Sight unseen av Robert Goddard.

Everyman av Philip Roth.

Towelhead av Alicia Erian.

The undomestic goodess av Sophie Kinsella.

Wonderboy av Henrik Langeland. Extremt torr och tråkigt skriven bok om Oslo på sena nittiotalet och dotcom-haussen i en up and coming-finansmans värld. Ingen gestaltning eller sånt fancy överhuvudtaget, utan bara "han sa, hon sa" och så affärer, affärer, affärer.
Jag kan vara lite svag för sånt ibland, men den här var verkligen för affärsrik. Skummade den, och det började jag med nästan direkt. Förstår inte alls lovorden!
Den enda sak som fascinerade mig lite var att läsa om hälsoklubben och gymet Equinox i New York där huvudpersonen för att ta sig igenom jetlag bokade in en spinningklass kl 04.15 på morgonen. Redan den tiden på dygnet fanns det fem olika klass-intensiteter att välja mellan, från Easy Rider till Kick Ass. Och det var nio personer som hade valt hans, Shipshape . Kl 04.15. Jag antar att det är sann fakta, det låter väldigt New York.
Resten lämnade mig helt oberörd och denna bok går direkt vidare till bookcrossing-högen!

The sea, the sea av Iris Murdoch. Det handlar om en sextioårig regissör, Charles, som lämnat teatern efter ett helt liv där och nu sitter och skriver sina memoarer. Han har köpt en fallfärdig stuga vid havet, och där tänker han sig få lugn och ro efter ett mycket hektiskt liv. Hans vänner i London är övertygade om att lugnet inte kommer att passa honom, men han tror tvärtom. Han börjar skriva, och det är den bok vi läser.
Den här processen med att se tillbaka och analysera sig själv och sina handlingar triggar igång massa händelser i hans nuvarande lugna tillvaro. Han har alltid haft massa kvinnor, och det visar sig att det är många av kvinnorna som inte kan glömma honom. De hör av sig, de tar kontakt, de återknyter bekantskapen. Charles är måttligt intresserad, för den enda kvinna som han inte kunnat glömma och velat ha hela livet visar sig vara en svårare nöt att knäcka. En dag när han är ute i byn vid havet, träffar han nämligen på henne. De har inte setts på fyrtio år och nu står hon där. Gift, givetvis. Helt förändrad, men ändå likadan. Charles blir som besatt av henne. Det är nu man kan säga att det lugna lämnar boken...
Tonen är långsam och pladdrig, och den känns gammaldags och rätt daterad. Det är väldigt mycket funderande om stort och smått mellan de stora händelserna. Det är ju som sagt memoarer så en hel del utvikningar om eccentriska släktingar från förra seklet och såna kommer också. Då och då lysande punchlines och åsikter, såna man skulle kunna skriva ner (om man var lagd åt det hållet). Den känns ganska puttrigt och trevligt brittisk i början, som en kvalitetsserie på BBC.
När det hållit på så här ett tag och alla kvinnor från olika perioder i Charles liv gjort entre känns det inte lika puttrigt längre. Det blir för mycket same, same och ganska repetitivt, trots att det är många dramatiska händelser. Utspel på utspel på utspel. Charles far runt som en flipperkula. Kvinnorna är efter honom. Eller springer undan. Allt skruvas upp. Det blir så klaustrofobiskt på något vis, händelserna i kombination med den mycket pratiga stilen. Till slut känns hela boken mer och mer som en instängd gammal sportstuga som man vill lämna så fort det går och få komma ut i friska luften. Inte längre en trevlig gimmick med det där pratiga, utan en belastning. Är det inte klart snart, ungefär. Jag satte inte upp Iris Murdoch på min topplista.

Bet me av Jenny Crusie. Yeay! Perfekta sommarboken, som i lätt, kul, snabb och med massa kärlek. Jag har läst om Cruise lite här och där och när jag var på starkt chick lit-humör häromveckan så lyckades jag hitta henne på lokala bokaffären. Tur för mig! Jag låg på soffan i eftermiddag och skrattade högt flera flera gånger för att den här boken var så väldigt underhållande. Dialog som bara den! Roligaste dialogen jag läst på länge. Och rolig dialog gör mig glad. Gissa om jag är glad nu, va?!
Historien handlar om hur Min, en trettiotreårig kvinna, blir dumpad av sin pojkvän sedan två månader. På en bar en fredagkväll dumpar han henne. I och för sig var hon inte alls tokig i honom, men han var mycket bra att ha för hennes syster ska gifta sig om en månad och Mins mamma är, minst sagt, på henne om att hon måste ha en dejt till bröllopet. Och den här pojkvännen var mamma-approved. Nu, ensam, är Min mest förbannad över att han orsakar fler konflikter med mamman.
På andra sidan baren står Cal med sina kompisar. Cal är den stora hjärtekrossaren. Gudomligt snygg och gudomligt framgångsrik hos kvinnorna. Mins pojkvän är en kompis i periferin till honom, och pga alkoholberusning / dumhet / whatever blir det så att han får till ett vad med Cal. Cal ska lyckas få med Min på middag ikväll och sen få henne i säng inom en månad. Pojkvännen väljer Min, som just nu är förbannad på alla män tack vare honom, och tror därför att Cal givetvis kommer att förlora, trots sin fantastiska resumé. Cal tar middagsvadet. Det som ingen vet är att Min råkar gå förbi och höra om detta vad, och det gör henne ju inte mindre förbannad på pojkvännen. Så det som följer är denna vadslagningsmånad. Hur ska det gå?
Enormt bra och snappig dialog, supersupersuper, och personerna är charmiga och trevliga, och historien är poff poff poff. Man glider in och tjugo sidor senare, fast. Som Dan Brown i fråga om dramaturgi fast inte alls lika irriterande. Den perfekta sommarboken bara! Det enda jag kände nja för med den var i ett parti i halvslutet där det blev lite väl repetitivt om vad hit och dit, men annars måste jag säga att allt flöt på som en dans. Jag har definitivt hittat en ny favorit för stunder när skratt och underhållning behövs. Jenny Crusie är högt upp på läsa mer av-listan! Om man vill läsa om hennes böcker, henne, allt möjligt, kolla in den siten. Mycket bra författarsida! Massa intressant om Bet me också, men kanske bäst efter man läst boken. Lite avslöjande.