"Paradiset" av Liza Marklund. Har man läst alla andra om Annika Bengtzon får man väl klämma den här med. Det jag gillade bäst i den var avsnitten om hennes blivande makes "tidigare liv", Thomas och hans tillvaro på Waxholm pre-Annika. Och hur de träffades. Och blev kära. Ack ja. Det var kul. Det övriga, brottet, kändes lagom spännande. Jag är inte galen i östmaffian, jag är liksom inte intresserad av sånt så... lite lite engagemang från min sida. Men vad tusan, en vanlig Marklund, varken bättre eller sämre än de tidigare.

"Dance dance dance" av Haruki Murakami. Fortsättningen på "The wild sheep chase" och tyvärr är hjälten lite resignerad och bitter i början, smått less på livet och dess o-innehåll. Det är ju just det vi inte vill ha när vi läser Murakami! Illa. Men han inser att olyckligheten beror på att han måste knyta ihop trådarna från första boken och dom börjar på The Dolphin Hotel i Sapporo. När han kommer dit är det inte det gamla, konstiga huset han hittar utan ett ultrastort och modernt Dolphin Hotel. Trots det så saknas det inte mystiska händelser och snart nog blir han indragen och så... är det hela igång igen. Som vanligt med Murakami, en läsupplevelse. Mycket konstigt och rätt absurt, men mycket bra saker på vägen. Människor och platser, god mat, jazzmusik, en skön semester på Hawai, en enarmad poet, osv. Det är omisskännligt alltihop, och har man kommit in i hans bokvärld är det alltid ett nöje att återbesöka. Och som vanligt får man fundera över slutet.
Ett plus - han lyckas alltid göra lugna hemmakvällar med en god bok jättelockande!

"Welcome to my planet - where English is sometimes spoken" av Shannon Olson. Ja hurra! För alla er som gillar Melissa Bank - här finns ett alternativ i väntan på Flickornas handbok del 2! Shannon Olson (som debuterar med denna) skriver roligt, ironiskt, snärtigt och igenkännligt och det är kul kul kul att läsa. Temat är ett av mina favoriter : flicka som växer upp, har ett nära förhållande med sin mamma men inte ett "välordnat" liv. Shannon i boken är snart trettio och lätt misslyckad - dålig pojkvän, tråkigt jobb, för stora kontokortsskulder, ingen drive. Vad göra?? Det är alltså inte miss Perfect som vi möter, tack och lov, utan snarare miss Prozac. Mycket mänsklig på alla sätt och vis. Och allt utspelas i Minnesota, det var ganska roligt för det var rätt mycket referenser till det skandinaviska arvet.
Den är inte så där superuberfantastisk som jag tycker att Flickornas handbok är, men den är verkligen bra och rolig. Och det är inte fråga om en efterapning som alla Bridget-kopior som dykt upp, utan My planet står helt på egen hand. Man skrattar lite, fnissar ofta, tänker till och känner igen sig då och då. Mycket trevlig läsning!! Gör er själv glada, upptäck en doldis!

"Here on earth" av Alice Hoffman. Jag råkade läsa om den här, utan att jag kom ihåg att jag redan läst den en gång. Det var ju flera snuttiga böcker på rad, Sex och Pompeji, och jag ville ha en Bra Berättelse, något som Alice Hoffman är mycket duktig på. Så det här verkade perfekt, Svindlande höjder-stuk i nutiden. Det tog en tredjedel innan jag kom på mig. Men skit samma, den här boken är så underhållande så jag läste igenom hela igen. Kan rekommenderas för alla sagosugna, romantiska, kärleksgillande, ödessugna läsare!
Det finns några väldigt pålitliga berättare på min lista, såna som alltid är en fröjd att läsa. Alice Hoffman är en, och sen platsar även Jane Smiley och Joanna Trollope där. Man blir inte besviken! Man kommer inte att sluta mitt i pga ointresse eller för-svårt eller för-jobbigt, även fast det å andra sidan inte är några nya svindlande tankar som presenteras. Det är så skönt med såna böcker nu och då.

"Pompeji" av Maja Lundberg. Jovars, den var ju annorlunda. En mustig och mullrande (ha ha) historia om dagarna före Pompejis utbrott. Det som är annorlunda är blandningen av gammalt och nytt. Det gamla är ju händelsen och alla historiska fakta - sedvänjor, människor, graffiti, osv. Det nya är språket - nutida men sammanvävt med detta gamla innehåll. Spännande. Ett passande tips för alla som inte gillar att läsa historia, här glömmer man lätt bort att man lär sig saker. Trés pedagogique. Återigen en forskare som når ut! Hurra hurra.

"Honey Moon" av Amy Jenkins. Världens bästa teveserie "Livet kan börja" (eller "This life" på eng) är skriven av Amy Jenkins. Det var för några år sen, och nu kommer hennes skönlitterära debut. Inte så mycket advokater, inte så mycket Portishead, helt enkelt väldigt annorlunda än teveserien. Det är mer Bridget än Miles och Anna, fast jag kan ändå tycka om det lite grann. Ja såklart, HoneyMoon är ingen bok jag bär med mig under lång tid efteråt men den är lätt och rolig att läsa. I början. Nånstans efter mitten tycker jag nämligen att den börjar sacka ihop totalt med alla män och fästmör med tveksamheter, och tyvärr så plockar den aldrig upp sig igen. Det är synd! Hela berättelsen är gullig och med nog mycket nutida popkulturella referenser för att charma mig, men hallå, redaktören?? Dåligt jobb. Synd på så rara ärtor. Men även om det inte hade varit fallet hade jag ändå valt "Livet kan börja" hur lätt som helst för några timmars underhållning. Jag har hittills aldrig sett på maken. Har ni?