South of the border, west of the sun av Haruki Murakami. Det vore intressant att veta om det är någon annan förutom jag och David som läser Murakami i Sverige? Jag fortsätter pusha för honom iallafall. Den här lilla boken tillhör hans normala kategori. Han verkar skriva två typer av böcker, konstiga som Wind up bird, och fina kärlekshistorier som denna och Norwegian Wood. Jag gillar båda sorterna, men den här är ju lite mer tillgänglig, om man vill ge sig på en av Japans litterära superstjärnor, och det vill man väl gärna?!!
Right.
Boken handlar om en man som har ett fulländat liv. Han äger två framgångsrika jazzbarer, är gift med en bra kvinna, har två små döttrar, allt är perfekt faktiskt. En kväll kliver en tjej in på hans bar. Eller en kvinna egentligen, men det var hans granntjej en gång i tiden. Som två endabarn hade de en speciell kontakt, och Hajime (mannen) har aldrig lyckats glömma Shimamoto. Till och med nu efter alla år som gått finns den där kontakten kvar, och vi får en resa genom memory lane.
Det är bra, som vanligt! Det har den sköna Murakami-känslan, och som endabarn som jag också är, blir det lite extra med just den här tvisten på ämnet (även fast jag inte tänkt på det så mycket som dom här två). Fint! Mycket jazz, simturer på morgonen, och whiskey och ensamma tankar. Mmm. Det är precis lagom bittersweet!

Preston falls av David Gates. Hmm. Jag tyckte ju otroligt mycket om The wonders of the invisible world av honom, så därför gick jag på denna. Well. Preston falls är en enerverande bok. Den är inte dålig, men många av huvudpersonerna är så himla jobbiga, ego, dumma, idiotiska, och dom snackar skit. Tufft att läsa!!
Handlar om Doug som ska ta två månaders tjänstledigt och jobba på lanthuset långt uppe i New York State. Han är gift med Jean och de har två barn i tio-trettonårsåldern, men äktenskapet är inte det bästa. Han har inte tänkt så mycket på det (eftersom han är så knäpp) men för Jean är det lika mycket en paus att tänka över det som att fixa till huset.
Dom åker upp hela familjen över helgen och sen ska Doug stanna kvar ensam, men saker och ting börjar rätt genast eskalera och det blir ingen smidig och eftertänksam tid, snarare kaos och stormiga känslor.
Dialogen som jag gillade så mycket i den förra? Jo, den sitter väl där men det stör mig, återigen, hur dum man kan vara. Jag blir helt enkelt på dåligt humör av den här boken. För dåligt, inte Nick Hornby-dåligt. Så kan det gå.

Död i Garnethill av Denise Mina. Ja! Vilka spänstiga deckare det kommer från England! Svarta hunden, Ovanligt torr sommar, och så Maureen O'Donnell. Hon är ute och super, kommer hem och stupar i säng. Nästa morgon när hon vaknar med värsta bakfyllan, vem sitter utan huvud i vardagsrummet om inte hennes gifte älskare, som hon förresten tänkt göra slut med. Aj då. Maureen är ingen deckare, hon jobbar i en biljettkassa, men hur det nu blir så tar hon tag i utredningen på egen hand.
Boken är spännande, det är härligt realistiskt, man får träffa hela Maureens myllrande, olyckliga och missanpassade familj, och det är så långt ifrån glassigt och trendigt och glossigt man kan komma. Knarkpengar, sinnessjukdom, uppgivenhet, fula joggingbrallor, kvinnojourer. Super! En favorit hos mig blev Självmords-Tonya, hon som skrek allt. "ÄR DU HEMSKT BLYG?".
För alla som gillar deckare med mycket sideshows, dvs annat än bara brottet, detta är en hit! Har redan ställt mig på kö på hennes tvåa i serien om Maureen, och jag kom på plats nummer fyra. Hoppas dom andra läser fort!