Brooklyn Follies av Paul Auster. Hemtrevligt. Det är mitt, mycket positiva, adjektiv om Austers nya bok. Den är så hemtrevlig!! Det är inte lika tunga teman som kanske kommit upp i de tidigare. Inte för att det är en promenad i parken genom alla sidor här, men det är lite lättare än barn som dör och sånt tragiskt. Jag drar inte så mycket vad den handlar om (för jag tycker ärligt talat att det inte spelar så stor roll, man kan läsa honom bara för att det är han), men huvudperson är en äldre man som återvänder till sitt barndoms Brooklyn för att dö. Tror han. Istället börjar en helt ny innehållsrik fas i hans liv.
Det är bara att öppna sidan ett, sätta sig i soffan under filten och snuggla. Som en kopp varm choklad en kall dag, som en kexchoklad när man känner sig eftermiddagsseg, som hemmadoften när man varit ute på resa, så är den. Älskar det. Hantverk. Berättarglädje. Kunskap. Amerika. Värme. Humor. Karaktärer. Allt finns. Och så hemtrevnaden. Auster har gått och blivit feel good. I love it! Läs den.

Murder / Suicide av Keith Ablow. Ja! Mer Ablow! Har väntat otåligt på att amazon-paktetet skulle komma och när det gjorde det blev det genast riktigt spännande. Den förra Ablow, Psychopath, hade en irriterande parodisk psykolog som seriemördare. Den här boken har ingen sån figur = mycket lättare för mig att tycka om fler bitar i boken.
Nu är det istället ett geni, en dr John Snow, som har en så fantatisk hjärna och sån kapacitet att använda den att han bokstavligen slår knut på sig själv. Han får svåra epilepsianfall när han tänker extra hårt och ska lösa extra svåra problem. Det är ett stort hinder för honom, och han ska därför genomgå en väldigt komplicerad hjärnoperation som ska avlägsna de skadade delarna och sen kunna ge honom nytt liv som geni utan epilepsi. Han ska kunna tänka ännu längre och göra ännu smartare saker. Men, vad händer? Jo, en timme innan han ska in på denna banbrytande operation som har fått enorm mediatäckning, skjuter han sig själv i en mörk gränd nära sjukhuset. Begår han självmord, i den situation han befinner sig? Eller är det någon annan som skjutit honom? Hmm....
Dr Frank Clevenger, den nästan nästan lika smarta forensic psychitristen från förra boken, kopplas in. Fler problem och dödsfall tillstöter och det tar inte många sidor förrän man sitter i en väldigt spännande sits och ivrigt vänder blad. Cliffhanger-läsning!
Det märks fortfarande att det är en äkta psykolog som skrivit böckerna, men som sagt, den är inte lika irriterande som den förra. Inte för att det saknas övermänniskor i Murder / Suicide men det inte är lika mycket lingo inskrivet.
Clevengers adopterade son, Billy, är med på ett stort hörn också. Som vanligt lyckas han fucka up det mesta, precis som han ska, och testar Clevengers faderliga tålamod. Billy gör något dumt, Clevenger fattar varför han gör det (dels för att han har samma bakgrund som Billy, dels för att han är doktor) intellektuellt, men kan inte alltid hålla sig från att reagera irrationellt, och så är dansen igång. Bra dynamik! Gillar återigen den här relationen mycket, och jag skulle gärna läsa en "vanlig" bok med de två. Det behövs inga genier som dör.. bara Billy och Clevenger som sparrar och har vardag.
Snabb och spännande inledning och sen behöll boken sitt grepp. Kändes bättre och starkare än den förra (det här är alltså delen just efter Psychopath i serien om Clevenger) och perfekt när man vill ha något lite smart men ändå lättsmält.

Us av Richard Mason. En historia om fyra människor som träfffas under college-tiden i Oxford. Två syskon, Julian och Maggie, en amerikanske Adrienne, en kille, Jake. Berättelsen börjar tretton år efter Oxford och man får direkt veta att de alla på olika sätt är väldigt missnöjda med sina liv. De kan verka framgångsrika på ytan, men boy oh boy, det är bara på ytan. Problem och ouppfyllda drömmar och missbruk och sorger. Dessutom är en av dem, Maggie, död. Och där kan nyckeln ligga kanske?
Nutidens tillkortakommanden varvas med fler tillbakablickar så att man fattar hur de hängde ihop och vilka relationer de hade, och det kommer mer och mer ledtrådar om Maggie som var en karismatisk mittpunkt, en underbar människa, etc.
I början var jag helt tagen och tänkte "wow! det här blir ju en ny favorit!" i fråga om både stil och innehåll. Dom är i trettioplusåldern, det är nutid, det känns levande och äkta, stilen är sådär contemporary och berättig med popreferenser a la Coupland, ja, det var en väldigt lovande start. Jag gillar de här nutida delarna mycket, vad som har hänt med dessa tre som överlevde. Det är däremot annorlunda med den del som borde vara spännande, nämligen hur dog Maggie? Det droppas hintar och antydningar, men i slutet, sista tredjedelen, när det blir mest fokus på henne och det hela ska komma till skott, då tappar boken fart. Känns genast mer bok-igt än äkta, känns som att det blir en historia av det, istället för att passa in, egentligen. Och Maggie har vid det laget fått status av mytisk person, och det lyckas hon aldrig kliva ur. Mytisk, överdriven och icke-trovärdig. Så, första halvan, yes!, andra halvan, nja. Slutar på medel kan man väl säga då.
Richard Mason jämförs med en hel radda duktiga män i kritikeromdömena på insidan av omslaget : Ian McEwan, Bret Easton Ellis, Jonathan Coe, Jay McInerney, Julian Barnes. Eller det här omdömet "The Big Chill * meets Evelyn Waugh". Det vore något det. Men jag håller mig lite svalare.
* The Big Chill, den film där Kevin Costner hade en av sina första roller. Den klipptes ner så mycket att det enda som var kvar till slut var när han låg i en kista och var död, och alla hans kompisar i filmen fick mest nöja sig med att prata om honom istället för att man fick se honom.

Taming the beast av Emily Maguire. Sarah blir förförd av sin engelskalärare mr Carr en eftermiddag. Hon och mr Carr har, som vanligt, suttit och pratat litteratur eftersom hon är stjärneleven och väldigt intelligent, när han plötsligt sträcker ut handen och börjar ta på henne. Hon är fjorton och det är första gången någon gör något sånt på henne. Hon älskar det, och det dröjer inte länge innan hon älskar, med, mr Carr. Deras historia blir direkt passionerad och het, och de träffas så ofta de kan. Efter några månader tvingas mr Carr flytta, han vill inte kompromissa bort sin fru och familj och jobb. Åren som följer försöker Sarah hitta en lika bra man, en som kan göra samma saker med henne och väcka samma eld som mr Carr. Hon testar många. Ingen lyckas. En dag sju år senare, på en bar, träffar hon på mr Carr igen.
Den här marknardsfördes som Notes on a scandal från elevens perspektiv. Mja nä, säger jag. Notes on a scandal var mer "normal kärlek" om man kan kalla det när det gäller relationer mellan ungdom och vuxen. I den här boken är det extrembesatt kärlek. Det är inte snack om en förälskelse som varar i tre månader och sen övergår till något djupare och lugnare. Här är det att krypa in under den andras skinn, att aldrig någonsin kunna låta den andra vara, att hela tiden flytta fram gränserna fysiskt och mentalt för vad som går att göra. Slå, strypa, bita, straffa, bevaka, äga, med mera. Utförligt beskrivet.
En sidohistoria handlar om Sarahs bästis, grannkillen Jamie, och hans konstanta obesvarade förälskelse i henne. Det blir ett upphackat berättarperspektiv med honom som inte funkar så bra. Han är med en liten snutt då och då, sen är allt från Sarahs perspektiv. Jag fattar inte varför han ska ha en egen berättarröst? Inte heller känns det särskilt trovärdigt hur Sarah behandlar honom, dvs mycket dåligt, trots att hon är en resonabel och intelligent människa och borde förstå vad hon ska / inte ska göra med honom.
Jag vet inte, det var flera bitar som var konstiga eller svåra att ta till sig i den här. Jag antar att det var nödvändigt att balansera mr Carr-historien med några andra, mer sansade, men det... funkar ju inte så bra. Jag älskade inte Notes on a scandal men den var bättre. Inte bara för att jag har problem med det som händer utan för att det var en "riktig historia". Taming the beast känns mer en uppvisning i att skriva sex.

Psychopath av Keith Ablow. En man som jag såg på Oprah och blev impad av, han sa så smarta saker, och sen kollade jag upp honom och såg att han var psykolog som skrivit flera deckare, var med i olika tv-shower, hade tjänst som assistant professor vid ett uni, med mera. Där ser man!
Jag beställde genast en deckare iallafall, och det blev en i mitten av serien om forensic psychiatrist Frank Clevenger. I den här är en mördare lös, kallad the Highway Killer. Han åker runt till synes planlöst och dödar folk på ensliga motorvägar, och trots att han inte bryr sig om att dölja kropparna så väl så finns det inte ett enda spår efter killen. Som läsare av boken vet man direkt vem mördaren är, det är nämligen han som är den andra berättarvinklingen = en ubersmart barnpsykolog, dr Jonah Wrens. Han reser runt som rent-a-doc och så länge han jobbar sina sex-sju veckor på en klinik är läget under kontroll, men när han är ledig... då pressar demonerna på och hemska saker händer!
Clevenger blir inkallad av FBI som är desperata, de behöver hjälp. Själv är han mycket tveksam, han har inte riktigt tid för prio ett just nu för honom är adopterade sonen, Billy, sexton år. Ett offer i en tidigare utredning Clevenger jobbat med för bara ett år sedan och nu ska de bygga upp ett förhållande och lära sig lita på varandra. Trots Billy så blir det ändå så att han tar på sig fallet.
Det jag gillade starkt i boken var relationen mellan Clevenger och sonen, bra skrivet med massa psykologiskt luggage och hur mönster går igen. Spännande att se hur de spelar mot varandra och Billys alla krumbukter som Clevenger parerar på olika sätt.
Det jag inte gillade var dr Wrens. Jesus, vilken kliché. Ablow har skrivit honom som otroligt smart och skicklig, en sån som läser av alla människor inkl sig själv hela tiden, och gör direkta tolkningar om förträngningar och dolda behov etc etc, dvs noll och intet går honom förbi. Det blir så komiskt och överdrivet! När Wrens tex vid ett tillfälle har sex med en kvinna så är han givetvis den bästa älskaren ever. Han gör allt rätt, han "går in i kvinnan och kan se allt vad hon vill", och det blir hennes livs upplevelse. Gaaah. Den här Wrens är helt enkelt en irriterande komisk figur som ska vara seriös, men herregud.. det går inte!
Jakten på mördaren då, jorå, hyfsat spännande, men det blir en rätt snabb upplösning. Allt händer på en gång, kanske lite väl ketchup? Jag föll ändå så pass på Clevenger och sonen att jag beställde nästa del i serien, Murder Suicide. En chans till får han.

Slik har jag det nå av Meg Rosoff. Hittade den här titeln på en surfrunda på amazon (How I live now) och den var starkt rekommenderad av tex Mark "nyfikna hunden" Haddon. Och så fanns den inne på norska på biblo!
Handlar om en rätt snar framtid och ett snabbt annalkande världskrig. Fem syskon på Englands landsbygd får besök av en amerikansk kusin, och rätt snart får de klara sig själva och försöka överleva i kriget som faktiskt kommer. Starka känslor mellan en av kusinerna och amerikanskan, och så domedagsscenarion och krigstrauman. Det är dessutom lite övernaturligt, inte flygande tefat eller sånt, men människor som är väldigt perceptiva, ser scener, etc.
Det är en ungdoms/vuxen/bok. Läste den snabbt och tyckte den var okej. Lagom dos av spänning och krig och kärlek, men inget som grep mig totalt. Kan nog tilltala yngre läsare, ungdomar.

My sister's keeper av Jodi Picoult. Min nya favvo! Den här om en trettonårig tjej, Anna, som är less på att vara blod/organ/allmängivare åt sin storasyster, Kate. Kate fick leukemi när hon var tre och föräldrarna fick hjälp av genetiker att skaffa fram ett syskon som skulle kunna hjälpa Kate att överleva. Nu tretton år senare lever hon fortfarande, men när det blir dags att donera en njure så drar Anna i stoppspaken och kontaktar advokat. Hon vill inte längre.
Advokaten, en man i sina bästa år (kring trettiofem alltså) med en mystisk ledarhund (man får aldrig veta vad den ska vara till för trots att alla frågar, och nej, han är inte blind) ska i fallet samarbeta med en kvinna som han inte träffat sen han var sexton. Man fattar direkt att det var något visst då... Det slår direkt gnistor åt alla håll.
Olika spännande relationer på alla håll och kanter och i centrum Anna och hennes syster och hur hela deras familj påverkas av det här fallet.
Kommer in snabbt och sen är det bara att hålla i sig. Precis som i Salem falls en perfekt blandning av rättegång och annat, och jag bara "Picoult, ge mig meeer!". Jag uppskattar verkligen hennes böcker. Jag ska beta mig igenom alla.

Salem falls av Jodi Picoult. Jag hade 3 böcker och behövde en fjärde för att få min ta 4 betala för 3, och wild cardet blev då Picoult. Vilken tur! Hon är en helt ny, och helt bra upptäckt för mig och jag kommer att läsa många flera av henne. Hon känns som en korsning av Marian Keyes och John Grisham. Keyes för att hon väver ihop fina, roliga, intressanta människor (och en del ofina) i spännande intriger som är fulla av kärlek och dramatik och humor och smarthet, och Grisham för att det är rättegång och brott som huvudnav.
I Salem falls är det trettiofemårige snygge Brad Pitt-liknande Jack St Bride som just släppts ut efter 8 mån i fängelse. Han har erkänt ett brott av sexuellt ofredande (heter det det på svenska, det lindrigare brottet?) som han egentligen inte begått, men hans advokat hävdade att det var smartare än att gå till rättegång och riskera ett hårdare straff. Nu när han kommit ut så kan han inte gå tillbaka till sitt gamla jobb som historielärare och fotbollscoach på en flickskola, för den som anklagade honom var en av eleverna. Han måste hitta något nytt och hamnar av en slump som diskare på en diner i lilla idylliska östkuststaden Salem Falls.
Någon kanske känner igen det namnet i samband med häxor för några hundra år sen? Mm, och de finns fortfarande kvar där, nu i form av fyra gymnasietjejer som praktiserar Wicca och slänger ihop besvärjelser och förbannelser till folk de gillar och inte gillar.
Iallafall, Jack börjar på dinern och hoppas på det bästa men det tar inte lång tid innan det förflutna hinner ikapp honom och infon om var han precis tillbringat åtta månader och för vad är ute på bygden. Staden gillar inte att en pedofil kan promenera runt och spana in deras tonårsdöttrar!
Spännande och välintrigerat och välskrivet och pageturner-gripande. Det är Jacks öde i fokus men runt om finns en hel samling andra småhandlingar med intressanta människor. Hon som driver dinern, Wicca-tjejerna, Jacks advokat. Alltihop utgör en folksamling och en historia som jag bara måste få se hur det går i. Roligt! Läste att Marian Keyes kommer med en ny bok i vår, men pröva Jodi Picoult under tiden.