Osbyholms kvarn

Nedanstående är hämtat ur Ernst Åkessons bok "Får jag presentera Osbyholm"

Osbyholms kvarn vid Hörbyån har varit kvarnplats sedan 1100-talet.På Lantmäteriets kartor från 1848 beskrives fastigheten Osby 27:2 som ett kvarnhemman tillhörande Osbyholms slott. Kvarnen drevs fram till sekelskiftet 1900 av ett vattenhjul, förmodligen av typen bröstfallshjul, men möjligen kan det ha varit ett underfallshjul. Fallhöjden var 2,5 meter.

Stenlager. Vattenhjulets axel var lagrad i ett stenlager. Ett sådant lager är återfunnet i en stenmur vid ån och tillvarataget.

Turbiner. Vid sekelskiftet 1900 byggdes fallet om och två stycken turbiner installerades. Kvarnverket bestod av två stenpar för fodersädesmalning och en havrekross, vilka drogs av den "stora turbinen". Den "mindre turbinen" drog ett enkelt siktverk, bestående av ett par s.k franska stenar, där man malde brödsäd, råg och vete, till sammalet mjöl. Man kunde också på en express-sikt sikta det sammalda mjölet och få fram ett siktat, ganska skalfritt mjöl.

Spetsmaskin. 1912 kompletterades siktverket med en "spetsmaskin", ett slags rensmaskin för brödsäden, samt två vals-stolar och två siktar.

Storhetstid. Under kriget hade Osbyholms kvarn en storhetstid. Godsägaren idkade i kompanjonskap med en Osbyholmsbo en del affärer, som var direkt präglade av kriget och den bristsituation som då rådde.

Modernisering. 1939 byttes siktverket ut mot ett modernt halvautomatiskt verk, bestående av en spets- och skalmaskin, en dubbel valsstol, en frisvängande plansvikt och en mjölblandare. Hela det moderna kvarnverket levererades av AB Kvarnmaskiner i Malmö.

Tre turbiner. 1945 byggdes fallet om. Man byggde ny turbinkammare i betong och installerade tre nya turbiner, varav den största hade 54hk kapacitet, medan en var på 11 och en på7 hk. Kvarngodset byttes ut, varvid kuggdriften ersattes med remdrift, som var tystare och smidigare.

Familjen Pålsson. Knut Pålsson, som köpt kvarnen 1927 av Osbyholms gods, drev kvarnen till 1955 såsom en renodlad lönekvarn. Man malde fodersäd till bönderna i Osbyholm, Lyby, Fogdarp och Fulltofta men också till godsen i området.

Sonen Nils-Åke övertog kvarnen 1955 och kompletterade verksamheten med handel med fodermedel och bränsle. Rationaliseringen inom lantbruket tog fart vid den tiden, antalet gårdar minskade, och bönderna gick mer och mer över till att köpa färdigt foder.

Nya tider. Utvecklingen gick mot allt större enheter inom kvarnbranschen och detta var anledningen till att verksamheten vid kvarnen efterhand avtog för att definitivt upphöra i mitten på 1980-talet.