-Rätt ovanlig, en till två på miljonen per år som får det.

aplastisk anemi= en typ av blodbrist som beror på kraftigt minskad bildning av blodceller i benmärgen.

Innan benmärgstransplantationen 27/4-00
Min sjukdom, min version för att förstå ...
Jag står precis på mållinjen för att få en fast anställning då jag, nyss fyllda fyrtio år, mitt i livet med tre skolbarn, den yngsta sex år då jag blir sjuk. Min tidigare starka kropp lyder inte, upptäcker jag med förvåning. Här någonstans sätter jag på mig mina skygglappar och mosar på. Jag laddar som en besatt.
...en klarare bild

Var finns benmärgen undrade min dotter?
Jag svarade ungefär så här, inne i skelettet, mest i höften och i bröstbenet.

Mitt andra barn frågade: Mamma, har du cancer?
-Nej min älskling, jag har inte cancer utan en trött benmärg, en blodsjukdom. Min doktor säger att min benmärg är trött. Chefen Stamcellen, i benmärgsfabriken är så trött och orkar inte säga åt arbetarna, dom viktiga blodkropparna att jobba. Det är strejk, ren kaos. Jag ska anställa en ny chef för benmärgen, en ny stamcellschef.
Det kommer att ta tid att bli bättre vännen, att få dom och jobba igen, många månader. Värsta latmaskar.

Det känns jätteviktigt att jag är ärlig, rak och försöker svara på deras frågor. Det jag inte kan, säger jag att jag får ta reda på. De måste lita på mig och få vara delaktiga i de stunder de själva vill. Ingen press utan svara på deras frågor.

Min diagnos ställdes efter benmärgsprov och biopsi av benmärgen. En månad senare var jag benmärgstransplanterad, dvs min syster som visade samma vävnadstyp som mig, blev min givare med hjälp av högteknologi. Några veckor senare var jag ur isoleringen och åkte hem till mina tre efterlängtade barn och man, "något vingklippt" men ändå med gott mod. Det tog lång tid innan jag kände mig ungefär som innan sjukdomen.

Till Er blodgivare Med stor tacksamhet vill jag säga åt alla Er som gett mig blod och trombocyter, att ni betydde mycket för mig under min sjukdom. Ja, ni bidrog till att transplantationen kunde genomföras, återigen tack.

Alla andra som av medmänsklig värme brytt sig vill jag säga att det betytt mycket. En bland alla är min läkare Maria som först av alla gav mig mod i all förvirring. Mina barn, min man, min familj, släkt och vänner. Britta, min donator och syster, vad hade jag varit utan dig? Det är väldigt mycket glädje att vara tacksam. Tänk att det finns så många "änglar" i den här världen.