Montessori

Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare. Hon började att arbeta med utvecklingsstörda och socialt missgynnade barn. Maria Montessori såg efter en tid att problemen som fanns inte enbart var av medicinsk natur, utan att barnen även verkade intellektuellt understimulerade. Genom pedagogiska metoder, grunden till montessorimaterielen, utvecklades barnen långt över förväntan. Frågan var om inte dessa metoder gick att använda även på friska barn? 

Maria Montessori visste det som varje förälder vet, att alla barn är ivriga att lära sig nya saker, att de är nyfikna och fulla av upptäckarglädje. Hon visste också att barnens intressen varierar beroende på mognad och ålder. Genom sina observationer upptäckte hon att dessa intressen ändrade sig enligt samma mönster för alla barn. Under en intresseperiod, s.k. känslig period, har barnet en särskild förmåga att lära sig en ny färdighet.

Om vi är lyhörda för barnets intresse kommer det vara motiv nog för barnet att söka kunskap . Detta gör barnet med glädje och ofta  om och om igen. Två viktiga förutsättningar för att barnet ska kunna utvecklas till en harmonisk och självständig person som vuxen är att det har möjlighet att välja aktivitet och får arbeta ostört och så länge det självt vill med en uppgift.

För att hjälpa barnen på vägen utvecklade Maria Montessori flera arbetsmateriel. Dessa är väl genomtänkta och gjorda så att de ska passa varje individ i just hennes känsliga period. Materielen stimulerar hela barnet - emotionellt, kognitivt, motoriskt, socialt och andligt. All materiel är självrättande så att barnet självt får se hur de har lyckats med uppgiften.

Allt som finns i en montessoriförskola är till för barnen. Alla bord och stolar är i barnen höjd och alla verktyg som finns passar barnets hand. Barnen hjälper till att ta hand om klassrummet, det är deras arbetsplats. Barnen lär sig att ställa tillbaka materielen de använt och att vänta på sin tur eller samarbeta om en materiel.

"Hjälp mig att hjälpa mig själv" grundar sig i att ingen kan lära någon annan något, men att varje individ behöver hjälp att kunna lära sig själv. Pedagogens uppgift är att observera barnet för att se dess utvecklingsnivå och aktuella intresse. Därefter hjälper hon barnet genom att visa var det finns kunskap att hämta. Barnet arbetar sedan självständigt med materielen tills det känner att det behärskar den. Pedagogen ska vara en inspirationskälla och ett stöd.

Vill du uppleva det här arbetsättet är du hjärtligt välkommen på ett besök hos oss. Vem vet, kanske möts du av barn som putsar skor, spelar på klockorna eller räknar med 1000 pärlor?

Här kan du läsa mer om Maria Montessori och pedagogiken
Länk till Montessoriförbundets hemsida:
http://www.montessoriforbundet.a.se

Informationen är delvis tagen från Svenska Montessoriförbundets "Montessori i ett nötskal".