Boklistan maj  2003
till boksidorna igen med mer bokskriverier   hem
The secret life of bees av Sue Monk Kidd. Det här är en PÄRLA. En riktig pärla som fick mig att läsa på alla tillåtna och icke tillåtna stunder, och däremellan så längtade jag. Men jag behövde inte ens längta speciellt länge för jag läste ut den snabbt som ögat.
Lily är fjorton och bor med sin fruktansvärda pappa (ogillande, elak, otrevlig) i South Carolina, år 1964. Lilys mamma är död, och istället har hon hembiträdet Rosaleen, en stor och svart och väldig kvinna, som "extramamma". Det som triggar berättelsen är den dag Rosaleen ska in till samhället och registrera sig som väljare, och Lily följer med. På vägen dit råkar dom ut för ett missöde med några (stupid white) män och hux flux är både Rosaleen och Lily i fängelset! Lily kommer ju snabbt ut i egenskap av vit, men Rosaleen blir kvar och dessutom misshandlad. Det kanske inte ens räcker med det, vem vet om hon klarar sig med livet i behåll?! Lily bestämmer sig för att handla snabbt, hon packar en väska och lyckas få ut Rosaleen, och sen rymmer dom. Vart? Jo, ett ställe som heter Tiburon som står skrivet på baksidan av ett kort med en svart Madonna. Det här kortet är en av få ägodelar som Lily har kvar efter sin mamma. Förutom att ta sig till Tiburon har hon inga planer alls, men hon skulle gäääärna veta mer om sin mamma.
Och sen säger jag inget mer, förutom att dom lyckas komma till Tiburon och stöter på en till svart Madonna, tre biodlande svarta systrar och en hel massa bin, och bollen är i rullning!
Vad är bra då? Otroliga bilder och liknelser som får mig att fnittra, stanna upp och le, och smaka på dom igen och igen. Fantastisk historia, South Carolina år 1964, svarta mot vita i medborgarrättsrörelsen och nu en vit jänta som frivilligt tar in hos färgade kvinnor!, Lilys kamp att få känna sig älskad och ha rätt till föräldrar, speciellt en mamma. Mycket underhållande persongalleri! Men allra mest, flödet och språket. Det här är en sån berättelse man vill flytta in i och när Zach kommer in i bilden, ja då pirrar det för fullt i min mage, och när Lily dricker Cola med jordnötter i, mmm!, och när Rosaleen är bister och realistisk och har dream world som sina två favoritord, aah! Det är en njutning från rad ett, och jag har ingen aning om vad Sue Monk Kidd gör nu men jag hoppas verkligen hon håller på med sin nästa bok!
Det här är dessutom en extrabra sommarbok för det är stekhett i South Carolina på sommaren. Läs läs läs!

Eldsmärket av Liselott Willén. Willén är en skrivande läkare, och en bra sån. Jag läste och gillade hennes första bok Sten för sten och jag gillar tvåan också!
Det handlar om Linn som bor tillsammans med Nikos sen fem år. De träffades av en slump som egentligen inte alls var en slump men det vet inte Nikos, han vet egentligen inte mycket alls om Linn och hennes liv före. Hon har inte velat berätta. Men en dag råkar hon få syn på en person som var viktig för henne då förut innan, och det får henne att rota fram dom där banden hon spelade in den sommaren när dom höll på med rollspelen och se dom igen. Hur gick det till?
Det här är en sån bok som jag får lust att skriva av! Det är en enkel rak historia, inga svåra krumelurer men ändå så passande och bra och "lätt" på det sätter att det flyter och driver och inte tar stopp. Ungefär på det sättet som "men det här skulle ju jag kunna göra själv" fast när man börjar märker man att det inte var så lätt alls!
Bra betyg till Eldsmärket alltså som jag hoppas får en bred publik med den här lilla deckartouchen den har, det förtjänar den!

Tvillingliv av Rosamond Smith aka Joyce Carol Oates. En tidig bok i hennes karriär. Handlar om Molly Marks som en kväll får reda på att hennes älskare, och förmodligen blivande man, Jonathan har en tvilllinbror. En enäggstvilling som är hemskt lik honom och till råga på allt psykolog precis som han, men dom har inte haft kontakt på tio år pga något James gjort. Molly blir såklart skitnyfiken och måste börja luska lite. Hon kan inte hålla sig från att beställa tid hos tvillingbrorsan James under falskt namn, och när hon får se honom svimmar hon. Exakta! Fast ändå så helt olika!
Tja, rätt spännande, ok, men... nä, inget på topplistan. Jag blev inte berörd så där som man vill bli.

Svart dam av Maria Fagerberg. Åh, det här var tio gånger mer gripande än tex Tisdagarna med Morrie som bara vräkte ut sina livsvisdomar och kunskaper om hur man ska leva livet på bästa sätt och jag blev trött på allt han sa. Nina som också ska dö blir inte det minsta helig och livsvisdomig men hennes öde och hennes tankar om nu och då får mig ändå att totalt värdesätta NU.
Hennes nu : döende cancerpatient, typ trettio, mamma, fd forskare, vad fan??
Hennes då : full fart, boxningsträning, mamma, karriär, snattra med kollegorna på fikarasten, älska med mannen, köra på i hundra.
Och sen känner hon sig lite trött, går och gör en koll och blir inlagd direkt och sen är det bara nerför. Det kan hända. Det händer folk. "Nu" ska man ta hand om!!

Muffins och smoothies av Cheryl Lindblad. Jag slog upp första sidan och där var ett recept på bran muffins!! Har velat ha ett bra försvenskat sånt ända sen jag kom hem från Boston 1991. (Gosh, länge sen!). Nu har jag prövat det, frukostmuffins med äpple, och choklad-cheesecakemuffins, och alla tre är en hit! Goda och bra, och ingredienser som inte är några problem att få tag på utan att ha tillgång till amerikanska livsmedelsaffärer.
Smoothies-delen är outforskad än så länge, men smoothies känns lättare. Jag ville lära mig riktiga amerikanska muffins som inte bara är sockerkakssmet i små formar med lite blåbär nerstoppade, och det fixar man lätt med den här. Enjoy!

All over creation av Ruth L Ozeki. Jag läste för flera år sen Mitt år med kött av Ozeki, och den gillade jag mycket! Den handlade om köttindustrin, och den här handlar om potatisindustrin. Ozekis böcker är educational, hon skriver inte bara vanliga romaner utan de känns lika mycket som små stridsskrifter för en bättre värld, och bättre mat.
Här är det en av Idahos stora potatisodlare, hans lilla japanska fru, deras dotter Yumi, hennes historielärare, sedan hennes barn, och ett hippiekollektiv av aktivister som är naven i berättelsen. En trevlig bok, där historia från 70-talet om Yumi och hennes föräldrar blandas med nutiden och aktivisterna och tankar om frön och organisk mat och sånt. Ozeki berättar rappt på, och det flyter rätt bra. Ibland känns det som att fokus blir lite splittrat med många berättarröster, men, tja, den är ändå helt okej! Är man inne på organiskt tycker man säkert den är mycket okej.
En bra lässerie är Snabbmatslandet och All over creation och sen Mitt år med kött.

Illusionisten av John Fowles. Well well well... Den här var nog den kämpigaste bok jag läst på länge. För det första är den avskräckande lång på 780 sidor. För det andra är de första 200+ sidorna ingen beroendeframkallande läsning, det är bara kämpa och kämpa. Och för det tredje är de resterande 500 mycket förvirrande. Med några dagars distans till när jag slutade är jag fortfarande lite oviss på hur det verkligen var?
Nicholas är en ung man som har drivit omkring lite efter han avslutade sina studier i Cambridge och hans föräldrar dog med ett litet arv efter sig. När pengarna börjar tryta är han tvungen att ta jobb och han är less på England så det blir  tjänst som lärare på en liten ö i Grekland. På ön, Phraxos, träffar han snabbt en äldre man som bor i ett stort hus. Mannen är rik, och fascinerande med mycket att berätta, och Nicko blir genast en återkommande gäst hos honom på helgerna. En helg är en ung, mycket vacker flicka där och Nicko kan inte låta bli att falla för henne. Mannen berättar vad hon gör där, hon är hans fästmö från 1914, en flicka som dött för flera år sen men nu är hon här, klädd i autentiska kläder och med rätt språk och allt. Nicko tror inte sina ögon och öron, ett spöke?? And here we go. Hela boken består av dessa böljande vändningar om vad som är verkligt och äkta och vem lurar vem och varför. Det är svårt att förklara mer utan att avslöja för mycket. Verkligen.
Som läsning? Joo, jaaa... Om man har tid på sig och känner för något seriöst och lite ovanligt, då. Den är intressant och den är spännande på sitt sätt. Mest av allt får den mig att vilja åka till Grekland bums, för ön låter så vacker så man svimmar. Och maten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, men okej, läs den gärna!

Tre porträtt av Klas Östergren. Tre jättekorta romaner, eller tre fristående jättelånga noveller, alla tillsammans på 256 sidor. Jag köpte den här på Världsbokdagen där K Ö var med och pratade, och berättade att han är en av få som fortfarande skriver på maskin och inte klipper och klistrar i ordbehandlare. Så han menade att vartenda ord var bearbetat och vägt på guldvåg och harvat igenom flera gånger. Det märks. Flytet och tonen i dessa tre noveller imponerar på mig, just för att det är så utan fartgupp och onödiga stopp. Det är bara att sätta sig och köra och inte behöva oroa sig för att något jobbigt ska hända. Extremt bra!
Innehållet, lika tillfredsställande. Jaget är ofta en författare i olika skeden av livet, men i övrigt så är det tre vitt skilda historier. Skickligt och precis så där underfundigt, lite självironiskt, smart och sakligt Östergren-aktigt. Det är inga omvälvande historier, inga som får mig att brusa upp och bli alldeles exalterad och lösa stora frågor i livet. Dom är mycket sköna att vara i, och helt förträffligt tänkvärda och stimulerande på sitt stillsamma vis. Funderar på vilken jag gillar bäst och bestämmer mig för alla tre.