Från topp till fot

IF har en så kallad partialrigg, eller 7/8-dels rigg, med svepta spridare, akterstag, topp- och undervant samt förstag. Riggen står på däck men finns med genomgående mast på de tidigaste modellerna.

7/8-delaren är svaret på jakten efter mer lättskötta och effektiva riggar efter mastheadriggen där man använde liten stor och betydligt mer krävande genuaformat.

vilket inte är så mycket, eftersom IF:en är en låg båt, men där är det stopp. Längre än till relingen verkar det vara omöjligt att få henne. Hon är med andra ord väldigt slutstyv. Vid sådana tillfällen ökar lovgirigheten bara något, vilket är ovanligt. Man brukar säga, att man aldrig behöver reva storseglet på en IF, åtminstone inte för vindar upp till 12 m/s. Hon är med andra ord väldigt trygg att segla."

Efter att ha seglat IF mindre än ett år, mer som nybörjare, några gånger i vindar väl över 12m/s, är det enkelt att hålla med. Jag förvånas fortfarande över hur mycket man kan pressa en IF utan att det uppstår konstigheter.

Jag har sett hur fet 40-fotare fått börja reva i storen medan vi rasslat vidare med genua och full stor uppe....tja, det säger väl en del kanske...

På IF förekommer framför allt Proctor-master och från ungefär 1974 finns det båtar med Selden-mast De allra första masterna från Proctor var "päronformade" eller droppformade med guldeloxerad yta. 1967-1971 monterades fallen på utsidan masten, likrännan till storen satt på utsidan med nitförband på de första 27 båtarna som byggdes 1967. Ganska omgående såg man till att få likrännan i masten, troligtvis redan -68.

Från 1973 går fallen i masten, masten även då guldeloxerad och päronformad.

På Amarilla står det en silverfärgad Proctor-mast och dessa master hittar man på båtar tillverkade mellan 1973 - 1975. Selden-rmasterna verkar förekomma kring 1974 medan de allra nyaste båtarna har ovala silverfärgade Proctor-master.

Till Proctormasterna finns inga reservdelar längre. Antingen får man byta mast eller så får man försöka reparera det som ev gått sönder.

Favoriterna är master med fallhjulen i mastfoten riktade bakåt eftersom det blir enklare att dra alla fallen till sittbrunnen via en fallbänk på ruffluckans garage.

Falltrissan (Proctor-75) till storen. Aluminiumskivan har en diameter på 50mm och är ca 12mm bred. Öppningen är ca 16mm.

Lagerbussningen är förmodligen tillverkad av något som liknar oljebrons med en axel av stål, 6mm. Jag är däremot inte säker på att detta är originalarrangemang.

Falltrissan hålls på plats av dessa "lock" som skruvas på utsidan av masten och på så sätt håller axeln på plats. Pyttesmå skruvar fäster brickan på masten.

Storfall och fock/genuafall med uttag akterut. Önskvärt hade varit att även fallet till spinnakern och bomupphalet gick ut "bakvägen", speciellt om man vill ha möjligheter att sköta riggen från sittbrunnen.

Jag kan personligen inte så mycket om detta ämne ännu men det ser ut som de flesta menar att lutningen på en IF har ett begränsat värde. .

Generellt rekommenderas dock ett mastlut på 1 - 3 grader för en 7/8-delsrigg. Enligt en del trimrekomendationer ska förstaget, som bestämmer mastlutet, vara minst 8,40 för att en IF ska få korrekt mastlut. Toggle kan behövas.

Enligt riggningstips från Edman-sails rekommenderar position med akterlut på måttliga 10 - 15 centimeter mätt via ett lod från masttoppen till mastfot. Det förekommer uppgifter på 25 centimeters lutning och mer.

Nothsails riggtrim rekommenderas ofta i dess. För att uppnå "rätt" mastlut valde jag att testa med ett par toggels i förstaget.

Konsekvensen blev att toppvanten behövde skruvas ihop ytterligare och helt plötsligt upptäckte jag att det var stopp. Det gick inte att spänna stagen tillräckligt. Troligtvis hade vanten nått gränsen för sin livslängd med detta resultat. Nya toppvant blir ett måste.

Nu valde jag att ta bort toggels i stället, nya vant blir det nästa år (06). sammanhang som en guide.

Så benämns det faktum att en travare med sidobelastning, d v s när båten inte går rakt i vindögat, kantrar i likrännan och pressas fast mot ena kanten. Seglet blir då mycket tungt att få upp.

Följande text kommer ur en fråga på ifboat.com som handlade om höjdtagning och sagg i förstaget. Den utvecklades efterhand och kom att innehålla flera intressanta frågor. Jag har nedan citerat diskussionen från ifboat.com och här följer information från framför allt Marec Janiec som svarade på flera frågor.

" - Min mast är en gammal guldeloxerad Proctor med en gammal gjuten "aluminiumskål" till mastfot. Det är en utmärkt mast, som visserligen är något mjuk men mycket lättrimmad.

" - Olika IF-masttyper uppför sig något olika, bland annat beroende på olika mastfötter. En del får mer sagg i förstaget än andra för samma riggspänning. Klossning av spridarna innebär bättre långsskeppsstabilitet, eftersom toppvantens spänning både ökar förstagsspänningen och hjälper till att hålla masten rak. En effekt av klossning blir att man kan variera förstagsspänningen hyfsat när man drar i akterstaget. Om man nu spänner riggen mycket hårt, blir resultatet att man får 100% kontroll på förstaget med akterstaget, men masten böjer inte alls så särskilt mycket när man drar i det.

För mycket klossning ger samma effekt. Min erfarenhet att man inte ska ligga må maxvärdet utan följa North Sails rekommendation på 28 cm.

Så lagom är väl bäst, som vanligt. Jag spänner inte toppvanten hårdare än att jag kan böja masten med mitt cirka 16-växlade akterstag omkring 13 centimeter utan alltför stor ansträngning. Då planas storen ut helt. Det blir cirka 6.5 på en Vajert, kanske något varv mer i riktig kuling. trimmet duger då till min genuas hela "grundregister" (4-14 m/s). Under 4 m/s och i skvalpsjö kan sagget i förstaget ökas genom mindre riggspänning, kanske neråt 5 på Vajerten. Alternativt kan man använda en särskild lättvindsgenua som är mer bukig och inte så utskuren i förliket.

Tänk också på att man lätt kan skada båten med för hög riggspänning i kombination med för kraftigt utväxlat akterstag. Toppvanten och dess röstjärn håller ju för minst sex ton, men det gör inte mastbalken.

"Alla har säkert upplevt detta. Det är ett strömningstekniskt fenomen som kallas von Karmans vortex street (virvelgata). Det uppträder när en cylinder eller liknande kropp träffas tvärs av en strömmande fluid, precis som fallet eller masten när vinden blåser. Virvelgatan är små avlösningsvirvlar som bildas på läsidan av cylindern omväxlande på den ena och den andra sidan, se figur. Om vindstyrkan råkar vara rätt (samma som cylinders egenfrekvens) börjar cylindern att svänga.

Din lösning av problemet och din koppling till skorstenar är helt riktig. Anledningen till att det sitter spiralformade "vingar" på skorstenar är att förhindra att de råkar ut för resonanssvängningar orsakade av vinden.

I höga vindstyrkor tror jag virvelgatans frekvens kan träffa hela båtens egenfrekvens och båten börjar rulla. Jag har sett en hamn i en storm för 25 år sedan där alla IF-båtar rullade kraftigt, medan övriga båtar låg stilla. Har du otur slår masterna samman. Min mast har en bubbla i toppen. Jag vet inte vad som har orsakat den.

Det finns teorier om att von Karmans vortex street orsakat kollapsen av Tacoma Narrows bridge i USA 1940. Jag talade med Nisse Holmdahl på Proctor Sverige.

Han säger att min mast (1974) slutade tillverkades just för att profilen på den gav problem med båtar som pendlar då det kommer kraftig vind snett framifrån med liten anfallsvinkel mot en båt i hamn.

Jag har flera gånger haft kraftiga svängningar i min mast så att båten vibrerat och gjort det svårt att sova, så det är nog inte helt ovanligt. Hur skadligt det är för båt eller mast vet jag inte.

Spiralplåtarna på stora skorstenar sitter där för att förhindra att de ramlar samman. Sture Andersson som en gång i tiden uppfann dem är specialist på utmattning. Man kan tänka sig att även segelbåtsmaster skulle drabbas av det."

Även jag själv har sett fenomenet flera gånger. I Skälderviken går vi ut genom två långa pirar och naturligtvis har vi ofta vinden rätt förut, det är för övrigt den vanligaste vindriktningen....

Blåser det bra börjar masten ofelbart att vibrera på detta sätt. Jag har flera gånger försök gira några grader men eftersom manöverutrymmet här är begränsat hjälper det dåligt. Det gäller bara att komma ur kanalen och sätta segel så fort som möjligt och gira ut vindögat. I hamn tycker jag tipsen ovan är intressanta.

På Amarilla hade tidigare ägaren monterat på två fönsterlister (självhäftande skumvarianten) från masttoppen och ca 1,5 meter nedåt. Jag tog ovetandes bort dessa men de hade definitivt för avsikt att lösa vibrationsproblemet genom att störa bildningen av resonansvirvlarna

Som av en händelse har jag bild på listen (ovan) men listen är numera borttagen.

För att ge riggen bättre stöd kan man begränsa spridarnas rörelse bakåt genom klossning. Förklaring nedan. Vinklarna begränsas med fördel i sin rörelse bakåt till 280mm mätt från en linje mellan spridarspetsarna till mastens bakkant.

"- Klossar" är något som man sätter fast inne i spridarfästena, mot dess inre framsida, för att förhindra att spridarna kan röra sig alltför långt bakåt. (Gäller Proctor-mast, eftersom jag inte vet i detalj hur spridarfästena hos en Seldénmast ser ut.) Det kan bestå av t.ex. några bitar gummi- eller plastslang, ett antal lager bitar plastmatta eller liknande. Man kan limma med t.ex. silikongummi. Idealet är att spridarnas inre ändar "bottnar" i klossarna precis då man börjar dra i akterstaget, dvs. det finns ingen nämnvärd spridarrörlighet bakåt från det läget. Detta läge beror litet på mastlutningen, men för mig blir det lagom när jag har 28 cm "bakkantsavstånd"

Det finns färdiga beslag i rostfritt för ändamålet. Om man vill ha alla fallen till sittbrunnen behöver man, med min masttyp, göra två nya fallurtag, ett för bomupphal, ett för spinnakerfallet.

Nu är i spinnfallet draget till fallbänken. Med Hjertmans fallurtag 4170-1, en el-fil, en handfil och några popnitar samt en borrmaskin och ett sabla filande senare sitter urtaget där på masten.

Monteringen är ganska enkel, det gäller att ta ur så lite material ur masten som möjligt. Jag ritade av minsta nödvändiga hål för urtaget med blyerts på masten och borrade tre större hål.

Dessa hål markerade mitten och över/under kant . Sedan använde jag en "Power-file" och en vanlig fil för att sammanbinda hålen.

Jag har använt aluminium-popnitar, man bör lägga hålla ett öga på korrosionsproblemet rostfritt/aluminium eftersom fallurtaget är i rostfritt. Nu är ju flera beslag på masten i rostfritt och där verkar det fungera.

Detta är en kritisk påverkan på masten. Du måste vara noga med att placera hålet minst 70-80 cm från andra hål i masten, hålet ska placeras på sidan och man måste se till att inga skarpa hörn tas upp som kan ge brottanvisningar.

Ovanstående är en beskrivning av hur JAG gjort, det betyder inte att det är rätt eller ens speciellt klokt.

På en del riggar hissar man storen, knapar fallet och sträcker med bomnedhalet. Den rörliga bommen är en lösning som togs fram för att kunna hissa storen utan winsch.

På Amarilla har det förmodligen varit rörlig bom. Den har sedan tidigare "stelopererats" går inte att flytta.

Att att köra med fast bom möter inga hinder gentemot klassningsreglerna, det enda man ska tänka på är att bommens övre kant inte ligger över mätmärket som sitter på masten (svarta bandet).

Jag har dragit ned uthalet via ett antal små block ut till winschavlastarna på rufftaket. Modellen har jag tagit från Robert Östmans sida om "Lina". Skillnaden är att jag använt Clas Ohlssons miniblock goda för över 700 kg stycket, (kostar mellan 69 - 79.-/st och är kullagrade!! Fungerar helt strålande! I bomnocken sitter sedan tidigare ett "inbyggt block" så jag behöver inget yttre block på bommen.

Uthalet kommer upp ur nocken, genom blocket i seglet och tillbaka ner i bommen. I bommen har jag ytterligare två block hängande och detta ger en växling på 1:4 vilket är bra tycker jag.

Här ett prydligt arrangemang av neddragna fall till fallbänk. Här nedan ser du hur Amarillas linor fördelas över två winschavlastare. Från stående block vid mastfoten fördelas fallen m fl via däcksblock ut till avlastarna. Det blir en del friktionsförluster i detta men jag tycker att det fungerar bra. Jag misstänker däremot att om jag monterar ett par Andersen för att winscha försegel med på rufftaket kan det bli lite ont om plats bakom avlastarna.

Det finns plats för ytterligare två stående block och det är tänkt att spinnfall och upphal ska tas ut ur masten och ledas ner genom de lediga blocken.

En av de vanligaste förbättringarna på en IF. Riktigt bra tilläggslösning om man vill segla själv eller tävlar. Just att kunna sköta allt från sittbrunnen är ju ganska bekvämt.

Original sitter fallen på masten, storfallet dessutom via en fallwinsch. Fallwinschen flyttas alltså ofta ned till fallbänken om man inte har extra winschar på rufftaket som kan användas till fall eller om man har storsegel utan travare.

Repliket kräver ofta en winsch för att sträcka upp ordentligt. Som sagt, stor med travare utan bomnedhal kan även det vara trögt sista decimetern....

Fallwinschen är också enligt många ett måste om genuan har stretchlik. Men wirelik hissar du utan winsch och sträcker med geunacunningham.

Alla fall knapas på fallbänken, dessutom går både stor- och geunacunningham samt bomuthal och rev till sittbrunn, antingen till fallbänk eller winschavlastare.

Med detta arrangemang sköts allt från sittbrunn, enda handarbetet på fördäck är revning av fock/genua eller hanteringen av spinnaker.

På Amarilla har jag original Lewmarwinschar på sittbrunnssargen. Andra vanliga winschar, snarast favoriter på IF är Andersen underdragna 80mm eller 110mm winschar. Andersen bottendragen "3S101" bas 110mm är det normala valet. Många kompletterar med en sådan winsch på rufftaket till stor- och genuafall. Sedan använder man dem för att skota fock och genua, praktisk placering eftersom gasten kommer ur vägen för rorsman.

När båten kom hem och vi började med översynen ägnades ett öga åt winscharna. Jag misstänkte att något inte stod rätt till, obelastade winschar ska inte gå trögt. Efter att ha plockat av och monterat isär hela winschen, vilket faktiskt var väldigt enkelt, var det bara att börja karva gammalt winschfett från kuggar och kransar. Winschen hade beckat ihop en del och efter ordentlig tvätt i avfettning samt återsmörjning fungerade det alldeles utmärkt.

Winschen i sig är väl inget fenomen av winschkvalitet/funktion, skotlinan klättrar ganska lätt med tre slag runt trumman och går man ner på två för att slippa problemet får man hålla emot ordentligt...

Lite överdimensionerade alltså. Det satt där vid köpet så det kostade inget extra, får sitta kvar tills vidare. De fungerar för övrigt utmärkt och biter bra i fall och uthal på 8mm lina.

Hängde upp nya Marlowfall inför säsongen. Fallen kan bestå av lina hela vägen eller lina i nedre delen och wire i den delen som går i masten.

Nu mera tror jag att allt fler går över till linor. Kvalitéerna har de senaste åren förbättrats och livslängden ökat.

Linorna finns i fabrikat och kvaliteter från "töjer lite" (16/24-flätatpolyesterfall m fl) till "töjer inte alls." Sistnämnda heter ofta Dyneema någonstans i namnet och kostar rätt många tior (läs någon eller flera tjugor) per meter.

För egen del har jag valt att köra med MarlowBraid 8mm i befintliga trissor som klarade den diametern bra.

Ang eventuellt töj så (innan jag fått andra erfarenheter) tror jag att med mina krav räcker den här linan bra. Att köra dyra Dyneemalinor är säkert det mest optimala man kan göra, både vad gäller töj och livslängd men innan jag vet hur och varför så duger dessa bra i ett eller två år.

För att byta lina sydde jag ihop nytt med gammalt, ett par varv genom vardera linänden och drog igenom. Fungerade strålande. Upp for det gamla och ut kom så det nya. Hur enkelt som helst.

Skotbalken på Amarilla var helt OK i skick, tillverkad i fernissad ek men tyvärr var det använt klen träskruv för skenan och dessa skruv hade rostat och gick av när jag delade balk och skena. Jag försköt skenan ca 10 mm åt babord, förborrade och drog dit den med nya skruv. Det kommer att fungera bra denna säsongen ut.

Vad jag förstår tillverkar man utbytesbalkar i lite olika träslag. Teak, rödbok, mahogny, ek och ask. Det förekommer både limmade balkar och solida. Teak anses vara det bästa materialet om än dyrt. Lamellimmade balkar i mahogny och ask är ytterligare en variant.

Limmade balkar anses inte följa klassreglerna men förekommer ofta ändå. Huruvida man blir stoppad i en tävling för att man har limmad balk förtäljer inte historien.

På en familjeseglare är det väldigt bra att ha den på plats. Dirken slipper man. I hamn blir allt mycket enklare.

Kicken på Amarilla är en variant med trissa och fjäder byggt som ett paket mellan bom och mast. Revar man seglet kommer inte storen farandes i däck. Kicktaljan justerar storens twist på undanvind och hjälpen mastens undre dela att böja i hårdvind på kryssen.

Man skiljer på höga och låga belastningar samt linor där töjningen är mer eller mindre önskvärd. Uthal och fall är ofta lintyper som belastas hårt och där man inte vill ha töj. Häckstaget tillhör även det gruppen "töj vill vi inte ha". Skotlinor typ storskot, genua/fockskot och spinnakerskot kan man som semesterseglare nöja sig med standardlina av god kvalitet, typ 16-flätat polyester.

Placering	diam.	Fabrikat	Modell	Rekommenderat:	Längd
Fockfall	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	Admiral Dyneema	21 m
Genuacunningham	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	16-flätat standard/8 mm	25 m
Storfall	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	Admiral Dyneema	16 m
Spinnfall	8 mm	okänt	16-flätat standardfall, polyester	16-flätat standard/8 mm	25 m
Spinnakerbom, upphal	8 mm	okänt		16-flätat standard/8 mm
Spinnackerbom, nedhal	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	16-flätat standard/8 mm
Storskot, 2-skiv	10 mm	okänt
Storskot 3-skiv	10 mm	okänt
Fockskot	10 mm	okänt
Spinnackergajar	8 mm	okänt		16-flätat standard/8 mm
Uthal	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	Admiral Dyneema
Rev	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	16-flätat standard/8 mm
Kick	8 mm	Marlowbraid	16-flätat standardfall, polyester	16-flätat standard/8 mm

På Amarilla fanns det kvar fiolblock som jag uppfattar som original, i häckstag och storskot. De fungerade trots allt och var felfria, även om de gick lite trögt. Jag valde i alla fall att byta ut dem mot nya.

Valet föll på Rutgersons Biscaya-serie och till singelblocken i häckstaget valde jag samma fabrikat fast ur Transatlanticserien.

Man kan säkert välja en massa andra block men jag hade hört att dessa blocken passade utmärkt till IF.

Bra tyckte jag och dessutom var de riktigt snygga att se på. Smarta små lösningar med ställbara skotlås för att få bra vinkel och en låsfunktion i två fasta lägen på sviveln.

På IF förekommer oftast en sk hanfot d v s en triangel av wire eller t ex Dyneema-lina, fäst i akterns relingskanter. Hanfoten sträcks av olika arrangemang med enkelblock i serie, fiolblock, trippelblock eller t om "dubbel hanfot" och en talja av fiolblock. Den senare ger en utväxling på 1:16 och är en bra nivå för bekvämlighet och kapacitet.

Utväxlingen ger en bekväm "servostyrning" på häckstaget och jag kan nu fullt utnyttja möjligheten att böja masten för att plana storen i hårdvind utan att böja för mycket, det tar emot även på sexton gånger...

Efter att ha testat arrangemanget kan jag verkligen rekommendera den här lösningen. Utväxlingen är perfekt, inte för tung, inte för lätt (så att man drar sönder något) och det gör att man verkligen jobbar med häckstaget, det är enkelt, snabbt och effektivt.

Många frågar om lovgirigheten på en IF och hur den trimmas bort. Marek återkommer gång på gång med svaret om bl a häckstagets funktion.

Se till att häckstaget fungerar med BRA utväxling. Jag märker att det fungerar precis somomtalat.

Rutgerson 50mm 2-skiviga Biscaya fiolblock med hundsvott och skotlås som ger växling 1:4 . Jag har öppen svivel i båda. Skotlinan är en kraftig 12mm standard vit skotlina av okänt fabrikat.

Den har några år på nacken men höljet är helt och har en sån där trevlig "luddig" yta som är skonsam för händerna.

Stagar mastens rörelse förut. Via häckstagsträckaren krummas masten för att plana ut seglet. Fästet i masten via ändterminal i wiren och riggbult genom profil i masten. Se "masttopp"

En liten stump som avser att hålla bommen som förvaring och när man tar ner seglet för att inte bommen ska komma störtandes ner i däck. Jag har själv en mekanisk, fjäderbelastad rodkick under bommen integrerad med kicktaljan som gör det jobbet. Däremot använder jag ibland storfallet för att hissa bommen för att förbättra utrymmet i sittbrunnen i hamn. Jag kan för övrigt starkt rekommendera en rodkick, en hydraulisk dito får inte användas om du tävlingsseglar, annars är det fritt fram.

"-På akterstaget på en IF brukar det sitta taluritpressat en kort wire med ögla 1-1.5 m över akterstagets slut (och därmed över bommen). I denna ögla drar du enkelt i en tunn tamp med en lämplig hake i änden. Sätt fast haken i bomnocken och justera längden på linan.

Denna enkla dirk fungerar bara för förvaring av bommen då du inte seglar. Den är också bra om du vill hänga upp ett bomtält."

Det förekommer lösningar med direkt dragen från masttopp såväl som från akterstaget.

Toppvant och undervant enligt bild. Det främre, undervantets röstjärn (det lilla) verkar vara lite underdimensionerat. Går att byta till sk. "danska röstjärn" via "ifboat.com" där man kan köpa nya, starka järn.

Utmattningssäkra undervantsröstjärn av den danska typen finns till salu för IF-båtförbundets medlemmar. Pris: SEK 700:- för ett par.

För att dra fram buken i storseglet när vinden ökar kan du sträcka cunninghamlinan. Jag har den dragen till avlastarna på rufftaket. Den kan lika gärna dras till fallbänken i skotråtta för snabb justering. Storsegelcunningham blir extra värdefullt om du seglar med slitna segel.

Enklaste arrangemanget är att fästa änden i en knap på masten alternativt vid mastfoten, upp genom öglan i masten och ner i ett block vidare till fallbänk eller avlastare. Än så länge har jag ingen utväxling eftersom jag tycker jag klarar mig utan.

Jag har genuacunningham på min genua. Genuan har wirelik för att åstadkomma detta. För att justera hissar jag genuan och sedan justerar jag förliket från sittbrunnen med cunninghamlinan. Jag knopar Cunningham i halshornet och linan går ner i ett brytblock och vidare upp till en avlastare vid sittbrunnsluckan.

under ett långt kryssben och lade skotlinan på utsidan lä-winschen och upp över sittbrunnen, två varv runt lovartwinschen. Sedan var det bara att köra på som vanligt. Lite svårare att hålla koll på telltales och övriga båtar men man får krypa ner i lä då och då.

Travare är ganska praktiskt, det är enklare att hissa storen från sittbrunn och seglet löper lättare i mastens likränna. Winsch behövs oftast inte och man kan reva utan att behöva gå upp på däck och slita i seglet. (Det rasar ner av sig självt. Däremot måste man ju alltid flytta på sig om man ska få ner seglet surrat på bommen. Repliksegel stannar ofta kvar uppe även om man släpper på fallet, ett travarförsett segel kommer farande ner i däck.

Man kan masta av utan kran, men efter att ha varit med en gång om detta så rekommenderar jag att man undviker det om man inte känner sig säker.

En mast som fälls kommer i ett visst läge att väga mer än man tror, dessutom ska man vara samtrimmade så att alla vet exakt vad som sker i det moment när masten kommer ner mot däck och ska tas emot.

2. Demontera windex, antenner och annat som sitter i masttopen och som du inte vill förstöra, t ex vindmätare mm. (Förutsätter att du kan klättra upp i mastkranen förstås...)

3. Gör en fast ögla kring masten, den ska inte dra åt sig själv som en snara, se till att öglan ligger UTANPÅ undervanten.

6. Skruva loss alla vant, notera FÖRST noga hur de var inställda, lossa alla fall som går till fallbänk mm

8. Lyft sakta masten och dra ut bulten i mastfoten samtidigt som en person håller fast mastens nedre del.

3. Bär ut masten på båten, lägg den på en hög bock ställd på akterdäck, skruva fast mastbulten. Se till att inte Windexen slår i något!

5. Två man reser masten ombord-försiktiga rörelser ombord, så att inte båten rullar!- samtidigt som en man på bryggan drar upp masten med hjälp av spinnakerfallet, som är fastgjort på masten. Fallet bör förlängas med en stum lina.

Vad som inte får ske: att masten dras snett, från båtens centrumlinje, för då kan mastfoten eller T-skenan på däck skadas. Det är lättare ju högre bryggan är.

För att ta ner masten gör man likadant fast omvänt! Då räcker det med två man, en som slackar spinnfallet,som dragits via någon ring eller annat mothåll på bryggan, och en man ombord förstärkt med en hög bock på akterdäck. Tänk på Windexen för masten når långt akter om båten!