
HÄR SPÖKAR DET.

Ett fantasieggande sagoslott som speglar sig i en djup vallgrav,
glömt tiden och helt igenvuxen av murgröna. I dess förflutna finns
mörka minnen, bland annat från galgbacken intill, där slottsherrarna förr
lät hänga sina underlydande för olika brott. En av dem var hästtjuven Mickel
som mötte sitt öde på 1600-talet. Hans fasansfulla vålnad med förvridet, blåaktigt
ansikte och hängande tunga har satt skräck i dem som beträtt Vittskövles ägor.
Mera om Vittskövle
|
I 700 år har Ugerup hemsökts av en kuslig skepnad i svart kåpa, en munk från det kloster som låg här på 1300-talet. Det sägs att han en gång stal en silverskatt från en kyrka och då blev evigt fördömd. Skatten skall finnas gömd under det nuvarande stallet. | ![]() |
|
Medeltidsborgen med sina trappstegsformade gavlar är en av Skånes mest kända silhuetter. Mest skrämmande är en väldig svart hund med glimmande gula ögon som strycker runt i trakten på nätterna. Den gruvliga besten sägs vara en ondskefull slottsherre som återfötts i djurgestalt. En mystisk kvinna spökar inne i slottet. De som arbetar där har hört henne sjunga med sorgsen röst samtidigt som ljuskronorna sakta börjar svänga fram och tillbaka. | ![]() |
|
Ingen vet vem som anlade detta fornminne och varför.Det talas om vikingen Ale som ska ha begravts där på 800-talet, men stensättningen är förmodligen äldre. Många beger sig hit för att fira sommarsolståndet då solens strålar träffar en bestämd punkt på stenringen. Det finns de som då har hört ödsliga skrik eka mellan stenarna. | ![]() |
|
Varje nyårsnatt vandrar Vita Frun genom salarna för att få se sitt ansikte reflekteras i en ödesdiger mörk spegel, dold bakom en speciell tavla. Faller spegeln i golvet skall någon släkting dö. En medeltida förbannelse vilar över Krapperup och är orsaken till alla hemska olyckor som drabbat slottet genom tiderna. | ![]() |
|
Släkten Trolles stamfader anses vara den grymma hedningen Gunnar Gröpe. Han levde här på 900-talet och det berättas att han förvandlades till varulv om nätterna. Han låg ständigt i fejd med trollet Skratte som han till slut högg huvudet av. Detta gav ätten dess namn och på vapenskölden finns än idag ett huvudlöst troll.Men striden mellan Gröpe och Skratte forsätter på Trollenäs än i dag. | ![]() |
|
Sena agustikvällar kan man se en svartklädd ryttare på en självlysande vi häst flyga fram ur Hörrödskogen. Han galoperar över heden och försvinner ner i havet i en våldsam virvel av vitt skumm. Ryttaren är snapphanehövdingen Ulv. Den som ser Ulv på sin vita häst måste gömma sig snabbt för att inte själv drabbas av ond bråd död. | ![]() |
|
Tidigare så hemsökt att till och med hästarna från det närbelägna ridskolan vägrar pasera huset. Det siste prästen som bodde här har berättat om skrik och steg i trapporna, om dörrhantag som rört sig och böcker som fallit ur hyllorn. Hans hund blev som vansinnig, reste ragg och högg vilt omkring sig i luften. Vid ett annat tillfälle såg en reporter på plats hur dörrklockan ringde oavbrutet trots att ingen var där utanför. |
|
De som gått nattvakt runt ön har berättat att de plötsligt känt sig som bundna och inte kunnat röra sig ur fläcken. Sedan har en militär kommit emot dem med dragen värja och ett brett grin i det bleka, avtärda ansiktet. Mannen forsätter rätt ut på havet, gående på vattenytan. Man tror att det är greve Rolamb som visar sig emellanåt. Han var en gång fästningens kommendant. | ![]() |
|
En gåtfull karolinsk värja spökar på slottet. Den hänger som väggprydnad och har en gång tillhört den danske generalen Peder Tordenskiold som själv dödades under en duell av ett stick rakt genom hjärtat. Men hans värja tycks få liv ibland, den flyttar sig på väggen och kan börja sväva omkring i luften. Man tror att det är generalens hämndgirige ande som vägrar släppa taget om sitt vapen. | ![]() |
|
Många har sett den sorgsna kvinnan som vandrar av och an på fästningens övervåning och förtvivlat vrider sina händer, oupphörligt klagande och snyftande. På fredagsnätterna hörs hennes ångestfyllda gråt särskilt starkt mellan de massiva murarna.Men ingen vet vem hon är och varför hon inte får ro i sin grav. | ![]() |
|
På en liten ö i Helgasjön ligger den sägenomspunna medeltidsruinen omgiven av näckrosor ett favoritmotiv bland 1800-tals romantiska målare.Här utspelades en tragisk kärlekshistoria för 600 år sedan mellan en ung präst och en underskön jungfru på slottet. De var djupt förälskade i varandra och gifte sig i hemlighet. Men påven fick veta att prästen brutit sitt kyskhetslöfte och bannlyste honom. Hans unga fru blev då så förtvivlad att hon kastade sig ut från slottets ena torn, Biskopstornet, ner i sjön och dränkte sig. Ljusa, tysta sommarnätter kan man ännu se en vit kvinnogestalt vandra på murarna. Varje gång störtar hon i vattnet med ett hjärtskärande skri. | ![]() |
|
Många kusliga och oförklarliga händelser har inträffat i kyrkan och i trakten runt omkring. Förr vägrade hästarna att passera just där, "Det var som om det stod något i vägen. Plötsligt stannar de bara", har en man berättat. En kvinna såg en gång hur ett tänt ljus sakta komma upp ur jorden från en barngrav. Ljuset brann en stund på graven och när det släcktes började en psalm spelas, en oändligt sorgsen melodi. Men när kvinnan gick in i kyrkan var den tom. Psalmen kom från orgeln, som spelade av sig själv. | ![]() |
|
I ruinerna av en 50 meter lång och 10 meter bred byggnad ska enligt legenden Odens åttafotade springare Slejner haft sin boning. Denna väldiga flygande häst sägs återvända till sitt stall på nätterna. Och Oden straffar ännu de som inte låter ruinerna vara ifred. |
|
När fullmånen lyser kan man se en hemsk syn uppe på herrgårdens vind. Det är drängen Matts som dinglar i sin galge. Matts var dvärg och olyckligt förälskad i en vacker flicka i trakten. När hon gifte sig med en annan tynade han bort av sorg, varken åt eller drack på sju dagar och på den åttonde tog han sitt liv. Han fick aldrig vila i vigd jord utan begravdes på ett gärde utanför herrgården, där en sten ännu markerar hans grav. |
|
Bultningar, dunkanden och rytmiska slag i dörrar, väggar och fönster är märkliga fenomen som uppträder i huset, speciellt på tisdagar och fredagar. Det har hänt att dörrar öppnats av sig själv och att snöbollar kastats på fönsterrutorna utan att någon funnits i närheten. En del tror att det är döda barn från den gamla barnkyrkogården vid Kastlösa som fortfarande vill leka och busa med de levande. |
|
Det omtalade Hörnrummet på gården tycks vara upplyst inifrån av ett strålande vitt ljus. Här dog en ung olycklig kvinna, Lovisa Eleonora Creutz efter en en lång och plågsam förlossning år 1791. Sedan dess tycks hon för alltid vara bunden till detta rum och hennes skepnad kan ibland framträda i en spegel i huset. | ![]() |
|
Över alvaret råder en säregen och ålderdomlig atmosfär där urgamla sägner tycks få liv. En del berättar om möten med en liten grå tomte som hastigt kan kika fram bakom en buske. Andra har skymtat den vita huldran nere vid Hornsjön eller den brinnande hunden som varslar om olyckor och död. Mest omtalade är de osynliga spökhästarna som ibland galopperar över alvaret. | ![]() |
|
På tredje våningen i herrgården finns en gåtfull invånare som tycks ha haft något ouppklarat i sitt liv. Eva och Magnus Drake af Hagelsrum, som då var ägare till herrgården, ska ha sett ett skugglikt väsen glida förbi i ett rum och de som bott där tillfälligt har hört oförklarliga dunsar och släpande steg. | ![]() |
|
En ung kvinna med ett barn i famnen vandrar i parken om nätterna. Kvinnan var piga på gården för flera hundra år sedan. Det sägs att hon nu återvänder varje natt för att ta hand om det barn hon själv mördat och grävt ner i parken. |
|
På tredje våningen i herrgården finns en gåtfull invånare som tycks ha haft något ouppklarat i sitt liv. Eva och Magnus Drake af Hagelsrum, som då var ägare till herrgården, ska ha sett ett skugglikt väsen glida förbi i ett rum och de som bott där tillfälligt har hört oförklarliga dunsar och släpande steg. | ![]() |
|
Här bodde konstnärsparet Johnny och Ellen Roosval som är kända för sina utsökta skulpturer, som också fyller den geometriskt anlagda barockparken. Här hålles andligt inriktade kurser och en del har berättat om dörrar som glidigt upp i tomma rum och att det ofta lyst i fönstren på nätterna, trots att ingen då funnits i huset. | ![]() |