Sverenius har i en rad artiklar belyst den ekonomiska politik som från 1970-talet förde Sverige från en tätplats i tillväxtligan till en bottenplats idag (Sverenius, 1997). Orsaken till att den ekonomiska tillväxten sjönk mellan 1970-90 ser Sverenius i det faktum att man glömt bort att samhällets sparande är främst de privata och offentliga investeringarna. Dessa investeringar drivs till största delen av konsumtionen, vilken strypts i landet under de senaste 20 åren. Sverenius förespråkar en keynsiansk politik istället för den neoklassiska som förts i Sverige sedan oljekrisen.

Det minskade sparandet i landet har lett till minskade investeringar och konsumtion, vilket vi ser idag. Ökade skatter och moms som enl. monetarismen skall ge minskad inflation har istället lett till ökad inflation menar Sverenius. Den låga konsumtionen påverkar även investeringarna som blir låga. Till sist förklarar han att den ekonomiska strategin under 1970-talet slog fel i det att politikerna satsade på ökade vinster för exportföretagen och minskade reallöner för folket. De finansiella vinsterna de senaste 10 åren har ökat ur detta liksom spekulationsekonomin och arbetslösheten.

Ekonomisk politik tillhör makroekonomin och brukar indelas i penningpolitik och finanspolitik. Den förstnämnda sysslar med storheter som ränta, inflation. Den senare är statens budgetpolitik som handhar bl.a investeringar, sparande m.m (se t.ex Lybeck).

Ekonomisk utveckling: kan sägas vara sektorsförskjutning, t.ex från jordbruk till industri.

Konjunktur-cykler eller svängningar i ekonomin har egna namn:

50-års intervall: Kondratieff

20-års: Kuznets

7-11 års: Juglar

1-2 års: Kitchen

Den historiska materialismens teori använder begrepp för att förklara marknadsekonomin:

1.Produktivkrafter: teknisk utveckling, arbetskraftens kunskap, organisationsutveckling

2.Produktionsförhållanden: kapitalägarnas ägande över produktionsmedlen, dvs. basen eller kapitalismen som produktionssystem vilken styr överbyggnaden: politik, kultur, ideologi och lagar

3. Produktionsfaktorer: arbetskraft, teknik, naturtillgångar och kapital

Ekonomisk historia är teorin om lagbundenhet för ekonomins valmöjligheter fastslås av Olsson som visar på skillnaden mellan den nomotetiska ekonomiska historien och den ideografiska allmäna historien (a.a, s 215).

Idag dominerar new economic history ämnet vilken innehåller institutionell teori, neoklassisk teori och ekonometri. Hypotetisk-deduktion är viktig enl. denna skola. Metoden är empirisk men den viktiga faktorn blir teorin.

Människans natur i ekonomiska frågor diskuteras inom forskningen som i sig är normativ, dvs. den innehåller värderingar vilka ger olika resultat. Den historiska materialismen är en riktning som kan ses som en direkt motsats till den nationalekonomiska skolan där individen antas ha en strävan efter egennytta, dvs. individualism (ej egoism). Materialismen talar istället om individens mål efter rättvisa eller solidaritet/osjälviskhet. Marknaden ses ej som styrd av den allmäna ekonomiska jämvikt som nationelekonomisk teori utsäger (se bl.a Lunden, K i Teori och metod för Ekonomisk och Social historia). Marknadsmekanismen är endast självreglerande från ca. 1770 och framåt, dvs. under marknadsekonomins tidevarv. Innan marknadsystemets uppkomst gällde ej ekonomisk teorin (Lunden, a.a, s 251).

Sociala faktorer styrde de ekonomiska förhållandena, dvs. släktband etc. var viktigare än individuell ekonomisk vinning. North har en liknande syn att nationalekonomisk teori ej passar för de långsiktiga ekonomiska förändringarna. Marknadsekonomin styrdes ej av teorin före det kapitalistiska systemet. Ekonomiska beslut kunde tas genom den politiska processen utan full information och utan tanke på transaktionskostnader, dvs. med förluster.

Per Jervrud 1998