Min son Anders är skötsam, men ... Mor Maj-Britt är en av många mödrar som plötsligt fått ett problem: Kan min pojke ta skada? Hon skrev ett brev till Helenas frågespalt i DN:

 I skolan har han inget smink. Lärarna retas ibland med honom för det långa håret, och kallar honom "flicka lilla", men det bara skrattar han åt, liksom då han blev uppbjuden av en karl som trodde han var flicka. Men jag har aldrig sett min bror så ilsken som nu. Dock kan man väl inte tvångsklippa en nästan vuxen yngling? Eller förbjuda honom att gå på lördagskvällen med kamrater som visserligen har sina ideér, men som är artiga och trevliga istället, inte dricker något starkare än coca-cola, knappt röker? När jag säger detta till min bror, blir han ännu argare, kallar mig släpphänt och säger att han med nöje ville ge Anders ett par ordentliga örfilar osv. Senaste lördagskväll målade Anders sig som vanligt och gick lugnt genom rummet och ut till grabbarna i bilen. Med knapp nöd hindrade jag min bror att skynda efter och att slita ut honom från bilen.

 Jag vet inte vad som är rätt i det här fallet utom att en sådan förödmjukelse skulle varit orätt. Jag har slutat att säga något till Anders. Fortfarande är han hjälpsam, snäll och sköter skolan. Sedan får han kalla sig Yvonne bäst han vill. Men min bror skrämmer mig. Är det eftergivet att låta pojken sköta sig själv? Kan han ta skada av det här?

Håret, sa Janne, 16, och strök sig lätt över golvmoppfrisyren, håret ... vad är det med det då?
Han uttalande varje ord med vänlig informationslysten skärpa. Lockarna signalerade elekriskt under handflatan. Sedan tillade han, inte minsta darr på Tom-Jones manschetten:
-Jag kan fortfarande skilja mellan dam- och herrtoaletten!

 Detta svar (och många andra) bör lugna kategoriska auktoriteter, som hävdar att pojkars långa hår, flickklädsel och make-up, jämnar vägen för övergång till homosexualitet. Nåja, bland auktoriteterna räknar vi inte våra ledande psykiatrer, fjärran från amatörartade sexupplysningar.

 Men visst finns det gott om oroliga, förmanande föräldrar i dag, föräldrar till "mods", ungdomar i sekelskiftsstil. 15-18 åringar, låt oss hålla oss till pojkarna, uppträder i värsta fall med örhängen, armband, ringar. Kanske är de lätt ögontuschade, kanske griper de efter läppstiftet och kanske hamnar en droppe Femme i rena farten bakom örat (räven fanns där redan förut). Lägg därtill brodyrskjorta, svarta sidenband - fem kronor metern - playboyskor, ankelsvällande smala byxor och kaptensrock. Det är väl ändå en häpnadsväckande kreation? Den finns i ett otal variabler.

 -Kalla mig Majbjörn, ber Janne och ler inåtvänd. Det accepteras. Det gör alla dom andra. Fast pappa och mamma slår ifrån sig.
Majbjörn, alltså. Majbjörn, som häromdan blev uppbjuden på Nalen an en kille. Vad gjorde Majbjörn då? -Tja. Jag höll masken. Tröttnade efter några minuter. Sa som det var. Att jag inte var nån riktig tjej. Plats för den skrämda kören: Vad var det vi sa? Homosexualiteten ...

 Nej, varför förfäras och kritisera? Pynt och prål på stora pojkar - bäddar sånt utanverk för homosexualitet? Givetvis inte. Det kan finnas en risk men den försvinner i en töckning vetenskaplig labyrint. Det är orimligt att påstå att långt hår skulle göra pojkar homosexuella, lika orimligt som att påstå att flickor i långbyxor blir det, säger docenten Joachim Israel.
I själva verket förhåller det sig så, att vi alla i och kring puberteten upplever ambivalens till könen. Där är tendenserna till bisexualitet vanliga. De som senare blir homosexuella på allvar har haft komponenterna i sig sedan sitt fjärde till sjätte år. Psykologiska faktorer spelar huvudrollen.

 Felsynen på "mods" härvidlag bottnar i könsrollstänkande. En mod spökar ut sig till flicka och vips utmålas en homosexuell fara. De som ser det och reagerar med ilska lider själva av rädsla för homosexualitet. Den verkliga homosexfaran drabbar inte mods, deras sminkning och skönhetspyssel - som för övrigt sysselsätter en minoritet, alltmer utsuddad - är en åtgärd i avsikt att reta, skoja, störa. Barnaåldern är den farliga; föräldrar kan provocera eller tvinga småttingar att anlägga det andra könets frisyr, klädedräkt och lekvanor. Detta kan leda till att barnet i sinom tid väljer "fel" sexualpartner. Vidare vet man, att en alltför stark käsnlobundenhet till föräldern av samma kön och fall av tidig förförelse spelar en betydande roll.

 En modspojke klär medvetet ut sig i flickstil - och finner att den jämnåriga flickan gillar det. Det skapar inga negativa effekter, tvärtom. Han har byggt en bro över könsgränsen och nått en naturligare kontakt. Fjärran från dessa luriga intoleranser vandrar mods (förkortning av engelskans moderns, nyare tidens människor) sina ganska stilsamma fjät. Fakta om deras bakgrund och uppkomst är förbluffande torftiga. Vinden svepte in från Amerika över England och Frankrike, frömjölen från Beatles och Rolling Stones präktiga frisyrer slog rot i den svenska hårbottnen och där växte enstaka vildplantor redan för drygt ett år sedan.

 Från denna förvirringens tid daterar sig en sällsam Nalenpionjär. Han uppenbarade sig i danspalatset på flykt från sin far, som tyckte det gått för långt, när sonens centimeterrika hårsvall doppade i mjölkglaset vid middagsbordet. Sex månader utan sax, ack, vem klipper inte till för mindre? Sonen rymde, begrundade livets orättvisor i skydd av Strandvägens presenningar och fann Nalens tak vara en god himmel. Då var han alldeles ensam om sin lejonman. Hans eget kön betraktade honom med misstro men flickorna ... ja, flickorna kunde inte ta ögonen ifrån honom. Som i drömmar flockades de kring honom, han fick skriva sitt namn på deras bara armar.

 Ingen sådan modkung utan hov. Avundsjuka kompisar hällde växtvatten på sina stubbade huvuden. Ut slog en paraplyskog av täta testar. Vår förskjutne urmod bankade på i faderstjället, berättade allt, togs till nåder. Kläderna då, varifrån kom de? Kaptensrocken ingick ursprungligen i ett marint USA-sortiment, som firma IMPO prövade sig fram med i Stockholm. Kundkretsen var tveksam i början, men i fjol somras hade den kontinentala flugan surrat sig hit och sög i sockerbiten - ungdomarna var pigga på något nytt. Snabbt salufördes tre modeller: en svensk med midjesvängd markering (kostar 35 kr), en amerikansk, dubbelknäppt, populärats 65 kr, en engelsk, enkelknäppt för 72 kr.

  Numera håller varje ekiperingsaffär med självaktning ett kavajrocklager, den ordinarie handeln noterar dem i något högre priser, upp mot 150 kr strecket. Eftersom mods i allmänhet kan sökas i de lägre tonåldern har de inte över sig feta bankkonton. Veckopengen brukar stanna vid 12-15 kronor såvitt man inte förvärvsarbetar. Mods rekvireras ur alla sociala skick. Detta har lätt till ett välekiperat mods-proletariat; ungdomar som köper upp begagnade kläder för en spottstyver och syr eller låter sy om dem. Vad som helst passar. Nytt från topp till tå kostar 300-500 kronor. En snobbmod stoltserar gärna med knälång ytterrock (vit näsduk i bröstfickan), långa kragsnibbar, svart slips med röda, blåa eller gula prickar, en smula kortare hår och - mittbena. Framtiden är honom oviss, men då och då undslipper han sig ett yttrande: han kan tänka sig en välbetald kontorselevplats. Modest anspråk, eller hur?

 Mods som i modest och mods som i modstulen. En riktig mod tvistar aldrig, han eller hon ställer endast upp i shake, vid enstaka tillfällen snubblar han (eller hon) in i en madison. Helst av allt dansar man inte alls, nöjer sig med att stå stilla på en fläck och spisa omgivningen. När musiken inte dånar växlar mods synpunkter på senaste låten. Därutöver meddelar man sig föga med varandra. Det är nästan vemodigt, men ögonblicket senare bryts initativlösheten, en mod träder fram inför mina 31-åriga anletsdrag, granskar stint utbölingens soignerade klädsel och väser: -Det är förskräckligt så ungdomen ser ut nu för tiden ...

 Vi diskuterar problemet, andra rivande realiteter ryker upp med cigarrettröken: -Det gör ingenting att folk glor och kastar glåpord ät oss, att vi får papiljotter i julklapp av medlidsamma, ironiska anhöriga ... nej, det värsta är Sunarna! En sune, förstår du, det är detsamma som en raggare (sune i femininum heter Doris = raggarbrud). Sunar är äckliga. Dom smetar fett i håret. Det är döden för en mod.

 Sunar och mods ligger i öppet krig - jämför med mods och rockers i England - och det stundar till hårda nappatag (polismästare Lüning, ni är varnad!) Häromkvällen jagade sex sunar mig längs Kungsgatan ... Hur det gick? Dom sydde in kompisen i kärran, satte en potta på hans huvud och - o ve! - klippte jäms med kanten. De långhåriga kavaljererna och deras lika välkammade väninnor träffar ni, förutom på Nalen, Liverpool club, en bedagad pråm intill Stadshuskajen, kajplats 3, på Club Nette i Gamla stan (Göran Hälsinges gränd) och lite varstans i trånga källare staden runt. De är milda, saktmodiga och mycket unga. På sin höjd kluckar de coca-colaflaskan, läser Mad, byter hårrosetter och tvättar ibland händerna. Farligare är de inte.