(Vintern 31-32). Iesho och lärlingarna brukade sitta utanför Shemons hus under ett verandatak. Kvinnorna från de närmaste husen brukade också hålla till i närheten och lyssna till Iesho medan de malde mjöl i handkvarnar eller gjorde andra hushållssysslor. Och dit brukade människor från trakten komma för att lyssna till Iesho eller för att bli botade från sina sjukdomar. Under sommaren hade Iesho och lärlingarna vandrat bland städerna uppe i bergen väster om sjön Ginnesara, där det var ett behagligare sommarklimat. Nere vid sjön kunde temperaturen ligga runt 40 °C under sommarsäsongen. Till hösten hade de kommit tillbaka till Kafr Nahum. Och ryktet om Iesho hade nu spritts i hela Galil och till många andra platser i och utanför Israel. 
    När man fick höra att Iesho hade kommit tillbaka samlades det mycket folk utanför Shemons hus och gårdsplanen började bli  full av folk på dagarna. Nu började man också komma från städerna runt omkring och det hade också kommit fariséer och laglärda från hela landet till Kafr Nahum för att träffa honom. 
    Iesho talade till folket från Shemons veranda och bredvid honom satt  skriftlärda och fariséer. Medan han talade kom fyra män bärande på en bår med en lam man. Trängseln runt Iesho var så stor att de inte kunde komma fram till honom. Men huset hade en stentrappa upp till taket längs den vägg som vätte bort från gården. På den trappan klättrade de upp med den lame och flyttade tegel och grenar på taket som Iesho satt under, så att det blev ett hål ner. De firade ner båren genom hålet. Alla satt och tittade upp på männen och deras tilltag. Shemon blev först arg när han såg vad de gjorde och han undrade vad Iesho, som också tittade upp mot dem, skulle säga. Men när den lame låg framför honom på marken sa Iesho: 
 – Min vän, dina synder är förlåtna. 
    Skrifttolkarna och fariseerna stelnade till och tittade på varandra och menade att han hädade. De laglärda hade studerat skrifterna noggrant och deras åsikt var mycket bestämd. Endast Herren kunde förlåta synder. Iesho förstod vad de menade och frågade: 
 – Vilket är lättast att säga till den lame: Dina synder är förlåtna? Eller: Res dig upp och ta din bår och gå? För att ni ska veta att människobarnet har fått makt att förlåta synder, så säger jag dig... 
    Han vände sig till den lame: 
 – ... res dig upp och ta din bår och gå hem! 
    Mannen på bädden reste sig försiktigt upp. När han kände att benen bar honom, så tackade han Herren, lyfte upp sin bår och banade en väg genom det församlade folket. Man förundrades och hyllade Herren och sa att man aldrig hade sett något liknande. 
    De kommande veckorna kom det allt fler människor till Kafr Nahum. Tusentals människor samlades runt Shemons hus. Shava och Rachel klagade inför Shemon. Rachel sa: 
 – Du vet hur mycket vi tycker om att ha Iesho här hos oss, men vi kan ju inte utföra våra sysslor för allt folk som samlas här. Vi får trängas med människor var vi än går. 
    Shemon pratade med Iesho som bestämde att de skulle gå ut ur staden. Följd av lärlingarna och allt folket och gick han upp ett par kilometer på sluttningen ovanför staden, till en bergsplatå på femtio meters höjd ovanför sjöytan, vilken låg ungefär mitt emellan städerna Kafr Nahum, Bet Saidan och Korazim. På högslätten uppe på berget började Iesho undervisa lärlingarna och  folkskarorna: 
 – Lyckliga ni som är fattiga, för ni tillhör Herrens rike. Lyckliga ni som hungrar, för ni ska få äta er mätta. Lyckliga ni som gråter, för ni ska få skratta. Lyckliga är ni, när man för människobarnets namn hatar er, stöter bort er och smädar er. Gläd er den dagen, för er lön i himlen blir stor. På samma sätt gjorde ju deras fäder mot profeterna. 
 – Men stackars er, ni som är rika, för ni har fått er glädje. Stackars er, ni som är mätta, för ni ska få hungra. Stackars er, ni som skrattar, för ni ska få sörja och gråta. Och stackars er när alla berömmer er, för på samma sätt berömde ju deras fäder de falska profeterna. 
 – Lyckliga de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. Lyckliga de ödmjuka, för de ska ärva riket. Lyckliga de vänliga, för de ska bemötas vänligt. Lyckliga de renhjärtade, för de ska se fadern. Lyckliga de som blir förföljda i sina hjärtan, för de känner fadern. Lyckliga de fridsamma, för de ska kallas Herrens barn. Och lyckliga är de som förföljs för en rättfärdig sak, för de hör till Herrens rike. 
 – Ni är saltet som ger jorden näring. Men salt som inte har någon näring, duger inte till annat än att kastas ut på vägarna för att trampas ner av människor. 
 – Ni är världens ljus. Men inte tänder man ljus och ställer dem i skymundan? Ljuset placeras så att det lyser upp för alla i rummet. På samma sätt ska ni lysa upp för människorna, så att de ser era goda gärningar och berömmer er himmelske fader. 
 – Tro inte att jag har kommit för att upphäva Läran eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Fram till dess att himlen och jorden går under kommer Läran att bestå. Den som upphäver något av dessa råd och lär människor att göra så, ska hållas för en av de minsta. Men den som lyder råden och lär ut dem ska räknas som stor. Om ni inte är mer rättfärdiga än skrifttolkarna och fariseerna, så kommer ni inte till Herrens rike. 
 – Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: Den man som trånande ser efter en annan mans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 
 – Ni har också hört att det sades till förfäderna: Du ska inte svära falskt och Du ska hålla de eder du svurit inför Herren. Men jag säger er, ni ska inte alls svära några eder. Istället ska ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. 
 – Ni har hört sägas: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er att ni inte ska ge igen för en oförrätt. Värj er inte mot det onda. Om någon slår dig på högra kinden, så vänd den andra kinden till. Om någon vill ta ifrån dig ett klädesplagg, så ge honom fler plagg. Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två med honom. 
 – Till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er. Önska den väl som förbannar er. Och be för den som skymfar er. Tar någon ifrån dig det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Ge åt den som ber dig och svik inte den som vill låna. Så som ni vill att människor ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. 
 – Ska ni tackas för att ni älskar dem som älskar er? Också orättfärdiga älskar dem som visar dem kärlek. Ska ni tackas för att ni gottgör att andra har gjort gott för er? Också orättfärdiga gör det. Ska ni tackas för att ni lånar ut pengar till dem ni vet kan betala tillbaka? Också orättfärdiga lånar ut pengar för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då ska er lön bli stor och ni ska bli den högstes barn. Han är själv god mot de otacksamma och onda. 
 – Var barmhärtig, för din skapare är barmhärtig. Bli helig, för din skapare är helig. Försök att likna din himmelske skapare som är fullkomlig. 
 – Fördöm inte, så blir ni inte fördömda själva. För med er dom över andra blir ni själva dömda och med det mått ni mäter upp åt andra blir det uppmätt åt er. Frikänn och ni ska bli frikända. Ge och ni ska få. 
 – Hur kommer det sig, tror ni, att ni så lätt ser små fel hos andra, men inte ens stora fel hos er själva? Hur kan ni säga till era medmänniskor: Låt mig ta bort skräpet ur ditt öga, ni som själva har båda ögonen fulla med skräp? Era hycklare! Ta först bort skräpet ur era egna ögon, innan ni tar bort skräpet ur era medmänniskors ögon. 
 – Ögat är kroppens ljus. Om ögat är friskt så får hela kroppen ljus. Om ögat är fördärvat så nedsänks kroppen i mörker. Men om redan ljuset i dig är ett mörker, hur djupt är då inte mörkret i dig? 
    Iesho tystnade en stund, så sa han: 
 – Akta er för att verka rättfärdiga inför människorna. För att de ska se er. Då blir ni inte belönade av er skapare i himlen. När ni ger en gåva ska ni inte basunera ut det, som hycklarna gör för att människorna ska beundra dem. Dessa hycklare har redan fått sin lön. Nej, när ni ger en gåva, låt inte den vänstra handen veta vad den högra gör. Ge i det fördolda. Då ska er skapare, som ser i det fördolda, belöna er. 
 – När ni ber ska ni inte göra som hycklarna, vilka gärna står och ber i synagogor och på gator för att bli beundrade av människorna. De har redan fått sin lön. När du vill be, så gå hem och stäng dörren och be till din skapare i ensamhet. Då ska han, som kan höra dig även när du är ensam, hjälpa dig. 
 – När ni fastar ska ni inte gå omkring och se bedrövade ut. Hycklarna vanställer sina ansikten så att människorna ska beundra dem för att de fastar. Men större än så blir inte deras belöning. Nej, när du fastar, så tvätta dig ordentligt och gör dig i ordning som för att gå på kalas. Så att endast skaparen, som är i det fördolda, ser att du fastar. Då ska han belöna dig. 
 – Ingen kan tjäna två herrar. Han kommer att hata den ene och älska den andre, hålla fast vid den ene och överge den andre. Ni kan inte tjäna både Herren och Mamon – inte tjäna både den goda makten och pengarnas makt. 
    Några av fariséerna som följt med upp på berget för att höra Iesho, eller kanske för att granska honom, hörde vad han sa och skrattade åt honom. Fariseismen hade till en början varit en ideell rörelse, men när fariseerna fått alltmer makt i samhället hade idealiteten falnat och materialismen ökat. Det ansågs i denna tid att fariseer älskade pengar. Iesho vände sig till dem och sa: 
 – Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Herren känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Herrens ögon. 
    Sedan vände han sig åter till folket och fortsatte sin undervisning: 
 – Därför, bekymra er inte över era liv, hur ni ska få något att äta eller dricka, eller var ni ska få kläder ifrån. Är livet inte mer än att äta och kroppen inte till mer än att klä? Se på himlens fåglar: de varken sår eller skördar eller samlar i lador, men er himmelske skapare föder dem ändå. Bör inte ni vara förmer än fåglarna? 
 – Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på blommorna på marken: de arbetar inte, men inte ens Salomo i all sin prakt var lika välklädd som de. Om nu Herren klär markens växter så väl, vilka i dag står och i morgon kanske bränns upp, skulle han då inte ha kläder för er? 
 – Bekymra er inte med frågor som: Vad ska vi äta? eller Vad ska vi dricka? eller Vad ska vi ha för kläder? Sådant söker alla människor efter och er himmelske skapare vet att ni behöver det. Nej sök först efter hans rike, så ska ni få det andra också. 
 – Vem av er kan med sina bekymmer öka sin livslängd det allra minsta? Bekymra er inte för morgondagen. Morgondagen ska själv bära fram sina bekymmer till er. Varje dag har nog med egna plågor. 
 – Be och ni ska få. Sök och ni ska finna. Knacka på och ni ska bli insläppta. Vilken far skulle ge sin son en sten när han ber om bröd, eller räcka honom en orm när han ber om fisk? Om ni som är onda vill era barn gott, hur mycket mer omsorg ska inte er himmelske skapare ägna den som ber honom? 
 – Var inte rädda, ni fåtal, er skapare har beslutat att ge er riket. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte kan slitas ut och en outtömlig skatt i himlen, dit inga tjuvar når och där inga mal förstör. För där er skattgömma är, där är också ert hjärta. 
 – Därför, allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är Moishes lag och profeternas budskap. 
 – Akta er för falska profeter, vilka beter sig som vänner men som är fiender. Ni skördar inte fikon på tistlar eller druvor från törnbuskar. Ni vet att tistlar och törnen inte ger någon frukt. Och en god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas skattkammare, medan en ond människa bär fram av sitt hjärtas onda. För munnen säger vad hjärtat är fullt av. 
 – Varje växt känns igen på sin frukt. Nyttiga växter bär inte dålig frukt och onyttiga växter bär inte bra frukt. 
 – Inte kan den som är vilse leda en annan som är vilse, utan att båda går fel väg? 
Han tittade ut över de församlade och sa sedan till dem: 
 – Varför säger ni Herre, herre när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? Vore jag er herre skulle ni lyda mig. När den dagen kommer ska många säga: Herre, herre, har vi inte predikat i ditt namn och drivit ut demoner och gjort många kraftgärningar? Men då ska jag säga dem som det är: Jag känner er inte. Gå härifrån, ni ogärningsmän. 
 – Även om ni nu är som barn som sitter i mitt knä, men inte lever efter mitt budskap och gör min faders vilja, så kommer jag att säga till er: Gå härifrån, ni ogärningsmän. 
 – Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem, han är lik en man som gräver djupt och bygger ett hus på fast berggrund. När floden svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, så rubbas inte huset eftersom det är väl byggt. Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på lös sand utan att gräva ner till berget. När floden kommer och sköljer bort sanden, så rasar huset ihop och förödelsen blir stor. 

När Iesho hade avslutat sin predikan uppe på bergsplatån, skickade han hem folket till sina byar och uppmanade dem att berätta vad de hade hört och sett. Man var överväldigade. 
    Iesho och lärlingarna gick ner från berget och tillbaka till Kafr Nahum tillsammans med en skara människor från trakten. I utkanten av staden, på vägen nära synagogan, kom en romersk officer fram till Iesho och sa: 
 – Herre, min slav ligger därhemma och lider svårt. 
    Iesho frågade: 
 – Vill du att jag ska följa med dig hem för att bota honom? 
    Officeren svarade: 
 – Herre, jag är inte värdig ditt besök. Men säg endast ett ord, så blir min slav frisk. Jag är en man som står under andras befäl. Och många krigsmän står under mitt befäl. Och säger jag endast ett ord till en av dem: Gå!, så går han, eller till en annan: Kom!, så kommer han och om jag säger till min slav: Gör det!, då gör han det. 
    Iesho förundrades över mannen och sa till Shemon och de andra: 
 – Jag har inte funnit någon med så stor tro bland israeliter. Många ska komma från öst och från väst och få vara med Abraham, Yitzhak och Yakhov till bords i Herrens rike. Men många av Israels barn ska kastas ut i mörkret utanför och där ska vara gråt och tandagnissel. Många är kallade men få är utvalda. 
    Till officeren sa han: 
 – Gå hem. Det du tror kommer att ske.