Kebnekaise 2000

2 x Jonas beslutade sig för att göra en fjälltur i Kebnekaiseområdet under ett par dagar. Jonas F. bor och jobbar i Kiruna sedan ca. 10 år tillbaka. Jonas Å. har bott och jobbat i Kiruna, men bor numera i Linköping och är endast uppe i Kiruna under sommaren.

Vi var upp mot Kebnekaise fjällstation för två år sedan. Den gången blev det endast en dagsutflykt med lätt packning. Vi startade från Nikkaloukta vid 11-tiden och gick upp mot fjällstationen. Vi passade på att göra en avstickare mot fångstgroparna som finns strax bortom Nikkaloukta. Väl uppe vid fjällstationen rastade vi ett tag och passade på att äta lite mat. Därefter gick vi tillbaka till Nikkaloukta. Vi hade lite bråttom på tillbakavägen, ty vi ville inte missa fotbollsmatchen (VM) som gick senare på kvällen. Vi var tillbaka i Nikkaloukta vid 19-tiden och hann även in till Kiruna och se matchen. Benen var dock lite möra dagen efter.

Denna gång hade vi dock tänkt att vara borta ett par dagar och om vädret blev bra även ta en tur upp på Kebnekaises sydtopp.

Här följer en reseskildring dag för dag:

Dag 1

Strålande fint väder, solen skiner och det finns inte många moln på himlen. Jonas F., som jobbade sent i går kväll sover under förmiddagen. Vi tar och bestämmer över lunch att vi ska packa i ordning alla saker och försöka att komma iväg under dagen. Det tar dock längre tid än beräknat att plocka ihop alla saker och kompletteringsköpa de saker som saknas.

Efter att ha handlat diverse saker, börjar vi att fundera över hur det fungerar med parkeringsmöjligheter vid Nikkaloukta. För att ta reda på den saken åker vi till turistinformationen i stan. Där sa de att det finns en långtidsparkering och att man betalar för de dygn som man vill stå där. Enda problemet var att klockan börjar bli mycket och att receptionen vid Nikkaloukta stänger klockan sju.

För att hinna till Nikkaloukta innan de stänger för kvällen bestämmer vi oss för att bara lägga in alla saker i bilen och packa det sista i säckarna framme i Nikkaloukta. Sagt och gjort, vi kör dit och hinner få vår parkeringslapp innan de stänger (det verkar som om det är öppet till kl 20.00 enligt lappen på entredörren).

Nu är det bara att lägga in de sista sakerna i säckarna och börja gå. Oj, vad säckarna väger mycket, vi måste ha tagit med alldeles för mycket saker. Vi har bägge nya kängor på oss, hoppas att det inte innebär skavsår eller liknande problem.

Efter fotografering innan avfärd från Nikkaluokta så börjar vi vandringen ca 19.15. Ovana vid att ha myggnät visar sig när en av oss spottar i myggnätet. Som väl är finns det gott om rinnande vatten för att åtgärda denna malör.

Vid stigen nära sjön Ladtjojaure tar vi en kort paus för att dricka och sträcka på oss. Båten som går på sjön Ladtjojaure har slutat gå för dagen så vi bestämmer oss för att gå vidare till fots. Vi passerar några hästar som går i två inhägnader bredvid stigen. De verkar inte vara så besvärade av myggen, trots att det finns en hel del runt omkring dem.

Någon kilometer innan Tarfalajokki hittar vi en perfekt plats att slå upp tältet på. Inga mygg i farten. Kylan håller myggen lugna. Det känns fint med lite varm dryck och en bit mat i magen innan man kryper ner i sovsäcken. Det är lite kyligt ute under natten, men det märker man inte av i de varma, sköna sovsäckarna. 01.50 godnatt för idag.

Dag 2

Åter en dag med klarblå himmel. Myggen verkar också ha vaknat till liv i värmen från solen. Vi packar ihop sakerna och planerar att äta frukost lite längre fram, där det inte finns så mycket mygg.

Ungefär halv 10 startar vi dagens vandring. Vi passerar Tarfalajokki och stannar strax innan fjällstationen. Nu ska det bli gott med en ordentlig frukost (fast klockan visar mer mot lunch). Efter maten vandrar vi förbi fjällstationen och fortsätter upp mot den västra leden till Kebnekaise. Vi stannar till vid de olika vägvisarna (skyltar) och tar ett par kort. Vi passar också på att fylla på vatten i de olika bäckarna som rinner både här och där.

Det finns ett par tält uppställda utefter leden och vi träffar (möter) en del personer. När vi närmar oss Kittelbäcken stannar vi för att ta ett mellanmål. Vi ser på avstånd en man med stor ryggsäck som går uppför Kitteldalen med raska steg, det ser inte alls jobbigt ut. Vi bestämmer oss för att göra detsamma. Sagt och gjort, vi släpar oss och våra ryggsäckar uppför Kitteldalen och gör lunch (klockan visar att det vore bättre att kalla det för kvällsmål) strax innan platån. Det passerar en hel del personer, på väg ner längs den västra leden under tiden vi äter.

Efter maten packar vi ihop mellanmål samt regnjackor i en mindre ryggsäck, som vi tänker ta med oss upp mot toppen. Vi lägger undan de stora ryggsäckarna, så att de ska vara relativt skyddade mot regn mm. Klockan har hunnit bli 15.50 när vi ger oss iväg utan våra tunga ryggsäckar.

Fulla av energi efter maten fortsätter vi upp längs leden och vi möter ett flertal personer. Ett par stannar upp och frågar om vi hade tänkt att gå upp på toppen. - Visst! svarar vi. De pekar då mot toppen och säger: - Där borta är den, men det ser ut att börja regna snart. Hon pekar mot väster, där en allt mer mörknande himmel uppenbarar sig. Vi låter oss inte avskräckas av detta, det ser inte allt för regnigt ut, utan säger att vi kommer att fortsätta. De säger: - Lycka till! Och fortsätter nerför berget.

Vi fortsätter att gå vidare efter leden, över stenar och rullgrus. Man kan inte säga att den västra leden är speciellt inbjudande att gå på. Det är otroligt stenigt och vi snubblar och kanar mer än en gång under vår väg mot toppen.

Efter en lång marsch får vi syn på toppstugan och inser att nu är det inte långt kvar till toppen. När vi närmar oss toppen ser vi fyra ungdomar komma ner från densamma. De har ingen packning alls med sig. Men de verkar mycket glada och nöjda och hejar glatt.

Vi stannar till strax under toppen och provar om det går att använda mobiltelefonen här uppe. Det går bra, så vi kan berätta för våra anhöriga att vi nu står strax under toppen. Klockan har hunnit bli 19.30.

En sista kraftansträngning och vi är uppe på sydtoppen. Den är verkligen smal, Det sluttar brant ner på bägge sidorna. När vi ser över mot nordtoppen, längs fjällryggen, ser vi att det står tre personer där. Vi är alltså inte sist uppe på fjället i alla fall. Utsikten är enorm, man ser (nästan) hur långt som helst. Vi passar på att ta en del kort, både på utsikten och på varandra. Klockan är nu mycket och det börjar bli dags att gå ner igen. Klockan har blivit 20.00 när vi kommit ner från toppen. Vi passar på att gå in i toppstugan under vägen ner. I ett rum ligger 2 personer i varsin sovsäck. Naturligtvis missar vi leden under vägen ner och får börja klättra över ett par relativt stora områden med stenblock innan vi kommer på leden igen. Under nerfärden börjar det också komma ett par regnstänk, inte alls mycket men ändå en förvarning om vad som väntar.

Vi ser inte till de fyra personerna som var uppe på toppen före oss under vägen ner. Väl nere vid ryggsäckarna visar det sig att vi inte kan hitta någon bra tältplats i närheten och istället för att gå runt och söka en längre stund bestämmer vi oss för att ta med säckarna nerför Kittelbäcken igen. Denna gång går vi på snötäcket som täcker Kittelbäcken, det gör att nerfärden går betydligt fortare än uppfärden. Vi känner oss lite dumma som först bar ryggsäckarna uppför Kittelbäcken och sedan fick bära ner dem igen (massor av jobb och slit i onödan).

Nedanför Kittelbäcken hittar vi ganska snabbt en bra tältplats. Klockan har nästan hunnit bli 02.00. Vi sätter upp tältet och hinner precis få in alla saker när det börjar att regna ordentligt. Det blir till att äta kvällsmål inne i tältet. Ingen idé att gå ut för att borsta tänderna och samtidigt bli blöt (myggorna är också som tokiga utanför tältet). 03.50 godnatt för idag.

Dag 3

Idag regnar det ordentligt, det smattrar ljudligt mot tältduken. Det blir även frukost inne i tältet, då vi inte vill bli blöta under måltiden. Vi går sedan lite ovilligt ut i regnet, samlar ihop sakerna och packar ner dem i ryggsäckarna. Efter att ha packat ihop alla saker går vi vidare mot fjällstationen. Klockan har hunnit bli 15.30. Vi stannar till vid fjällstationen. Det känns skönt att komma in i värmen och under tak. Vi tar och studerar rekommenderade fjällturer med utgångspunkt från fjällstationen (inför eventuellt kommande fjällturer).

Efter en stund känns det som att vi bör komma iväg om vi ska gå ända fram till Nikkaloukta idag. Sagt och gjort, vi kränger på oss våra ryggsäckar igen och ger oss ut i duggregnet. Vi passerar snart den plats där vi åt middag dagen innan. Det är några som har satt upp ett tält där idag. Vi möter en del personer som är på väg mot fjällstationen. De kommer i större och mindre grupper, så vi misstänker att de nog har kommit med sista båtturen för dagen.

En stund efter att vi har passerat Tarfalajokki upphör regnet och vi bestämmer oss för att göra matpaus. Under tider vi äter passerar ett par grupper med personer oss (åt bägge hållen).

Det blir ordentliga portioner åt oss bägge (makaroner och köttbullar). Maten sitter fint och vi fortsätter att gå vidare mot Nikkaloukta ungefär 19.10. Det börjar att regna igen, så regnjackorna får verkligen visa vad de går för. Kängorna har sedan länge börjat att släppa in vatten, så fötterna är mer eller mindre blöta. Regnet avskräcker dock inte myggen, som nu verkligen har kommit i form. Något som inte uppskattas allt för mycket, då en av oss måste ta och göra sina behov ute i det fria. Som tur är har vi med oss toapapper.

Vi stannar till ett par gånger efter vägen för att dricka och ta en liten godisbit eller choklad. Regnet fortsätter att ösa ner och molnen går väldigt lågt. Vi tycker att vi har haft tur som lyckats göra en topptur innan vädret blivit alltför dåligt.

Efter sjön blir det inga mer pauser, utan vi går ända fram till Nikkaloukta. En av oss halkar omkull på de hala stenarna precis innan vi kommer fram till Nikkaloukta kyrka (kapell).

Vi är duktigt blöta och småfrusna när vi kommer fram till bilen ungefär 23.30. Nu gäller det att få på sig torra kläder innan vi åker vidare mot stan. Den ena byter om utomhus, bland mygg och i duggregn medans den andre drar med sig sin ryggsäck in på en toalett och byter om där. Tyvärr blockeras de bägge (små) toaletterna med alla saker, så att en tant måste stå ute i regnet och vänta på sin tur. Hon ger oss en konstig blick när hon äntligen kan komma in och slipper vänta längre.

Bilresan mot stan går utan problem. Det känns underbart att ha fått på sig torra kläder igen. Benen känns dock något stela när vi stannar till i stan och ska börja packa ur sakerna. Undrar just hur det kommer att kännas i morgon när man vaknar. Klockan har nu blivit ca. 01.00.

Avslutning

Fjällturen har varit mycket trevlig och allt har gått smärtfritt. Det är verkligen en tur man kan rekommendera till alla man känner. Väderleken betyder en hel del under en sådan här resa, men vi ha ändå haft en otrolig tur med vädret under dessa dagar.

Att gå i nya kängor är väl inte att rekommendera egentligen, men det gick över förväntan. Enda blessyren var en liten blåsa under ena foten.

Det visade sig när vi kom tillbaka till stan att vi hade kommit med på bild i en av dagstidningarna. Bilden var tagen när vi stod vid turistinformationen och frågade om parkeringsmöjligheterna i Nikkaloukta. Vi såg väl ut som typiska turister kan man tro.