Jag föddes den 23 november 1997 på Kennel Steffex. När jag var 8 veckor flyttade jag till Mårtenssons tvärs över gatan. Himla trevliga tvåbeningar. Matte Anneli är ju den som mest joxar med mej, men även lillmatte Hannah å jag har haft kul med t ex agility. Jag tycker ju det är så himla kul med agility! Matte och jag har genom årern åkt runt och tävlat ganska mycket, men nu är jag nästan pensionär! En och annan Hopptävling får jag följa med på, men det är helt OK att terra grannens katt eller ligga å fisa på soffan i stället!

Jag har fått två kullar valpar hos Kennel Steffex och en kull här hemma. Matte tyckte att jag var en utmärkt mamma som verkligen skötte om mina små. Egentligen ville jag inte sluta dia dom, Mira diade tills hon var 12 veckor...
(HÄR kan du läsa om mina valpar!)

Jag har minsann varit på utställning också! Fast det är inte så speciellt roligt... Matte säger att jag står som en säck potatis. Fast jag har lyckats få CK! Två stycken till och med. Sen tröttnade matte. Jag brukade få fin kritik. Som "nice carrot-tail", "mycket bra pelt", "mycket fint feminint huvud" å sånt. Nä, jag har inte stavat fel, pelt är det där väldigt flexibla skinnet vid nacken. Det måste vara rörligt för att man ska kunna ta sig in och ut ur grytet på ett lätt och enkelt sätt. Säger matte.

Vi har också tävlat och tränat lydnad minsann! Där har det varit viljornas kamp... Matte har absolut velat att jag ska apportera t ex. Ja, apporten kan jag väl ta, men komma tillbaka med den? Ånä! Å när man nu gjorde det skulle man hålla fast. Det ville inte jag på hela vintern å matte blev så trött, så trött. Men hon gav sej ju inte! Så numera kan det hända att jag sätter mej ganska snyggt vid sidan om och håller fast en stund. Tar det slut där? Nänä, nu ska man kuta omkring med en apport i kall metall! Blä och fy! Å rutan å en massa annat tjafs. Dumheter. Nu blir det väl inte fler tävlingar men jag skulle nog kunna (om jag ville...) ställa upp i en lydnadstrea... Fast nä, det räcker med att träna en och annan gång!

Tja, annars är jag en snäll och trevlig och VÄLDIGT gosig hund säger matte. Å det kan jag väl hålla med om. Å andra sidan säger hon också att jag är envis som synden och gör saker bara när jag själv vill. Vaddå??? Tror hon att jag är en toffel eller? Vem är äldst va?

Annars tycker jag ju att mys och kel är väldigt trevligt. Jag håller alltid matte sällskap på nätterna. Hon kan ju vakna och ge en en klapp eller så. Nu ligger ju Skitungen där också, men det brukar gå bra. Å det är alltid nån som gosar med en. Har ju en del mattar å hussar å deras pojk-å flickvänner å kompisar å så...Hannahs gamla säng är inte ett dumt ställe det heller. Den är så mjuk, så mjuk...

Rejsa i trädgården är också rätt kul. Speciellt sedan Mira kom. Vi brukar roa oss med att gräva stora härliga gropar. Matte hurrar inte speciellt åt det, sist åkte nån läskigt ful buske all världens väg. Kan väl inte vi hjälpa att den stod i vägen? Åsså kan man skälla åt alla andra hundar som vågar sej på att gå utanför vår tomt. Fast då blir matte sur. Himla gafflande, säger hon. Stäng näbbarna eller kom in! Jaja, matte har sina ideér.

Nä, nu har skrivklådan stillnat. Vi kanske ses nånstans när vi är ute? Ha det gott allihopa!

Ida