Jul "Miss Wyoming" av Douglas Coupland. Temat är Couplands vanliga, hur man ska lyckas karva ut sin personlighet och det liv man vill leva samtidigt som man är fångad i all vardag och alla omständigheter. Miljön den här gången är Yta och Skönhet. Miss Wyoming är Susan Colgate. Hon började som fyraåring att vara med i barnskönhetstävlingar, påhejad av sin mamma, och fortsatte sen vidare in i teve och filmvärlden. Hennes "motpol" är John Johnson som också är fd actionfilmstjärna, lite äldre och mer avdankad. Deras historier vävs ihop i ett fullkomligt OS i tidshopp, det är inte två kapitel som kommer i kronologisk ordning utan det är fram och tillbaka i tid och människor hela tiden. Kolla inte på teve eller nåt annat distraherande samtidigt! Men det är bra. Den är inte lika bra som Microslavar som är min favorit av Couplands böcker, men den är bättre än den förra Girlfriend in a coma som jag tyckte var lite trist. Den här boken är kul! Coupland är ju suverän på att lägga in nu-detaljer och iakttagelser och när det som här är Hollywood och skönhetstävlingar blir det mycket snärtigt. Dessutom är historiens fantasi och vändningar imponerande och spännande, och sist men inte minst så finns det flera riktigt underhållande bifigurer. Dom är nästan mer intressanta än Susan Colgate och John Johnson. Dom två är ju mest snygga, och snygga människor vet man ju hur dom är = tråkiga. Jag håller på think tank-Vanessa och videoaffärs-Ryan!

Jul "Black ice" av Michael Connelly. På väg igenom allihopa av Harry Bosch-deckarna. Tågordningen är så här : black echo, black ice, concrete blonde, the last coyote, trunk music, angel's flight.
Den här Black ice är i vanlig ordning riktigt spännande, intressant, oförutsägbar och omöjlig att lägga ner! Black ice är en ny typ av drog som kommer till Bosch's kännedom i ett komplicerat fall med början i en polismans självmord. Inget är så enkelt som det ser ut, räkna med det.

Jul "Trunk music" a Michael Connelly. Den här är ännu mer omöjlig att lägga ner! I den här boken dyker nämligen Eleanor Wish, FBI-agenten som var med i Black echo/Svart eko, upp igen. Hon som ägde en Edward Hopper-tavla som Bosch identifierade sig med. Bland annat. Åh, den är superspännande!! Av alla hans kvinnor är det här den intressantaste relationen, och den bäst skrivna. Och brottet är ju som vanligt perfekt skildrat, man vill rusha igenom för att få veta vem som gjorde det. Det går åt mängder av kaffe och cigaretter för Bosch på vägen mot upplösningen. Tillsammans med just Svart eko är nog den här min favorit a Bosch-deckarna! Black ice kommer sen.

Jul 22 "The last coyote" och "Concrete blonde" av Michael Connelly. Deckare med Harry Bosch (från "Svart eko" som finns på svenska) i ledningen. Den där 43-åriga polisen som är en enstöring i arbetet och socialt och som alltid vill göra the right thing oavsett vad hans chefer säger. Dom säger ofta att han ska göra the wrong thing för dom är dumma och osmarta.
Men obs, The last coyote är en av de senare i serien, lite förvirrande om man som jag inte hade läst dom andra emellan. Concrete blonde är mer i början av den.
Om man gillade Svart eko kommer man att gilla dessa. Dom är spännande! Hederliga deckare med "bra" brott och en intressant väg till upplösningen. Men, ibland blir han lite övertydlig och tradig Connelly. Man fattar ju direkt att Bosch är en supersnut men ändå får man massa bevis på det, tidigare brott som han löst på fiffiga sätt och sån info. Behövs inte. Vi vill höra om brotten här och nu.
Sen är jag imponerad av Harrys sätt att fixa tjejer - det verkar så enkelt. Steg ett : gå fram och säg hej, steg två : ha skitbra sex. Det är det enda som kan vara lite svårt att ta, realistiskt sett.
D ska fixa dom andra i serien nästa gång han åker till London, jag måste läsa alla. Bosch är beroendeframkallande.

Jul 19 "Midnight lemonade" av Ann Goethe. Här finns det flera likheter med ya-ya flickorna - det är en uppväxtskildring (coming of age som det så bra heter på engelska) i Louisiana, det är en flicka som blir skickad till nunnornas skola för att hon är för vild och rebellisk, och det är, därför, mycket katolicism och Gud och tankar om synd synd synd. Men där slutar likheterna för den här boken är underbar!
Till exempel är människorna i den här boken inte är "predestinerade" till något, dom kan faktiskt uppvisa både goda och dåliga sidor och ändra på några av dom och det är väldigt spännande att följa med i den utvecklingen. I ya-ya flickorna är man antingen bra eller inte bra, och det är statiskt. Booring! Eller som D skulle uttrycka sig : megatråkigt.
Man får följa Katherine (under femtio, sextio och sjuttiotalen) från att hon är en liten flicka, genom skolan, in i ett äktenskap när hon bara är nitton och gifter sig med en tolv år äldre man, hennes familjeliv med tre barn, och så lite längre som jag inte avslöjar här. Och det är humor och smarthet och ledsamhet och dumhet, och det är så bra! Sen är det sex-igt också. Det är alltid roligt att läsa bra sex. Jag menar, det händer inte så ofta.
En del av boken som jag gillar extra mycket är hennes relation till sin pappa. Katherine har alltid varit en pappas flicka (hennes lillasyster var en mammas flicka) och det här är så fint skildrat att man börjar gråta. Hur hon som liten känner att hon är stjärnan på sin pappas himmel och att det inte finns nånting som hon inte klarar av, för det säger han, och sen växer hon upp och det där förändras och dom når inte riktigt varann, pratar förbi, kan inte prata rätt igen fast dom vill. Åh. Och det här är bara en av de många intressanta konflikterna som speglas. Åh åh åh. Finns det nån Midnight lemonade-klubb, så räkna med mig.

Jul 17 "Ya-ya flickornas gudomliga hemligheter" av Rebecca Wells.
Jag har inte blivit någon ya-ya flicka. Det kan bero på att jag aldrig insett storheten i Borta med vinden, eller på att min förtjusning i kodnamn som grevinnan Spritt Språngande Naken försvann strax efter jag läst Anne på Grönkulla när jag var tio eller nåt, eller på att det här är en ganska seg bok. Lång och utläggande så att jag bara suckar och tänker "vart är redaktören??" i vissa stycken. Bla bla bla och bla bla bla.
Ramhistorien - Sidda är fyrtio år och måste efter ett felcitat i New York Times återförenas och försonas med sin mor, en av de fyra ya-ya flickorna. Det här går till på det sättet att hon får ett tjockt album med flickornas gudomliga hemligheter - en klippbok över deras liv. Så man får följa Sidda och Vivi, modern, i nutid samt i dåtid. Bitar faller på plats, hemligheter avslöjas, sanningar sägs, och över allt vilar den fantastiska starka vänskapen mellan ya-ya flickorna. Rätt klyschigt. För långt. Inte så värst originellt eller upphetsande. Alls. No siree.

Jul 17 "The latecomer" av Polly Walshe. Yippie! Ett riktigt fynd! The latecomer är Jennifer som blir tillsammans med Trevor och på köpet får hans gamla goda collegevänner Penelope och Dick. Alla fyra umgås "normalt" i cirka tio år och sen börjar dom pröva på olika spirituella helgkurser tillsammans. Det är efter en sån som Trevor försvinner en dag, han lämnar Jen utan förklaring. Och detta triggar hela historien på oväntade sätt.
Det roliga är att varje kapitel berättas av de olika personerna. Det börjar med Jen som ger sin syn på Trevor och inte minst P och Dick. Hemska människor. Sen kommer P och rättar till historien lite, och så vidare. Det är inte samma händelser som tjatas om hela tiden, utan allt flyter framåt (i rask takt, ingen brist på redaktör här). Det är intressant att se skillnaden i vad folk säger och sen se vad dom egentligen tänker och gör. Och det är roliga saker dom säger och gör. Roliga på ett mycket vanligt vardagligt sätt, som är det bästa. Folk är ju helt sanslösa.
Fay Weldon skriver på framsidan av boken "Walshe's cool unblinking intelligent stare at contemporary society is both funny and frightening. And vastly entertaining." Helt rätt!

Juli 10 "Nära och kära" och "The men and their girls" av Joanna Trollope.
Två böcker av henne, och jag håller som bäst på med en tredje. J T varierar i kvalitet. Nära och kära är precis som The rector's wife imponerande, medan The men... är en liten lättviktare (för att vara henne).
I Nära och kära är vi på den engelska landsbygden hos en bondefamilj. En tight, hårt arbetande familj i olika skeden i livet. Det är de gamla föräldrarna, Harry och Dilys, som börjar se slutet på sin bondekarriär, det är den medelålders sonen Robin som just begravt sin fru Caro, en främmande fågel från USA, och kämpar på med sina boskap för vad annars ska man göra? Sist men inte minst finns den yngre favoritsonen Joe som är i början av allt, skaffa familj sköta gården testa idéer bryta sig loss ur föräldrarnas skugga. Och så är det Gården och Jorden, inte att förglömma. När jag läste Rector's wife var jag övertygad om att J T var mycket involverad i kyrkan för att ha kommit till alla de insikterna, men nu satsar jag på att hon är bonde. Man måste vara bonde för att fatta hur mycket jorden och vädret och gården och arvet betyder för jordbrukare. Det är helt fenomenalt! Och nu är jag inte det minsta jordbruksintresserad, så det är en stor bedrift att få detta att bli spännande!
Robin och hans dotter Judy är huvudpersonerna i boken och det är deras reaktioner och liv vi följer efter att Caro, hustru och mamma, blivit begravd efter att ha dött i cancer. Dom var inte en glad och lycklig familj som levde i en idyll, utan det finns många frågor att våga ställa och besvara. Som hjälp på traven dyker Judys väninna från London upp, Zoe. En sanningssägare, men inte en sån där påfrestande förnuftig en. Hon är helt fel egentligen, stadstjej klädd i svart och kan ingenting om landet, men på något vis blir hon accepterad av nästan alla och fungerar som en katalysator för det som måste hända.
Det här är en livsbok - genom alla personer i olika åldrar får man uppleva konflikter och svårigheter genom hela livet. Judy är kring tjugofem, Dilys och Harry (farmor och farfar) är kring sextio. Jorden och Gården står i centrum i deras konflikter och fokus, men de fungerar egentligen bara som en kuliss för det allmängiltiga. Det är en rik bok, det finns mycket i den, och den håller helt igenom. Spännande är det också. Bra bra!!
The men and their girls är mer en "vanlig" historia. Hugh och James är två mycket goda vänner i sextioårsåldern. Båda två råkar vara gifta eller leva ihop med kvinnor som är cirka tjugofem år yngre än dom. Och nu blir det svårt, på olika sätt. Hughs fru börjar få fart på sin karriär samtidigt som Hugh, alldeles nyss den stora tevestjärnan, tappar fart och börjar bli för gammal. James sambo Kate börjar känna sig instängd av honom och hans äldre farbror Leonard som bor hemma hos dem. Hon vill bryta sig loss för att känna att hon fortfarande har valmöjligheter och kontroll över sitt liv. Så tumult och tandagnisslan och saknad och kärlek följer. Till detta dyker också flera intressanta bipersoner upp, tex miss Bachelor som är en typisk gammal Oxford-ungmö. Exlärarinna, håret i knut, torr humor, skarp tunga, fula kläder, cykel. Och Kates dotter Joss, fjorton och kär för första gången, och farbror Leonard, en man som låter hemsk och elak men har ett hjärta "som en marshmallow", och några till.
Människorna är bäst i den här boken, historien känns inte lika bärkraftig och komplex som i Nära och kära. Men den är ju klart läsvärd för det!