Tunnare än blod av Åsa Nilsonne. Oj! Bra deckare! Gedigen och grundlig, och vad kul det är att läsa om en miljö som känns autentisk och äkta - i det här fallet ett sjukhus, och författaren är ju själv läkare. Jag gillar såna böcker. Det känns som att man får dubbelt hantverk, skrivande och ett yrke.
Det är första boken i serien om Monika Pedersen, som del två kommer Kyskhetsbältet. Monika P är här ordningspolisen som pga en kraftig influensaepidemi blir inkallad till krim som vikarie, och där får hon sköta ett helt eget fall! En alkis som dött och som man plötsligt upptäcker dött av onaturliga orsaker. Monika vet inte mycket om hur man gör när man löser mordfall, men det finns ju ingen att fråga, så det är väl bara att börja. Till lite hjälp har hon den för tillfället gipsade kollegan Mikael, genomtrevlig och charmig och mycket uppskattad. Spännande historia, mycket välarbetad, skön att läsa i den här ett-två-tre-stilen som får mig att känna mig delaktig i lösningen också. Och efter polisen Johan i På det fjärde ska det ske känner jag mig extra välvilligt inställd till yrkeskåren. Ja, alltihop var ett nöje!

Illusionernas bok av Paul Auster. Yippie! En bra Auster! Äntligen! Timbuktu var ingen hit för mig och det var länge sen jag läste New York-trilogin och Leviatan och dom, så nu var det på tiden. Jag hade egentligen tänkt köpa den här signerad, men det var en så LÅNG kö på bokaffären att jag inte orkade vänta. Jag fick nöja mig med ett osignat ex. Hur som helst.
Illusionernas bok, what's it about?
En litteraturprofessor, David Zimmer, skjutsar sin fru och två små söner till flygplatsen för att dom ska hälsa på mormor och morfar. Men det blir inte så för planet störtar och alla tre dör. David Zimmer blir förkrossad av sorg och ägnar en lång lång tid åt att bara sitta hemma och supa, sakta men säkert håller han på att dricka ihjäl sig.
Det som räddar honom blir en svartvit stumfilm på teve en dag, och stjärnan i filmen heter Hector Mann. Denne Mann var ingen stor stjärna, men Zimmer blir fascinerad av hans spel och framförallt, han får honom att skratta för första gången på länge. Så Zimmer blir så pass fascinerad av Mann att han tar reda på att skådisen gjort ett litet antal filmer och sen försvann helt oförklarligt 1929 och har aldrig hittats igen, varken död eller levande. Zimmer tar det som sitt mission att skriva en bok om Hector Mann och det arbetet räddar honom. Han går in totalt och lever för arbetet. När den väl kommit ut får han en dag ett brev på posten från Hector Manns fru; Hector vill träffa honom. Han lever och bor i New Mexico!
Som vanligt är det en berättarfrisk bok, och speciellt beskrivningarna av Hector Manns filmer - jag blir så sugen att få se dom! Sitter där och avundas Paul Auster som har fått komma på dom, uppfinna dom!
Hela plotten i sig är också fantastisk, och människorna, och alltihop. Jag gillar verkligen den här världen Auster skapar. "Gillar" som i att den är intressant att läsa, även fast den är väldigt jobbig och påfrestande med familjedöd och hela rubbet i den här boken. Det tog ovanligt lång tid för mig att läsa, och det är en bok att softa med, inte sträckläsa. Det finns så mycket i den!
Auster brukar alltid vara lite mystiskt slumpartad och lägga in små vändningar här och där som är helt avgörande, och den spänningen finns här också. Som läsare gottar och njuter jag av historien, men hela tiden finns den där tvekan i bakhuvudet - när kommer det, vad kommer, Illusionen, vad är det? Mycket spännande!
Kort sagt; äntligen. En jättebra Auster som passar både nya och gamla läsare!

Tokyo natt av Elin Lindqvist. För mig som är trettio funkar den här faktiskt bäst som "reseguide" till Tokyo och Japan. Det är väldigt roligt att få läsa så mycket vardagligt och praktiskt om resor runt om i Japan, och allra mest i Tokyo. Helt klart ett tips inför en resa! Men egentligen är det ju en skönlitterär bok och inte i första hand tänkt som Tokyo-beskrivning, och på det området... jag är för gammal! Huvudpersonen i boken, och även författaren, är ung, knappt tjugo skulle jag tro. Hon är en kontinental svensk som växt upp på flera ställen i Europa och även i Tokyo (i verkliga livet är pappa känd utrikeskorrespondent och nu främst historiker). Anledningen till att hon nu ska tillbringa ett år ensam i Tokyo nu och plugga japanska är att hon vill hela sig själv, få ihop inre och yttre, och bryta med det destruktiva livet med knark och sånt i Paris. Det är en riktig "från barn till vuxen"-vandring. Och pga det, mycket mycket tankar om sig själv och hur och varför, och hjälp... det är här jag som trettioåring sitter och tänker förbluffat på hur mycket man tänkte på den tiden och vad man visste och trodde (det var ju inte så mycket, snacka om att det är undervärderat att tro saker när man är tjugo, man vet allt) ... Jag tror boken passar bättre för en som är yngre, för mig blir det ibland lite på gränsen till pretto och yada yada yada. Helt enkelt inte så intressant. Skulle nog sitta perfekt som studentpresent eller något liknande. Reseintresserad tjugoåring med själsligt intresse, japp, där är målgruppen.

På det fjärde ska det ske av Kajsa Ingemarsson. Klockan är efter midnatt och jag har just sträckläst färdigt boken! Åh vad bra den var! Jag väntade mig något à la Bridget fast mer svenskt och tänkte mest att "man måste ju se om Kajsa Ingemarsson kan skriva". Det kunde hon! Och Bridget, släng dig i väggen!
Paula, trettio, kommer hem från ett halvår i New York. Hon har jobbat som receptionist på en reklambyrå. Inget speciellt jobb, men hon älskar ju att resa. Nu iallafall är det hemma och Sverige som gäller, och den stabile pojkvännen Johan, som väntat och längtat. Han är sååå redo att stadga sig ordentligt, skaffa barn, hela paketet. Paula vet att hon borde tycka lika, men den känslan kan inte infinna sig helt och fullt. Det är inte hans fel, men det är något... stort fel, det går inte att förneka. Och så det här med jobb, kan man hanka sig fram på ströjobb och sommarjobb i långvården när man är trettio? Eller vad ska hon göra, gå en turistubildning? Tusan vad jobbigt allt är. Och hennes kompisar, dom håller ju verkligen på att växa upp med karriär och graviditet.
Ja, det var handlingen. Stilen - jättebra! Jag känner igen mig, skrattar, vill umgås med personerna, kan relatera helt till deras prat och problem, kort sagt - mitt i prick! Det här är en nutida-bok som heter duga. Det är bra tempo och det finns faktiskt ingenting som jag har stört mig på under tiden jag läst. (Flämt!) Och hur torr kommer jag inte att låta nu, men jag tycker att stabile polisen Johan är ett riktigt stort kap! Han är ju i det närmaste perfekt; fixar middagar varje dag, vill åka på semester, vill hitta på saker, stöttar hela tiden, lång och vältränad och trygg som få... (dreggel).. "kom hit!".
Läste nånstans att K I håller på med bok nummer två och den ser jag verkligen fram emot! In the meantime, hoppas alla brudar som fortfarande sitter och tragglar med Marian Keyes på tunnelbanan upptäcker det här mycket bättre svenska alternativet!! Trevlig läsning!

Exil av Denise Mina. Det lilla yrvädret (hm) Maureen O'Donnell är tillbaka! Och tvåan är ännu bättre! Jag gillade ettan, Död i Garnethill, men nu när jag läser Exil så finns det här ett lugn och en skrivro kanske man kan kalla det, det är bättre helt enkelt. Vi är redan presenterade för huvudpersonerna, men förutom det, jag tycker Exil är en klar höjning, och vad synd att det bara ska komma en till om Maureen. Jo, absolut, som hennes brorsa Liam säger - det är otroligt att du på ett halvår känner två personer som blivit mördade. Så med det "sannolikhetsperspektivet", jag förstår att det blir en bok till bara, men jag gillar det inte.
Maureen har fått en massa pengar efter Douglas, så hon köper dyra kappor och massa smink, och jobbar på kvinnojouren för att hjälpa sitt samvete. Där jobbar ju Leslie, mc-kompisen också, och det är Leslie som får in henne på mordfall två. Leslies kusin, en svag svag man som heter Jimmy, är gift med en kvinna som en dag dyker upp på jouren. Kvinnan är svårt misshandlad och vad värre är, en dag är hon bara försvunnen för att någon vecka senare dyka upp som lik i en flod i London. Leslie tror inte att Jimmy har misshandlat henne men det tror alla andra, och har han kanske tom mördat sin fru? Att ta reda på det gör Maureen gärna. Hennes pappa är tillbaka i Glasgow, mamman ringer och ömsom skäller ömsom gråter, hon själv sörjer Douglas och kan inte bara ha kul och va glad med sin nye pojkvän. Usch alltså. Så åka till London och leta brottslingar, yes please, vad som helst för något nytt.
Fortfarande ruskigt och rått och realistiskt till max, för mycket supa, för mycket läskiga människor, för många hemska mardrömmar om pappan, men det är bara att läsa på! Svårt att sluta när man fått kliva in i Glasgows halv-undre värld och Maureens vänkrets. Helt klart årets nya deckarförfattare för mig!

Som en syster av Martha Moody. Clare från en mycket jordnära familj i Ohio ska börja på ett ganska radikalt college, och som rumskompis får hon Sally, en judisk tjej från Kalifornien. Inga kan vara mer olika, Clare hoppas på uppror och demonstrationer, Sally pratar i timmar med sin pappa i telefon varje kväll. För henne är familjen Allt. Och hon köper dubbel uppsättning av kurslitteraturen och skickar hem ett ex av varje bok till honom för dom läser tillsammans. Dessutom är hon inte alls som Clare har inbillat sig att tjejer från Kalifornien är (på sjuttiotalet) ; Sally har tråkiga designerkläder och klarar inga filmer med nåt som helst våld, och så är hon uttalad oskuld. Men hur det nu går, de två tjejerna blir inte bara kompisar utan bästa vänner, och den här relationen böljar fram och tillbaka genom deras liv.
Boken börjar plåttrigt och ogreppigt och jag tänker nästan ge upp men läser lite till och börjar gilla det. Ja, det tar sig. Det känns som att det händer så mycket på några få sidor, och jag fattar inte med vad de resterande 350 ska fyllas med, men det finns mer att hämta. Det är spännande att följa Clare och Sally, och deras familjer, och i bakgrunden finns USA under 70-80-90-talen i nästan Couplandsk anda. Det är ingen sån här tralala-tjejbok om tjugoåringar som byter pojkvänner och blir bittra fiender och sen inser vad som är värt något och alla blir glada igen, tack och lov!, utan det här är en gedigen bok. Ni vet, a good read. Det är många vältecknade människor med, det är mycket relation, kvinnor och män, och det är Livet - val och misslyckanden och förlåtelse och uppbrott. Alltihop finns med faktiskt.
Och så kan jag inte låta bli att bli avundsjuk på Sally och Clare, för mina kompisar från den åldern är inte kvar och dom var betydelsefulla. Det visste jag redan, men jag tänker lite förnyat på det när jag läser den här. Jag tänker också på att förnya sig, att tvingas gå vidare, och det tycker jag är en styrka för rätt mycket litteratur handlar om sentimentalitet och lätta lösningar idag, och det kan väl va trevligt en stund men sånt är inte livet - iallafall inte mitt. Så jag tycker det här blir en inspirerande vänskapsbok. Syster eller ej, värd att läsas!