Nov "Högläsaren" av Bernhard Schlink. En
femtonårig pojke och en mogen spårvagnskonduktörska i Tyskland under 60-talet.
Generationen efter och uppgörelsen med nazi-tiden och andra världskriget. Snabbt intro
och sen vill man veta hur det går. Så fängslande alltså (hm). Men det är något
distanserat ändå som ställer till det lite för mig.
Nov "25 m med
dyna" av Helena Helsing. En ung kvinna på jakt efter Kärlek och
Förhållande i Stockholm på 80-talet, början av 90. Ingen bok att själv ge sig ut på
jakt efter. No, sir.
Nov "Bara Alice" av Maggie O'Farrell. Skitdålig titel, den engelska original är
"After you'd gone" och det är bättre.
Men! Bästa boken på länge länge! Skippa Marian Keyes, gå på Maggie. Ni kommer inte
att ångra er! Nu måste jag läsa om den igen för att ta det långsammare och suga i mig
lite, för första gången gick det väldigt snabbt. Längtade till bussresorna för att
få fortsätta läsa och ville helst sätta mig i en vrå och tjuvläsa när jag kom fram
till jobbet. Skitbra!!
Jag lånade den för att jag på nåt konstigt feltänkt vis trodde att den var av
Margaret Atwood. Och sen såg jag att den inte var det när jag kom hem och baksidestexten
är inget bra så den låg ett tag. Men sen. Den handlar om Alice och hennes uppväxt med
farmor, föräldrar och två systrar i ett litet samhälle i Skottland, om hennes mor, om
Alices kärleksliv och hur hon träffar sin stora kärlek John och lever med honom. Varken
mer eller mindre. Så litet och så mycket.
Jag vill inte avslöja handlingen för det är en stor del av njutningen. Det börjar
iallafall med ett självmordsförsök av Alice och sen nystas historien upp. Det är små
delar som får allt eftersom och det är så bra skrivet och det är så bra så bra att
jag får värja mig ibland. John och Alice. Baksidestexten är som sagt helt fel, den får
det att låta som en helt annan bok. Den här boken handlar om Liv och Kärlek och det
låter så storslaget och lite pretentiöst men det blir den Absolut Inte. Rekommenderar
den varmt varmt och hoppas att Maggie O'Farrell arbetar på sin nästa bok.
Nov "Sömnlös"
av Barbara Voors. Ja! Där satt den! Den bästa av B Voors' böcker tycker jag!
Hennes tidigare böcker har ibland varit aningen pretentiösa tycker jag. Det har varit
så dramatiskt och stort att man tagit sig för pannan och tänkt "jisses" och
blivit hindrad. Nu är det äntligen inte så och det är mycket mycket bättre. Jag tror
att en anledning till det är den lilla deckarintrigen som finns med.
Jag gillar personerna jättemycket, huvudroller och biroller, och dom är ironiska och
roliga och det är spänstigt och bra. Jag gillar dom 3 olika handlingarna med sorgearbete
och kärlek, avhandlingsskrivande och mordgåta, och sömnlöshet jättemycket. Den blir
en sträckläsare och slutet är lika spännande och rafflande som en Elizabeth
George-deckare. Hurra!!
Nov "Smitvarning"
av Hans Olsson. Ungdomsbok av tidigare August-vinnare. Handlar om Angel, en kille
som går på gymnasiet och har ett komplicerat liv och familjeförhållanden. Okej. Det
är väl bra ungdomsskildring och invandrarskildring men det är inte så jag blir lyrisk
och upprymd av den.
Nov "Kyskhetsbältet"
av Åsa Nilsonne. Monika Pedersen är den absolut överlägset tröttaste polis/deckare
jag läst om i hela mitt liv. Det säger inte lite, för dom flesta är ju ur-trötta, men
hon är betydligt tröttare än så. Här är man orolig för hennes liv pga denna
trötthet, man vill helst att fallet ska lösas snabbt skit samma hur, för så trött är
hon. Kan kvinnan bara få lägga sig och sova i en månad?! Oj oj.
Men trots detta är det ingen långsam och tung bok som man riskerar att somna ifrån. Den
är bra! Det är vanliga människor, i ett vanligt Stockholm och allt är
"myspysigt" normalt så man kan känna igen sig, och mitt i allt detta blir en
jättekänd och folkkär skådespelerska ihjälslagen en decemberkväll på Kungsholmen. M
P och en ny kollega som hon stör sig enormt på för att han kommer från Irak och
antagligen är på det och det sättet, ska samarbeta för första gången på det här
fallet. Det blir inte lätt.
Jag gillar stilen mycket som är kvinnlig på ett sätt olikt Liza Marklunds (jag tar
henne som jämförelse hela tiden för att hon 1) anses skriva kvinnligt och 2) säljer
så mycket att jag antar att många tycker hon är mycket bra). Det är inte bara små
kvinnliga detaljer utan det ger en dynamik åt hela boken, och M P resonerar också kring
det faktum att hon är en kvinnlig polis. Den är fiffig, precis som Karin Alvtegens, in i
slutet och det är... ja, bra! Flera andra tyckte också det för Åsa Nilsonne vann
Poloni-priset 2000 för den här boken.
Nu när allt är löst hoppas jag att Monika Pedersen kan ta ut några veckors semester.
Hoppas hoppas.
Nov "Coloradodrömmar"
av Jane Aamund. Jag kände vagt igen titeln nånstans ifrån så därför
plockade jag ut den här på Arlanda. Det är en självupplevd kärlekshistoria som legat
på Danmarks boktopplista jättelänge. Vad sägs om det va?
Huvudpersonen är Ane som är gift med Johannes, en äldre och egocentrisk och mycket
jobbig veterinär. Dom får det sämre och sämre ihop hela tiden. På en veterinärresa
till Cambridge, England (som dom tagit för att hitta tillbaka till varann igen) träffar
Ane en annan man. Han är också veterinär, i Johannes ålder, men från Colorado i USA.
Stjärnorna blixtrar, jorden skakar, det blir ögonblicklig kärlek och passion och
soulmates. Boken handlar om hur dessa två ska få leva tillsammans, för det är inte
lätt fixat. Skilsmässor, stockkonservativa amerikaner, kulturkrockar, et cetera.
Jag gillar den okej bra. Den duger, men det är ingen bok jag kommer att läsa om igen
eller minnas länge efteråt. Som faran med självbiografiska böcker blir den ibland lite
rapport-lik. Allt ska redovisas, allt ska finnas med. Självklart är det väl inte så,
men det känns så nu. Mycket innehåll för pengarna, om man vill. |