Planet cirkulerar några gånger innan det landar på flygplatsen i länet Caqueta i södra Colombia. Bakom oss har vi en timmes skumpande i ett tvåmotorers propellerplan. Säkerhetsbälten eller instruktioner har inte varit att tänka på under färden. Så det känns skönt att vara nere på fast mark. Men kanske är tryggheten på landningsbanan relativ. Här varnar myndigheterna för malaria, gula febern och leishmaniasis. Utan malariaskydd är rädslan för myggen inte helt obefogad. "Det räcker med ett enda stick så är du smittad. Efter några dagar får du feber, frossa och skakningar", var ord och inga visor från läkaren på röda Korsets kontor i Bogotá strax innan min avfärd. Härifrån är det inte heller långt till det regelrätta krig som pågår mellan Farc-gerillan och regeringsarmén.

Men södra Colombia är också känt för sina kokaodlingar. I länen Caqueta, Putumayo och Guaviare framställs mer än hälften av Colombias kokapasta. Detta gör södra Colombia till världens absoluta kokacenter. Idag härstammar hela 70 procent av världens kokain från Colombia, vilket kan jämföras med i början av 1980 då Colombia producerade 15 procent av världens kokain. Mätt i ton producerades det 464 ton varje år i Colombia. Det är 14 gånger mer än de dryga 30 ton som framställdes 1990, enligt det colombianska finansorganet ANIF. Den odlade kokaarealen har mer än fördubblats mellan 1992 och 1998 i Colombia enligt det holländska forskningsorganet Transnational Institute, från 40 000 hektar till över 100 000. För år 2000 beräknas den odlade ytan har stigit till hela 130 000 hektar.

Enligt militärrådgivarna i USA är det just dessa odlingar som är orsaken till de stora drogproblemen i USA. Knarket ska alltså bekämpas redan vid källan. Därför håller tre helt nya militärbaser på att upprättas i landet, nordamerikanska militärrådgivare finns redan på plats och inom kort kommer flygplan och toppmoderna krigshelikoptrar att levereras till Colombia. Allt ingår som en del av det nordamerikanska stödet till åtgärdsprogrammet Plan Colombia, där USA bidrar med 12 miljarder kronor i stöd. Colombia är redan Latinamerikas största mottagare av militärt stöd av USA. I världen är det endast Israel och Egypten som får högre anslag. Plan Colombia har lanserats av president Andrés Pastrana med syftet att bekämpa Colombias roll som narkotikaexportör och för att uppnå större stabilitet i landet. På sex år ska åtgärdsplanen halvera antalet kokaplantage i Colombia.

Ett krig mot narkotikan är också ett krig mot civilbefolkningen, anser en allt starkare framväxande colombiansk och internationell rörelse mot Plan Colombia. Så gott som hela civilsamhället har mobiliserat mot upprustingsplanerna och den nordamerikanska involveringen i Colombias interna angelägenheter. Jorge Rojas, talesperson för paraplyorganet "Paz Colombia" – där många enskilda organisationer och fackförbund ingår – sade på en konferens i Costa Rica i oktober: "Plan Colombia är en plan för kriget. Den kommer att leda till militär eskalering som kommer att förvärra den interna konflikten. Plan Colombia kommer att bli det främsta hindret mot dialog och förhandlingar."

Krig mot narkotikan är egentligen ingen ny företeelse i Colombia. Sedan 1978 har den colombianska regeringen besprutat områden där kokablad, marijuana eller opiumvallmo har odlats. Kemikalier som Triclopyr, Tebuthiuron och Glifosat har avlövat, torkat ut och steriliserat kokaplantor för att omöjliggöra fortsatt odling. Men metoderna är utsatta för hård kritik inte bara av kokabönderna själva utan också av lokala och internationella organisationer. Martin Jelsma på Transnational Institute har studerat konsekvenserna av besprutningarna. "Besprutningarna medför en ond cirkel av naturförstörelse, massflytt från landsbygden och militarisering." 1994 flygbesprutade man för första gången odlingarna med kemikalien Glifosat. Två miljoner liter koncentrerad Glifosat och mer än 50 miljoner dollar senare var den colombianska narkotikapolisen tvungen att dra den smärtsamma slutsatsen: odlingarna har växt till en oslagbar omfattning. Martin Jelsma fortsätter: "Sifforna talar sitt tydliga språk: Under de 20 år man har besprutat plantagen har man man inte lyckas uppnå någonting alls. Tvärt emot syftet har odlingarna växt under besprutningstiden. Eftersom bönderna är medvetna om besprutningsplanerna odlar de extra mycket för att kompensera eventuella bortfall. Det finns hela tiden nya områden som kan tas i anspråk för odlingar: längre in i Amazonas skogar eller att man flyttar över gränsen till Ecuador och Peru. Färska uppgifter talar för att stora jordegendomar har köpts upp av colombianer i de länderna." Ett fredsavtal mellan de krigförande parterna och satsning på alternativa produkter tror Jelsma är vägen till en lösning på drogproduktionsproblemet. Brist på inhemsk marknad och exportkanaler för alternativa produkter samt kokans förhållandevis höga marknadsvärde gör att bönderna ser kokaodlingar som den enda möjligheten för överlevnad på landsbygden. Det mest akuta problemet just nu är enligt Jelsma Plan Colombia. "Plan Colombia kommer att konvertera hela södra Colombia till ett kaos och krigsområde. Det kommer att bli en jättelik förflyttning av människor från bl a Putumayo och kommer att göra slut på fredsdialogen mellan gerillan och regeringen. Det går inte att tala om ett eldupphör med detta avtal."

Någonstans bland Colombias berg träffar jag Carlos Antonio Lozada, en av Farcs förhandlare med regeringen. Carlos Antonio har inga större problem att berätta i vilka områden kokan odlas. Farc skyddar nämligen de bönder som odlar kokabladen, men trots detta är Farc principiella motståndare till drogproduktionen. "Som revolutionärer är vi självklara motståndare till narkotrafiken. Produktionen, handeln och konsumtionen av droger skadar människor världen över. Men vi skiljer mellan kokabönderna som inte har annat att odla och de mafiosos som tjänar stora pengar på detta. Bönderna har ofta inga andra val än att odla koka och vi skyddar dem, oavsett vad de gör. Där ligger vårt existensberättigande, att alltid vara med bönderna," säger Carlos Antonio. Gerillaledaren anser att drogproduktionen måste ses i ett socioekonomiskt perspektiv och att bönderna helt enkelt inte har annat att odla för sin överlevnad. Regeringen måste därför erbjuda kokaodlarna möjligheter att satsa på alternativa grödor än narkotikan.

Men regeringen verkar inte vilja lyssna på det örat. Oavsett om det är Farc eller någon av de många frivilligorganisationerna som framför kraven. Massbesprutningarna har ökat i omfattning och i Colombia pågår just nu en stor debatt om vad det egentligen är för preparat som används mot odlingarna. Vid sidan av det allmänt brukade Glifosatet används preparatet Roundup för att göra kemikaliern effektivare och från flera håll varnas för att den colombianska militären biologiska substanser med okända framtida konsekvenser för ekosystemet. Det som är särskilt allvarligt med besprutningarna, enligt kritikerna, är inte bara att det är enskilda kokaplantor som sprejas ned, utan hela fält där armén tror att det finns odlingar bombarderas bokstavligen med kemikalier. Konsekvenserna blir att det inte bara är kokabuskarna som råkar illa ut, utan flera rapporter talar om en massförstörelse av Colombias biologiska mångfald när floder, tropisk skog, andra växter och även djur och människor drabbas av besprutningarna.

Martin Jelsma tror inte att kokan går att bekämpa med massbesprutningar och militära medel. Vägen till en lösning måste gå genom ett fredsavtal mellan regeringsarmén och gerillorna Farc och ELN. Sedan måsta satsningar på alternativa grödor göras. "Man kommer inte att kunna minska på produktionen av koka om man inte får till stånd ett fredsavtal. Det måste finnas andra grödor som är räntabla." För närvarande ser inte Jelsma fruktproduktion som något alternativ till kokaodlingarna. Frukt är en färskvara som kräver välutbyggda kommunikationsvägar för snabba transporter, något som idag saknas i södra Colombia. På sikt ser Jelsma en utbyggnad av en enklare förädlingsindustri som en lösning för dagens kokaproducenter. "Kan man förädla råvarorna på plats har man mycket mer att tjäna. Det finns t ex en chokladfabrik i Caqueta där man förädlar kakaobönor från området."

Idag förefaller emellertid ett fredsavtal vara utom räckhåll. Fredssamtalen mellan Farc och regeringen har lagts ned och återupptagits i olika omgångar. Det avmilitariserade område som Farc administrerar med regeringens godkännande sedan drygt två år tillbaka och är det område där fredssamtalen ska föras har emellertid fått en frist till oktober av president Pastrana. Många är dock rädda för ett upplösande av området, något som skulle vara ännu ett steg mot mer krig och mindre samtal. Och så länge kriget pågår är en lösning på kokaodlingarna långt borta.

Jens Holm

1 procent kvar hos odlaren
Det är inte bönderna som odlar kokabladen som tjänar de stora pengarna. Enligt Martín Jelsma säljer bönderna kokapastan för ungefär 1000 dollar kilot. När pastan har förädlats till kokain, vilket oftast sker i Colombia, exporteras den för det tiodubbla värdet, 10 000 dollar/kg. När kokaiet tillslut hamnar på gatan i Europa har priset återigen tiodubblats och ett kilo säljs för 100 000 dollar. Av det höga priset stannar alltå endast en procent kvar hos den colombianske kokaodlaren. Resten försvinner till välorganiserade nät av förädlare, transportörer och säljare.

- Vissa tror att det är vi bönder som vill odla kokan, men det är fel! Vi har ingen annan utväg. Det är bara kokan som vi kan tjäna pengar på, även om de stora vinsterna inte stannar hos oss, säger Luz Perly Cordoba, talesperson för kokaböndernas organisation i Colombia.

- I och med att staten har öppnat upp Colombia för internationell konkurrens har det blivit allt svårare för bönderna att leva på traditionella produkter som yuca, bananer och andra frukter. I andra länder får bönderna stöd från staten, men inte i Colombia. Det är för kokapastan får bäst betalt och därför blir man tvungen att odla det.

Luz Perly Cordoba anser att lösningen på problemen på landsbygden är en grundläggande jordreform, något som olika colombianska regeringar egentligen har pratat om sedan 50-talet. Kokaodlarna måste på frivillig väg uppmuntras att ställa om sin produktion till alternativa grödor. Men Luz Perly anser att staten är inne på fel spår. Ytterst små resurser läggs på alternativodling. Nästan alla satsningar koordineras nu inom ramen för "Plan Colombia", den åtgärdsplan som lanserats av den colombianska regeringen för att bekämpa drogproduktionen. Luz Perly menar att 80 procent av Plan Colombias medel går till militära satsningar och att man med våldsamma metoder ska massbespruta jättelika områden med kokaodlingar. Detta kommer därför att bara att förvärra den redan ansträngda situationen i landet.

- Plan Colombia är en plan för kriget; man kommer att bespruta stora områden med olika gifter och i praktiken kommer USA att invadera Colombia. Hade man verkligen varit intresserade av att komma tillrätta med drogproduktionen skulle man ha angripit drogkartellerna och satsat på preventiva åtgärder mot drogmissbruket.

- Kokan är inte bra för nån. Den har förstört mycket av böndernas traditionella levnadssätt.Det var inte förrän vid mitten av 1980-talet det började att odlas koka i riktigt stor utsträckning i Colombia. Det var då många odlingar flyttades från särskilt Peru och Ecuador.

- Vi vill hitta ersättningar till de illegala odlingarna och vi är beredda att odla vilken gröda som helst, bara det bär sig ekonomiskt, berättar Luz Perly.

Man kan undra om de som producerar kokan på andra sidan jordklotet verkligen är medvetna om vilka katastrofala följder den för med sig för t ex ungdomar i Sverige. Men Luz Perly är djupt medveten om hur förödande drogen kan vara och berättar att bönderna själva aldrig tar droger. Hennes uppmaning till de svenska ungdomar som lockas av droger är därför helt otvetydig.

- Börja inte med droger! Drogerna kommer att inte bara att förstöra era egna liv, utan ju mer som konsumeras i USA och Europa desto värre blir situationen i Colombia. Vi bönder använder inte droger. Vi vet vilka olika kemikalier som används för att tillverka kokain, säger Luz Perly och räknar upp en rad med motbjudande kemiska preparat som ingår i slutprodukten kokain.

Jens Holm

Åter till förstasidan.