
| Välkommen | Ida | Idas resultat | Mira | Miras resultat | Träna och tävla | Mattes sida | Galleri | Dagbok | Kalender |
| Länkar | Gästbok |
![]()
2009 Och ofta byggs klass3-banorna för yppersta eliten, "så att de kan träna på banor av SM- och VM-typ". Jättebra för dem men för oss andra stackare som harvar runt blir hoppet för stort från klass 2 och upp till dessa banor! Tack och lov finns domare som bygger "lagom" banor som man har en chans att ta sig runt och lära sig något av! Heder åt dem! Låter jag gnällig? Ja, jag känner mig lite sådan. Det måste ju finnas plats för oss "vanliga" agilityaktiva också. Vi som har familj med äkta makar som inte är ett dugg intresserade av att åka land och rike runt, vi som måste jobba 100%+, oss som har vänner och släkt som INTE sysslar med agility, oss som inte har råd med husbil, oss som fortfarande tränar på "kul"-nivån, men som ändå halkat upp i trean.... Hur ska man behålla oss? Var finns våra mål? Hur ska vi motivera oss? Eller är det så att den tiden är förbi när agility var för alla? Ida har glatt mej under säsongen med flera fina tävlingar med fina resultat! Jag är glad för varje tävling hon orkar starta i med sitt glada humör och fräsiga inställning! Men i klass 3 kan vi ju inte starta.... Så var finns vår plats? Man får ju inte gå ner i klass 2 igen..... Lilla Nisse har ju bara börjat sitt träningsliv. Än så länge är det på leknivå med mycket kontaktövningar och vänta på varsågod och sånt. Fast jag känner att vi nog borde ta tag i lite mer nu, så att vi får en bra grund att bygga på sedan när slyngelåldern har passerat. Nu är han ju en ganska hyfsad hane rent utseendemässigt, så det blir minsann kanske ett par rundor i utställningsringen! Vi börjar ju iallafall med valputställningen i november i Malmö!
Nu får vi träna till Gåsahoppet. Det blir långa dagar där, nästan 1300 starter per dag tror jag! men det hade ju varit så kul att gå igenom med ett bra resultat! Fast vi måste träna högerslalom och handling lite tror jag. Har lite svårt att ta mej i kragen, men ska jag tävla måste jag göra det!
2/1 Och så har vi mitt hjärta, Ida. Tanten som gjort en av sina bästa säsonger någonsin och som tog pinne i Råådalen i somras! Avslutade säsongen med flaggan i topp på Trellans inofficiella. Hon har varit min allra bästa träningskompis och tillsammans har vi genom åren haft så himla kul! Ibland har hon glott illa på mej och undrat vad jag sysslat med, men hon har gjort det iallafall. Och hon har till min stora förtret ALLTID till slut gjort som hon ville. Stannat i slalom och tittat på fåglar, sprungit ur tunneln igen och kissat, sprungit av banan och skällt på Annan Äcklig Borderterrier, hittat på många fantastiska banritningar som ingen domare skulle kommit på, och framför allt ALLTID ALLTID varit min allra allra bästa tävlingskamrat!
2008 Jag går just nu kurs för JEA och fräschar upp mina klickerkunskaper. Jätteroligt och lärorikt. Tyvärr kunde jag inte i tisdags eftersom Mira dragit ut tänder och Ida har blåsljud i hjärtat. Men på tisdag är det dags igen och sedan ska Flickorna träna kantarellsök i köket över vintern. Och trick! Och eftersom Ida inte ska träna aglity alls över vintern får det väl bli lite lydnad för henne då. Med klicker! Det tycker hon är kul! Ida i slalom från en litet ovanlig vinkel.... Ida gjorde årtiondets snabbaste hopplopp! Tvärr fick hon välja mellan en slalom och en tunnel. Borde absolut ha tagit slalom, men valde naturligtvis??? Hahaha, tunneln så klart! Men så glad hon var! Jättekul att springa med henne! 3 augusti Ida gör verkligen vad hon ska. En miss i slalom i Karslkrona i H2 gjorde tyvärr att pinnen missades. Annars var det årets snabbaste lopp! Och så himla kul hon hade! Hon som aldrig skäller annars, blev så uppspelt att hon gafflade halva loppet! Det ni! Och av agilitystelheten märkes intet! Såååå skönt! Såå, nu väntar vi ännu på den sista agilitypinnen för Mira. Den känns vääääldigt seg.... 24 Juni 2008 Mira
och jag går också mycket bättre nu. För varje tävling
trillar mer och mer på plats, nu senast börjar framåtskicket
också fungera! Ibland blir det lite konstigt i slalom, men hon lyssnar
riktigt bra och tekniken att vara en bit ifrån henne och styra lite
på håll är en riktig femetta! Hon är väldigt
känslig för rörelse, så det gäller att vara
exakt och det är väl kanske inte riktigt min starkaste sida...
Men jag har gott hopp om att nå målet att bli uppflyttad till
klass 3 i bägge klasserna i år. Tyvärr händer det
alltid något i agilityklassen, men hon går egentligen jättebra
där också. Mycket mer självförtroende och egensinnighet
än tidigare. Skönt!
Det vi måste träna nu är de förbaskade tunnelingångarna, snävare svängar och slalom. Och farten och motivationen! Ibland blir Mira lite låg, och då måste vi gå tillbaka ordentligt och få upp det roliga igen. Vad gäller Ida är det nog så att jag måste inse att Agilityklasserna är ett vackert minne. Under den öppna klassen på lördagen insåg jag att hon gör allt för mej fastän hon inte längre är bekväm med det. Det är med stor sorg jag tvingas inse att hon faktiskt börjar bli gammal och jag kan inte göra något år det. Det bekräftades under söndagens agilitytrea och jag strök henne i öppenklassen. Hoppklassen fixar hon ett tag till, hon tycker ju det är så himla kul när hon inte behöver klättra! Men ingen press, utan nu kör vi nätt och försiktigt. OM hon vill och orkar. Det är nog dags för Glukosamin och nyponpulver också. Jag vill ju ha min lilla Ida kvar länge än..... När det gäller lydnaden så är det bara att glömma de målen... Jag tränar inte alls längre, tiden och motivationen räcker inte till Och stämningen på klubben är väl inte på topp precis så lusten bara förvann som genom ett trollslag. Nä, det får räcka med agilityn där det är mycket aktivitet och bara roliga saker! Ingen tråkig stämning där inte! Tävling
Ystad och Skurup/Oxie I
oxie/Skurup var resultaten också en Tja... men känslan när
jag åkte därifrån är jättepositiv! Mira och
jag startade med ett Hopp2lopp som var riktigt illa med en disk till slut.
AÖ gick strålande tills jag placerade mig fel vid sista hindret
och så var den sagan slut... HÖ gick meckigt.. Gick igenom
men inget vidare flyt. Dock LYSSNAR hon och jag gjorde 2 millimeterräddningar.
Tunnelingångar som drog liksom....
10/2 Delmål Mira i Agility: Ystad
Öppenklasser: Vi ska ha roligt och behålla motivationen.Hålla
strikt på startrutinen 13/1 Lydnad: Agility: Och
hur ska vi nå dit då? Och 18/10 13/10 var det dags för Petrakurs igen! Lika roligt och givande som vanligt. Ida fick vara med denna gången och vi tränade metallapport med lek (saken) och hur jag skulle svänga i fritt följ utan att hon hoppade en meter ut. I vänstersvängen ska jag svänga ordentligt med VÄNSTERFOTEN först och sedan följa efter med högerfoten. Vad bra det blev!
Mira och jag tränade apport, rutan och vittring. I apporteringen är det klicker som gäller och att VÄNTA ut att hon sätter sig fint och håller fast. Släpper hon så ska man vänta tills hon lyfter igen. Vittringen tränas med "klockmetoden". Här måste man vara två så att man kan stoppa henne när hon går till högen. Den hon ska ta göms ordentligt. Funkade inte så bra, men med träning går det säkert!
Rutan går riktigt bra nu. Hon går nästan alltid in snyggt och prydligt så nu ska jag börja träna avstånd. Agility Mira går inte alls bra just nu.... Är som ett klistermärke och har ofta knäck i öronen när man ska skicka till "fel" tunnelingång. Hon går ofta ur slalom också. Idag tog jag med mig Emil som draghjälp och nu fick hon fart minsann! Och om jag böjer mig ner och nuddar marken bryter jag fixeringen vid tunneln. Till helgen åker vi på årets sista tävling i Bjuv. Då får vi se hur det går... Ida går så HIMLA BRA! Och hon fixar ofta mina misstag. I Lund t ex fick jag tvärnit mitt framför ett hinder, men hon fortsatte till rätt tunnelingång i full fräs. Vilken lättnad.... Bra placeringar och hyfsade tider. Och det är ju inte MIN förtjänst inte... Jag måste börja fokusera på handlingen och inte försätta oss i knasiga situationer. Det är så taskigt mot Idastinan nu när hon ger järnet! 24/6 Nja, lydnaden går ju inte alls framåt.... Katastroftävling i Svedala och sen försvann lusten. Både hos Mira och mej. Men nu har vi gjort en omstart och vi ska på Petrakurs den 7 juli. Hoppas att få lite nya tips då! Rutan sitter inte alls. Hon fattar inte var mitten är eller att hon ska befinna sej där. Så nu tränar vi att jag ställer henne i rutans mitt och berömmr väldigt där. Kanske poletten trillar ner nudå?
Apporteringen går också lite tillbaka. Måste köpa nya apporter så att hon fattar att det inte alltid är den vältuggade gamla som gäller. Nu satsar vi på Skurup i början på augusti, och hoppas att vi kan fixa till det då.... I agility går det däremot himla bra! Vi har redan lyckats knorpa 2 pinnar, en i H2 och en i A2! Och hon är jätteföljsam och verkar tycka det är skitkul! Och även där vi inte har tagit pinne har placeringarna varit riktigt bra. och inga diskningar... Såna drar ner mitt självförtroende. Hoppas nu trenden fortsätter i Bjuv och Falkenberg. Det ska bli jättekul att åka dit, speciellt till Falkenberg där jag hopps få träffa lilla Loppan, Miras syster Yster! Och så ska vi kanske börja träna med nån reda... Har inte varit så mycket med det på sista tiden....
Här kör matte "duo" med oss på Smygeuppvisningen! Ida Jamen,
vad har hänt? Lilla damen har fått riktigt bra fart under tassarna
och knep till min STORA glädje en pinne i H2 i Lund! Har inte tänkt att träna så mycket, hon verkar gå bättre utan för mycket av den varan, och det skadar ju inte att spara på lederna heller. Hon är ju faktiskt ingen ungdom längre, även om det oftast inte märks så mycket. Men faktiskt undrar jag om hon inte börjar se lite dåligt? Ibland har hon svårt att taxera hindren och springer ibland i slalompinnarna. Hm....
Träningsdag i Ingrids ridhus med instruktör Petra Staaf 11/2 Vilken givande dag! Först tränade vi positioner. Och positioner. Och ännu mer positioner. Och jag och Mira var ju inte så bra på det, men vi fick massor av tips och goda råd. Ett av råden var att inte träna ensam utan ha en som står vid sidan om och avgör när hunden är i rätt position. Då klickar h*n och man spottar ut godis på sin vänsterfot. Gör man såhär slipper man själv glo på hunden och tränga ut den med blicken och kan koncentrera sej på att gå rätt. 1.
Träna inte ensam På eftermiddagen tränade vi sändande till ruta med musmatta och klicker, samt apportering. 1.
Låt medhjälpare hålla hunden i halsbandet. Visa godis
och locka, spring ut ca 15 m. Säg "apport". 2. Ta apport på marken. Busa så hunden blir rent uppjagad! Låter inte klokt men det funkar! Lek med apporten, putta med apporten och få upp intresset till 100%. Släpp apporten och säg "apport". Mira lyfte och levererade apporten! Och jag som sa att hon skulle få vänta till domedag.... Där fick jag så jag teg! Och Petra fick biten läpp i stridens hetta... Pinsamt! Tur att hon har Borderterrier själv! 3. Ta och håll utan att leka ed tassarna. Håll apporten i knutorna och håll den mot marken. Lägger hunden tassen på så "uscha" den och knipsa till tassen. När hunden tar tag som den ska, ska den dra uppåt. Släpp, låt hunden leverera och beröm! 4. BERÖM är jättejätteviktigt! Busa och fågla sej och smaskigt godis och en rolig boll! Överraskningar är super! Lått alla applådera och tjoa när hunden gör rätt! Låt fler ge godis. Ja, det var många nyttiga tankar av Petra som sa vad hon tyckte klart och koncist. Precis i min stil och jag tror att alla i gruppen uppskattade dagen. Jag tyckte att alla bjöd på sej själv och vi fick många goda skratt. Och man såg verkligen hur hundarna växte när de fick tänka själv och klara utmaningarna! Hoppas Petra har tid att komma tillbaka! Tyvärr har jag slarvat bort min kamera så några foton blir det inte.... Och så ser vi fram emot årets första tävling i Agility i Hälsingborg. 2 x Agilityklass 1 blir det inne i ett ridhus. Kan man kanske våga hoppas på en pinne??? Mja, då får nog Skitungen lugna ner sig ett par steg...
|
| I |