2005
Nov "The Dante Club" av Matthew Pearl. Jamen varför skriva en 1800-talsbok på 2000-talet?? Det här känns så Dickens för mig så usch. Pompösa män i sextioårsåldern som tar sig själva på stort allvar, realistiska beskrivningar (som i realismen alltså) av fyllon och tjuvar med lite skämt och schvung i sig, och så ett stillastående tempo som lider svårt av allt ovan. 71 sidor i denna deckare om översättningen av Dantes Divina Commedia och brott inspirerade av den i Boston på 1800-talet. Sen tackade jag för mig. Ingen intressant handling i sikte överhuvudtaget. Bort bort bort. I hate Dickens.
Sep "Bombay Ice" av Leslie Forbes. Det kändes så bra, nutida Bombay, en indisk-skottska, en deckarvinkling, Bollywood... men efter 91 sidor fattar jag fortfarande inte mycket. Varför är hon intresserad av morden, hur hänger det ihop, varför är hon tillbaka, osv?? Ytterligt förvirrande. Haltande. Gäspigt. Tråkigt. Nej, bara nej, helt enkelt.
Aug "The angle of incidence" av Alex Benzie. Det här är B-boken i läsprojektet, och jag klarade bara 70 sidor av den. Jag har haft svårt att komma på en bättre anledning till det än den här : det är för många ord! Stilen känns liksom så överfull, det är pladder pladder pladder och någonstans därunder finns essensen av den där händelsen som ska beskrivas. Jag började skumma från sidan ett, och jag slutade aldrig. Suck. Det passade inte mig. Det ska handla om en kvinna i sextiotalets Glasgow som går igenom svåra tider med först far, sen döende man och sen ny man. Det ska vara mycket bra, apparently. Jaja, C-bok väntar.
Juli "Höga klackar" av Anna Maxted. Jag var rejält sugen på lättsam smart chick lit, och lyckades helt rätt med "Vince och Joy" av Lisa Jewell. Skulle läsa denna efteråt, och tusan vad besviken jag blev. Hur kan Anna Maxted vara så hypad?? Hon skriver i en sån stil att det är först när hon säger att någon är komisk som man förstår att personen ska vara komisk. Det är helt värdelöst! Allt är tunt och snabbt och hafsigt, ingen som helst känsla, urdålig dialog, dåliga människor, helklyschigt. Bara ren och skär USCH!! med andra ord. Och denna blev den sista pocketen jag köpte i Sverige, min sista pocket på evigheter för de är så dyra här i Norge. Det gör det hela ännu tråkigare!
Juni "The line of beauty" av Alan Hollinghurst. Omslaget är fullt av lyriska citat, de första två sidorna är fulla av lyriska citat, den vann Booker-priset år 2004. VARFÖR?? Jag har läst 118 sidor av 500 nu och det är bara uuuuuurtråkigt. Totalt 100% heltråkigt! Det finns ett citat som säger "every sentence is a thing of beauty" tex, men jag menar bara att every sentence är skittrist. Historien handlar om en ung kille på 80-talet som bor med en rik politikerfamilj i London och tar sina första stapplande steg som bög. Hade den vunnit priset om det varit en heterosexuell som skildrats? Allt är trist i den, språket, stilen, handlingen, människorna. Pretto dessutom. Urk.
Juni "Alyssons skor" av Margaret Leroy. Efter några få sidor med allmänt billig kiosk-stämning och personbeskrivningar av stilen "det finns en underton av äkta och varm människokärlek i allt vad Mac gör och som jag känner djup respekt för" gav jag upp. Hmm. Det där citatet hade inte Stephen King gillat alls. No way, José.
Maj "Den ryske debutantens handbok" av Gary Shteyngart. En helt rysk gammaldags bok i det avseendet att det var ord och ännu mer ord, massa galna bipersoner, massa handling och sidospår, och en allmänt uber-myllrande känsla. Gud vilken jobbig läsning!! Det var vår bokklubbare så jag kämpade och kämpade, men jag kom bara halvvägs. De två medlemmar som läst hela (med stor möda) tyckte inte att vi andra behövde fortsätta. Det skulle inte bli bättre. Bara för mycket originella typer och för lite driv och klar historia för mig. Jag hittade inget att hålla mig i, jag blev bara konstant trött.
"Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari. En alldeles färsk debut, en ny "invandrarroman" i Sverige. Det handlar om en tonårstjej och hennes föräldrar som är invandrande akademiker från Iran. Bitvis underhållande och upplysande om hur det är att tillägna sig ett nytt land, men efter att den legat till sig i en vecka så hade jag ingen lust att fortsätta. Kändes kanske som att det var för mycket små roliga bitar men ingen bra sammanhållande helhet.
"Paradiset på jorden" av Kjartan Flogstad. Verkade perfekt, en man som är halvnorsk chilenare kommer till Norge i vuxen ålder. Han har hört en del om landet men aldrig varit där så nu ska han ta in alla intryck. Jag hade hoppats på en mer introducerande Norge-guide... Istället fick jag lite revolutionsprat och ganska mycket flum. Levererat på ett ganska tråkigt sätt. Gav upp efter 82 sidor.

2004
Dec "Splendorville" av Ellen Mattson. Nä-ä, trist! "Poetens liv" var hur bra som helst och jag hade höga förväntningar men jag känner inget / fattar inte historien om en kvinnlig doktor i en ökenstad dit ett filmsällskap kommer. Dom är excentriska, hon är... intresserad av kärlek, sällskap, sex, spänning? You tell me. Gav upp efter 71 oengagerande sidor.
Dec "Mordet på mr Love" av Indra Sinha. Mmm, lovande, men kortlån på biblo. Jag hade gärna fortsatt med den men hann inte läsa färdigt. Fortsätter nån annan gång.
Nov "The brilliance of the moon" av Lian Hearn. Sista delen i trilogin om Kaede och Takeo lägger jag också bort efter halva boken. Strider - så kan man sammanfatta handlingen. Finns det något tråkigare än att läsa om planeringar av slag eller slagen själva? Nej. Det hjälper inte ens att jag gått på näktergalsgolv i somras, jag saknar helt intresset och fascinationen från bok ett. Så synd! Japan och den här historien är ju bara "wow!" och så avslutas det så här platt.
Nov "The tattooed girl" av Joyce Carol Oates. Jag klarar inte av henne, jag blir bara illa berörd när jag försöker läsa hennes böcker. Här är det en flicka som beskrivs ungefär som ett sånt där klämvänligt stressägg som man ska trycka på när man vill bli av med aggressioner och man kan inte sluta trycka på dem när man börjat - hon är vit, degig, borta, har ingen integritet, inga pengar, och är därmed ett lätt byte för alla som vill våldta och utnyttja henne. Jag mår dåligt!
Den ska handla om en man som behöver en assistent pga neurosjukdom, och denna flicka ska bli den assistentent, men dit kom jag aldrig.
Sep "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Jag tänkte jag skulle pröva fast skräck är såååå långt från min normala önskelista. Huga. Det gick i 70 sidor och sen kom vampyrerna fram på riktigt. Då slutade jag läsa. De är inget skämt i den här boken, det känns skräckigt på fullt allvar och kalla kårar... oh yes. Rekommenderas för tuffa typer.
Maj "Goulds bok om fiskar" av Richard Flanagan. "En roman i tolv fiskar" och samtidigt en bok som handlar väldigt lite om fiskar har jag läst innan. Upplägget verkade bra - en "antikhandlare" läs påhittig egenföretagare hittar en bok som är vacker och fulltecknad av historier på baksidan av och i marginaler till vackra teckningar av fiskar. Historierna handlar om en man som kom som fånge till Tasmanien, och ska alltså också vara en historia om det landet.
Jag kom till sidan 57 och sen gav jag upp när boken i boken satt igång och den inte var roligare än det tråkiga introt. Det var bara så ofångande alltihopet, verkligen inget napp hos mig och boken i boken innehöll konsekvent '&' istället för 'och'... det blev droppen.
Maj "Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel" av Lucía Etxebarría. Jag hade hoppats på en slags spansk Thereses tillstånd när jag lånade den, lite fart och fränt och lätt. Men huga, det var mest klyschiga personer, klyschig historia och klyschigt språk om tre systrar som alla är olyckliga på sitt klyschiga sätt. Kometkarriärsystern har ingen att älska efter sina tio år med femton timmar om dagen på jobbet, den snälla perfekta hemmafrusystern med rik man är deprimerad och ensam trots sitt vackra designhem, och så vidare. Läste i nån recension att det här inte var en vanlig chick lit-bok utan något bättre, men en dålig vanlig dussin-chick lit-bok är precis vad det är. Jag upplever ingen som helst fränhet, bara irritation!
Mars "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes. Den går mot strömmen! För en gångs skull så har jag inga problem att börja läsa och sen sluta, faktiskt är det alldeles för lätt att sluta. Jag skyller inte enbart på överdos av Keyes för tillfället utan på tråkiga personer i boken, för klyschiga och enkla, och en plot som är... nää. Den saknar det där trevliga, underhållande kombinerat med humor som finns i de andra. Trist!
Mars "Hundra hemliga förnimmelser" av Amy Tan. Min första Tan, som jag läst goda saker om, och jag är ju mycket intresserad av Fjärran Östern. Här är det tyvärr ett plotter av drömmar och spökfigurer och det stör mig. Jag vill läsa om nutidshistorien, en kvinna med kinesiska rötter som håller på att skilja sig, och inte om allt som hennes nutty syster drömmer om. Okej, jag fattar, det är en lärdom i drömmarna och det ska visa sig en dag att... men jag orkar inte vänta på den dagen!
Feb "Arnes kiosk" av Karin Stensdotter. En svensk debutant, och ett tema jag borde gilla - en ung kille från förorten som börjar på universitetet i Stockholm där han möter en ny värld både i form av studier och i form av kurskamrater från Djursholm. Och som pricken över i, kärlek från Djursholm! Hur kan det här bli fel, en typisk Johanna-bok?!
Jag läste nästan halva utan större entusiasm och sen la jag bort den, och har inte ångrar mig. Det kan vara berättarstilen som går ut på att avslöja otroligt mycket framåt och bakåt hela tiden om vartenda ögonblick och person. Sånt har jag svårt för, jag vill inte veta om att människor är livsavgörande, som ett stående epitet, hundrafemtio sidor i förväg. Det kan också vara att det trots all textmassa och all info inte finns något driv, inget som känns och inga personer som jag blir nyfiken på. Allt är bara jaha jaha, mycket snack och lite verkstad. Trist.
2003
Dec "Polarsommar" av Anne Swärd. En debutant som fått mycket ros, men jag känner bara instinktivt nej när jag börjar läsa. Mer form än innehåll, gillar inte den där avskalade nordiska stilen. (Den kanske kommer från Biskops-Arnö?)
Dec "Hela mitt hjärta" av Catherine Dunne. Suck. En kvinna blir efter tjugonåntings års äktenskap lämnad av sin man, den framgångsrika egenföretagaren. Han har fixat pengarna och hon har fixat barnen (3), representationen, hemmet, kärleken, rubbet. Nu reser han bort med älskarinnan efter att ha länsat bankkontona och den arma Rose måste försöka skapa sitt eget liv och sin egen framgång. När hon råkar i självsvängning för att hon får tag på färsk jäst till brödet hon ska baka orkar inte jag mer. Tråkig och för praktiskt hands-on i "så blir man sin egen lyckas smed". Jag tror jag är för jämställd och självgående för att uppskatta det här?
Nov "Brick lane" av Monica Ali. Mental note : sluta försöka läsa hypade andra generationens brittiska unga kvinnliga stjärnskott som skriver om andra generationens invandrarkvinnor. Först "White teeth", nu Brick Lane. Det ska ju vara så bra så man häpnar, men jag har bara så tråkigt att jag häpnar. Jag tycker både dom här böckerna är sega som kola, och då har jag verkligen försökt länge och väl  = jag har varit jättesnäll mot dom. Usch. Det händer inget roligt - för att låna ett typiskt elevomdöme, och männen är äckliga och har såna där liktornar som ska slipas ner vareviga kväll. Yuk.
Jag fattar helt enkelt inte - VAD är så bra?? Kan nån förklara? Inte språket, inte handlingen, och vad finns då kvar?? Nada liksom.
Okt "Mitt i livet" av Joyce Carol Oates. En bokklubbsbok, men jag måste ge upp! Jag klarar inte av mer än 169 av 539 sidor. Puuuuh. Om ett välbärgat samhälle utanför New York, där den karismatiske och av alla rika kvinnor så omtyckta Adam Berendt dör i en olycka, mitt i livet. Sen ska vi få reda på vem denna Adam var, och en efter en runt honom kommer till tals. Alltså, på riktigt, jag somnade av den. Joyce Carol Oates, och jag somnade!! Brist på identifiering, igenkänning, intresse, led svårt av alla tre, och nu ids jag faktiskt inte försöka mer. Enough is enough.
Aug "Allt är upplyst" av Jonathan Safron Foer. Ugh. Det här ska vara nytt, bra och spännande. Tänk er en hel bok som är skriven på engelska av en kille som bor i Ukraina och inte är bra på engelska, så han använder lexikonet och då blir det så där tokigt. Man förstår inte vad "dra åt pepparn" betyder så man tolkar det bokstavligt, för man vill samtidigt visa att man är en fena på språket. En hel bok av sånt, och dessutom en stor mustig familj med många original i släkten. Och alla ska komma till tals på denna skitjobbiga engelska. En eloge åt JFS som orkat skriva det, jag förstår INTE hur han bar sig åt. Jag orkade 35 sidor.
April "Climbing a monkey tree puzzle" av Karen Wallace. K W är tydligen en välrutinerad ungdoms och barnboksförfattare och jag inser att jag lånat en bok av henne tidigare som jag inte heller läste. Det jag trillar dit på är omslagen som är hur fina som helst. Foton och lite glitter och det ser bara totalt lovande ut. Tyvärr håller inte historierna det, dom känns bara tråkiga och har den där tonen som jag avskyr i ungdomsböcker : en vuxen tänker att nu skriver jag för mindre smarta så jag sänker ribban lite och gör det lagom pedagogiskt och lagom djupt och mycket puttrigt. Usch!! Hatar den! Jag klarade 20 sidor och sen var det bye bye, vuxen.
April "Hokkaido Highway Blues" av Will Ferguson. Egentligen skulle jag inte ha lagt undan den här, den borde passa mig perfekt. Will Ferguson (han som skrev "Happiness") har bott och jobbat i Japan flera år. Ett år fick han för sig att han skulle följa körsbärsträdens blomning från syd till nord. Det är en stor grej i Japan på våren, folk blir helt besatta av blomningen och hur den drar över landet.
För att göra det ännu roligare ska Will lifta fram. Och den resan är alltså boken. En tjock en, 433 sidor, med anekdoter och människor och orter sida upp och sida ner. Småroligt och lärorikt. Jag tror bara att Japan ligger lite för långt bort för mig för tillfället, kände inte att jag kunde ta till mig den till 100%. Så för tillfället blir det en inte-bok.
Feb "Resolution" av Denise Mina. Mäh?! Ja, så kan det gå. Jag kom inte igenom den avslutande delen om Mauri, Liam, Una, Leslie och gänget. Det bidde bara en halva av den boken. Tror delvis att det var "fel tid och plats", men delvis lite krystat med brott som bara ska ramla i knät på henne hela tiden. Gnääääll. Fångade mig inte. Trots att Michael är tillbaka i stan och allt. Men jag kanske gör ett till försök, nån annan dag. Nån dag jag längtar efter att känna mig inrökt och småbakis, för sånt är Mauris allmäntillstånd nuförtiden. Mitt är mer... vad ska vi säga... "nötkärna". Det kanske blev för svårt med identifikationen helt enkelt.
Feb "Tunnelseende" av Keith Lowe. Typ 2 sidor in i boken har vi uppenbarligen fått tillräckligt med huvudpersonsintroduktioner och spänningsskapande för att man som läsare ska vilja veta ALLT om Andys nästan omöjliga vad att klara av (nästan) hela Londons tunnelbanesystem på nitton timmar. I potten ligger Eurostarbiljetterna till hans bröllop i Paris. I sängen hemma ligger flickvännen och undrar vad det är för idiot hon ska gifta sig med. (Bra fråga.) Men gissa vad? Jag blir INTE sugen på att veta allt om detta. Jag får använda en fras från Out of sight, en av mina favvofilmer ;
"Andy, really, who gives a shit?".
(Det är J.Lo som säger det till en påfrestande och tafflig och självcentrerad sales rep som försöker flirta upp henne i en hotellbar. Det är ju perfekt för den här boken.)
Tråkigt, ointressant och nonchalant skrivet. Och då har jag inget i sig emot Londons tunnelbana.
Jan "Inka, i pumans skugga" av A.B Daniel. Historiska romaner, här får jag vatten på min kvarn.. Om en annorlunda indian-flicka (med vackra blå ögon som när vattnet rinner över bla bla) och en spansk erövrare, fast så långt kommer aldrig jag. När jag lämnar Inka är flickan fortfarande barn, och jag tycker allt är så klyschigt och dåligt. Jag gillar inte naturbarn som börjar skratta och dansa i regnet med sin vackra mor och allt är underbart på det där enkla viset, ni vet. Usch.
Jan "Förtrollning" av Daphne Merkin. Tjaa... var nog bara på fel humör för den. En judisk knepig familj, relationen mellan mor och dotter. Låter som en given för mig, men... inte precis för tillfället.
2002
Dec "Saffranshjärtan" av Jonas Bonnier. Uuäh. Ingen fångande början. Kändes bara fel när han skulle beskriva en sexårig flickas jag. Nää. Lägger bort.
"King Solomon's carpet" av Barbara Vine. B V är verkligen upp och ner måste jag säga. Den här var ner. Rent ut sagt tråkig och inget av det magiska hon ibland åstadkommer.
"(o)planerat bröllop" av Bali Rai. Hade förväntningar på den här - indisk kille i England som vill stå emot sin familj och det planerade, organiserade bröllop han ska fixas in i. Tyvärr, läser 40 sidor och blir inte alls imponerad av nånting som kan övertala mig att läsa 40 till.
Aug "Kärlekssamtalet" av Alice Ferney. Jag har svårt för franska filmer för jag är så himla less på deras unga, vackra isprinsessor som dyrkas äv rynkiga, äldre män i nån slags utopisk version av amouuuur. För verklighetsfrämmande (men jag älskar "I andras ögon" det är en fantastiskt bra film!).
Nåväl, den här boken var precis som mina hatfilmer. Ett förhållande i sitt vardande, ung kvinna och äldre man, det börjar med första träffen och jag läser och jag läser och inget händer utom Stora Tankar och Stor Skönhet och efter 80 sidor ger jag upp. Adieu.
Aug "Den tomma stolen" av Jeffrey Deaver. Ojoj, jag klarade inte riktigt av de två supersmarta poliserna som i princip kunde lösa ett fall på "hmm den där kvinnan gick in genom en dörr det stod S på, undrar om hon vet nåt om det skumma bolaget Scumbag, hoppsan hon är syster till den misstänkte, vi följer efter henne så leder hon oss rätt".
Jun 16 "Fakta om Finland" av Erlend Loe. Erlend, Erlend, vad har hänt? Du är ju vår favorit, fnissig och allvarlig i ett. Och här... jag läser inte ens ut boken?! Jag kom en bra bit på väg, men det var rätt tungt. Den är kompakt skriven, och sen när D lånade kom jag aldrig tillbaka igen. Varför? Jag vet inte. Det jobbiga språket, den knäppa huvudpersonen, det lite likgiltiga ämnet. Det är små fniss här och där, men inte som förr. Vi får hoppas på nästa?
Jun 12 "Rädd att flyga" av Erica Jong. Den här sjuttiotalsklassikern läste jag när jag var alldeles för liten, kanske tolv eller så. Nu fick jag plötsligt lust att läsa om den i vuxen ålder och se hur den var då. Snackig. Ohändelserik. Tråkig. Inte sexig. Fast omslagsbilden med Barbie i fallskärm står sig fortfarande.
Apr 12 "A house for mr Biswas" av VS Naipaul. Ååååh så tråkig. Grymt tråkig. Och då försökte jag ända till sidan 108, det kändes som en bragd värd ett Nobel-pris. Minst. 
Apr 2 "Hjärtljud" av Jens Christian Gröndahl. Jag trodde det skulle vara skönt med lite härlig övre medelklass, svala blonda vackra damer, och män i linnekavajer och konstnärliga yrken efter den upprörande Poisonwood Bible. Men det här om manlig vänskap var bara ett riktigt sömnpiller. Och inte en enda sval blondin med gröna alt grå ögon i sikte.
Mar 15 "Good in bed" av Jennifer Weiner. Wildly funny and surprisingly tender, skulle inte tro det va. 25 långsamma sidor, sen sa jag tack och hej.
Mar 15 "True history of the Kelly gang" av Peter Carey. Gud, hjälp. "Skriven" av en av huvudpersonerna som en redogörelse till hans dotter, med andra ord medvetna skrivfel typ 8 rader långa meningar. Jag greppar omedvetet efter rödpennan hela tiden. Såna böcker klarar jag inte av på fritiden. 5 sidor innan ridån föll.
 Feb 18 "Trist som fan" av Ari Behn. Just det.

2001
Dec 28 "Alias Grace" av Margaret Atwood. Vad är det med den här boken?? Jag har lånat den tre gånger på biblo nu, i sträck. Försökte äntligen börja läsa den i helgen och då var det nån lång visa där i början... hatar visor. Så tack och hej, Grace, men nu struntar jag i dig ett väldigt långt tag framöver.
Nov 9 (med lite fördröjning) "Underdog" av Torbjörn Flygt. August-nominerad och allt, jag kom inte längre än en fjärdedel. D nådde en tredjedel.
Aug 18 "Dreaming in cuban" av Cristina Garcia. Tre kvinnor i samma familj, från Cuba men delvis utflyttade till USA. Uppslittrad, de tre perspektiven / kvinnorna turas om i berättelsen.. och tack vare det kommer den aldrig igång nog att bli fängslande.
Aug "Villette" av Charlotte Bronte. Nej. Så tråkig. Läser 20 sidor under stor ansträngning. Och detta trots att det är en Bronte, mina tidigare klassiker-favoriter.