Hur
omvandlades en fattig jordbruksekonomi till ett modernt industriland?
Industrialiseringen
och urbaniseringen innebär modernisering. Hur har en fattig jordbruksekonomi
kunnat omvandlas till en industrialiserad modern stat? Hur har avkastningen från
jordbruket kunnat räcka till för att försörja en befolkning inom industrin
och människor bosatta i städerna?
Det som krävs
är ekonomisk tillväxt eller inkomstökning per person (per capita), samt
ekonomisk utveckling i ett samhälle, från jordbruksproduktion till ökad
industri-produktion.
Förvandlingen
till industrisamhället hade både en teknisk och en social sida.
Produktiviteten ökade, dvs. produktionen per person och arbetsfördelningen
likaså. Den ekonomiska organisationen i samhället förändrades.
Det finns i
huvudsak två teorier som förklarar den ekonomiska tillväxten (och därmed
kapitalismens allt större dominans under denna historiska period):
Den första
teorin implicerar ett fritt varuutbyte mellan två parter vilka båda får fördelar
av bytet. Komperativa fördelar mellan olika länder/personer osv.. ger upphov
till allas vinst enligt denna syn. Handeln blir motorn i denna tillväxtmodell.
Centrum för denna tillväxt blir handelscentra som historien givit exempel på,
t.ex Genua på 1200-talet, Venedig på 1300-talet, Antwerpen på 1400-talet,
Amsterdam på 1600-talet, London på 1700-talet, New York idag.. Det ger en
individualistisk syn, där individens rättigheter blir viktiga. Liksom i den
institutionalistiska skolan som bl.a ekonom-historikern North förespråkar,
eller som i historikerna Braudels (företrädare för den franska sk.
Annales-skolan) betoning på handelns och institutionernas roll för
kapitalismens utveckling. Braudel
har liksom flera företrädare för Annales-skolan studerat de inre sambanden
mellan enskilda samhällsnivåer och ej de strukturella förändringar som sker
mellan olika produktionsstadier i historien. Han tycks dock uppfatta externt
betingade konjunkturväxlingar (t.ex införsel av ädelmetaller i varierande
omfattning) och de nya merkantilistiska institutionerna bl.a genom ökad fjärrhandel,
som de viktigaste drivkrafterna för övergången från feodalismen till
kapitalismen (Brenner, s 4).
Samma förklaring
finns i Webers teori som betonar den privata äganderätten, fri arbetsmarknad,
fri handel med vissa lagar som gynnar denna handel osv.. Alla faktorer som anses
ge upphov till kapitalismens uppkomst och till ekonomisk tillväxt. Det Weber
tillför är den kristna etiken, vilken förespråkar arbetsmoral (det lutherska
arvet) och sparsamhet (kalvinismen). Protestantismens roll för kapitalismens
uppkomst under 15-1600-talen har varit en debatt alltsedan Webers tes att etiken
inom denna del av religionen befrämjade den ekonomiska utvecklingen. Det är
sant att den nya tidens anda under 1600-talet i Europa verkade inspirerande på
den ekonomiska utvecklingen, speciellt den nya definitionen på ränta. Att det
ansågs mer acceptabelt nu att låna ut pengar mot ränta för att investera i
produktiva företag (Idé och samhälle, s 177). Den institutionella teorin följer
ur den liberala teorin: regler, lagar och statlig kontroll garanterar marknadens
tillväxt om dessa institutioner främjar handeln och det fria varuutbytet.
Det som krävs
är en förutsättning för ökad handel och den kan vi finna i de tendenser som
feodalsamhällets upplösning innebar. Det fanns incitament för att öka
handeln i och med den ökande förlagsverksamhet som uppträdde i Västeuropa,
samtidigt som ett borgerskap fann det lägligt att frigöra sig allt mer från
de feodalherrar eller länsherrar som tidigare styrt allt i samhället, dvs. både
produktivkrafter och produktionsförhållanden samverkade för att handeln
utbredning och tilltagande skulle bli möjligt. Det innebär samtidigt att
institutioner blir viktiga för samhällenas förändring precis som
institutionalismen säger, men det sker efter det att nya produktionsförhållanden
och produktivkrafter skapats, inte före. Det
måste ges förutsättningar för att dessa nya institutioner skall uppkomma först,
därefter kan institutioner skapas som bevarar det nya produktionssättet så långt
det går. I och med formandet av finansmarknad, allmänna lagar, privat äganderätt, arbetsmarknadsregleringar, lönearbetets reglering osv.., så
kan kapitalismen som produktionssätt stärkas och bevaras över tiden.
Den andra
teorin, som förklaring till ekonomiska tillväxten,
innebär att produktionsförhållandena ger förutsättningarna,
tillsammans med utvecklingen av produktivkrafterna, för ett nytt produktionssätt.
Eller om man vill, det ges förutsättningar för kapitalackumulation genom de
nya klassbildningar som sker efter feodalismens nedgång. Utan dessa nya klasser
i samhället skulle aldrig handeln utvecklats, eller kapitalackumulationen överhuvudtaget. Det är alltså inte
en spontan handel som uppkommer, som den liberala teorin utsäger, utan istället
bestämmande grundförutsättningar i samhället, dvs. nya produktionsförhållanden,
som möjliggör denna ökade handel. Det finns ingen automatik i ökad handel,
utan bakomliggande förklaringar helt enkelt.
Den
marxistiska teorin menar att vinsterna från produktionen används som kapital
till nya produktionsmedel: maskiner, byggnader osv.. Överskottet som produceras
kontrolleras av kapitalägarna och detta ger upphov till klasskampen. Kontrollen
över arbetet är den springande punkten i teorin: när kapitalägarna under
manufakturskedet på 1700-talet runtom i Europa fick kontrollen över
produktionsfaktorerna (arbetskraft, (real-) kapital och naturtillgångar samt
teknik) blir samhället kapitalistiskt enligt denna definition,
Det kan sägas
att när kontrollen över produktivkrafterna genomförts, av produktionsförhåll-andenas
konstitution, är produktionsförhållandena redo att gripa sig an uppgiften med
att styra utvecklingen mot en total kapitalism eller ett samhälle format av de
idéer som kan sägas vägleda den kapitalistiska tanken i dess totalitära,
genomgripande form.
De många
olika förklaringarna som handelns ökning, ädelmetallinflöde, den
protestantiska etiken, fallande
reallöner som gav större vinster för kapitalägarna med åtföljande
investeringar, minimal styrning från staten som gav ökad frihet för handel
och indsutri osv..., alla dessa förklaringar ingår i en samlad förklaring av
kapitalismens genombrott, men de kan inte sägas vara tillräckliga eller nödvändiga
tagna var för sig. Det är just tanken i marxismen: att den ändrade samhällsstrukturen
är avgörande för genombrottet (Brenner, s 5). Förklaringen att
produktiviteten ökade under 16-1700-talen i Nederländerna och i England,
vilket gav följdverkningar för den industriella revolutionen, är ingen förklaring
till detta fenomen, enligt marxistisk teori, utan endast en beskrivning av den
faktiska händelse-utvecklingen. Brenner och andra marxister betonar i stället
ett studium av de sociala förhållandena (aa., s 7) eller av samhällsformen.
Dobb skriver att om inte den
ekonomiska miljön är gynnsam, innan den ekonomiska utvecklingen nått ett
visst stadium, finns troligen varken den slags skicklighet eller medlen,
materiella eller finansiella, för att göra projekten (de tekniska framstegen
inberäknade) ekonomiskt möjliga. Industrins utvecklingsnivå satte en gräns för
de uppfinningar som kunde göras samtidigt som den inspirerade till
uppfinningarnas tankar (aa., ss 221-222)
Kapitalackumulationen
skedde genom en omfördelning av äganderätten till borgarklassen, samtidigt
som en koncentration av ägandet på ett färre antal genomdrevs. Ägandet ökade
på grund av köp av egendomar men framförallt genom att köpa billig egendom
och sedan sälja den dyrare efter en viss tidsperiod. När värdet stigit
innebar detta en ökad vinst, eller egentligen att kapitalvärdet hade ökat
under en viss tidsperiod (Dobb, ss 149-150). Detta sker under feodaltidens upplösning.
Ändrade produktivkrafter, inklusive tekniska uppfinningar och incitament för
marknadsutvidgning förklarar mycket av den ekonomiska utvecklingen under den
industriella revolutionens tidevarv.
Feodalismen
var, som vi sett, ett länsväsende som behärskade hela Europa, under stora
delar av medeltiden. Det var ett hierakiskt lojalitetssystem med förpliktelser
och ansvar. Överst satt kungen, sedan vasaller (länsherrar), undervasaller och
underst bönderna och de livegna (ofria arbetare) på godsen och jordlotterna. Bönderna
betalade skatter i natura, alltså i form av olika varor från sitt jordbruk,
till sina länsherrar. North skriver att feodalismen med godssystemet innebar
att folk fick beskydd som de behövde under oroliga tider. Samtidigt innebar det
att säker tillgång på arbetskraft fanns att få för länsherrarna, speciellt
under tider med liten befolkning som under medeltidens början. Arbetskraften ökade
sedan genom befolknings-ökningen, och under 1200-talet var denna ökning en
viktig orsak till marknadsekonomins uppsving. Befolkningsökningen under
1000-1200-talen i medeltidens Europa innebar att lönerna till arbetskraften sjönk,
och till att mer odling av ny jord kunde ske. Dessa saker gjorde att en växande
marknad för försäljning av jordbruksvaror uppstod.
Douglass North
och Robert P. Thomas menar att de institutionella faktorerna
förklarar Europas ekonomiska tillväxt. Dessa insitutionella faktorer
kan man se redan från 1300-talet och framåt. Det var saker som förbättrade
kommunikationer, infrastruktur (vägar), kreditväsen (växlar, checkar),
jordbrukspolitiken och fackföreningar (gillen, skrån) som spelade en stor roll
för den ekonomiska tillväxten.
Effektiv
ekonomisk organisation är enligt författarna orsaken till den ekonomiska tillväxten.
Äganderätten var viktig: individernas ekonomiska incitament att investera ökades
av att de ägde sin jord själva eller sin egen verkstad.
Att
godssystemet med ofria arbetare slutligen försvann menar North berodde på att
marknadsekonomin ökade. Att handeln ökade samtidigt som äganderätten stärktes
till jorden. North har skrivit om den effektiva organisationen som avgörande för
att ge individen ekonomisk motivation, där människorna strävar efter att öka
sin egen vinst i sitt jordbruk eller i sin verkstad
Detta ledde också till en total ekonomisk tillväxt i ett land eller i
ett område. North menar också att en stark stat var en drivkraft för
marknadesekonomins utveckling. Staten var viktig för att minska den osäkerhet
eller kostnad det innebar att transportera t.ex gods i oroliga trakter eller med
långsam flodtransport. Allt detta som var en verklighet för köpmannen under
medeltiden, innan utbyggd infratruktur (vägar, kanaler osv..) hade byggts.
North menar
alltså att regler, lagar och statlig kontroll garanterar marknadens tillväxt,
om olika institutioner följer den liberala teorin och främjar handeln och det
fria varuutbytet. Institutioner och politiska system under 1660-1680-talen främjade
den ekonomiska utvecklingens riktning. Lagar som äganderätten främjade
ekonomin genom politiska beslut. I England uppkom en ”finansiell revolution”
före den ”industriella revolutionen”. Äganderätten tryggades under denna
period, vilket ledde till en vidgad kapitalmarknad samt en ökad handel och
industriell verksamhet. Staten blev viktig för handelsrättens, äganderättens
och kapital-marknadens utveckling. Politisk stabilitet, institutioner,
decentralisering och äganderätt i ett land, innebar ekonomisk tillväxt.
Effektiva insitutioner minskade kostnaderna för att köpa och sälja varor på
en marknad och tillsammans med teknik gav detta en ekonomisk utveckling enligt
Norths ”stadieteori”: handelsutvidgning ledde till en marknadsutvidgning,
vilket gav ökad arbetsdelning (en effektivare produktion av varor och tjänster),
som ledde till befolkningsökning och institutionell utveckling mot ett
kapitalistiskt system.
Pålsson Syll
har en annan syn och menar att den ekonomiska tillväxten tvärtom kom före
institutionernas utveckling i samhället, under medeltiden. Syll menar att
faktorer som marknadsutvidgning, befolkningsökning, tekniska framsteg,
innovationer m.m., gav upphov till kapitalismens utbredning i första skedet.
Faktorer som sedan gav upphov till institutionella förändringar vilka North
pekar på, som utökad äganderätt, handelns och marknadsekonomins utvidgning.
För Syll är de materiella förutsättningarna avgörande för den
ekonomiska tillväxten och kapitalismens inträde på scenen, medan det för
North blir de politiska faktorerna som blir avgörande. Syll menar att de ökade
vinsterna (den sk. kapitalackumulationen) var orsaken till kapitalismens
uppkomst, inte effektivare institutioner.
Den samlade
syntesen av båda dessa synsätt där både institutioner och
kapitalackumulation tas med, kan sägas vara den vanliga förklaringen till den
ekonomiska tillväxtens förändringar över tiden: under medeltiden (det
feodala samhället) gick all skatt och ränta som bönderna betalade till
feodalherren eller kungen till lyxkonsumtion i stort sett. Detta förändrades
under senmedeltiden, på 1200-1300-talen, och ett sparande uppstod ur de ökande
vinsterna från jordbruket och den ökade handeln. Vilket i sin tur gav ökade
investeringar i jordbruk och i byggande av fler fartyg och maskiner.
1500-1600-talens handelskapitalism skapade ökade rikedomar från kolonier till
de europeiska länderna och idéer om samlande av pengar på hög (bullionism),
samt idén att den positiva handelsbalansen var viktig för en nations rikedom,
ökade på denna utveckling.
Det var en långsam
process som efter flera århundraden ledde till den moderna industristaten först
i västvärlden (Europa och USA), för att sedan spridas till allt fler länder
under 1800-1900-talen.
För att
ekonomisk tillväxt skall bli möjlig krävs ekonomisk utveckling. Ekonomisk
utveckling kan sägas vara sektorsförskjutning. När man talar om modern tid,
dvs. när industrin börjar dominera över jordbruket som den mest
betydelsefulla faktorn i samhället, kan detta ses som en sektorsförskjutning
från jordbruket till industrin i mitten på 1700-talet i västvärlden.
Det kan även
kallas ekonomisk sturkturförändring eller omfördelning av sysselsättning och
produktion mellan olika produktionssektorer (Andersson-Skog & Krantz, s 65).
Det finns
olika förklaringstyper eller teorier kring denna sektorsförskjutning, t.ex:
3. Demografiska strukturers
påverkan: arbetskraftsutbudets förändringar
Alla dessa
faktorer var för sig eller sammantaget kan sägas vara viktiga för att åstadkomma
ekonomisk tillväxt. T.ex kan förändringar i arbetskraftens organisation
(punkt 2 ovan) ge bättre förutsättningar för en ökad produktivitet, vilket
då leder till högre ekonomisk tillväxt osv..
Under
1700-talet skedde inträffade en förändring i den ekonomiska tillväxttaktens
ökning, det var då marknadssystemet och kapitalismen kan sägas ha etablerats
som dominerande produktionssystem i västvärlden. Vad gav ekonomisk tillväxt i
Västeuropa under 1700-talet, under den ”industriella revolutionen”? Denna
fråga ställs ofta av ekonom-historiker och de brukar framhålla flera olika
faktorer, men mer sällan bara en avgörande faktor, eftersom ekonomisk tillväxt
är ett mycket komplicerat skeende.
Det är
troligen så att det finns flera förklaringar till övergången till industri
och kapitalism som Bladh skriver: ideologiska (reformationen, frihandel osv..),
tekniska (ökad produktivitet m.m..), sociala (klasskampen), institutionella
(egendomsrätten), naturliga (geografin, befolkningen osv..). Samtidigt är det
så att ingen ekonom-historiker torde förneka att det förekommit ett växelspel
mellan olika faktorer, även om någon faktor ofta sätts främst som primär.
Ingen skulle t.ex förneka att moderniseringen inbegriper tekniska förändringar
och framsteg, vad som sedan tvingat fram den nya tekniken kan då hos olika författare
ansetts bero på olika orsaker (Bladh, ss 14-15).
Förenklat kan
man säga att det finns två huvudteorier som förklarar den ekonomiska tillväxten:
Den första
teorin visar på ett fritt varuutbyte mellan två eller flera parter, vilka alla
får fördelar av bytet. Handeln blir motorn i denna tillväxtmodell. Man kan se
exempel på detta i de handelscentra som historien givit exempel på: städer
som Genua på 1200-talet, Venedig på 1300-talet, Antwerpen på 1400-talet,
Amsterdam på 1600-talet, London på 1700-talet, New York på 18-1900-talen. Det
är en individualitsisk syn, där individens rättigheter blir viktiga. Den
privata äganderätten, fri arbetsmarknad och frihandel gynnar handelns
utveckling. Alla dessa faktorer anses enligt den liberala synen ge upphov till
kapitalismens uppkomst och till ekonomisk tillväxt.
Den
marxistiska teorin menar att vinsterna från produktionen används som kapital
till nya produktionsmedel, maskiner, byggnader osv.. Vinsten eller det sk. mervärdet
ger upphov till de rikedomar som skapas och ökar över tiden. Överskottet som
produceras kontrolleras av kapitalägarna och detta ger upphov till klasskampen.
Kontrollen över arbetet är den viktiga punkten i denna teori. När kapitalägarna
under fabrikernas framväxt på 1700-talet runtom i Europa fick kontroll över
produktionsfaktorerna (arbetskraft, kapital och naturtillgångar) blev samhället
kapitalistiskt.
Enligt denna
syn var all historisk utveckling beroende av den materiella produktionen. Om
avkastningen på kapitalet (kapitalackumulation) ökades, skulle också tillväxten
öka.
En variant på
denna förklaringsmodell till kapitalismens uppkomst av Wallerstein, utsäger
att kapitalismen utvecklades genom en långsam process under 1250-talet fram
till 1500-1600-talen i Europa bl.a genom:
Wallenstein
ser en internationell arbetsdelning där statsuppdelningen lägger grunden för
den ekonomiska världsordningen, där de färdigproducerande länderna
profiterar på de mer underutvecklade råvaruproducerande länderna i periferin.
Klasstrukturer bestämmer ordningen och han ser även lönearbetet inom centrum
som en form av utsugning (Brenner, ss 16-17).
Litteratur:
Bladh,
Ekonomisk historia: Europa och Amerika 1500-1990, 1995
Brenner,
Klasstrider och ekonomisk utveckling under feodalismen,
1979
Dobb, Studier
i kapitalismens utveckling, 1981
Hicks, Den
ekonomiska historiens teori, 1970
Idé och samhälle,
1967 / (red. Gerholm & Magnusson)
Metodövningar
i historia 1: historisk teori, metod och källkritik,
North, D &
Thomas, Godssystemets uppgång och fall: en teoretisk modell // Teori för
Ekonomisk och social historia (red. Rolf Adamson), 1975
Syll, Pålsson,
Notes on Neoinstitutional Economics // Scandinavian Economic History Review, vol
XL, 1992:2, ss 21-33