Lost in translation av Nicole Mones. En liten... njutning, en intressant och annorlunda bok! Jag fortsätter på den inslagna Asien-vägen, men nu byter jag land från Japan till Kina. I Kina, i Peking, bor Alice Monnegan sen flera år. Hon har lämnat USA och sin far och deras komplicerade relation och skapat sig ett helt nytt liv som tolk i Kina. Smart, självständig, huvudet på skaft, och alldeles förälskad i Kina. Som en svamp som vill suga i sig allt! Härligt!
För det mesta får hon rätt tråkiga affärsuppdrag men en dag blir hon kontaktad av en annan amerikan, Adam Spencer, som kommit till Kina i arkeologiskt syfte. Han vill hitta Peking Man, ett super-duper-gammalt skelett som varit försvunnet sedan andra världskriget. Att hitta det skulle ge svar på massa frågor om människans ursprung (och göra Adam rik och berömd). Alice går med på att tolka, och tillsammans med två speciellt utvalda kinesiska arkeologer, främst utsedda för att bevaka dem, tar de upp "jakten" på Peking Man.
Vad är det som är så bra då? Jo, det är väldigt spännande att läsa det arkeologiska och lära sig lite nytt, och det är otroligt spännande att läsa om Kina! Nutid, historia, kultur, Kulturella Revolutionen, seder, ååh! Genom Alices ögon (i Kina kallas alla utlänningar för "an outside person") får man se allt, och hon är ju lika förundrad och väst-ig som jag, så det blir bra kontraster. Det är också så intressant att läsa om språket i hennes arbete som tolk, hur det används och hur man gör, jag får riktigt lust att skriva in mig på en kinesiska-kurs på en gång!
Sen har Alice en fascination för kinesiska män och inga tankar på att gifta sig med en amerikan, så även könsperspektivet kommer in. Hon är ju inte som en kinesisk kvinna. Outside person och kvinna. Bevare!
Ja, det är helt enkelt mycket innehåll i den här, och allting sitter ihop. I en deckare jag läste för några månader sen, Dödsmantrat, och som jag inte gillade, blev det för mycket. Skulle den informera eller skulle den vara en deckare? Det problemet finns inte alls i "Lost in translation" utan den håller på alla fronter. Kärlek, Kina, arkeologi, spänning. Fyra böcker i en!

Milkrun av Sarah Mlynowski. Den lättsamma genren fortsätter, och nu med ännu lättsammare litteratur. Milkrun handlar om en (tjugo-nånting) tjej, Jackie, som får ett e-mail av sin pojkvän sen tre år, Jeremy. E-mailet är från Thailand där Jer är en tid för att hitta sig själv, men nu har han visst hittat en snygg holländska istället. Och i Boston sitter Jackie som flyttade dit från New York enkom för att han skulle läsa på universitetet där, och hon blir helt förstörd och helt förbannad. Men när glassen är slut har hon kommit upp med en ny originell plan - köpa höga skinnstövlar och ge sig ut och dejta, dejta, dejta. Hitta ny kille N.U. Sagt och gjort. Dejting blir det, på längden och på tvären. I höga skinnstövlar.
Lätt som en fjäder, rätt roande då och då, och med lite vinkar till The Rules och Oprah och sånt. Ok underhållning, mycket amerikansk, duger om man inte är less på genren.
Jag hade personligen hoppats på lite mer Boston, för det var en av anledningarna till att jag fastnade för den. Tyvärr är dom i Back Bay hela tiden, och det känns inte ens äkta Boston som jag tänker mig / kommer ihåg. Too bad.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Jag har gått och läst värsta klassikern ju! Första gången för mig, har aldrig läst en enda bok av Moberg tidigare trots olika litteraturkunskapkurser. Nåväl, bättre sent än aldrig. Jag är definitivt sugen på fortsättningen, för (och det här är väl inget Jättestort Avslöjande) Utvandrarna slutar precis när briggen Charlotta kommit in till New Yorks hamn och Kal-Oskar satt sin fot på torra land igen efter månader på havet.
Boken som sådan, jodå. Jag måste säga att jag inte blev särdeles imponerad av Mobergs språk och skrivförmåga. Det är ingen text som får mig att gå upp i taket, och den är rentav tråkigt skriven i vissa partier. Liksom bara rakt upp och ner utan krusiduller.
Det som lyfter är historien, att få läsa om vedermödorna på hemmanet som gör att de bestämmer sig för att emigrera och sedan överfarten på skeppet, fullt av bönder som hoppas på bättre tider. Det är intressant och spännande ur svensk historiesynpunkt! Jag har ingen direkt relation till Utvandrarna för när den gick på teve var jag för liten, och jag har aldrig varit på musikal, så berättelsen är helt ny för mig. Men jag har på känn att de inte kommer att kunna arbeta ihop de stora guldkistorna som utlovas i Roberts bok om Amerikat.... ska minsann låna fortsättningen gaaanska snabbt!

Typ trettio av Lisa Jewell. En salig blandning av böcker nu! Först den tyngre Utvandrarna som tog en veckas pendlande ungefär, och sen Typ trettio som jag läste ut i ett nafs. Och gillade! Det är lättsam underhållning för allt vad tygen håller, men den är charmig och bra i sin genre. Handlingen; kärlek och vänskap och att plötsligt upptäcka vad man haft mitt under näsan i alla dessa år. Världens bästa tjej/kille! Kan det vara för sent att göra något?
Den är klart bättre än Ralphs party, bättre flyt och tempo, och det är helt enkelt en perfekt jobbpendlarbok - jag blev både distraherad från arbetstankar, och glad, och lite småsugen på att pussa pojkvännen! Trevlig resa!

Happiness (tm) av Will Ferguson. Hoppla! "Fight Club" är en av mina favoritfilmer, älskar budskapet i den, och på sätt och vis påminner Happiness om den filmen. Som ytterligare likna-referens kan jag nämna en annan favorit; Douglas Coupland. Lovande!
Edwin är en editor, redaktör, på ett halvlyckat förlag. Han jobbar på self help-avdelningen. Inte för att han tror på skiten, men han har hamnat där. Till kollega har han den smått knubbiga May som är kär i honom, men Edwin är fast med sin "ser jag fet ut?"-besatta fru Jenni av anledningar han själv inte riktigt förstår.
En dag kommer en riktigt tjock maskinskriven self help-tegelsten med prästkragar på omslaget till förlaget. Ett desperat möte med Edwins knäppe chef mr Mead får honom att panikartat föreslå tegelstenen som den nya succén inom self help, den lovar ju att bota i princip allting - sluta röka, banta, vara olycklig, acceptera sin flintskallighet, sluta vänta på morgondagen, etc etc.... Och detta beslut kommer att förändra ALLT visar det sig. För Edwin och alla andra.
Som sagt, första halvan är full av satir och ironi över dagens människor och hur vi lever, och hur vi tror att vi vill leva (allt bygger på att vi tänker what if... och maybe someday... ! genialiskt va?!), och det i skepnad av Edwin, May, Jenni och andra på förlaget. Fullt av skratta högt-punchlines och dräpande repliker! Andra halvan saggar det lite, jag vet inte riktigt varför, men saker skruvas till för mycket och det känns lite tjatigt. Oavsett detta, Happiness är ändå en klar rekommendation från min sida. Klipsk och fräck, en given bok för 2000-talets människa!