"Five miles from Outer Hope" av Nicola Barker. Hm... svårt att förklara / beskriva den. Hela läsningen tyckte jag den var sådär, lite småjobbig för den var extremt kommenterande och det är ju inte bra för mig, men sista fem sidorna djupnade den rejält och då såg jag den i ett nytt ljus. Så kan det gå...
Men, det är en uppväxtskildring på 80-talet i England. En mycket udda familj som mellansystern Medve (ungerska för björn) berättar om. Hon är sexton och väldigt väldigt väldigt lång, men hon har en fin haka. Till denna konstiga familj anländer en "flykting" från Sydafrika, en vit kille i ungefär samma ålder. Han är också mycket udda, minst sagt, och det blir såklart några udda händelser pga detta. "Udda" är nyckelordet. Inte så jätteroligt, inte så gripande, inte så speciellt. Men udda.

"Camera" av Eva-Marie Liffner. En kvinna, som är fotograf, ärver en lägenhet av sin gamla farbror, som också varit fotograf. När hon ska städa ur lägenheten hittar hon en portfölj med gamla foton, och lite kodade brev och papper. Kan dom vara förklaringen till farbroderns "försvinnande" under några år i sin ungdom? Hon reser till London för att ta reda på mer och kommer in i en avlägsen värld av seanser och irländare.
Återigen en bok med flera berättarperspektiv, och återigen nej. Det ger ett svalt intryck för mig. Jag gillar att komma folk in på livet i böcker, jag vill veta mycket om dom, jag vill inte veta lite om åtta personer. (Min favorit av alla människor i den är en gammal indier, P V Gupta som Pratar så Här, Var så Artig. Man kan precis höra den indiska accenten!)
Camera är okej, men inte spännande eller intressant så jag sträckläser den. För den som gillar fotografi är den säkert mycket rolig, gamla och nya tekniker redovisas. Men för mig på det stora hela, en ljummen upplevelse.

"Blind date" av Francis Fyfield. Omslaget är överfullt av positiva pressomdömen. "Bättre än Minette Walters... håller greppet ända in i slutet... " osv. Så jag trodde ju att det skulle vara något alldeles extra. Men Francis Fyfield har inte fått mig som hängivet fan, än. "Blind date" var inte så bra. Det jag hade svårt med var berättarperspektiven, man får vara med i fyra-fem olika människor och det blev rörigt. Det gjorde också att sympatin tunnades ut - ingen som jag kände mig mest hemma hos och gillade och ville att det skulle gå bra för, jag var ganska nollställd inför alla. Spännande ovisst in i det sista var den förvisso, men det spelade inte så stor roll för mig hur det skulle gå ändå. Så, big deal? Jag förstår inte hypen.

"ok, amen" av Nina Solomin. En skildring av chassidiska judar som lever självmant isolerade i Brooklyn utanför New York. Dom är ultraortodoxa (det är männen med skruvlockar och skägg) och följer väldigt gamla regler för hur man ska bete sig och handla. Ingen teve, inga sekulära tidningar, fromma män får inte se kvinnor i ögonen, kvinnor får inte visa sitt hår för någon och bär därför ofta peruk, osv. Allt som är modernt och västerländskt tar dom avstånd ifrån.
Nina Solomin är själv judinna, fast ganska oreligiös, och hon försöker komma in i deras samhälle under ett år. Det är mycket svårt, inte minst för att hon är kvinna, och därför ganska begränsad - i deras ögon. Men, eftersom hon lyckats skriva en bok om dom, så lyckas hon peu om peu med att lära känna några av chassiderna, unga och gamla. Det är mycket intressant att läsa! Just att folk lever så här, 2000-talet fast ändå inte, i New York. Och att dom faktiskt lever och frodas, chassiderna håller inte på att försvinna och utplånas, tvärtom.
Ja, det är verkligen som att kliva in i en ny värld. Fascinerande. Nästa gång jag åker till New York ska jag absolut ta en avstickare till Brooklyn!

"Dinas bok" av Herbjörg Wassmo. En modern klassiker är den väl? Kanske. Jag har iallafall inte läst den förut. Men sen tog jag den på två dagar. Det är svårt att lägga den ifrån sig när man börjat. Otroligt mustig och betvingande historia om naturbarnet Dina och hennes liv på en stor gård i Norge i mitten av 1800-talet. Dina och hennes familjer och hennes män och kärlekar. Det är en väldigt dramatiskt allting, som "Svindlande höjder". Människor som älskar varandra för alltid och omständigheter och svårigheter och allt sånt - mycket gripande! Och mycket sex, Dina är ju som sagt ett naturbarn utan några hämningar. Klättrar i träd, röker cigarr, dricker, och älskar. En riktig saga! Jag var helt fast i den! Och det var så skönt att läsa en sån här bok eftersom jag läser mest nutidsskildringar annars, där problemen är heeelt annorlunda. Dina var uppfriskande och spännande! Pröva på!

"The dinner" av Anna Davis. Tilda och Alex, ett par i 40årsåldern, ska ha en middag för sina vänner och en eventuell ny affärskompanjon för Alex. Mycket viktigt att det blir en perfekt kväll! Men, med en kvart kvar innan gästena anländer ringer det på dörren och det är Clarrie, Alex' svägerska, som oväntat dykt upp för att hälsa på. Hon har alltid varit annorlunda, men just ikväll är hon konstigare än nånsin. Och den viktiga kvällen, well... "perfekt" är inte rätta ordet för att beskriva den.
Också en tunn bok, gick ganska snabbt att läsa ut, okej bra, men ingen höjdare. Det kändes lite för skruvat, och tråkigt uppgivet  medelålders-krisigt för min smak.

"Dreaming of strangers" av Matt Thorne. Vicken cool bok! Den har FILM som tema. Chris hyr en lägenhet i 2a hand, enbart pga en Drugstore Cowboy-affisch som sitter kvar från förra ägaren. Han älskar filmer. När Becca, förra ägaren, kommer över för att lämna en balkongnyckel är Chris inte hemma men hon släpper in sig själv ändå. Och hon gillar hans filmer och saker så mycket att hon blir lite intresserad av honom, och vill träffa honom. Hon älskar filmer.
Ganska lik Douglas Coupland, och enormt mycket filmreferenser, och popkultur. Chris och Becca är i 25-30 års åldern så det är moderna filmer från 80-90-00talen. Mycket roligt! Plus en snitsig historia om Chris och Becca. Ja! Bra bok som jag läste i ett svep för att få se hur det hela skulle sluta. Den förra boken av Matt Thorne jag läste, "Eight minutes idle", var också bra men ganska jobbig och besvärande. Den här bara rolig och spänstig!

"Sjöfartsnytt" av E. Annie Proulx. Nästa Lasse Hallström-film, måste läsa alla dom. Och den här känns som en passande bok för honom, mycket mer än Chocolat!
Berättarglädje så det nästan svämmar över! Quoyle är en annorlunda man, stor och väldig och övertygad om att han inte duger något till, som gjord för att sparka och slåss på. Han bara tar emot. Träffar en fru som han älskar över allt på jorden, men hon gör knappt något annat än ligger med andra karlar. Och sen dör hon i en olycka och lämnar Quoyle och deras två små döttrar efter sig. För att komma över sorgen och börja på nytt flyttar familjen tillsammans med en faster upp till Newfoundland, upp till deras avlägsna rötter. En liten ort vid havet, Quoyle får nytt arbete, nya vänner, köper båt, osv. Han, döttrarna och fastern plockar upp bitarna av sig själva, för att ta det på engelska.
Det är en varm bok, trots sorgen. Quoyle är ju annorlunda, svämmar över av kärlek, gråter och total anti-man, man får stor lust att krama honom. Hela boken är befolkad av annorlunda människor, på en annorlunda ort. Alla har en historia, eller två eller tre, att berätta. Trivsam och mysig är den som en gammal stickad tröja. Bunny och Sunshine, de två döttrarna, är mina favoriter. Mmmm ja, den här var skön att läsa. Och språket, annorlunda det med. Bra.

"Rainforest" av Jenny Diski. Gick på en tunnis efter alla mina icke-avslutade böcker. Den här var 190 sidor lång och utspelade sig delvis i regnskogen på Borneo - coolt tänkte jag efter "Värddjuret". Men lika cool som Marie Hermanson är inte Jenny Diski, nej nej. Boken handlar om Mo, en väldigt kontrollerad och rigid kvinna i 30+ åldern som jobbar som antropolog. Hon ska åka till Borneo för lite fältstudier, och får där efter ett tag besök av en kollega, Joe. Han vänder upp och ner på hela hennes värld och uppfattning, och i retrospekt är det det man följer sen. Inget speciellt spännande eller så, men jag läste ut den!