren på Ellas brev.
Den känns tvärtemot tillrättalagd, svårt autentisk och mitt i prick bland hårda klick-bildningar och kompisar man inte passar med men ändå på något vis vill tillhöra för annars har man ingen. Äkta, alltså! Inga lättsamma, präktiga systrar i jeans här inte.
Dessutom fina illustrationer i boken, kludd-aktiga, fast bättre än kludd.
Kajsa Isakson fick Nils Holgersson-priset som delas ut till bästa barn/ungdomsbok från föregående år (det är 2005) för boken, som dessutom var hennes debut. Bra val och mycket bra ungdomsbok!!

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Det är sån tur att Karin får Katerina som patient på den hemliga läkarmottagningen som tar emot illegala flyktingar. Karin jobbar där den kväll i veckan den är öppen, och hon känner att det inte räcker. Patienterna strömmar in och de måste ju hjälpa alla. Det är mycket viktigt att vara solidarisk mot andra för Karin, att tänka i ett världsperspektiv, dela med sig och vara god. Men de andra på kliniken orkar inte med fler öppetkvällar.
Då kommer Katerina. En ung tjugosjuårig tjej från Moldavien som fått lunginflammation för att familjen som hon jobbar som hushållerska hos tvingar henne att bo nere i en dragig källare. De låser t o m in henne där. Karin ser sin chans. Hon ber Katerina flytta hem till henne. Få vila upp sig och bli frisk. Sen ska Karin hjälpa henne till ett bättre liv. Karins man och två barn (tio, tolvårsåldern) är inte alls med på planen. Ja, Jens, mannen, kan också känna att de svikit sina ideal genom att flytta till det här stora huset, ha två bilar, sommarstuga, båt, leva det framgångsrika, materialistiska livet de gör. Men att försöka kompensera det genom att ta hem patienter? Nej tack. Men Katerina dyker upp. Hon kurerar sig. Sen vill hon inte alls ha Karins hjälp. Hon vill jobba och tjäna pengar hos Karin, och Karin går motvilligt med på det ett par dagar. En dag när hon kommer hem från sitt eget jobb är huset perfekt städat, barnen gladare och pratsammare än på månader, middagen står på bordet och den doftar fantastiskt, Jens kan ta sitt nya jobb i Köpenhamn och Karin kan ägna sig helhjärtat åt att få en ännu bättre karriär.
Det var ju bara att så här skulle det inte bli. Karin är verkligen ingen utsugare, och Katerina skulle framförallt inte börja överglänsa henne på precis vartenda område, inklusive barnen. Karins kamp för att hålla sin fasad utåt och klara av hoten hemma i huset blir en spännande historia. Det är mycket lätt att känna igen sig i dagens samhälle och de ständiga konflikterna mellan jämställda karriärföräldrar, precis som det här att plötsligt befinna sig i ett helt annat liv än det man trodde man skulle hamna i. Svart hushållshjälp?! Aldrig! Det är många ironiska och hårda iakttagelser som man kan roas eller ta åt sig av, eller göra båda. Samtidigt som man tycker att Karin är riktigt jobbig (kan hon inte bara skänka mer pengar till Amnesty?) så känner man sympati för henne och hennes växande avundsjuka och oro. Likadant med Jens, barnen och bipersonerna, de är alla så härligt icke-svartvita. Katerina är den mystiska kärnan i konflikten och det som händer runt henne blir navet i historien. Sara Kadefors skriver så att man vill framåt hela tiden och det är svårt att lägga undan boken. Hon behärskar liksom alla delar av hantverket och har örat tryckt mot rätt gata. Resultatet blir samhällskritik och relationsroman i sträckläsarformat. Rekommenderas!

Undantaget av Christian Jungersen. Men nu förstår jag inte vad som har hänt. För jag har kämpat och läst över 200 sidor i den kritiker/publik/pålitliga-läsare-rosade boken, och håll i hatten vad jag inte gillar den. Trist. Inte så trovärdig. Långsökt. Äh. Jag kommer inte in i historien, jag tror inte på huvudpersonerna, jag gillar inte sättet han skriver det på, och jag tycker aaaldrig det blir intressant. Väntade mig ju allra minst septembers bästa bok, men icke sa Nicke. Det enda positiva är att jag blir mycket sugen på surdegsbröd med oliver eller olivolja i. Måste köpa det i helgen...
Så det blir returpost bibblan för Undantaget och jag försöker med Den som vässar vargars tänder istället.