Har Jesus aldrig funnits?

Vissa menar att Jesus är påhittad av de första kristna och att han är en myt. Vissa menar att Jesus inte finns omnämnd i utombibliska källor och därför aldrig har existerat. Och vissa menar att eftersom mycket som sagts och skrivits om Jesus är lögn, så är också resten otillförlitligt.

Kristendomen uppstod i länderna kring östra Medelhavet ungefär år 50-100. År 312 hade den blivit så spridd och inflytelserik att den romerske kejsaren Konstantin den store såg sig tvungen att tillåta den. Snart blev kristendomen också det sönderfallande romerska imperiets officiella religion.

De kristna omtalade redan från början två förgrundsgestalter: Jesus och Paulus. Vad man måste förstå är att varken Jesus eller Paulus var särskilt välkända för den samtida överheten eller deras historieskrivare. Båda verkade i ganska liten skala bland vanliga och ofta fattiga människor vilka inte hade något större inflytande. Det var först efter Jesus och Paulus död som kristendomen blev en maktfaktor värd att dokumentera i officiella källor.

Paulus är för oss mest känd genom sina tretton brev i Nya testamentet, vilka skrevs ungefär mellan år 50 (Thessalonikerbreven) och år 66 (Titusbrevet). Enligt breven verkade Paulus ungefär som en nutida frikyrkopastor som i det fördolda försöker bygga upp små församlingar på olika orter. Ingenting i breven verkar vara skryt om Paulus själv eller de kristna, snarare tvärt om, och det finns ingen rimlig anledning att misstro dessa brev som historiska källor.

Lukas var en vän till Paulus. Han var läkare med intresse för historia och anses ha skrivit de två böckerna Lukasevangeliet och Apostlagärningarna i NT. Apostlagärningarna handlar om Jesus lärjungar och deras första stapplande steg på egen hand efter avrättningen av Jesus. Inte heller Apostlagärningarna innehåller något direkt skryt, utan lärjungarna framstår som mycket ofullkomliga jämfört med Jesus.

Lukasevangeliet är ett av de tre synoptiska evangelierna i Bibeln. De synoptiska evangelierna beskriver Jesus och hans verksamhet från liknande perspektiv och de muntliga källorna till dessa evangeliers berättelser tycks ha bott i Kapernaum där de träffade och kanske följde Jesus på hans vandringar. Det fjärde evangeliet, Johannesevangeliet, brukar tillskrivas Jesus lärjunge Johannes från Kapernaum, men är skrivet med ett påtagligt Jerusalemperspektiv och handlar mest om vad som sker när Jesus kommer till Jerusalem vid olika tillfällen. Nästan ingenting i Johannesevangeliet handlar om händelserna vid Genesarets sjö eller i byn Kapernaum.

Varken Paulus eller Lukas påstås ha mött Jesus innan han korsfästes och de geografiska referenserna i Lukasevangeliet är så tvivelaktiga att man anar att Lukas inte besökte Kapernaum eller dess omnejd innan han skrev ned vad han hört berättas. Lukas förstorade det område inom vilket Jesus verkade. Det evangelium som verkar mest sakligt är Markusevangeliet. I detta är källorna väl förtrogna med ortsnamnen och evangeliet tycks endast innehålla sådant som lärjungarna sett och hört från Jesus själv. Så t.ex. finns inga anekdotliknande berättelser om Jesus barndom i Markusevangeliet.

Finns det då någonting som talar för att Bibelns evangelier är rena påhitt som skrivits i efterhand? Som alla böcker innehåller de säkert vissa felaktigheter, men många av detaljerna i böckerna visar på genuin kännedom om svårtillgängliga platser, judisk kultur och lokala politiska förhållanden. Den romerska ståthållaren i Judéen, Pontius Pilatus, och de judiska maktförhållandena i Jerusalem är också träffande beskrivna. Likaså förhållandena med Stora Rådet, översteprästerna och fariséerna.

Överhuvudtaget, om man läser evangelierna på ett avspänt sätt och lägger märke till vardagliga detaljer, så finner man mycket som inte skulle kunna ha författats eller förfalskats av dåtida religionsstiftare i Grekland eller Rom. När Jesus fångades flydde hans lärjungar för att inte själva bli gripna, men Simon Petrus följde efter på avstånd. När han stod utanför huset där Jesus förhördes blev han igenkänd på sin dialekt (Matteusevangeliet 26:73). Trots att Galiléen och Judéen inte låg mer än tio mil från varandra talade man olika dialekt. Staden Kapernaum, som legat öde sedan några hundra år efter Jesus, hette egentligen Kapher Nahum. I Judéen uttalades detta Kfar Nahum medan man i Galiléen uttalade detta Kafr Nahum.

Nuförtiden finns endast ruiner i Kapernaum och platsen kallas Tell Hum (ungefär: ”Hums ruinkulle”) men Kfar Nahum finns omnämnd i judiska skrifter från århundradena efter vår tidräknings början. Platsen har i skrifterna ofta ett dåligt rykte om sig. I en husruin i Tell Hum har man hittat kalkflagor från väggarna med inskriptioner som ”Herren Jesus” och ”Simon Petrus i Rom”.

När de första kristna pilgrimerna började vallfärda till de platser där Jesus hade verkat kunde lokalbefolkningen berätta olika berättelser som hade med Jesus att göra. Pilgrimen från Bordeaux fann omkring 570 ett förtorkat Mullbärsfikonträd nära staden Jeriko vilket av lokalbefolkningen dyrkades som det träd som tullindrivaren Sackaios klättrat upp i för att kunna se Jesus i folkmängden (Lukasevangeliet 19:2). Ännu på 1800-talet kallades av de muslimska palestinerna den by där Jesus uppväckte Lasarus till livet för el-’Azarije (ungefär: ”byn där Gud hjälpte”).

I den romerska historikern Cornelius Tacitus bok Annales finns att läsa om Jesus Kristus i Judéen (Annales 15.44). Den romerske historikern Flavius Josephus, som var av judisk börd, skrev (Antiquities 18.52) om Jesus samtida Johannes döparen. Han skrev att Johannes ansågs vara en god man, men att tetrarken Herodes Antipas lät döda honom för säkerhets skull eftersom han fruktade ett uppror och eftersom Johannes hade ett stort inflytande över folket.

Det finns belagt i tidiga kristna källor att det så småningom uppstod fiendskap mellan de kristna och Johannes döparens lärjungar. I länderna i Mellanöstern finns ett folk som kallar sig för det Mandeiska folket. De är varken muslimer, judar eller kristna. De tror inte ens på Gud – men de tror på Johannes döparen. De har egna religiösa urkunder, vilka hålls hemliga, och deras uppfattning är att de är ättlingar till Johannes döparen, som aldrig dog utan som lever för evigt. Rimligen är de ättlingar till Johannes döparens lärjungar, men det intressanta är att de har en alldeles oberoende berättartradition om Jesus, vilken de kallar för ”den store svikaren”. Invandrare till Sverige av det Mandeiska folket brukar låta döpa sig i Ängbybadet i Stockholm tidiga sommarmornar. Att låta sig döpas så många gånger som möjligt tycks vara det viktigaste inslaget i deras religiösa traditioner.

Det bästa beviset för att Jesus verkligen levde på jorden för snart två tusen år sedan har de som förstår hans budskap. Den som förstår budskapet vet att det inte kommer från människor. Ingen människa skulle vilja eller kunna hitta på ett sådant budskap. Det är det viktigaste budskapet någonsin och det handlar om människans sätt att leva och om varför jorden ska gå under.