... och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla av Håkan Nesser. För att gå emot avhandlingen om Bokringen, det här är en ny bok som ligger på topplistan i detta ögonblick. Ja.
Mitt omdöme : njaae. Sådär bara. Det är som vanligt med Nesser, lite tungt och lite dystert fötterna på jorden. Som så många andra tycker jag att Kim Novak var bättre. Detta är ju mer deckare - jag trodde mordet var en bisak i handlingen men det var det ju inte alls.
Jag läste boken snabbt, men det som var bäst i den var namnen. Ester Bolego, tex. Säger inte det rätt mycket?
Jag återkommer hellre till Maardam och Piff och Puff-poliserna som gillar jordnötter. Det är bra.

The binding chair av Kathryn Harrison. Min första bok av K H. Ämnet verkade så intressant, det var därför jag lånade den.
Shanghai i skiftet 1800/1900-tal. May är en liten flicka när hennes farmor binder hennes fötter. Jag har alltid trott att bundna fötter hade stannat i växten, att dom var som en barnfot. Men det var fel, bundna fötter växer och det går ut på att binda ner tårna under resten av foten, hårt hårt. Och sen måste man gå på det där och då bryts benen och det gör fasansfullt ont, men efter några år gör det inte lika ont längre. Fast man kan aldrig gå så långt, då måste man bäras. Fattar ni plågan?!
May får sina fötter bundna för att en fin man ska vilja gifta sig med henne. Och en fin man gör det, hon blir hans fjärde hustru. Fast han är inte alls intresserad av henne eller hennes erotiskt små fötter, hans nöje går ut på att våldta pigan medan May ligger bunden i sängen och tvingas titta på. Till slut lyckas hon fly, och kommer till Shanghai. Utan pengar eller kontakter får hon börja jobba på en bordell där hon döper om sig till May. Hon har som villkor att bara ta icke-kineser som kunder. Här börjar hennes nya liv. Hon lär sig flera språk, bla engelska och efter några år träffar hon Arthur Cohen, en judisk man från Australien som arbetar mot fotbindning. Trots att han är så emot det blir han alldeles förhäxad när May visar honom sina fötter, utan bindningarna. De gifter sig och flyttar in med Arthurs systers familj.
Arthurs syster har två döttrar, Cecily och Alice. May ser den äventyrliga och rebelliska Alice som sin substitutdotter och hon "tar över" henne, mot mammans vilja. Det är om dessa två kvinnor, May och Alice, som boken handlar. Deras otroliga eskapader och strävanden efter lycka, självständighet, ett bra liv. Om möjligt.
Det var väldigt intressant att läsa, jag som gillar Asien fick ju här en helt annan bit än backpackers och Murakamis Japan. Både May och Alice är två spännande kvinnor, och Shanghai och Kina och kolonialismen är den mycket spännande miljön. Ingenting som konstigt språk eller udda dialog eller omständligheter att protestera mot heller. En bok jag kan rekommendera!

Före och efter Bella av Maja Hjertzell. Jag känner författaren! Vi har gått på en kurs ihop för flera år sen, och det är ju väldigt kul att få läsa "riktiga böcker" av någon man känner! Utan att ta hänsyn till det, Bella är en bra bok för ungdomar, som inte enbart känns som en bok för ungdomar ni vet. Även jag, en dam i mina bästa år, kan ha glädje av den.
Filip, en kille som går i nian berättar. Han är framme vid sista terminen i grundskolan och han har det rätt bra; har nyss blivit ihop med en tjej tex och det är ju fantastiskt. Enter Bella, en ny elev i klassen. Hon är helt klart annorlunda än de andra tjejerna - Bella är aktiv feminist. Sprejar budskap på Hennes affischtavlor och så. Filip kan inte låta bli att på nåt sätt bli dragen till henne, han är ju jättekär i sin tjej, men Bella... hon är så speciell. Har åsikter, drar sig inte en sekund för att lufta dom, skiter i att le och göra sig till för killarna och bli betraktad som "snygg".
Boken handlar om den här konflikten med och inom Filip, med lite extra ingredienser om feminism och kämpande och samhälle som krydda.
Jag gillar den!! Det är mycket bra skrivet, verkliga människor, realistiskt, bra dialog. Och mycket nutid med dagens debattfrågor. Det enda enda jag kan invända mot är en skönhetstävling i skolans regi, det känns som... nej, inte trovärdigt.
Hoppas massor av skolor köper in den i klassuppsättningar, hoppas den går upp på bibliotekens topplistor!

Vänta på vind av Cecilia Davidsson. Jaa... Noveller, längre och kortare. Kvalitet såklart, hon är ju en av de bästa novellskrivarna i Sverige. Det är ju bra, men det är inte så att jag blir helt till mig. Jag är lite lagom berörd bara.

Backpacker av Emily Barr. Jag har varit i Asien idag! Suttit ute i solen här i Stockholmsförorten och rest runt i Vietnam, Laos, Thailand, Kina och Tibet. Helt fantastiskt! Tansy är en ung engelska, kanske tjugosju nånting, och en riktig partybrud med fest och kokain nästan varje dag. Sedan länge har hon bestämt med sin pojkvän Tom att de ska ta ett år i Asien. Men kort innan avfärden berättar Tom att han ångrat sig och redan avbokat biljetten. Tansy blir skitförbannad och ledsen, fast hon bestämmer sig ändå för att åka. Ensam! Om ett år kommer hon att komma hem, solbränd och skrytande med hur hon hittade sig själv på en strand i Thailand.. eller nåt. Och Tom kommer definitivt att vilja ha henne då. Hon packar sin väska full med snygga resekläder i vitt linne, den färgen gör sig så bra mot Asien, och drar iväg. Första anhalten är Vietnam och det blir en total chock. Tansy undrar hela tiden vart det riktiga 'Nam är, det som inte är så äckligt och jobbigt och bara allmänt påfrestande. Fy! Och människorna, de andra turisterna - backpackers är det värsta hon vet. Förutsägbara, utan smak, fula, likriktade. Gud! Så fortsätter sen resan... Och Tansy partybruden får vara med om mycket!
Boken är jättebra, och det är total reslust medan man läser den! Detta trots att det är så himla jobbigt, och just det är så bra. Det är ju inte fantastiskt hela tiden när man reser, fast ändå är det sällan det kommer fram i såna här böcker. Oftast är det bara "halleluja Asien!" om allting, och den ståndpunkten kan man inte direkt anklaga Tansy för att ha. Hade hon fått bestämma hade de hellre förlagt resan till Nordamerika. Då hade hon ju haft en spännande accent och inte behövt gå på snuskiga toaletter hela tiden.
Jag uppskattar realismen!
Emily Barr är snärtig på att skriva också, det blir en sträckläsare. Ett deckarspår är med, blonda tjejer från England mördas på olika platser i Asien och på något sätt känns det som att det finns en koppling till Tansy. Och sen är det ju lite kärlek med. Ja, alla komponenter med andra ord för en bra läsupplevelse.
Jag har en kompis som precis flyttat till Bangladesh för två år framåt och det här skulle vara en perfekt present till henne, både för fiktionen och faktan.

House of sand and fog av Andre Dubus 3:a. Det här är också en Oprah-bokklubbare, men på en gång kan jag säga att denna... inte alls lika bra som Poisonwood, no no. Det här är ju bara en helt vanlig bok, varken mer eller mindre. Inget att hetsa upp sig över. Ni fattar.
Historien är om ett hus, det ligger utanför LA och i det bor Kathy, en trettio plus-kvinna som inte har världens bästa ordning på sitt liv. Hon städar åt folk, mannen har stuckit för någon månad sen, hon har ett förflutet som knarkare, och hon ligger som bäst och funderar hur hon ska få rätsida på allt igen när det knackar på dörren och hon plötsligt blir vräkt för att hon inte har betalat några skatter. Va, liksom?! Tack och lov tipsar den snygge polisen som utför vräkningen om Legal Aid och Kathy tar genast kontakt med dom. Här ska kämpas.
Entré överste Behrani, den nye ägaren av huset. Han köper det på auktion, och nu ska här tjänas pengar, för på den riktiga marknaden går det nog för minst det tredubbla. Behrani och hans familj kommer från Iran. Han var överste under shahen och efter statskuppen fick de fly illa kvickt. Med sig till USA hade de en ansenlig summa pengar, faktiskt, men det har gått åt nu nästan alltihop eftersom de prompt skulle bo i en lyxig lägenhet och leva ett lyxigt liv. Deras äldsta dotter måste ju hitta en bra och rik man att gifta sig med, någon från rätt klass. Under tiden hade Behrani två jobb, på gatukontoret och en jourbutik, men han såg till att alltid byta om till kostym på vägen hem för att ingen skulle tro att han var en lågklass-knegare. Nu, då dottern är lyckligt gift, och pengarna nästan slut, måste han få in nya, och han måste framförallt få lite stolthet igen. Så han säger upp sig från jobben och vill spekulera på huset.
Så i stora drag. Bra? Okej-bra. Det är, som vanligt, intressant att läsa om en kultur jag inte känner till så mycket, den iranska, men så mycket mer är det inte. Språket, tonen, känslorna imponerar inte så mycket på mig. En klar 3:a, ett normalt G.

The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver. Oh boy, oh boy, oh boy! Det här är det bästa jag läst på huuuur länge som helst, och det har ruskat om mig helt och hållet. Det är så bra att jag blir mållös - hur ska jag kunna beskriva, rättvist och läsbefrämjande?
Jag hade inte höga förväntningar när jag startade - en amerikansk familj som i början på sextiotalet kommer till Belgiska Kongo för att missionera under ett år. Not my cup of tea, liksom. Afrika och religion, njaa? Men efter fem sidor, jo då. Och efter femtio, amen!
Det är kvinnorna i familjen som turas om att berätta om händelser och strapatser. Mamman Orleanna, som inte vet vad hon ska vänta sig men måste följa med sin man, Nathan. Den äldsta och väldigt fåfänga dottern Rachel som mest av allt hoppas på sweet sixteen-party och jumperset trots att dom är mitt ute i djungeln. Fjortonåriga tvillingarna Leah och Adah, där Adah är halvt lytt med en kroppshalva som släpar och en mun som inte pratar och Leah är en riktig pojkflicka som arbetar, jagar, och helst inte bär kjol. Och så minstingen Ruth My, fem år, på ständig upptäcktsjakt full fart framåt och proppfull av frågor.
Allihop släpps ner i en liten by i Kongo och allt blir totalt annorlunda mot vad de kunnat föreställa sig. Dom har släpat med sig helt fel saker, människorna i byn är skitkonstiga och förstår dom inte alls (plus vice versa såklart), och Rachel deklarerar att hon ska sova i ett år, medan Ruth May snart har blivit kompis med barnen utanför. Nathans stora dröm är att döpa barnen i byn, och det jobbar han på från dag ett. Ingen i byn är det minsta villig. Efter ett halvår får de reda på varför - i floden finns det krokodiler, så där har han stått och sagt att det han i princip vill göra är slänga deras barn rakt i käftarna på krokodilerna. Det är bara ett av de okunniga, fatala misstag som de gör. Och ett ganska milt ett. 
Vad gör boken så fantastisk? De olika rösterna. Det blir så dynamiskt att läsa Rachels upplevelse av en sak, och sen höra Adahs betydligt nyktrare och till sist få Ruth Mays femåriga syn på det hela. Språket, uttrycken, tankarna, de sitter perfekt för varje individ.
Mer - Afrika. Historia när den är som bäst. Jag visste inget om belgiska Kongo (numera Zaire), jag visste inget om afrikanskt vardagsliv i små byar, eller ens om missionärer, osv.
Framför allt - deras tid där och det som händer. Hur Orleanna får lämna en av sina döttrar i Afrika, hur allas liv för alltid påverkas och hur det hänger ihop med Afrikas historia. Hur det är att vara vit och amerikan, hur det är att vara dotter och fru, och inte minst hur det är att vara mor. Jag blir... jag vill bara gråta, samtidigt som jag vill hålla fast vid min familj för det är ju det enda som finns... och världen hur ska det nånsin kunna bli bra? Fatta att jag pratar om Afrika! För mig är det smått ofattbart. "Jag bryr mig ju inte om det, så mycket." Men den här boken är fantastisk, och det är otroligt skickligt att kunna binda ihop familj, kärlek, Gud och ett land på det här sättet. Som efter "Bara Alice", man vill gå och krama sina käraste. Samma känsla nu. Det är svårt att berätta mer, utan att berätta för mycket, men believe you me, 614 sidor av briljans. Det är en bok alla borde läsa, en gång i livet.