"Timmarna" av Michael Cunningham. Stillsamt skön short cuts-historia. (Vilken mening!). Virgina Woolf är huvudtemat, och sen två kvinnor till, i olika tider. Den känns liksom så där litterärt inspirerande utan att vara det minsta litterärt svårt - man behöver inte ha läst nåt av Virginia Woolf för att hänga med. Mycket trevlig bok.

"Värddjuret" av Marie Hermanson. Min nya upptäckt Marie Hermanson! Ännu en lyckad bok. Anna åker på resa till Borneo för att komma över sitt ganska långa förhållande med en gift man som plötsligt gör slut. Där på Borneo blir hon biten av något, för när hon kommer hem har hon en svullnad på låret. Hon uppsöker sjukhus, och får en märklig förklaring till vad svullnaden är för något. Och vad hon kan göra för att "bota" den. There.
En vanlig människa, en vanlig historia, ändå smått absurd och vrickad som jag gillar - det skulle kunna hända, man har såna tankar, det finns såna människor. Det är skitbra. Älskar den där konstiga vanligheten, som hos Inger Edelfeldt, Barbara Voors, Cilla Naumann. Och precis som hos dom, jättebra barndomsskildring. Yeah!

"Tusen tunnland" av Jane Smiley. Vad kan jag säga? Jane Smiley är min nya storfavorit och jag tycker att allt hon skriver är fantastiskt bra. Joanna Trollope är bra, men Jane Smiley är ännu bättre. Det här är tredje boken jag läst av henne nu, och jag tänker fortfarande på de första två. Kommer garanterat att ha kvar den här i huvudet länge också. Trots att just det här ligger så långt ifrån min värld - storbönder i USA 1979, jag menar, hallå?
Larry Cook har en stor gård, tusen tunnland, som han plötsligt meddelar att han ska överlåta på sina tre döttrar. Det är den äldsta av döttrarna, Ginny, som berättar historien i retrospekt. Redan från början får vi veta att det kommer att gå åt helvete, och sen får vi se det hända. En av Jane Smileys styrkor är att man kommer in i direkt i historien och efter tio sidor går den inte att släppa. (Så välj tidpunkten noga.) En annan styrka är det komplexa händelseförloppet. Det är en massa innehåll utan att kännas rörigt eller andfått. En tredje styrka är detaljrikedom och "accuracy". Man får så mycket fakta utan att det är fakta i hennes böcker - bönder i Iowa eller rockstjärnor i New York, allt blir äkta. Och så personbeskrivningen, karakterisering som nummer fem. Ty, Jess Clark, Ginny, jag ser alla framför mig, jag tycker jag känner dom, jag vill sitta med och spela Monopol i köket på sommarkvällarna. Rätt och slätt - imponerande.
Är det nån som läser Jane Smiley nuförtiden i Sverige?? Varför har jag inte hört talas om henne förut?? Den här boken vann Pulitzer-priset 1992. Måste läsas!!

"Other people's children" av Joanna Trollope. Hon är alltid bra. Det är sant. Varenda gång jag läst en Trollope-bok lägger jag ifrån mig den och känner mig nöjd. Och dessutom känner jag mig alltid mer kunnig i något område - hur det är att vara bonde, kyrkoherde eller som här skilsmässofamilj. Lite elakt skulle man kunna rekommendera den här boken till människor som är i färd med att sätta ihop sina gamla familjer till en ny. Som varning. Här är det verkligen inget "mina barn älskar dig vi har det så roligt ihop alla gillar alla"-tillstånd, totalt tvärtom. Man får åka med i två nya familjer som har kopplingar till varandra. Det är helt sjukt hemskt, och man baxnar, men jag kan tänka mig att det kan vara så här. Svartsjuka och lojalitet och bitterhet och allt som ska bearbetas, guuuud så jobbigt. Och som vanligt, mycket välskrivet!

"The mark of the angel" av Nancy Huston. Det är tråkigt att bara köpa en bok från amazon, så tillsammans med "Some rain..." ville jag ha en till. Den här hade fått bra kritik, och den lät intressant. Paris under 50 och 60-talen, med kopplingar tillbaka till andra världskriget och Tyskland, och mot bakgrund av det som händer i Algeriet. Vet ingenting om Algeriet, så därför.
Tyvärr gillade jag den inte. Det är en jobbig berättar-röst i den - en allvetande som kommer med små kommentarer, ibland ironiska, ibland avslöjande. Är inte alls förtjust i såna. Historien tycker jag är för enkel, den ska vara stor passion och stort drama men jag upplever inte minsta darrning. Det finns ingenting som griper tag i mig, jag funderar bara på hur ett barn klarar av att leva ett dubbelliv, följa med till sin mors älskare, och inte råka säga ett ord om det på fem år?? Och Algeriet, det är bara med i yttersta yttersta periferin (utom berättarens irriterande kommentarer om nuläget). Dåligt köp.

"Musselstranden" av Marie Hermanson. Av nån anledning, outgrundlig, har jag fått för mig att Marie Hermansson inte var nåt för mig. Svår trodde jag, och tråkig. Men så var jag där på Kallax och det ena ledde till det andra och den var ju tokbra den här ju! Gillar den stenhårt! Stegade genast till biblo och lånade "Värddjuret" på vägen hem.
Marie Hermanson är inte svår, inte tråkig, inte nån man ska bojkotta, man ska LÄSA henne!

"Intimitet" av Hanif Kureishi. Jag tycker jag borde gilla honom, allt säger att man ska det, men det är svårt. Började läsa "The black album" i somras och kom aldrig igenom den, "Kärlek i en blå tid" står och väntar i bokhyllan. Men "Intimitet" är mycket tunnare så det såg lovande ut, och dessutom visste jag att flyget skulle vara en timme försenat. Klarade faktiskt att läsa ut den under väntan plus resan. Och joo okej. Handlar om en man, en i yngre medelåldern, som funderar fram och tillbaka på sitt förhållande och sin sambo som han ska lämna imorgon. Han gillar henne inte alls längre. Men han älskar sina barn. Men han kan inte stanna, det går inte. Och så har han ju den där älskarinnan, eller hade iallafall.
Ja. Det dög. Jag har inte börjat älska H K men jag är stolt att tillkännage att jag kommit igenom en hel bok av honom.

"Some rain must fall and other stories" av Michel Faber. Noveller av vitt skilda slag. Det var den här boken som fick sanslöst bra kritik på dagens bok, tio av tio i betyg. SÅ fantastisk tycker jag inte att den är, men bra är den absolut. Det som imponerar är att historierna är så pass olika. Det brukar vara någon gemensam stil eller så över noveller, men här är det nya kapitel varje gång. Dom är så annorlunda att när jag kommer till den sista och bläddrar tillbaka till början minns jag inte allt som händer i dom där. (Och det ser jag som något positivt i det här fallet då alltså.) En del roliga, en del äckliga, en del konstiga (tex en om att världen tagits över av fiskar och människorna drömmer om dryland!). Så klart definitivt läsvärd!