Pölsan av Torgny Lindgren. En skröna som utspelar sig i Västerbotten, kring Ava-berget, som kanske, kanske inte finns. Om jag hade läst en sån beskrivning så hade jag nog med stor sannolikhet inte läst boken. Just skröna tillhör inte mina tilldragande ord direkt. Fast nu började jag läsa utan att veta så mycket men än att två män ute på pöls-smakar-turné skulle vara med. Sen upptäckte jag skrönan, och så här i efterhand måste jag säga att den var både himla finurlig och rolig.
Det börjar med en äldre man som bor på ett servicehem, och hur han fortsätter skriva en notis som han påbörjade för fyrtio år sen om en okänd man som flyttat in i ett tomt hus i en by i Västerbottens inland. Ganska normalt alltihop. Från det går historien fram och tillbaka, nutid på servicehemmet och dåtid i denna by. Det är där de pöls-smakande männen bor. Som ett återkommande inslag är det alltså pölsa och ännu mer pölsa. Båda männen blir helt förälskade första gången de får smaka och bestämmer sig för att kartlägga den, eftersom varje by, nästan varje hus, har sin egen variant. Mer och mer skröniga inslag, men nu har jag kommit in i boken och det är bara kul. Den känns lekfull och pillemarisk, och det känns som att man kan se Torgny Lindgrens finurliga leende samtidigt som man läser och reagerar med "aha!". I liked it. Västerbotten och dialekten gör sitt till också. Upplägget ännu mer. Finurligt var ordet.
Det här var andra delen i en trilogi med Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel.

I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Som Denise Rudberg fast på riktigt och i början av förra seklet. Nej, det lät för bimbo-aktigt. Det här är en sann historia, och en seriös historia om de von Sydowska morden. En ung man, Fredrik von Sydow, slår ihjäl sin far (Hjalmar Sydow) och två hembiträden, och sen flyr han till Uppsala med sin fru. När polisen når dem där skjuter han först sin fru, Sofie, och sedan sig själv. Ingen vet varför det hände, vilken orsak som låg bakom. Det är detta Helena Henschen försöker kartlägga. Hennes mamma är en von Sydow, och under hela H H:s liv har det bara varit hysch-hysch och absolut förbjudet att nämna Händelsen som den kallades inom familjen.
Nu försöker hon pussla ihop det hela med de få ledtrådar och kvarlevor som finns - brev, vittnesmål, och människor som kände de drabbade, etc. Det blir en historia som bygger på en sann händelse, men där hon på egen hand försöker fylla i hålen. Om det blir sant vet ju ingen. Därav - historia.
Det är fina miljöer och överklass i Stockholm. Våningar på Strandvägen och sommarhus i Velanmsund i Nacka. Mycket intressant att få se den här livsstilen och hur den skiljer sig för kvinnor och män. Också intressant och spännade att få höra H H:s teorier och bakgrundsfakta till Fredrik och Sofie. Varför de drogs till varandra, hur deras förhållande var, vilka problem som fanns, och vad som kan vara orsaken till morden. Hjalmar Sydow var ledare för Arbetsgivarföreningen, och det ger svensk nutidshistoria med Ådalen 31 och såna händelser. Edutainment! Det blir lite som att kika in i ett nyckelhål, förbjudet och kittlande, och ändå undervisande och sakligt. Klart fascinerande för mig som är en "NK-junkie", om jag ska förklara parallellen till Denise Rudberg. NK figurerar ju såklart i den här boken också.
Bra, rekommenderas.

Kafka on the shore av Haruki Murakami. Den färskaste Murakamin. Jag fick hög puls och andnöd när jag såg den på Akademibokhandeln i våras och rusade hem och beställde den från nätet. Sen har den fått ligga till sig av en enda anledning - den är inbunden och såna är för tunga att släpa med sig. Den fick följa med på semestern iallafall, och bli lämnad där hos mina föräldrar (vi har ju försökt göra oss av med så mycket vikt som möjligt). Smart, va?
Den handlar om en femtonårig kille som måste fly hemifrån pga sin far. Han tar sig namnet Kafka Temura och bestämmer sig för att åka till en viss stad pga ett vackert, gammalt bibliotek som han läst finns där. Och vilket biblo! Det låter som alla bokälskares våta dröm. Jag skulle själv ha lust att försvinna dit!
Den andra huvudpersonen, Nakata, är en inte så smart äldre man (och i mitt tycke otroligt irriterande) som kan tala med katter, och därför har som yrke att spåra upp försvunna såna. Tack vare sitt jobb kommer han in på ett farligt spår.
För att vara en Murakami är den ovanligt skriven - ett kapitel om Kafka, ett om Nakata. Det blir riktigt dramaturgiskt komplett med cliffhangers och allt. Nytt!
Tack vare Nakata finns det också med mer traditionellt japanskt än vad det brukar. Murakamis hjältar äter tex jämt pasta och skinksmörgåsar och sånt västerländskt, men nu måste Nakata få tofu och nudlar likande.
Det farliga spåret Nakata får upp är introt till det mystiska i denna bok. Återigen en Murakami med dolda världar alltså, ont och gott, och mycket man inte ser på ytan. Mja. Det är sådär bra tycker jag. Men, det gör faktiskt ingenting! Det är en omisskännlig Murakami i stämning och stil, och det känns som att svepa in sig i en skön filt i en skön soffa. Jag bara gottar mig åt allt! Hans personer, deras sätt att bete sig, deras önskningar, allt blir så bra så för mig. Jag kan läsa om vilka fenomen som helst i hans tappning och alltid gilla läget. Och det där biblioteket Kafka flyr till, bara det är ju värt hela boken. Ännu mer pluspoäng för Murakami alltså, han älskar också biblos!
Känns som att jag är för partisk egentligen för att försöka vara objektiv. Hur skulle en "utomstående" känna inför den här? Bra? Bara okej? Kanske spännande? Mitt adjektiv blir "sköööön". Jag är inte säker på att det var det han strävade efter, ha ha.

Dress your family in corduroy and denim av David Sedaris. Hmf! Den här boken är svindlande lik Me talk pretty one day som jag läste tidigare i år. Det handlar om samma jag, David, och samma tokiga familj, fast i andra händelser. Jag visste inte att han skrev så bokstavligt på samma tema ännu en gång. Men faktiskt, det gör ingenting! Genom att jag inte läste Me talk förra veckan så kan jag ha skitkul, igen, åt Sedaris. Jag har legat på soffan och tokskrattat - D tyckte man borde spela in en video av mig, läsande, och skicka till författaren som en egoboost. Sedaris är roligast!!
Historierna i den här är mest med tonvikt på barndom och ungdomsår - sommarlov, skolan, hans dröm om att bli hippie, hans påtvingade umgänge med andra killar som han inte har något gemensamt med, och hans tokiga familj. Svart humor, ironi, stor självdistans, jag är perfekt underhållen från sidan ett!

Astonishing splashes of colour av Claire Morrall. Åh! Jag kommer ihåg att jag kollade på den här för flera år sen på amazon, och nu hittade jag den på Dieselverkstans biblo. Perfekt!
Den handlar om en kvinna, Kitty, i trettioårsåldern som verkar leva ett ganska o-organiserat liv. Hon bor i en väldigt stökig lägenhet, hon arbetar med att recensera barnböcker och sitter ofta och jobbar med det tre dygn i sträck och glömmer all tid, för att sen gå upp och hälsa på sin äkta man som bor i en extremt stök-fri lägenhet våningen ovanför. Eller ibland så går hon ut och åker ringlinjen på bussen runt Birmingham i ett par timmar. Eller står med mödrarna utanför skolan och väntar på barnen som ska gå hem. Men det finns ingen som Kitty väntar på. Ännu mer excentriska saker är att hon ser människor och livet i färger, och är det tiptop som när barnen kommer ut från skolan, då är det gult.
Sakta men säkert så förstår man ju som läsare att allt inte är som det ska - det finns både en och två och tre olyckor i bakgrunden som förklarar Kittys beteende. Hon gör små rusher för att ta reda på mer om sig och sin familj, en gammal pappa som är målare och fem mycket äldre bröder, och i nutids-avdelningen så kommer ledtrådar till hennes aktuella beteende.
En bra bok! Bra och levande människor framförallt, Kitty och hennes man och pappan, och alla bröderna. Och sen de små hemligheterna som är navet som håller ihop allt. Mycket trevligt! ("Trevligt" är inte det mest rätta ordet egentligen, det är inte alls puttrigt, men det var en bra läsning.) Ännu mer imponerande var att det här var Morralls debutbok och den blev nominerad till Booker-priset år 2003.

Tecken till kärlek av Jan Kjaerstad. Det var länge sen jag läste en sån fantasieggande bok. Jag har läst 5-10 min, lagt ifrån mig boken av alla tankar och bilder som poppat upp i hjärnan, och sen fortsatt igen efter pausen. Hela tiden!
Den känns otroligt gedigen och hantverksmässig, sååå imponerande. Jag som gillar yrken i böcker fick hela mitt lystmäte tillfredsställt här. Cecilia, huvudpersonen, är en kvinna som jobbat med reklam, som hintar om en bok hon skrivit som blivit en världssuccé, men som framförallt är besatt av fonter och att skapa ett nytt alfabet. Det ska heta Cecilia och det ska vara så att när man ser bokstäverna så är det inte bara ett "a" utan det är hela världen som finns i "a". Man ska kunna se igenom bokstäverna.
Hennes farfar, som hon nästan växte upp med, var en stenhuggare som främst gjorde gravstenar och det är ifrån honom hon fått sin fascination för bokstäver och det skrivna ordets makt. Också en yrkesskildring som heter duga.
En annan man i boken är den kärlek hon ska berätta om, anledningen till att hon skriver detta manuskript. Det är en man som räddade livet på henne i en bilolycka och som hon sen får leta upp. Man vet att hon hittar honom, men det är spännande att få se hur.
Boken består hela tiden av korta avsnitt om dessa tre saker - uppväxten med farfar, nutiden och tillbakablickar på livet, och så den mystiske räddaren. Insprängt är små kursiva avsnitt med exempel ur världshistorien på bokstävers makt. Det blir en otroligt fascinerande historia! Samtidigt som jag inte kunde sluta läsa så kunde jag inte fortsätta heller pga alla  intryck. Så annorlunda bok!! Jag har inte läst något av Kjaerstad innan, men jag undrar verkligen hur hans trilogi om Erövraren är. Är den så här välarbetad så... blir jag grön av avund! Det här är liksom en bok som är en upplevelse utöver berättelsen, som är en upplevelse utöver språket, och en upplevelse utöver stilen. En multi-upplevelse! Jag tycker alla som gillar ord eller kärlek eller bröd eller historier borde läsa den pronto!

Jenny S av Denise Rudberg. Jaa! Jag hann läsa den här innan vi flyttade utomlands. Det var en smärre konflikt inom mig : trodde inte jag skulle hinna få den, trots reservationsköplats 1 på biblioteket, och jag vill absoluuut inte köpa den, men jag vill vill vill läsa den. När jag höll på att ge upp helt, då kom brevet från biblo! I grevens tid.
Det är en heelt vanlig Denise Rudberg! Rest assured, alla läsare, hon har varken blivit bättre / sämre (hur man nu ser på saken) trots flytt till fina Bonniers. Jo, korrekturläsningen är faktiskt bättre och det enda jag ifrågasätter nu är några tveksamma användanden av dem, men annars är det sig likt.
Jenny S är en tjej från lilla Habo utanför Jönköping som håller Svensson-livet högt. Samma kille sen högstadiet, jobb på samma bank de senaste tio åren, absolut ingen lust att se världen eller ens Sverige, vill bara tralla på i sina invanda spår. Då slås tillvaron i spillror, Jennys kille är otrogen med hennes bästis och vill separera. Jenny packar sin bil med kläder och grejer och drar till Stockholm, som hon tror att hon hatar men det är enda möjliga platsen för henne nu. Thank God säger jag, jag hade blivit grymt besviken om hon valt Malmö för det ju delvis pga Stockholm jag fortsätter läsa Rudbergs böcker.
Det säger hejhopp så har Jenny hittat nytt bra jobb, schysst chef, och snälla och bögiga hyresvärdar. The rest is history...
Jag säger ingengting om den stolpiga dialogen eller "dramaturgin", de är som de är, utan lyfter istället fram två andra saker jag lade märke till. 1) I början av boken så uppskattar Jenny sina bögiga hyresvärdars fina sängkläder, jätteskön vit bomull. Efter att hon bott i stan i några månader och fått gå på lyxshopping (en affär jag inte hade en aning om, Artilleri 2, tack Denise, för den dag jag vinner på Lotto!) noterar hon att sängen på deras lantställe är bäddad med Lexington-lakan. Sådärja! Vad vore Rudberg utan julmatsshopping på NK, lunch på Gyldene Freden, lantställe i skärgården, på egen ö dessutom, och total namedropping hela vägen?? Inte ens Elseve-schampon på rea förblir anonyma. Senare i boken, ja då är det ju såklart finare märken.
2) När Jenny ska äta så väljer hon mellan Max och McDonald's, och valet blir Max (självklart!). Då säger Rudberg ungefär : "kedjan som funnits i hela landet men inte slagit i Stockholm förut". Nej nej nej, det är fel! Max finns för det första inte i hela landet, och för det andra har de inte funnits i Stockholm förut (förutom långt ute i Solna) som ett medvetet val. Nu har de etablerat två restauranger, city och ute i Sjöstaden, och det går smashing bra tror jag. Kom ihåg däremot att Max är den enda hamburgerkedja i världen som utkonkurrerat McDondald's i en stad, och det var i Luleå på 80-talet när McDondald's försökte slå igenom där.
Jag kan mitt Max, ja.
Andra små funderingar - hur kan Jenny S ha så lite sparpengar som totalt tjugotusen?? Är det en rimlig summa för en knegare enligt Denise Rudberg? För en som haft fast jobb och sambo i tio år tycker jag det är alldeles för lite. Tjänar banktjänstemän utanför Stockholm inte mer än fjortontusen i månaden (före skatt alltså), efter sagda tio år på plats? Verkar också orimligt lågt.
Jag har hört att detta ska bli en trilogi precis som Väninnan, och då kan jag inte låta bli att undra vilka de andra två tjejerna är. Rudberg brukar alltid skriva in dem i alla böcker. Jag gissar på mansstjälerskan Katta och den mystiska och vackra norskan Matilde.
Mer om boken, som slutomdöme: alla som gillar eller lovehatar henne, läs Jenny S. Alla som vill läsa en riktig svensk Marian Keyes, fortsätt leta.