Under jorden av Reginald Hill. Jag fortsatte med en annan för mig ny deckare. Och blev lika glad som över Rankin! Här är det lite samma stuk som boken ovan, en himla lång inledning och massa spår som myllrar runt och förvirrar, men sen... mmmums! Poliserna här är Dalziel, den tjocke och äldre och mer klyscho-typen à la ovan, och Pascoe, yngre och gift med barn och så. Förresten, jag tycker hemskt mycket som humorn och tonen mellan Ellie och Pascoe! Hans fru, Ellie alltså, är lärare och har en elev som blir en av huvudpersonerna i ett av brottsfallen, Colin Farr. En sån där farlig/snäll-innerst-inne kille som man skulle smälta totalt för fast man vet att det kommer att sluta illa för en själv, och det är rätt idiotiskt att ens försöka, men hur kan man låta bli?
Ett gammalt fall med en mördad liten flicka, ett förmodat självmord (elevens pappa) är det som spinner runt här. Hemskt bra, precis samma anledningar som i Förlorade själar. Välskriven deckare! Vill läsa mer! Ska gå på biblo snarast och fixa!

Den hängande trädgården av Ian Rankin. En gammal krigsförbrytare, eventuellt, som borde ställas inför rätta om man kunde vara säker på att det var rätt man. Nya gangstrars och skumma affärer i Edinburgh. Rebus dotter som flyttat till stan för att vara närmare honom, och ingen är mer förvånad än Rebus själv. Himla bra, återigen.

Svarta sinnen av Ian Rankin. Och den sista Rankin för tillfället. Det kanske beror på att jag läst för många på för kort tid, men den här tyckte jag var okej. Den kommer först i ordningen av de tre (sedan Trädgården och sen Själar), och Rebus super som tusan och är bestraffad för något han gjort fel på jobbet så han är på värsta stationen i Edinburgh för tillfället. Tills han lärt sig, eller något sånt. Nu är det oljeriggar och två seriemördare, en gammal och en ny, som är i centrum. Klart värd pengarna, även om jag bara tycker "okej" nu. En okej Rankin är ändå alltid läsvärd! Jag lär mig också att Abderdeen är en tuff-tuff stad, shit allstå.

Den röda vargen av Liza Marklund. Läste den på plats i Lule, och det är där den utspelas. Det är inte många böcker vi kan ståta med! En helt vanlig Marklund, Annika Bengtzon, hennes familj, och lite terrorister. Jag tycker dom är sådär, inget mer. Det är väldigt lättsmält deckarunderhållning och ingen av bitarna imponerar särdeles. Njää. För en bättre Norrlandsdeckare (Kiruna) rekommenderar jag istället Solstorm av Åsa Larsson.

The lake of dead languages av Carol Goodman. Urbra! Det här blir sommarens deckare om jag får bestämma! (Och den finns på svenska, då heter den De döda språkens sjö.)  När man beskriver den låter det ungefär som Donna Tartts Den hemliga historien, hör själv : en karismatisk lärare på en exklusiv östkustskola i USA, en grupp studenter som är lite speciella, ett urtida språk som i det här fallet är latin, och så ond bråd död. Den är lik Den hemliga historien på andra sätt också, nämligen att båda är mycket bra och smarta deckare!
Jane är en kvinna i fyrtioårsåldern som återvänder till sin gamla gymnasieskola efter en skilsmässa. Hon börjar undervisa i latin, det språk som gjorde att hon en gång fick stipendium att bli elev på skolan, och som gjorde att hon fick sina enda nära vänner, Matt och Lucy Toller, och kom i kontakt med den imponerande Domina Chambers, lärarinnan.
Nu när hon är tillbaka börjar det rätt snart hända mystiska saker, självmordsförsök bland en grupp elever, och de har en kuslig likhet med det som hände Janes sista år på skolan. Hur kan nån veta så i detalj? Vad är på gång?
Förutom att handla om detta mystiska i nutid och Janes sista år finns många tankar om ensamhet kontra vänskap, att vara udda och utanför, och det här med kärlek kontra äktenskap. Jag tycker verkligen att den här boken passar in under beteckningen "a good read". Den innehåller mycket mer än bara lite deckargrejer, den är väldigt välskriven och spännande, och jag måste säga att den är en lättnad för alla oss som inte känner oss som en Marian Keyes-flicka med tio partyn att välja mellan varje helg och med shopping som det mest älskade tidsfördrivet (se där, nu klämde jag in lite av mina fördomar här också, men men... ). Och just där tangerar den ju Den hemliga historien igen! Ja, jag tycker nog att man kan gissa att dom som gillade den boken kommer att gilla den här. Sommarens deckare har anlänt! Läs läs läs!

Du och jag och din kille av Johan Unenge. En ungdomsbok för cirka tolv-trettonåringar sådär. Det är en brevroman mellan Anneli och Viktor som har träffats i Ödeshög under sommaren. Anneli bor där, Viktor var turist. Känslor började spira lite smått och nu utvecklas de vidare i brevform. Rätt sympatiskt, men inget som jag slår frivolter av. En okej bok bara.

Kom och angå mig nån jävel av Stefan Ekberg. Ung man kring trettio i storstaden. Misslyckad karriär, försöker hanka sig fram på extrajobb och diverse projekt tillsammans med en kompis som alla är tänkta att ge storkovan, men den låter vänta på sig. Ingen tjej, bara en dröm om henne. Ingen lyckad uppväxt, bara alkoholistföräldrar. Hmm... och inga pengar att köpa lägenheten så den blir bostadsrätt, något som stör alla andra bostadsrättare i huset enormt otroligt mycket.
Ja. En ny författare för mig. Jag trodde boken skulle vara rätt kill:ig och kanske för grabbig (det lät som en "hö hö brudar och bärs"-varning på baksidan), men jag läste ut den i ett svep. Bra och lätt, fast inte lätt som i någon manlig Bridget Jones för det. Den handlar om alla vanliga människor, alla vanliga dagar - får mig att tänka på Nick Hornby istället som jag tycker är jättebra på att skriva om tråkiga torsdagar. Såna är inte att förakta, och att skildra alla dom där som sitter på tunnelbanan hem vid femtiden och ser trötta ut är inte heller att förakta, för det är ju de flesta av oss. Ja, så Stefan Ekberg var en bra nyhet. Någon att läsa mer av när det kommer.

Svenska för idioter av Mats Wahl. Ja!! Ut på jakt i ungdomshyllan igen! Det här är jättebra! "Svenska för idioter" är titeln på den bok Henke ska skriva tillsammans med sina klasskamrater. Dom har börjat ettan på gymnasiet, och dom går i den absoluta skräpklassen, dom är verkligen ett gäng idioter. Det är deras lärare som kommer upp med bokprojektet, och vad är väl en mer passande titel?
Förutom att skriva böcker kan man vara med i en buggtävling och dansa en mil, dricka massa hembränt, fundera på tjejer och älgjakt, och på en lillasyster som drunknade för fyra år sen, och tjata på en mamma att öppna kiosken igen och inte ligga i sängen och röka hela dagarna, men inte lyssna på en kompis som hävdar att det är omöjligt för en smart naturtjej att vara tillsammans med en skräpklass-kille.
Jag blir skitglad när jag läser den - dels för att den är rolig och dels för att den är så bra för alla "svenskaidioter" som inte går (eller vill gå) på natur och har allt uttänkt och full koll på pluggtraditionen. Det börjar spinna minst fem olika klassprojekt i mitt huvud utifrån den här boken! Mats Wahl fångar det på pricken, verkligen, och som lärare känner jag precis igen typerna och lektionerna och motståndet och segern. Bra!! För att testa den på vanliga läsare så håller nu David på med den och han verkar gilla den lika mycket. Sommarlovsrekommendation alltså! Rappt, frustande, skickligt och roligt. Läs!

The piano tuner av Daniel Mason. Aaaah... jag blev ganska less här, och irriterad. Läste om den i någon tidning, det är tydligen en internationell succe, och den verkade bra. En engelsman som arbetar som pianostämmare får sitt livs uppdrag - han ska åka till innersta Burma för att stämma ett ovanligt franskt piano som en egensinnig mytomspunnen brittisk major/läkare/hot shot beordrat dit, och nu har det ju såklart blivit ostämt i djungelklimatet. Konflikten stiff kontrollerad engelsman ute på vift i mörkrets hjärta, ungefär. Men men, det känns som att Mason vill göra en Remains of the day  och skriva en mycket vacker bok, fast den funkar inte. Det är så lite driv och det är så lite spänning som för den framåt och det blir inte det här intresset för vad som händer personerna. Njäe. Mot slutet tänker jag bara "pretto! pretto! pretto!" och det är väl inte vad man vill uppnå när man läser...