Ekonomisk tillväxt: olika förklaringstyper
Vad gav ekonomisk tillväxt i Väst-europa under 1700-talet? Denna fråga är ofta ställs av ekonom-historiker och det finns otaliga svar på detta.
Problemet är att det inte finns ett svar: alla dessa faktorer måste vägas in i varandra för att en förklaring till den ekonomiska tillväxten skall erhållas. Ett komplext skeende kan aldrig förklaras enkelt.
North har en betoning på de institutionella faktorerna vid förklaringen till Europas tillväxt från 1300-talet och framåt. Facket, jordbrukspolitiken, kreditväsendet samt kommunikationer (infrastruktur) är exempel på sådana faktorer (North, a.a.,s 216). Vad North/Thomas (a.a.) ej betonar är att staten i vissa perioder varit viktig för den ekonomiska tillväxten. Effektiv ekonomisk organisation är enl. författarna orsak till ekonomisk tillväxt (s 12). Äganderätten var viktig, dvs. individernas ekonomiska incitament (s 19). Behövs privat lönsamhet för att tillväxt skall ske? Ekonomisk tillväxt har skett i historien även med statlig äganderätt, dvs. produktiviteten har ökat per capita under perioder då staten dominerat utvecklingen. Se t.ex i boken Ekonomisk historia (litteraturlistan), där Gustafsson i sin artikel nämner Japan, Tyskland m.m som exempel på ekonomiska mirakelperioder då staten stått för investeringarna och den ekonomisk politiska inriktningen.
Det finns i huvudsak två teorier som förklarar den ekonomiska tillväxten (se Metodövningar i historia 1):
Den första teorin implicerar ett fritt varuutbyte mellan två parter vilka båda får fördelar av bytet. Komperativa fördelar mellan olika länder/personer osv.. ger upphov till allas vinst enl. denna syn. Handeln blir motorn i denna tillväxtmodell. Centrum för denna tillväxt blir handelscentra som historien givit ex. på: t.ex Genua på 1200-t, Venedig på 1300-t, Antwerpen på 1400-t, Amsterdam på 1600-t, London på 1700-t, New York idag...
Detta ger en individualistisk syn, där individens rättigheter blir viktiga, liksom i den institutionalistiska skola som bl.a North förespråkar, eller som i Braudels (Annales-skolan, a.a.) betoning på handelns och institutionernas roll för kapitalismens utveckling. Samma förklaring finns i Webers teori som betonar den privata äganderätten, fri arbetsmarknad, fri handel med vissa lagar som gynnar denna handel osv... Alla faktorer som anses ge upphov till kapitalismen uppkomst och ekonomisk tillväxt. Det Weber tillför är den kristna etiken, vilken förespråkar arbetsmoral (det lutherska arvet) och sparsamhet (kalvinismen). Den insitutionalistiska teorin följer ur den liberala teorin: regler, lagar och statlig kontroll garanterar marknadens tillväxt om dessa institutioner främjar handeln och det fria varuutbytet.
Den marxistiska teorin menar att vinsterna från produktionen används som kapital till nya produktionsmedel: maskiner, byggnader osv... Överskottet som produceras kontrolleras av kapitalägarna och detta ger upphov till klasskampen. Kontrollen över arbetet är den springande punkten i teorin: när kapitalägarna under manufakturskedet på 1700-talet runtom i Europa fick kontroll över produktionsfaktorerna (arbetskraft, kapital och naturtillgångar) blir samhället kapitalistiskt enl. denna definition.
I ekonomisk historia har strukturella förklaringstyper (det samlade resultatet av många människors eller institutioners handlingar) blivit vanliga och en sådan förklaring visar på hur ekonomin växlar mellan tillväxt och kontraktion över tiden i ett cykliskt mönster.
Konjunkturcykler i ekonomin:

(Källa: Schön, L: forskning kring strukturell förändring i: Ekonomisk Debatt 1993: 1; 40-årskriser, 20-årskriser och dagens ekonomiska politik)
Modellen utmärks av 40 års cykler:
Den första är en omvandlingfas där hemmamarknaden får ett uppsving, t.ex 1970- och 1990-talen i Sverige, den andra cykeln är en rationaliseringsfas när exporten stiger, t.ex 1950- och 1970-talen. Den strukturella förändringen utmärks av: kris-omvandling-rationalisering-kris.
Den strukturella förändringen utmärks av: kris-omvandling-rationalisering-kris.1890-1910, 1930-50, 1970-90 var perioder av strukturomvandling i Sverige då nya produktionsprocesser uppstod. 1870-90, 1910-30, 1950-70 var strukturrationaliseringsperioder inom befintligt produktionssystem (Ekonomisk historia, s 100).
Historiskt kan man se att den långa depressionen 1873-96 samt 1920-30-talens kriser passa väl in i ovanstående mönster som perioder av strukturrationalisering, där gamla produktionsformer blev alltmer obsoleta och svåra att använda.Utvecklingsblock är en förklaring där rationaliseringar inom befintlig produktionsform antas ge fler innovationer:
1850-talet: järnvägsbyggandet hjälpte stål- och järnindustrin
1890-talet: elmotorn
1930-talet: elektrifiering, bilar, bostäder
1970-talet: elektrifiering samt automatisering
Dessa är ex. på strukturkriser där man genom rationaliseringar tvingats till nya produktionsformer till slut. Strukturell analys kan tillämpas genom tidsserieanalys där t.ex relativa prisförändringar studeras för att få en bild av förloppet. Sk. Gerschenkron-effekter kan studeras: positiv sådan är när produktionen ökar samtidigt som relativpriserna för varan sjunker. T.ex som var fallet med elkraften under 30-talet.
Ekonomisk utveckling: sektorsförskjutning i modern tid, förklaringstyper:
1. strukturella förändringar: t.ex från ångan till el under 1920-talet (Ekonomisk historia, s 89)
2. Ekonomisk tillväxt där BNP (P) kan beskrivas enl. formeln: P=f(K,L,N,T,r) dvs kapital, labour (arbetskraft), naturtillgångar, teknisk förändring och residual.
3. demografiska strukturers påverkan: arbetskraftsutbudets förändringar
Per Jervrud 1998