Notes on a scandal av Zoe Heller. Jeebus vilken obehaglig bok! Känner mig riktigt instängd och vill rensa hjärnan med något glatt och lätt genast (jag vet! Lucy Sullivan ska gifta sig!).
Den handlar om en kvinna, Sheba, fyrtioett år och lyckligt gift tvåbarnsmor, som börjar som keramiklärare på en skola utanför London. Hennes klasser går skitdåligt, eleverna lever rövare å det grövsta och det är inte alls som hon tänkt och hoppats. En attraktiv ung man, också elev, råkar trilla in en dag och han visar sig vara duktig på att teckna. De börjar så oskyldigt med att prata om konst och hans teckningar men rätt snabbt inleder de ett förhållande. Jaja, man får inte, men båda två är lika besatta och det går inte att stoppa.
Det är det här som är det minst obehagliga.
Den som gör dessa notes on a scandal (under förevändning att de kommer att göra rättegången lättare) är Shebas väninna, Barbara, som följt med Sheba i hennes "landsflykt" undan familj, media och ett rasande England.
Barbara har också jobbat på skolan, i trettio år, eller var det fyrtio. Hon är historielärare. Ensamstående och kattägare. Helt wacko.
Lika mycket som Barbara avslöjar om Sheba och historien med den unge eleven, lika mycket avslöjar hon om sig själv och sitt fruktansvärda liv som är som en mardröm rakt av. Hon har aldrig några fungerande relationer ("varför blir det alltid så för mig?" tänker hon sorgset), hon avfärdar 99% av alla människor hon möter som rena idioter utom några få då och då. Sheba är ett av dessa undantag och Sheba blir snabbt den enda personen Barbara bryr sig om, hon blir riktigt possessivt galet förälskad i henne och vill betyda lika mycket för henne som S gör för B. Gissa om Barbara gör det? Vi räknar : älskare, man, två barn... eh nej. Tyvärr för Barbara. Men Barbara är bra på att vänta och hon vet att dagen ska komma. Under tiden gör hon vad hon alltid gjort. Städar i linneskåpet, läser om Persuasion, lär sig två sonetter, går på muséet, köper en flaska sherry och super till på nyårsafton. Väntar väntar. Jag kan riktigt se och lukta hennes instängda lägenhet, hennes urtråkiga praktiska kläder, hennes psykotiska tankar. Obehagligt!! 
Om man känner för något rubbat och upprörande, då är det här rätt bok. Och jag måste säga att Heller lyckades bra, jag kunde inte lägga bort den trots att jag helst ville det. Yuck!

Isbärarna av Anna Enquist. Jag läste en jättepositiv recension i Bokringen om den här, men jag känner mig mest bara oberörd av den.
Ett medelålders par tacklar sin försvunna dotter på olika sätt (förutom att de båda har en tyst överenskommelse att inte berätta om det för en enda person). Mannen går in för att totalt omorganisera sjukhuset han blivit chefsläkare för på ett synnerligen osmidigt sätt, och kvinnan ägnar sig åt Sisyfosarbete i en trädgård som är full av sand. Kallt och kliniskt och inget som fångar mig i varken personer eller skrivstil eller något. En teflon-bok.

Vattenmelonen av Marian Keyes. Tyckte en gång i tiden att den här var så snackig och att inget vettigt hände, men nu har ju en hel del vatten runnit under bron sen dess.
Den är snackig! Det känns absolut som en första-bok jämfört med de andra jag läst av henne. För mycket sidospår och tråkigt yadayada och avsnitt med tankar och analyser som jag bara skummar igenom. Hennes senare alster är klart tajtare och på hugget.
Sen tycker jag hela upplägget med maken som kommer tillbaka och vill "bli förlåten" (det gör dom visst alltid i Keyes-böcker!) får ett onödigt krångligt och orealistiskt upplägg, och att unge Adam som är den nye supersnygge helt perfekte flirten (också obligatoriskt) är föööör bra för att vara sann. Men, aside from these flaws, en helt okej bok som fyllde syftet - lätt och rolig underhållning.

Ny kraft med Blossom av Blossom Tainton, Desirée Wahren och Johan Reesle. ("Tomteblossom" som David brukade kalla henne när vi kollade på Toppform i SVT.)
Jag älskar ju att träna, oh ja. Om det gick, dvs om jag hann och orkade efter heltidsjobb och kvällspass med provrättningar och sånt, skulle jag träna varje dag. Springa, simma, cykla, jag är helt frälst. Tränar inte för att vara med i tävlingar utan för att det är skönt, avstressande, roligt. Om jag inte gör det blir jag genast mer deppad och obalanserad i humöret. Så, den här boken är kanske lite fel för mig, men jag ville ändå se vad den gick ut på.
Den är som ett litet smörgåsbord för att komma igång. Man får läsa om Blossom och hennes "kroppskarriär", får veta fördelar med att träna, olika former som är bra, läsa korta intervjuer med hennes kunder - hon är ju Personlig Tränare - som har olika syn på hur kul det egentligen är, får veta tips och bra övningar och tester, lite om mat och avstressning och sånt. Ett avsnitt handlar om yoga som hon vurmar speciellt för. Helt enkelt, en bok som vill mycket och har mycket att förmedla och jag undrar hur effektivt det är? I mitt tycke är den lite snuttig och splittrad och den känns inte sååå inspirerande. Jag vet inte. Om man inte håller igång, börjar man verkligen av det här då? Men å andra sidan, med Toppform på teve och den reklamen så kanske just den här boken når en mycket större publik som har bestämt sina nyårslöften och vill veta hur dom ska göra nu. Det kanske funkar. Själv tycker jag "njaaa ok" om den.
När jag åker hem till Lule nästa gång ska jag läsa den gamla klassikern av James Fixx från 70-talet : Löpning. Det är garanterat en bok för mig!

Ordination : Vardagsfeminism. Handbok i jämställdhet hemma och på jobbet av Jennie Sjögren.
Äntligen en perfekt bok för mig! Jag gillar litteratur om feminism men de jag läst på senare år har antingen varit teoretiska eller för yngre tjejer. Här glider jag in som exakt målgrupp och med precis det jag vill veta och få tips om. Nu har vi gått ut skolan, fixat universitetet, börjat jobba, blivit sambo med män ur sextio/sjuttiotalskullarna som är precis lika jämställda och självgående i hushållsbestyr som vi, så allt borde ju vara frid och fröjd, eller?
Jag kan direkt avslöja att det senaste året har varit väääldigt bra för mig och min sambo. Vi har bott ihop i åtta år, och nu (äntligen!!) har vi etablerat en ordning som funkar perfekt för oss. Varannan vecka städar han lägenheten och jag tvättar kläderna. Alltid. Sen tar vi två veckor i stöten var där vi planerar och handlar maten. Lagar den också för det mesta. Båda är nöjda och glada. De sju åren dessförinnan har vi laborerat med olika lösningar, men de gjorde oss inte lika nöjda båda två. Hushållsarbetet var vårt stora grälområde. Nu däremot, jag säger det stolt igen, båda är nöjda och glada.
(Jag tycker inte att det är jämställt om killen "hjälper till". Jag vill inte säga till om att det ska städas eller att det ska diskas, för då är det fortfarande jag som har ansvar för det området även om jag delegerar utförandet. Jämställt hushållsarbete för mig är att veta att jag aldrig behöver tänka på eller bli frustrerad över städningen, eller bli bekymrad över att klockan är halv sju och ingen sambo är hemma och kylskåpet är tråkigt tomt. Det ska bara flyta alltihop.)
Tillbaka till boken. De områden som behandlas i den är hemmet, arbetsmarknaden och  samhället med sina ofta stereotypa könsföreställningar plus feministhistoria i stora drag och en jättebra förteckning över ytterligare läsning.
Jag blev glad direkt jag öppnade den och läste kapitel 2 som handlar om just hemmet, och hur författaren kämpat med sin sambo. Suttit och ätit yoghurt och mackor klockan sju på kvällen för att hon inte visste när han skulle komma hem, om han redan ätit, om han handlat något. Bingo! Sen fortsätter igenkännandet och "precis så är det ju!" - känslan.
Nu är det inte första jobbet, utan nu kommer vi in på hur man gör för att inte halka efter i karriären när man är barnledig, hur mycket man egentligen förlorar på att mannen ska vara hemma, hur kvinnor "smygdiskrimineras" på arbetsplatser med tex golfturneringar där viktiga beslut tas. Ett exempel ges på en kvinna som räknade ut vad allt detta golfspelande kostade för företaget och sen bokade in spa-besök för de kvinnor som inte spelade golf. Tre besök per år! Männen blev skitförbannade när det fick reda på den utgiftsposten men tystnade raskt när de insåg vad den jämfördes med. Ha!
Roligt också att Jennie Sjögren bekänner att hon och flera av hennes akademiskt utbildade kompisar inte tagit sig igenom hela Under det rosa täcket, och har de verkligen rätt att räkna sig som feminister då? Den klubben är jag också med i... Och sen, herregud, hela den infekterade diskussionen om att kalla sig feminist och vad det innebär. Handlar det om att vilja sminka sig eller inte? Här finns även en svars-lista på bra och / eller dräpande mothugg till kommentarer som "hatar du killar då?".
Det här är också en mycket lätt och inspirerande bok som briserar av praktisk kämpa-anda. Sjögren uppmanar oss att ta små steg, införa små förändringar på jobb och hemma,  samtidigt som riksdag och samhälle ska tvingas ta stora kliv framåt med lagar om kvotering osv, det är sånt som gör att vi vinner kampen i det långa loppet! Den är full av små bra citat och klipp från tidningar och böcker och undersökningar. Man kan enbart bli inspirerad eller man kan använda den för att visa på verkligheten. Nej tyvärr, det går faktiskt inte så bra med dom "självgående" killarna ur sextio och sjuttiotalsgenerationen. Men vi hoppas på en snar förbättring!
Jag rekommenderar den här varmt! Och som grädde på moset finns det en sajt till den här med!

Ta betalt! En feministisk överlevnadsguide av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. En väldigt bra och lättillgänglig guide om vad feminism är, hur man kan jobba med det och inte minst varför vi behöver jobba med det. Fokus ligger på skoltiden (grund och gymnasie) och sen kanske universitetsstudier eller det första jobbet. Det är mycket praktiska exempel (bra!) om att tex granska läroböcker och mäta talartider i klassrummet och hur det går till att bilda jämställdhetsgrupper och vad chefer får och inte får kräva av sina anställda och hur man som tjej ska våga börja prata på möten. Många unga tjejer från landet kommer till tals, och sen lägger författarna in sina egna erfarenheter blandat med rena hårdfakta, plus lite intervjuer med JÄMO-folk och politiker och så. I slutet finns en diger litteraturlista om man vill gå vidare.
Jag gillar boken, den är en pärla för högstadie / gymnasieungdomar som vill veta mer och som vill utveckla sina kunskaper och argument. Man kan läsa den från pärm till pärm eller bara välja det kapitel man har mest nytta av för tillfället. Texten är alltid lätt och väldigt inspirerande och peppande, och just det att den är så fylld av "gör så här för att...". Superbra! Borde stå som klassuppsättning i alla läromedelsdepåer på skolorna.
Om man vill läsa mer kan man besöka sajten som hör till!

Angels av Marian Keyes. Min tredje Keyes på kort tid. Vem hade satsat pengar på det för ett halvår sen?!
Jag blev förvånad, det var inte många av hennes titlar som fanns på engelska på biblo, så den här investerade jag själv i för att få läsa originalspråket. Värt pengarna!
Maggie är en do good-girl som efter år av mönstergillt leverne ganska snabbt ser sitt äktenskap säcka ihop och karriären gå åt pipsvängen iom en uppsägning. För att komma undan dessa dystra utsikter drar hon till bästisen Emily i LA, och där händer det grejer! Ny frisyr (självklart!! säg det relationsuppbrott som inte "kröns" med en radikal klippning) är den pytteminsta av alla nymodigheter hon råkar ut för / utsätter sig själv för. Kul, och med typisk Keyes-schvung i berättandet, hej vad det går.
Det som också är underhållande i den här boken är hela LA - filmindustri - total hysteri - is this for real?!! - grejen. Maggie går omkring med stora ögon, som på en helt ny planet, när hon träffar folk, får höra vad de håller på med, hur der ser ut, vad de gjort för att se ut så, hur de planerar framtiden, etc etc. Helt vrickat. Som svensk sitter jag där och är lika... förundrad. Bara hur Keyes skriver landningsmeddelandet från kaptenen på flyget "Please ensure that your seat is in the upright position, that you weigh less than a hundred pounds and that you have excellent teeth". Första gången Maggie går ner på sin lokala lilla strand är hon övetygad om att bli omringad av strandvakter som ber henne gå så fort hon tagit av sig sarongen. Anstötande utseende.
En annan fniss-anekdot är när Emily och Maggie går ut och äter och kyparen, en skådis i väntan på jobb, drar restaurangens specials som Jack i Will och Grace. Tjejerna är inte så sugna på Will och Grace så de får önska en annan skådis, Nicholas Cage i Wild at heart. Kyparen skakar på sig och sen gör han en perfect Sailor, inklusive att vråla 'peanut' över halva restaurangen. Yeah!
Jag hade roligt när jag läste! Det är något med hur kvinnan lägger upp sina historier och presenterar personer och drar bakgrunder och samtidigt håller igång farten... Mycket skickligt. Jag kan bara lägga upp fötterna på soffan och hänga på.
Ifråga om 'hur bra?' så rankar jag Sushi for beginners som 1:a, Angels på nära nära 2:a och Sista chansen som 3:a.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Att simma över Engelska kanalen. Iskallt och mörkt, jag tycker det skulle vara läskigt att vara ute på havet och långt därnere är botten. Och tänk om fiskar skulle komma och nafsa en i fötterna?
Den här boken handlar om två kvinnor som mest av allt vill korsa Kanalen. Den ena kvinnan har funnits på riktigt, Sally Bauer från Malmö som gjorde bedriften 1939 som första skandinav. Den andra kvinnan är fiktiv, Ellen, mamma med två barn (tror jag) och man. Hon lever nu, ska göra det nu. Sally Bauer är hennes stora förebild och inspiration.
Historien växlar mellan dem och deras förberedelser och den faktiska simningen, stilen är ett slags kortprosa. Sally-avsnitten funkar bäst. Ellen-avsnitten är rent förvirrande för mig. Ibland är det hon, ibland hennes man, ibland hennes äldsta son (tror jag) som berättar. Och jag är ständigt steget efter känns det som. Nog för att jag har varit ganska trött när jag läst, men jag vill inte bara skylla på det. Det är så mycket luft, jag saknar konkret info att hänga upp bitarna på. "När händer det här? Vem tänker? Vem är H nu då?" Mer irriterande än bra. Det blir för snarigt och för "??" för att jag ska uppskatta historien och kunna se bakom och känna in. Vet ju inte ens säkert om den stackars kvinnan har ett eller två barn. Förvirrande var ordet.

Sockerbomben av Bitten Jonsson och Pia Nordström. Mat och sjukdomar är ju ett ämne som får mer uppmärksamhet hela tiden. Övervikt, hjärtsjukdomar, diabetes, med mera. Socker-problem är ett ganska nytt område, och jag har sett fler och fler artiklar som handlar om det senaste åren. Jag tycker själv jag äter alldeles för mycket socker i perioder (när jag är stressad på jobbet är det alltid så lätt att ta till belöning och köpa en bulle i kafeterian eller godis på väg hem) och det märks ju onekligen snabbt hur van kroppen blir med mycket socker såna veckor. Jag vill bara ha mer! Sen bestämmer jag mig för att sluta och gör godisuppehåll i en månad och då är det lika lätt att inte äta efter ett tag.
Den här boken handlar om människor som är mer beroende än jag, såna som missbrukar socker precis som fullfjädrade alkholister eller knarkare. Äter sig till regelrätta baksmällor! Svårigheten har ju varit att ingen fattat att man kan vara sockerberoende förrän rätt nyligen, och att det fortfarande finns alldeles för lite kunskap om det. Hur ska man äta, hur ska man inte äta, varför mår man si eller så, hur funkar kroppen, hur når man insikt - det finns ett helt program att följa här.
Jag tycker att det intressanta för mig var att se fakta som att sockerberoende hos barn ofta leder till att de börjar röka och sen ofta leder till att de börjar dricka - missbruksstigen och kroppsbeteendet är redan så väl upptrampat. Riktigt skrämmande med tanke på hur nyttiga majoriteten av tex frukostflingorna är nuförtiden.
Det är också bra att få se listan på förbjudna livsmedel som innehåller massa socker och / eller raffinerade kolhydrater (utöver livsmedel med vitt mjöl som jag redan visste om) ; grillsåser, marinader, de flesta buljongsorter, bacon och korv, gravat och rökt kött och fisk, rågsikt, torkad frukt, med mera.
Med de teoretiska avsnitten varvas riktiga människor som berättar om sina liv före och efter sockerberoendet. In alles, en intressant bok att plocka bitar ur eller sluka från pärm till pärm, det beror ju på vilken genuppsättning man har. Som hjälp finns Bitten Jonsson Center i Hälsingland, det enda i vad var det norra Europa i sitt slag - att bli av med sockerberoende.
Och nu tänker jag på kafeterian på skolan, den har en vääääldigt bra omsättning och är proppfull av bullar, chokladbitar, läsk, söta juicer, godbitar. Och skolan är full av barn som går omkring och är ganska kräsna med maten och därför ofta hoppar över lunchen och istället lunchar på dessa snabba sockerstinna kolhydrater. Hm. Med tanke på att det inte finns någon kiosk vägg i vägg så skulle det förmodligen ha stor effekt hos dom om kafeterian la om sitt utbud rejält och blev mer hälsosam. För mig skulle det iallafall vara en hjälp!