|
Bakgrund
till tragedin i Lunde 98-03-10 Den svarta torsdagen, 24 oktober 1929, föll kurserna våldsamt på New York-börsen. Många förmögna aktiespekulanter förlorade alla sina tillgångar över en natt. En djup ekonomisk kris, som spridde sig över världen, blev följden. I början av 1930-talet hade krisen även nått Sverige. Dalgången längs Ångermanälven i Ångermanland kallas Ådalen, ett namn som sedan länge är förknippat med dödsskjutningen av fem demonstranter i maj 1931, den kanske svartaste händelsen under svensk arbetarrörelses historia. Oroligheterna hade sin grund i det allmänt spända läge som uppstått mellan arbetsgivare och arbetare i lågkonjunkturens spår. Vid Marma sågverk i Söderhamn utlystes strejktillstånd under hösten 1930, då man inte ville acceptera lönesänkningar. Eftersom Marmaverkens direktör även hade ekonomiska intressen i pappersmassefabrikerna i Sandvik och Utansjö, beslutades i januari 1931 om sympatistrejker vid dessa. Trots flera försök till medling fortgick arbetsnedläggelsen fram till maj 1931, varför arbetsgivarna ansåg sig tvungna ta till ett av sina främsta vapen mot strejker - strejkbrytare, d.v.s. personer som låter sig hyras in för att arbetet skall kunna fortgå trots konflikttillstånd. Det är inte svårt att förstå att strejkbryteri inte sågs med bilda ögon från arbetarnas och fackföreningarnas håll. Den 12 maj anlände ungefär 60 strejkbrytare till byn Lunde, där arbetarförläggningen var belägen. Not 1. Dagen efter, onsdagen den 13 maj, fördes strejkbrytarna till Sandviken, och det var också här de verkliga oroligheterna inleddes. Troligen på initiativ av de lokala kommunisterna hade anslag författats och satts upp på anslagstavlor i trakten. Anslagens text lydde: TILL ÅDALENS ARBETARE.
|