BAKGRUNDEN TILL ROMANTIKEN
Med 1700-talets upplysningsrörelse framträdde en annan företeelse: Sekulariseringen (kyrkliga områdens omvandling till världsliga). Tänkandets och de samhälliga institutionernas frigörelse från kyrklig överhöghet och religiös dominans. Bakom sekulariseringen låg naturvetenskapen med framför allt Newtons gravitationsteori (1687). Vetenskapens krav på att ifrågasätta gjorde att människornas trygghet försvann för alltid redan på 1700-talet. Denna spänning mellan självkritik och ständiga landvinningar finns med i det romantiska alternativet. Romantiken ville övervinna den materialism som naturvetenskapen skapat. Sekularisering och kunskapskritik skapade en kris. Om man inte accepterade det som skedde i samhället kunde man bli upplysningsman, fritänkare eller anhängare av en religiös sekt: pietism, herrnhutare. Den egentliga romantiken framträdde i Tyskland omkring 1800. Den fanns vid universiteten och i präst- och ämbetsmannakretsar. Romantiken har två faser: en ungdomlig och radikal samt en konservativ och dogmatisk. Den franska revolutionen inverkade på romantiken. Det jagets frihet och makt som romantikerna skulle komma att tala om hade kommit till uttryck i den franska revolutionen och Napoleons suveräna politik. Napoleon uppfattades som revolutionens sanna fullföljare av en del, men andra upplevde att revolutionens ideal hade svikits. Den materialism de avskydde hade på några månader upphöjts till stadsideologi.
Bakgrunden till romantiken finner man i två tanketraditioner
FILOSOFINS KUNSKAPSPROBLEM OCH KANT
Ett gammalt problem inom filosofin är: får vi vår kunskap genom sinnena eller genom förnuftet? Genom den empiriska naturvetenskapen har tron på sinneskunskaperna trätt i förgrunden. Kant försökte besvara frågan om den vetenskapliga vissheten. Jaget kan inte vara i direkt kontakt med omvärlden utan den kontakten förmedlades av våra sinnen. Rummet är en åskådningsform dvs det står för vårt sätt att ordna upplevelserna av fysiska föremål. Om "Tinget i sig" kan vi inget veta, säger Kant. Där har Kant och Hume samma skeptiska ståndpunkt. Kant menar att jagets upplevelse av verkligheten är vetenskapens egentliga föremål.
FICHTES RADIKALISERING AV KANTS STÅNDPUNKT
De efterkantska filosoferna radikaliserar Kants tankegång. Den förste och länge ledande av dessa filosofer var JG Fichte (1762 - 1814) som skrev en rad viktiga skrifter med Wissenschaftlehre i titeln. Han kritiserar framför allt: Tinget i sig, vilket han anser inte är något ting i sig utan bara en tanke hos oss. Kunskapen kommer inte från tinget i sig utan från det rena jaget. Det rena jaget är jaget utan individualitet. Det är med andra ord det absoluta och självklara. Kunskapen härleds består i det rena jagets dialektiska (motsägelsefulla) självutveckling. Det är motsägelsen mellan jaget och icke-jaget inom jaget som framkallar kunskapen. Det rena jagets dialektiska utveckling är given individen som en moralisk lag. För att människan skall bli ett fritt, förnuftigt väsen krävs motstånd och motståndets övervinnande. Människan skall ständigt försöka nå den frihet hon inte kan nå eftersom motståndet och motståndets övervinnande är en oändlig process. Fichte beskriver inte naturen utan hans filosofi rör sig på moralens område. Han blev filosofiprofessor i Jena. Där blev han anklagad för ateism. Striden slutade med att han blev avskedad. Genom hans resonemang kommer man fram till att verkligheten är andlig, vilket är romantikens grundsyn. Romatiken är en idealistisk rörelse. Den filosofiska traditionen från Kant över Fichte kännetecknas av en tilltagande svårförstålighet. Fichte vill gå ett steg längre än Kant och försöka fastställa vad som gav erfarenheten dess existens. Det centrala i hans filosofi var istället jaget och dess aktiviteter.
Fichtes världsbild är idealistisk och monistisk, verkligheten är enhetlig och andlig till sin natur. Den levande och moraliska ordningen är Gud, vi behöver ingen annan Gud. Jaget hos Fichte liksom det bestämmande jaget hos Kant är inte den individuella människans medvetande utan grunden till den erfarenhetsvärld, i vilken den enskilda människan ingår som en beståndsdel. Hos Fichte är jaget den absoluta grunden till erfarenhetsvärldens existens.
Fichte skrev Första inledningen till vetenskapsläran, där menar han att filosofins och vetenskapslärans uppgift är att uppvisa grunden till all erfarenhet. Med erfarenhet menar han föreställningar som åtföljs av en känsla av nödvändighet, alltså föreställningar om verkligheten, till skillnad från fantasiföreställningar som åtföljs av en känsla av frihet.
DEN PLATONISTISKA TRADITIONEN
Platons tänkesätt har fått många efterföljare: 1. Nyplatonismen under de sista århundradena av antiken: Plotinos (d. 270) ; 2. Medeltida mystiker: Avicebron (1022-1058), Avicenna (980-1037), Origenes (187-253); 3. Vetenskapsmän: Paracelsius (1493-1541) och Kepler (1571-1630). Kopplingen med religiösa föreställningar är stark under hela den platonska
traditionens existens. Lutheranen Böhme i Tyskland var en av de största protestantiska mystikerna. Mystiken i platonsk anda levde kvar i Johann Arndts postilla från 1600-talet och framåt. Herrnhutismen, en form av extrem pietism från 1700-talet, försökte ofta tolka sina upplevelser av tillvaron i platonska termer. Den betonar Jesu försoning, Kärleken till Jesus (känslan) och den stora lyckan att vara kristen.Den magiska traditionen kommer fram genom studiet av elektriciteten under 1700-talet. Utmärkande för magiker att de talar mer om krafter hos tingen än deras material och form. Det finns i det västerländska föreställningssättet en koppling mellan kraftbegreppet och den andliga sfären. Många fromma män uppfattade det newtonska kraftbegreppet som en högre kraft (gudomlig) som styrde planeterna genom rymden. Till de romantiska idéerna hörde föreställningen om naturens skala. Det var en idé som Platon hade att man kunde gradera allt från det enkla till det komplicerade. Skalor tillämpades inom biologin av Aristoteles för att ordna varelserna i olika grupper efter deras
grad avfullkomlighet.
HERDER, JOHANN (1744 - 1803)
Han var historiker och filosof tog upp tanken på skalor i sin bok: Idéer till en filosofi över människosläktets historia. Han ansåg att Gud låg bakom den gradvisa utvecklingen till komplicerade organismer t ex människan. Den här tanken bildar bakgrunden till den romantiska idealism som kallas den historiska.
SCHELLING, ROMANTIKENS FRÄMSTE FILOSOF
Fichte kan placeras in i den platoniska traditionen. Detta gäller ändå mer Schelling. Han blev professor i furstendömet Sachen-Weimar 1798. Detta blev samlingspunkten för romantikerna. Några av Schellings skrifter: Idéer till en naturens filosofi 1797; Om världssjälen 1798; Den transendentala idealismens system 1800. Han var produktiv och hans filosofi var utvecklad i detalj hela tiden. Schelling är inte intresserad av handlingslivet som Fichte utan framför allt av naturen. Han menar att Naturen stiger från omedvetenhet, genom olika stadier av själslighet, till människan: den högsta punkten, där den når medvetenhet om sig själv. Han är motståndare till den materialistiska atomteorin, som menar att materian är uppbyggd av hårda, odelbara partiklar. Tillsammans med Kant hävdar han att naturen är ett kraftspel. Kraftbegreppet har de tagit från Newton. Schelling menar att materians minsta beståndsdelar var en positv och en negativ kraft, som hela tiden stred mot varandra. Nu var "kraft"enligt idealistisk uppfattning ett uttryck för det andliga. En och samma ande manifesterade sig i alla kraftyttringar. Det blir karakteristiskt att uppfatta världen som en enhet. För Schelling är varje liten del av tillvaron en spegling av hela tillvaron. Schellings identitetsfilosofi är en förening av idealism och naturalism. Verkligheten är en identitet, som är absolut men dock polär: dess ena pol är ande, dess andra är natur. Han menar att identiten framträder tydligast i konsten. Den estetiska upplevelsen är den enhet som är utmärkande för verkligheten. Schelling var konservativ och internationalist.
ROMANTIKBEGREPPET
Romantiken såg att människan, eventuellt tillsammans med naturen i övrigt, är på väg mot ett mål, utstakat av ett högre förnuft. Denna tanke ger religionen återuppväckelse efter upplysningens förödmjukande angrepp. Många romantiker blir katoliker. Den romantiska läran kunde tillämpas för revolutionärt tänkande (frihetstanken), men den kunde även användas för ett konservativt betraktelsesätt. Upplysningen och romantiken strävar både efter en helhetsuppfattning. Romantiken är en världs- och livsåskådning som försöker uppnå en enhetlig syn på hela tillvaron. Den minsta gemensamma nämnaren för den egentliga romantiska uppfattningen är att hela tillvaron, naturen och människan är andlig, bestående avkrafter. Att romantikerna skulle fly verkligheten är en missuppfattning. Vad romantikerna hävdade var att det fanns andra kunskapsorgan vid sidan av empirin, nämligen att förnuftet gav kunskap om naturen. De tog kraftigt avstånd från empirismen. Under början av 1800-talet härskade det filosofiska ämbetsmannaidealet utan att ifrågasättas dvs studium av filosofi och historia. Den romantiska filosofin avsvor sig teorin att materian betår av partiklar, utan materian är krafter som befinner sig i ett inbördes spänningsförhållande. Denna teori kallas dynism. Savignys och den historiska skolans syn på rätten innebär att själva staten antas sakta växa fram tillsammans med folket. Detta väsentliga konservativa argument fick stöd av mäktiga samhällsgrupper under hela 1800-talet.
ROMANTIKENS SPRIDNING
Romantiken är framför allt en TYSK företeelse. I Frankrike hade den inte någon större framgång men många av dess viktiga idéer togs upp av filosofer och författare. I England, som är det sunda förnuftet och empirismens förlovade land, påverkade romantiken t ex Colderige, Wordsworth, Shelley och Keats. I Sverige var romantiken, från statsvälvningen 1809 och 10 år framåt, denstarkaste kulturella drivkraften.
SCHLEGEL, AUGUST WILHELM (1767 - 1845)
Han kan karakteriseras som romantikens sammanhållande och organiserande kraft. Han ägnade sig åt sanskrit men är mest känd som kritiker. Efter Jenaåren blev han anställd som informator hos Madame de Stael. Han hade ett stort inflytande på henne.Det var Stael som introducerade de romantiska idéerna i Frankrike med sin bok Om Tyskland 1810.
SCHLEGEL, FRIEDRICH (1772 - 1829)
Han påverkades av Fichte och Goethe. Tidskriften Athenaum 1798-1800 innehåller aforismer, som i stort speglar romantikens program. Det typiska för honom var att han inte fullbordade något sammanhängande verk. Efter Jenatiden kom han till Paris och började studera sanskrit. Han var en av de få som på den tiden studerade språk. Han utgav en mycket inflytelserik bok om Indiens språk och vishet Über die Sprache und Weisheit der Indier 1808. Senare återvände han till Tyskland och genomgick en politisk metamorfos och blev konservativ efter att ha hyllat den franska revolutionens idéer.
STAEL VON HOLSTEIN, MME GERMAINE DE (1766 - 1817)
Några år in på 1800-talet gjorde hon en resa i Tyskland. Resan resulterade i boken Om Tyskland 1810 som förbjöds som opatriotisk av Napoloeon, vilket blev ett erkännande för skriftens betydelse. Landsförvisad framstod hon av den europeiska oppositionen som en martyr. Boken är också en uppgörelse med franskt upplysningstänkande och med fransk kultur i allmänhet, som uppfattades som inlånad från Rom och Aten. Den tyske betecknas i boken som självständig med djupsinne och individualism. Hon ger en framställning av tyskt tänkesätt i litteraturen, filosofin och naturvetenskapen som forfarande gäller. August Schlegel var hennes informator.
CHATEAUBRIAND, FRANCOIS DE: (1768 - 1848)
Böcker:
Kristendomens väsen 1802
Les Martyrs 1809
Minnena från andra sidan graven 1849-1850
Han var en av den franska romantikens ledande gestalter och förnyare av det franska språket. Han anses vara en sjukligt egocentrisk person. Han var en god representant för nykatolicismen (katolsk mystik baserad på känsla) och förde en medveten polemik mot upplysningen och Voltaire. Ledamot av franska akademin 1811. Några år stod han i gunst hos Napoleon. Han övergick sedan till oppositionen och innehade höga diplomatiska poster under restaurationen. Utrikesminister 1823 och 1830 drog han sig tillbaka från politiken.
DEN SVENSKA ROMANTIKEN
Det intellektuella livet i Sverige var förkrympt kring sekelskiftet 1800 och 1800-talets första årtionde. Det var Gustav IV Adolfs envälde som hämmade det fria ordet. Tryckfriheten var satt ur spel. När det nya statsskicket trädde i kraft 1809 och den nya tryckfrihetsförordningen börjat verka framträdde en opposition och nya idéer kom fram. Oppositionen var mest framträdande i Uppsala. Nyromantiken hade sitt ursprung i den akademiska världen.
Nyromantikerna kom framför allt ifrån Östgöta nation i Uppsala. Upprorsandan kulminerade vid sekelskiftet då en förening av äldre studenter bildades (juntan) vilken demonstrerade mot kungens snäva kulturpolitik. Juntans andlige ledare var filosofen Benjamin Höijer, som tillägnat sig den kantianska filosofin och höll på att utveckla den åt samma håll som Fichte, Schelling och Hegel. Juntans uppträdande ledde till att Höijer under hela Gustav Adolfs regeringsperiod utestängdes från en professur i filosofi. År 1809 fanns en tydlig Uppsala- och
en Stockholmsgrupp bland romantikerna.
© Hans Elvesjö 2007