
HÄR SPÖKAR DET.

|
Barbro Påle! Barbro Påle! Dessa underliga rop kan höras på kvällarna kring Tarmsjön en bit ifrån herrgården. Då har ett mystiskt väsen och ett eldsken visat sig ovanför vattenytan. Det är Barbro Eriksdotter Bielke, mer känd som Pintorparfrun, som aldrig får ro i sin grav. Hon levde på herrgården på 1500-talet, en sadistisk, ond och trollkunnig kvinna som njöt av att plåga sina underlydande. Efter sin död spökade hon så våldsamt att man drev en påle genom hennes kropp så att hon skulle hålla sig i jorden. Men hon forsatte hemsöka gården. För att äntligen få slut på spökerierna sänkte man hennes kista i Tarmsjön. Då blev det till slut lungt på Brokinds herrgård. Men nere vid sjön spökar det som aldrig förr! | ![]() |
|
Slottet har ägts av släkten Banér i 300 år. I källaren ska en elak inspektor en gång ha låst in en hjonpojke som hette Nisse. Pojken, som glömdes kvar där och svalt ihjäl, hemsöker nu Ekenäs. | ![]() |
|
Ett av Östergötlands mest beryktade slott, byggt 1650. Det präglas av en märklig ödesstämning och här finns fler välkända gengångare. "Lille-kärringen" brukar skrida omkring i månskenet för att kontrollera att alla portar är stängda och låsta. Hon visar sig bara för några få. Uppe i kyrksalen spökar också en enögd, högljutt sjungande kaplan. | ![]() |
|
Det var här som Gustav Vasa friade till Katarina Stenbock, som blev hans tredje drottning. Torpa stenhus har sedan dess tillhört den stenbockska ätten. På gården utspelade sig en förfärlig tragedi för länge sedan, då en riddare bodde här med sina två döttrar. Den äldsta hade varit på besök i Danmark där pesten härjade. Hennes far misstänkte att hon var smittad. Han murade in sin dotter levande i ett avsides rum, för att inte pesten skulle sprida sig. Den stackars flickan har blivit Gråa Frun på Torpa. | ![]() |
|
Här vilar Jonas Falk som dömdes till döden för rånmord på en postdiligens och halshöggs 1854. En del har sett hans kropp sväva ovanför graven utan huvud. Ett mysterium är också att där alltid finns nya fräscha blommor, men ingen har någonsin sett vem som lägger dit dem. | ![]() |
|
Det sägs att Vendelsberg ligger på en plats där två magnetfält möts och därför är särskilt motaglig för spökerier. Rektorn har berättat att fler trovärdiga personer hört klot rulla omkring på vinden. Andra har sett en gråklädd kvinna stirra ut genom ett fönster och hört någon duka fram porslin på undervåningen, trots att ingen funnits där. |
|
De Grå Männen kallas tre bröder som brukat uppträda nära Almnäs slott i likadana grå kläder, tätt tryckta intill varandra. De tre bröderna ska ha stulit saker från slottet men aldrig blivit upptäckta. Men samvetskvalen över brottet gör att de inte kan få frid. |
|
Detta är Carl Bildts släktgård och fler av hans anfäder spökar både på säteriet och i dess omgivningar. Mest känd är Daniel Knutsson Bildt som brukade rida över Morlandaheden på sin vita häst Kopparnäbb. Han flyger ibland så högt att att man kan höra hovarna klappra över hustaken. När Daniel levde svor han att inte skulle stanna i himlen om hans fiender också fanns där. Det gjorde de uppenbarligen, eftersom han föredrog att genast återvända till Morlanda efter sin död. |
|
Bohuslän har sin egen Flygande Holländare, "Dödsseglaren", som brukar visa sig vid Fjällbackafjorden och kring Korsön. Spökskeppet kommer med fulla segel och styr rakt mot kusten i rasande fart. Just som fartyget ska krossas mot klipporna upplöses det i dimma. | ![]() |
|
Här finnsvikingagravar i jorden, kring några av dem lyser ett kusligt blekt sken på nätterna. En gammal dam från 1800-talet går också över åkern, en ovärklig,blek gestalt med vaxgult ansikte. Även en svart sugga med kultingar kan materialiseras på platsen och sedan lika hastigt försvinna.Det sägs vara gengångare från en by som legat just här för över hundra år sedan. | ![]() |
|
Vid högalaret vilar stormannen Laurits Olsson i en pampig grav under kyrkgolvet. Under sin livstid ansågs han vara en orättvis, falsk och myglande domare som på olagligt sätt kommit över stora landområden. Även efter sin död har den girige domaren forsatt övervaka sina ägor. Han brukar komma ridandes i vild galopp på en svart häst. | ![]() |
|
I Håverud finns en av Sverges brantaste slusstrappor, mellan två sjöar på olika nivåer. Slussvakten släppte en kväll igenom något som såg ut som en vanlig båt. Men när den passerat slussen såg han att den var halv!Skräckslagen rusade han därifrån och glömde då att stänga slussporten. Vakten låg länge sjuk efter händelsen. Orsaken var att han släppt igenom spökskbåten istället för att stänga inne den i slussen. | ![]() |
|
Konstiga varelser har skymtat i parken, var de kommer ifrån är en gåta. Nere vid sjön har det synts ett märkligt ljussken och ovanligt många har drunknat där. Det ska finnas ett sjörå i djupet, som sägs kräva ett mäniskoliv om året. | ![]() |
|
Gården är hemsökt sedan den tragiska händelsen på Bengt von Echstedts tid på 1760-talet. Då arbetade en dräng och en piga här som höll varandra mycket kära. Så småningom skulle de gifta sig. En kväll hade pigan varit ute och låst magasinet med en stor tung nyckel. Hon var oerhört mörkrädd och kände blodet frysa till is när hon såg en vit skepnad i farstun.Hon skrek och kastade den tunga nyckeln mot spöket. Men det var bara hennes älskade som velat skoja med ett lakan över huvudet.Nyckeln träffade honom i tiningen så han föll död ner. Pigan blev efter den händelsen galen av sorg och grämelse och levde inspärrad i källaren resten av sitt liv.Hon är fortfarande kvar på gården och sörjer. | ![]() |
|
En ärrig, enbent och enögd vålnad hemsöker Hammars gård och skrämmer alla besökare på flykten. Det är Sophia Lowisa Soop som härskade där 1704-1745 och hon var skrämmande nog även i detta livet. Hennes vilda fester, där hon slogs och söp som en karl, gav gården dåligt rykte. | ![]() |
|
På gårdstrappan kan man se en blek, blodlös varelse i svart dräkt, med ett förtvivlat uttryck i ögonen. Den bleka flickan är Sofie Uggla som gifte sig med sitt livs kärlek sin kusin Leonard. Men han bedrog öppet sin hustru med Charlotte Löwenhielm som han var passonerat förälskad i. Sofie kände sig ratad, slutade äta, tynade bort och dog endast 23 år gammal. | ![]() |
|
1670 drunknade en av arbetarna i gruvschaktet, Matts Israelsson hette han, men kallades Fet-Mats. Långt efter hans död har de som besökt gruvan sett en man springa för sitt liv för att till slut begravas under framvällande vattenmassor. | ![]() |
|
Här på Dalarnas största gravfält har oförklarliga saker skett genom åren. En del har sett ålderdomligt klädda mäniskor framträda ur tomma intet. Det sägs vakta en skatt som ska finnas gömd i en stor grav, Vepröset, mitt på fältet. Alla som försöker gräva efter skatten har skrämts iväg av kusliga mansgestalter kring grav. | ![]() |
|
Fru Britta Bååth som härskade där på 1600-talet var en hård och hänsynslös kvinna, sina två äkta män drev hon i graven. En juldagsmorgon kom hon för tidigt till kyrkan och märkte till sin fasa att hon hamnat på de dödas julotta. Bland vålnaderna och grinande skelett i kyrkbänkarna fanns hennes två avlidna män som nu ville hämnas. Den ene högg efter henne med ett svärd och den andra kastade en stor sten. Britta svimmade och vaknade aldrig mer. Värjan med en flik av slöjan hänger fortfarande i Engsö kyrka och någonstans i väggen finns också blodsstenen inmurad. Och Britta Bååth jagas ännu av de döda männen, trots att hon själv blivit spöke på Engsö. | ![]() |
|
Slottet ligger mitt i Svartån, omgiven av mörkt, ogenomskinligt vatten, En guide på slottet har berättat om hur drottning Blanka, som levde på 1300-talet, visat sig i stora salen på kvällarna. Drottningen, som egentligen hette Blanche av Namur, giftmördade sin egen son Erik som hämnd för att han drev bort hennes älskare från hovet. Förra landshövdingen Elvy Olsson hör ofta hur tunga kistor släpas fram och tillbaka på övervåningen, trots att ingen levande mäniska fanns där. | ![]() |
|
På torsdagkvällar lyser en underlig eld över himlen. Även här ska finnas en mystisk skatt under jorden. Men den vaktas av två vitklädda kvinnor och en liten pojke med stort svart huvud som brukar kasta jord och stenar på alla som närmar sig. |
|
PÅ 1600-talet regerade en mycket grym och obeveklig slottsherre på Tyresö slott. Han ville gifta bort sin vackra dotter med en ung adelsman. Men i hemlighet hade hon redan inlett ett förhållande med en man av folket. Hennes far fick till slut höra talas om det och smög sig upp till hennes sovrum. Han överaskade flickan just när hon var på väg att rymma med sin älskade och högg sin värja rakt genom hennes hjärta! Dotterns kropp ska han sedan ha murat in någonstans i källarvalven. Sedan dess irrar den olycklige vålnaden omkring på slottet. | ![]() |
|
Beata von Yxkull som dog 1618 var en av den tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin svartkonster och det påstogs att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av masurbjörk, som ännu finns kvar i ett av rummen. En dag ska Satan själv ha hämtat henne i sin svarta vagn och de körde rätt ner i sjön intill godset. Beatas själ tycks ändå sluppit lös ur helvetet för att istället hemsöka Ericsberg på nätterna |
|
I Riddarholmskyrkan vandrar en skugglik varelse mellan de kungliga sarkofagerna. De som vaktar kyrkan har hört tunga steg och sett en svart silhuett avteckna sig utanför biljettkuren vid enttrén. Är det Karl IX som går igen. Här finns också Stockholms älsta spöke, den franske svartmunken Gideon, som drunknade strax utanför Riddarholmen när han var på väg till Birka för att kristna vikingar på 800-talet. | ![]() |
|
Kvarnen lades ner 1882 och är numera restaurang. Personalen vill inte gärna vara kvar här sent på kvällarna. På de övre våningarna i kvarnhuset har de hört steg, frasande av långa kjolar och ett släpande ljud som av tunga mjölsäckar. |
|
Två spöken, Vita Frun och Gråa Gubbeb, hemsöker slottet. Vita frun har en slöja över det bleka allvarliga ansiktet, långa svarta handskar och en nyckelknippa i handen. Prasslandet av hennes klänning är det enda ljud som hörs när hon närmar sig. Det sägs att Gråa gubben är Birger Jarl som anlade Stockholms första slott på 1200-talet. | ![]() |
|
August Strinbergs upproriska ande brukar rumstera om på teatern om han ogillar behandlingen av sina pjäser. Så här berättade skådespelaren Erland Josephson om en uppsättning av "Oväder" för några år sedan: "Vi drabbades hela tiden av missöden. Lamporna slocknade gång på gång under repetitionen och när vi ringde på interntelefonen prasslade det otäckt i luren, hotfulla viskningar och mummlanden som överröstar oss! Det stora Strinbergsporträttet som hänger i chefsrummet föll ideligen ner med en "fruktansvärd skräll". | ![]() |
|
Den 16 mars spökar Gustav III på Operan. Han återvänder varje år på exakt detta datum, då han sköts av Anckarström på den berömda maskeradbalen år 1792. Trots att det gamla operahuset är rivet sedan länge, tycks han för evigt vara knuten till mordplatsen. | ![]() |
|
Många gestalter från det förflutna tycks ha följt med de gamla gårdarna när de flyttas från sina ursprungliga landsändar. Utanför Skogaholms herrgård har en skugga utan kropp setts vandra ner för trapporna och ut på grusplanen. Den påstås ha samband med ett ouppklarat mord på herrgården.Den kusliga skuggan har även visat sig i både den närliggande Kyrkhultsstugan och i Bergsmansgården. |
|
En egendomlig kyla tycks stråla ut från en speciell plats intill den öppna spisen i slottets bibliotek. Det är flera personer som känt fenomenet och man tror att detta var platsen för ett blodigt svartsjukedrama för länge sedan. Det talas om en ung vacker grevinna som ertappats av sin make i armarna på sin älskare i biblioteket. Den rasande greven högg ihjäl honom med sin värja. |
|
Ett riktigt sagoslott med tinnar och torn som har medeltida anor. Här spökar Anna von der Grünau, som levde på 1600-talet och drunknade i Lårstaviken utanför slottet. Man trodde att hon var en häxa eftersom hon flöt på sina många kjolar. Därför räddades hon int. Sedan dess har en del sett hennes dimmiga gestalt, ibland ute på sjön, andra gånger på gårdsplanen. Skepnaden brukar växa upp ur marken och bli allt större tills den når upp till takets högsta torn, innan den upplöses och försvinner. |
|
I ett rum finns en klarröd blodfläck på golvet som aldrig går bort hur man än tvättar. Det är blodet av den tjänare som knivhöggs till döds på denna plats av hertigen Magnus av Sachsen som då härskade på slottet. | ![]() |
|
Slottet som numera är en ruin, ska ha byggts med den ondes hjälp, sägs det och här finns inte mindre än fem spöken! En stor svart hund, som är Djävulen själv, visar sig på ägorna-ett varsel om sjukdom och olyckor. Vita Frun, Svarta Damen och Blå Jungfrun har också levt här under olika tider. Den femte gengångaren är en munkgestalt. | ![]() |
|
Två oroliga andar huserar på Gävle slott. Den ene är Johan Wattrang. Av orsaker ingen känner till blev han inmurad i ett av källarvalven. Efter sin död har han fått sälskap av en gammal grevinna som också tycks vara bunden till denna byggnad. På en plats inne i slottet där det förr fanns ett litet kapell, har man sett henne sväva omkring. |
|
Även i detta hus har en mäniska slutat sitt liv på samma grymma sätt. För länge sedan murade greve Sparre in sin älskarinna i väggen av rädsla för att frun skulle få reda på hans eskapader. Som hämnd har älskarinnan forsatt hemsöka herrgården sedan dess. |
|
På den numera rivna Oslättfors herrgård spökade Vita frun. Hon var mycket dominerande och sågs slå pisksnärtar i luften. När gården försvann blev hon hemlös och irrar numera omkring lite varstans i Gävletrakten. |
|
Ingmar Bergmans farfars mormor, prostinnan Elsa Margareta Asgrell, Uppenbarar sig ibland i prästgården. Hon går alltid uppför trappan till mamsellkammaren där hennes tio barn bodde. Antagligen vill hon se om de ännu finns kvar. |
|
År 1872 knackade en gammal lappgubbe på dörren hos fru Landin och bad om en säng för natten. Snöstormen ven och kylan var fruktansvärd där ute, men frun som tyckte att gubben såg otäck ut, vägrade släppa in honom. Den gamle trängde sig ändå in och satte sig vid öppna spisen. Frun hämtade genast gårdsdränen som kastade ut gubben i snön. Då kastade han en förbannelse över henne;" Du kommer aldrig mera att få en glad dag i ditt liv" Efter detta kom den ena olyckan efter den andra över huset och spökerierna har forsatt genom åren. |
|
Emellanåt har man kunnat se några oansenliga små varelser kila omkring nere vid vattenbrynet, Det är otursgubbarna. Dessa brukar följa med fiskarna i deras båtar, som då inte fick någon fiskelycka. |
|
Djupt inne i en grotta i berget, som förr var ett tillhåll för stråtrövare, ska det finnas en bottenlös källa där ett gåtfullt väsen härskar. Det kan ibland ta mänsklig gestalt och har setts röra i en kittel där det kokar av flytande guld. Men kommer man närmare försvinner den märkliga synen som genom ett trollslag. |
|
För många år sedan begicks ett mord i det hus som ligger längst ut på näset alldeles intill vattnet.Mannen som då bodde där sköt en handelsresande för att komma åt hans varor och pengar. Men den girige mannen fick ingen glädje av sin stulna rikedom. Den döde kom snart upp ur Aldersjöns djup och hemsökte honom dag och natt. Fortfarande sägs det spöka i det huset. |
|
Kommunens tekniske chef var på väg från ett sent sammanträde i sin bil tillsammans med två kollegor. Det var nära midnatt och snön vräkte ner när de passerade Vännäs kyrka. Då uppfattade de något som rörde sig inne bland gravarna; " Det var en gammal kvinna klädd i svart huckle och fotsid svart kappa, kläderna såg uråldriga ut. Hennes ansikte var mycket blekt, det lyste overkligt vitt i mörkret. Jag kände mig alldeles kall. Förstummade blev vi alla tre vittne till hur den gamla böjda kvinnan med fjäderlätt språng rusade över den flera meter höga kyrkogårdsmuren!" Hon försvann sedan spårlöst i snöyran. Senare mötte han henne igen mitt på dagen. Även denna gång sprang hon med egendomlig lätthet över muren för att sedan bara upplösas i tomma intet. |
|
I ett ödsligt vildmarksområde i norra Västerbotten ligger Vithatten. Det är en by som övergivits för länge sedan. En del jägare sompasserat har sett svävande gestalter på byvägarna, som i nästa ögonblick bara gått upp i rök. I fönstren har man skymtat mänskliga ansikten och blodisande skrik har ekat över nejden. |
|
Den lilla cirkelrunda skogstjärnen har länge varit känd som en skrämmande och mytomspunnen plats. Jättelika spökgestalter har setts dansa över den svarta, blanka vattenytan som på ett glänsande balsalsgolv. |
|
På Pajala kyrkogård vilar trollgubben Vittikko tillsammans med sin son Anti. De var svåra ovänner i livet och har ännu inte försonats. Det påstås att man fortfarande kan höra osande svordommar och till och med se deras vålnader slåss bland gravarna. |
|
Även här var det länge ett fasligt oväsen, eftersom man var missnöjd med ordningen på kyrkogården. Under perioden av hungersnöd och farsoter stjälptes benknotor och söndervittade träkors utanför stängslet, för att ge plats åt nya kistor. De döda var kränkta över att behöva ligga på detta förfärliga ställe. Som hämnd förföljde de folk i trakten. |
|
På tjärnens botten ska en väldig trollskatt ligga begravd, men den vaktas av underjordiska makter, som vägrar släppa den ifrån sig. Man försökte dika ut tjärnen för att komma åt skatten, men nära botten uppenbaraade sig ett gruvligt vidunder och skrämde skattletarna på flykten. |
|
Sverges mest omskrivna spökhus sedan 1947. Då hörde komminister Erik Lindgren klampande steg i farstun, gnissel i dörrar och konstiga knackningar. Det var som om en massa osynliga besökare rände där oupphörligt. Hans gungstol började gunga så häftigt att han kastades i golvet. Prästen Thore Forslund försökte driva ut spökerna på 1980-talet, men han blev själv utdriven och förlorade sitt vikariat. Numera är prästgården en turistattraktion. | ![]() |
|
Det gamla ålderdomshemmet byggdes 1919 och var från början ett mentalsjukhus, 1934 blev det ålderdomshem och är numera ett hyreshus. När åldringarna flyttade därifrån kom spökena dit. Under en period vågade hyresgästerna knappt bo kvar.De har hänt att vissa känt någon osynlig varelse krypa ner bredvid dem i sängen! |
|
I disponentvillan bodde en gång Hjalmar Lundbom, mannen som grundade Kiruna i slutet av 1800-talet. Sedan 1920 har villan stått tom, eftersom ingen vågat bo där. Detta är i dag ett konferenscenter, men Lundboms rum hålls alltid stängt. De som arbetar där har berättat om böcker som flyttats runt av sig själva, om trasiga klockor som börjat slå och om ett osynligt spöke som ibland gungar i den gungstol som finns i rummet. |
|
På toppen ligger en märklig, alldeles vit sten med formen av en ripa som blickar ut över landskapet. Detta är en av samernas heliga stenar, seiterna, som finns lite här och var i Lappland. På dem offrade man djur och vissa föremål. Den vita ripstenen får absolut inte vidröras, då går det en verkligen illa. |
|
Många har blivit vittne till kusliga saker i det huset. En del som övernattat här har sett en jättelik man med underligt ansikte dyka upp från ingenstans. Ibland har mäniskor blivit instängda i vissa rum, som om någon stark person hållit emot dörren med våldsam kraft. |
|
Kyrkan finns inte längre kvar, men på dess plats finns ett kummel krönt av ett kors som minne.Den sällsamma 1600-talsprästen Vuolep brukade en gång i tiden komma upp ur golvet för att hemsöka Rounala kyrka och vaka över gudstänsterna. | ![]() |