Artikel publicerad i Socialistisk Debatt 1-2/02

Oljan – viktig orsak till USAs militära involvering i Colombia
I Dagens Nyheter kunde man den 20 oktober läsa hur invånare i den colombianska staden Medellín mötte militärerna med ”stort jubel” och ”böljande hav av colombianska flaggor". Det var DNs korrespondent, stationerad i San José, Costa Rica, som rapporterade om ”Operación Orión”, den militära invasionen med 3000 soldater, uppbackade av militärhelikoptrar och tanks i det fattiga men relativt välorganiserade bostadsområdet ”Kommun 13”. Den jättelika krigssatsningen lyckades visserligen driva bort gerillorna, men den medförde också att 18 personer dödades, 34 skadades, tre ungdomar bortfördes av militären och hundratals hus genomsöktes med drygt 200 personer häktade som följd, enligt den svenska organisationen Civis nyhetsbrev 13/02. Operation Orion har jämförts med Sharons krigsoperationer i Nablus, Jenin och andra palestinska städer. Fernando Valencia, advokat för en människorättsorganisation i området kritiserar operationen inte bara för att låta de paramilitära grupper som härjar – och gör mest skada –  fortsätta att agera, att regeringsarmén brutit mot internationell humanitär rätt när man angripit civilbefolkningen, utan också att aktionen är ett försök att upprätta ett paramilitärt styre i området. ”Jag är säker på att om en eller två månader, när militären har full kontroll, kommer paramilitärerna att patrullera i den här zonen”, sa han till tidningen Liberación 25/10. En månad senare kunde man läsa i den Medellinbaserade dagstidningen ”El Colombiano” att paramilitärerna har stärkt sin ställning i området. Under en helg mördades fem ungdomar av paramilitära grupper, uppger tidningen den 17 november.

Orionoperationen kan ses som ett nytt steg i den colombianska regeringens krig mot vänstergerillorna, där ofta civilbefolkningen drabbas hårt. Operationen styrdes direkt av Colombias president Álvaro Uribe Velez. Uribe har själv varit borgmästare i Medellín i början på åttiotalet och var mellan 1995 och 1997 guvernör för länet Antioquia, där Medellin är huvudstad och kan tänkas av de skälen vara särskilt angelägen om att få bort de förhatliga gerillorna därifrån. Álvaro Uribe Velez, från det Liberala partiet, äntrade presidentposten den 7 augusti i år. Bara fyra dagar senare förklarade han undantagstillstånd i hela Colombia och en mängd civila rättigheter skulle komma att inskränkas. Med undantagstillståndet – som gäller 90 dagar, men kan förnyas – ges presidenten rätt att styra landet med dekret. Uribe lät inte vänta på sig. I början av september kom det första militärdekretet som ger honom rätt att upprätta ”Zoner för rehabilitering och konsolidering” där det civila styret tillfälligt kan ersättas med ett militärt. I militärzonerna ges militären rätt att göra husrannsakan utan att åtal har väckts, invånarna måste ansöka om rörelsetillstånd om de ska resa inom eller utanför zonen och utländska representanter för NGOs eller journalister förbjuds i princip att resa in i områdena. I skrivande stund är det två departement i norra Colombia där dekretet har applicerats, men många fler är på väg. Kritiken mot zonerna har varit hård från människorättsorganisationer.

Álvaro Uribe Velez är förstås inte den förste presidenten att utlova fred genom krig. Hans föregångare Andrés Pastrana förde visserligen fredssamtal med den största gerilla- organisationen, Farc, under flera års tid. Men fredssamtalen pågick samtidigt som kriget eskalerade och USA involverades genom Plan Colombia där hittills nästan 20 miljarder svenska kronor har förts över till den colombianska militären de senaste åren. Fredssamtalen avbröts abrupt den 20 februari när Pastrana  beordrade en omedelbar militär invasion i det område i södra Colombia som Farc fick disponera och där samtalen skulle föras. Med valen av Álvaro Uribe i Colombia och George Bush i USA expanderas de colombianska krigsanslagen kraftigt. George Bush har utvidgat Plan Colombia till att inte bara, som tidigare, var en plan mot droger och för ökad stabilitet, utan till att nu också vara en del av den internationella kampen mot terrorismen. USA har t ex öppet deklarerat att pengarna får gå till krigföring mot gerillan. 

Efter Orionoperationen är rädslan stor för att Medellín och länet Antioquia ska bli nästa militära zon. Till den amerikanska webbtidningen Colombiareport.org säger Fernando Quijano den 28 oktober från den colombianska organisationen Corpades att attackerna var ”ett första steg till att förvandla Medellín till en zon för rehabilitering och militär kontroll”. Länet Antioquia, där Medellín är huvudstad, gränsar till Bolívar. Genom båda länen skär den 80 mil långa oljepipelinen Caño Limón-Coveñas, som varje år pumpar ut 35 miljoner fat (ett fat=159 liter) olja åt det nordamerikanska oljebolaget Occidental Petroleum. Makten över oljan är helt grundläggande både för USA och för Colombia. För Colombias del handlar det om 25 procent av de officiella exportinkomsterna. För USA handlar det om att säkra den framtida tillförseln på olja. Under år 2003 kommer därför en armébrigad på 1000 man att sättas upp för att skydda oljelinjen. Den amerikanska kongressen har beslutat om ett bidrag på 94 miljoner dollar till projektet. I den colombianska dagstidningen, den 30 oktober, El Tiempo säger det ansedda analysföretaget Stratfor, med nära band till den amerikanska regeringen, att oljan, möjligen vid sidan av kampen mot drogerna, är det främsta intresset för USA i Colombia. Idag intar Colombia bara plats sju av världens länder som förser USA med olja, men möjligheterna en expansion anses vara enorma. Trots att Colombia har gått från en oljeproduktion på 100 000 fat om dagen på 1980-talet till 844 000 1999 är det endast 20 procent av Colombias oljetillgångar som idag är upptäckta, enligt analysföretaget. 80 procent, eller 37 miljarder fat, återstår för exploatering. Redan Bill Clinton tycktes veta det, när han 1997 deklarerade att i framtiden skulle en allt större del av den amerikanska oljetillförseln komma från Colombia och Venezuela istället för, som idag, Mellanöstern (Simon Helweg-Larsen, Zmag, 21/10-02). Det oljerika länet Bolívar – sedan några år tillbaka invaderat av paramilitärer – var därför ett av de första områdena där Uribe utropade militärstyre. Under sin tid som guvernör i Antioquia lät Uribe grunda hundratals s k Convivirs, en slags självförsvarsgrupper som skulle skydda sig mot gerillan. I praktiken innebar det en legalisering av redan befintliga paramilitära grupper. Convivir förklarades olagliga av den dåvarande presidenten Ernesto Samper 1997, men inget har gjorts för att upplösa dem. Blir Medellín en militär zon är det i praktiken paramilitärerna som kommer att styra hela staden. Det är inte utan att Medellininvånarna känner en viss oro inför framtiden.

Jens Holm

Colombia, fakta:
1 138 914 km2 (drygt två gånger större än Sverige), 39 miljoner invånare varav 55 % lever i fattigdom (enligt Social Panorama of Latin America 2001-2002, rapport från FNs ekonomiska organ för Latinamerika och Karibien; ECLAC).

 Colombia är ett rikt land med stora tillgångar av bland annat olja (det produceras mer än 800 000 fat om dagen), ädelstenar, regnskog och kokapasta (70 procent av världens kokain kommer från Colombia). Rikedomarna är ojämlikt fördelade: Den rikaste femtedelen står för 56 procent av inkomsterna och den fattigaste 4 procent. I Sverige var relationen 37 respektive 8 procent (Världsbankens World Development Report 1994).

Oppositionen förtrycks. Vänsterpartiet Unión Patriotica som bildades maj 1984 (där bl a kommunistpartiet och olika civila organisationer ingår) har fått mer än 3000 av sina medlemmar mördade. Amnesty International kallar morden på UPs medlemmar för ”en fysisk likvidering” av partiet. Det sker 14 politiska mord om dagen. Colombia är världens farligaste land för fackliga aktivister. Drygt två miljoner människor befinner sig på flykt i sitt eget land.

Olika gerillagrupper kämpar mot orättvisorna. Störst är Farc, Colombias väpnade revolutionära styrkor, som grundades 1964 av jordlösa bönder som attackerades av militär. Farc är Latinamerikas största och äldsta gerilla med nästan 20 000 soldater. ELN, Nationella befrielsearmén, är näst störst.

USA har stora intressen i landet. Har satsat två miljarder dollar de senaste två åren i Plan Colombia, vars pengar till största delen går till att bekämpa knarkproduktion, gerillor och terrorism.

På senare år har högerextrema paramilitära grupper vuxit sig starka. De paramilitära grupperna står för tre fjärdedelar av brotten mot de mänskliga rättigheterna (gerillor och regeringsarmén för resten) enligt Colombianska Juristkommissionen. Enligt flera oberoende undersökningar, bland annat FN:s högkomissarie för de mänskliga rättigheterna i Colombia och Human Rights Watch finns det ett mycket nära samband mellan paramilitärerna och regeringsarmén.

Sedan den 7 augusti är Álvaro Uribe Velez president i Colombia. Valdeltagandet i presidentvalet var knappt 50 procent. Uribe har sedan makttillträdet intensifierat kriget, utfärdat undantagstillstånd, proklamerat zoner där militären styr och vägrat ta i tu med paramilitära grupper. Han kritiseras för att ha kopplingar till knarkkarteller och paramilitärer.

Jens Holm

Åter till förstasidan