Kaffe är svenska folkets käraste dryck. Att bjuda på en kopp "rent oförfalskat kaffe", att ta "en tår på tand" och att " värma på pannan" är uttryck som använts allmänt under generationer.

Första gången det skrivs om kaffe är år 1657. Det kungliga sändebudet Claes Brorson Rålamb (1622-1698) hade varit i Konstantinopel och stiftade där bekantskap med drycken. Rålamb var dock föga imponerad av drycken och jämförde den med brännvin. Han beskrev den beska drycken så här, drycken tilredes aff ett slags Erter ifrån Egypten och sörplas in mellan läpparna sjudande hett, det är eljest illa smakande, lika som det vore lag av stekte ärtor. Snacka om hård kritik!

Det skulle dock dröja 25 år innan kaffet kom till Sverige. Det finns anteckningar i importräkneskaper att ett skålpund (0.425 kilo) importerades till Göteborgs hamn 1685. Tre år senare upptogs kaffe i apotekaretaxan. 1695 finns uppgifter från Stockholm om ytterligare import, men partiet var litet, endast 25 kilo.

Kaffet fick en trög start i Sverige. Få dokumentationer finns före och efter 1700. Sprida anteckningar i bouppteckningar om kaffeattiraljer, skvallrar om ett visst intresse. Det brukar heta att kaffe drickandet kom igång på allvar först sedan Karl XII ( 1682-1718) återvänt från Turkiet. Kung Karl var inte obekant med kaffet. Uppgifter finns att han och hans karoliner rekvirerat 3 ½ kilo kaffe om dagen under den långa turkiska exilen.

Man talade länge om kaffe som en överflödsdryck, en dryck som bara serverads i societeten. Bruket att dricka kaffe spred sig relativt snabbt och fick med åren en sådan omfattning att det brukar heta att kaffe blev en av frihetstidens symboler. Med kaffedrickandet kom förstås också hela attiraljen av tillbehör. De första kopparna, som var skålformade, hade inget öra och men använde inte heller något fat. Kaffet serverades ur en smal, hög kaffekanna med karakteristisk pip och sidohandtag.

Nu börjar den svart drycken få fotfäste i Sverige och kaffe hus börjar öppnas, då tidens kaféer. Det sista kaffeförbudet upphävdes 1822 och att man därmed hoppades superiet skulle minska. Det fanns delade meningar om kaffets skadlighet eller nyttighet. Professor Magnus Huss, ordförande i Sundhetskollegium, konstaterar i sin broschyr Om kaffe, dess bruk och missbruk, utgiven 1865 och tillägnad Rikets Hushållningssällskap, att sjukdomar som bleksot och magsyra var en följd av den ökade kaffeförtäringen.

Kaffet verkade dock förmånligt på marsmältningen då den salta kosten både var hård- och svårsmält. Han ansåg också att "Kaffets inflytelse på hjärna, nerver och blodomlopp är retande, hjärnans verksamhet höjes, nerverna kännes livande, hjärtats och pulsarnes slag påskyndas och en känsla av allmän värme erfares".

År 1908 importerades 29 miljoner kg kaffe och år 1921 40 miljoner. Enligt en annons i ortspressen år 1901 kostade " godsantos 70-95 öre per kg, finfint Costarika 105, prima Guatemala 115 och Blå Java 120 öre per kg. Detta gällde vid köp av minst 10 kg. Köpte man en hela bal om 60 kg fick man kaffet fraktfritt till närmaste järnvägsstation eller ångbåtsbrygga.

Landsbygdens folk köpte alltid orostat kaffe. Man rostade det själv och vanligen för en veckas behov. Det hände att det orostade kaffet var grönfärgat och detta konstaterades om man lade några bönor i vatten. Om detta blev grönt måste man laka ur bönorna under 8-10 timmar innan man rostade de. Oftast rostades kaffet i en långpanna i ugnen eller vanlig stekpanna. Det vanligaste var att man drack kaffe endast på söndagar för att man inte hade råd med mer.

De fattigaste lagade aldrig sitt kaffe på riktiga bönor utan råg som man förvälvde och sedan rostade. Det fanns olika varianter på kaffesurrogat. T ex kli med sirap, råg blandat med potatis som torkades och rostades, maskrosrötter, ärter rödbetor och sockerbetor. Det fanns även fabriktillverkade kaffesurrogat Kathreines Kneipkaffe och Intubikakaffe för att nämna två märken.

Under 1929- talet kom den stora nyheten med färdigförpackat färdiggmalt kaffe. Märken som Regina och Gevalia fanns redan då. Ända fram till 1970-talet har kokkaffet en dominerande ställning. Idag föredrar 4 av 5 bryggkaffe.

Idag är det sällan man får en god kopp kaffe på kaffeér och restauranger. En kanna med något svart blask som stått varmt länge är eller över lunchen inget att bli glad över. Även finare restauranger brister i det sista lilla extra genom att servera dåligt kaffe.

Vi kan idag dock skönja en positiv kaffe trend. Nya kaffeer som har specialiserat sig på kaffe börja dyka upp lite varstans. Fräscha, nymalda bönor, kaffe som bryggs efter beställning just för den kunden är förutsättningar för ett gott kaffe. Det gäller att vi kunder ställer högre krav på kaffet och blir lite mer kräsna!

Upp igen