Daggerfall

Kategori Rollspel
Tillverkare: Bethesda Softworks
Utgivet: Hösten 1996
Systemkrav: 486 DX-66
50 mb hårddiskutrymme för minsta installation
Betyg: 8/10


Det är ganska glest mellan utgivningarna av riktigt bra PC-rollspel, och Daggerfall var väldigt efterlängtat då det slutligen kom, efter otaliga förseningar, hösten -96. En otrolig hype om spelet hade byggts upp i otaliga månader innan, och diskussionerna och spekulationerna stormade på Usenet.

Levde det då upp till förväntningarna? Jag vill påstå att det näst intill gjorde det. Det var oroväckande buggigt till en början, och jag kan bara föreställa mig hur den första versionen som släpptes i USA kan varit, men Bethesda har varit flitiga och rättat till det mesta med en ansenlig mängd patcher. Det första som slog mig när jag väl kommit ur första grottan och tog en titt på världskartan var hur enormt stor spelvärlden var. De påstår att spelytan motsvarar hela Turkiets areal, och det förvånar mig inte. Även grottor och städer är enorma och det tillsammans med de stora friheter spelaren har gör att spelet skulle kunna räcka i oändlighet.

Det finns ett huvuduppdrag i spelet som man bör slutföra för att "klara" spelet, men man stöter också på mängder med valfria sidouppdrag som hjälper en att t ex tjäna pengar, föremål eller skaffa ett bättre rykte. Man kan gå med i olika "guilds" som ger olika bonusar mot att man i gengäld utför olika jobb åt dem. Ofta handlar det om att slakta monster i någon enorm grotta, men det kan också vara så simpelt som att rensa ett hus från ovälkomna råttor. Ju mer man hjälper till ju högre rang får man i guilden och får därmed fler fördelar.

Man spelar en karaktär vars egenskaper man har stora möjligheter att forma i spelets början. Om man inte har lust att pula så länge med poäng hit och dit kan man välja en färdig klass (t ex mage, monk), men det är klart roligare att bilda sin egen. Hela upplägget med karaktärsgenereringen och nivåsystemet är mycket trevligt utformat. För att t ex förbättra sin skicklighet att dyrka upp lås får man se till att träna på just låsdyrkning, annars kommer man aldrig upp i skicklighet. Det tycker jag är en bra variant till skillnad från de flesta rollspelen där man förbättrar alla "skills" oavsett om man dödar monster eller tränar på magiformler.

Man styr spelaren med tangentbord eller mus, och man kan anpassa musstyrningen så att man kan köra med sin favvo Quake-konfiguration. Man slåss genom att dra musen i olika riktningar som ger olika typer av slag. Det finns också en mängd olika trollformler att lära sig, och om man vill kan man t o m tillverka sina egna! (Om man är med i rätt guild vill säga.)

Daggerfall är på de flesta sätt ett strålande kul spel. Det är en skön känsla att ha en sån stor värld att härja runt i att ha en sån stor frihet att göra vad man vill. Stundtals kan det dock kännas lite enformigt. Efter ett tag tycker man att man känner igen alla standard uppdrag och att grottorna kan känns oändligt långa och enformiga. Speciellt de grottor som inte hör till huvudstoryn kan kännas lite tråkigt utformade, vilket nog beror på att de till stor del slumpas fram av datorn, men de som hör till storyn är bra designade och fulla av stämning. Grafiken är helt OK. Den låga upplösning gör att det blir lite kantigt, men annars är den klar och fin och snyggt designad. Ljudet är också klart godkänt, likaså midi-musiken om man har ett schysst ljudkort eller som jag kopplar till en synth. Det finns dock en och annan låt som till slut går en på nerverna.

Daggerfall helt klart ett av de bästa rollspelen på senare år. Det är alltför omfattande för att jag ska kunna ta upp alla aspekter här, men det mesta är bra, och en del saker är mindre lyckade. På det hela taget kan jag helhjärtat rekommmendera det till alla som vill ha ett spel med mycket djup, bra spelkänsla och lång livslängd.
Daggerfall screenshot
upp

[Tillbaka till spelcentralen] [Tillbaka till recensionsindex]