|
Vad gör TV-spelen så snygga?
Det första man som PC-ägare lägger märke till när man
studerar de senaste konsollspelen
är att det är stört omöjligt att se några pixlar. På en vanlig PC-monitor framträder varenda
pixel med all önskvärd tydlighet, särskilt då man använder de lägre upplösningarna. Detta
är självklart utmärkt för ordbehandling och liknande (har du försökt läsa mängder av minimal
text på en TV-ruta?), men lämpar sig mindre bra för spel. På en TV smälter intilliggande pixlar
in i varandra, brukar kallas för "free aliasing", vilket gör att alla skarpa kanter försvinner.
TV-spelen kan därför köras i betydligt lägre upplösning än vad PC-spelen normalt gör utan
nämnvärd kvalitetsförsämring, vilket också gör att det inte krävs lika mycket av processorn.
En annan viktig effekt man brukar använda sig av i TV-spel
och spel på arkadhallarna är s.k.
"bi-linear filtering". Vanligtvis i data-spel blir texturerna kantiga och fula när
man kommer för nära föremål, såsom väggar och golv, men bi-linear filtering gör att dessa
kanter slätas ut och närliggande texturer framträder istället som lite suddiga.
Knivskarpa kanter och inte
en pixel inom synhåll med Bi-linear filtering
Lösningen
För att få tillgång till sådana specialeffekter och dessutom kunna köra i högupplösning och
16-bitars färg, krävs väldigt mycket av en redan hårt belastad processor. Vad som behövs är en specialbyggd 3D-processor
som avlastar den vanliga processorn och grafikkortet i 3D-tillämpningar. Både TV-spelskonsollerna och
arkadspel såsom Sega Rally har sådana chip inbyggda, och sedan en tid tillbaka finns också som
bekant grafikkort med 3D-acceleratorer att köpa till PC. Med ett bra 3D-kort får man tillgång
till alla de specialeffekterna som gör TV-spelen så vackra att se på, och dessutom kan de bli ännu snyggare
tack vare den skarpare bilden och högre upplösningen på en datormonitor jämfört med en TV.
En annan trevlig detalj är att man inte längre behöver ha den senaste MMX-processorn för att
köra de senaste spelen, eftersom
3D-kortet delvis avlastar den ordinarie processorn. Jag säger delvis, eftersom en viss
processorkraft trots allt krävs för att bygga upp alla 3D-modellerna. I nuläget räcker en P-166 med
en snabbt 3D-kort långt, och till och med på min snart antika P-120 flyter det mesta oklanderligt
med ett Righteous 3D. Andra specialeffekter man kan få uppleva med ett 3D-kort är bl.a. atmosfäriska
effekter såsom dimma, och "alpha-blending" vilket används för att göra ytor genomskinliga, t.ex.
vatten.
Problem
Nu är det dock så, att för ett spel ska
kunna utnyttja ett 3D-kort krävs att speltillverkaren har anpassat spelet till just den 3d-standarden
som ditt kort kort använder.
Är det inte 3D-anpassat kommer det att se ut och gå lika långsamt som vanligt. Lyckligtvis
har fler och fler tillverkare insett kraften hos en 3D-accelerator och börjat antingen skriva
spel för 3D-kort från början, eller släppa 3D-uppgraderingar (patcher) till spelen efter de
släppts. Många kort stöder "direkt-3D" standarden vilket gör det enkelt för många
tillverkare att anpassa spelen till en mängd kort på samma gång. Det finns flera standarder,
t.ex. open-GL och det tvistas ännu om vilken som är den bästa. Samma kort kan också stödja
flera olika standarder.
Man kan också fundera på om det är värt att investera i en 3D-accelerator.
Man får ju faktiskt ett Nintendo 64 för samma pris som för ett bra 3D-kort, men om man vill spela
spel på sin PC och är särskilt förtjust i snabba 3D-spel är det ofta den bästa uppgradering
man kan göra. Som vanligt är det förstås så att man snabbt blir bortskämd. När man väl installerat
sitt 3D-kort känns de gamla spelen utan 3D-stöd hopplöst antika, även om man var mäkta imponerad
av dem innan. Men det är väl ofrånkomligt.
Ett annat problem är att det kan vara svårt att motivera sitt inköp inför omgivningen med de
vanliga "Visual C++ blev så slött på min 486:a", eller "Det är helt otroligt vad Office-97
tar plats på hårddisken". 3D-kort används bara till spel, inget annat.
Så försök inte med några undanflykter ;).
|
