Birmingham Small Arms är kanske mer kända för sina motorcyklar, men faktum är att BSA gjorde bilar i över 30 år. Den första kom 1907, var fyrcylindrig och kallades 14/18. Den största modellen före första världskriget var en kopia av en Itala som hade vunnit rallyt Peking-Paris 1907. Den hade en rejäl fyra på 5,4 liter. 1910 köpte BSA upp Daimler, och fram till kriget tillverkades en Daimlerkonstruktion med slidventilmotor.

1921 återupptog man biltillverkningen igen. Nu bytte man biltyp, för den nya BSA:n var en småbil med 1,1 liters luftkyld V2-motor från Hotchkiss. Från 1923 satte man också ihop bilar i Coventryfabriken och där byggdes större slidmotorförsedda bilar. 1929 kom den första av BSA:s kanske mest kända bilar, trehjulingen. Den hade en utveckling av V2-motorn. 1933 kom en vattenkyld fyra på 1,2 liter. I Coventry byggdes BSA Ten, som var en enklare version av Lanchester Ten som också ingick i BSA-Daimlergruppen. Även BSA Light Six från 1935 var en Lanchester. Den sista modellen från BSA blev den framhjulsdrivna Scout. Den tillverkades fram till 1939, och därefter gjorde man enbart motorcyklar.

William Crossley köpte patentet på Ottos förbränningsmotor för England, och år 1900 hade han byggt 30 000 motorer. Bilhandlarna Jarrott och Letts engagerade konstruktören J.S Critchley för att ta fram en bil som skulle bli "engelsk Mercedes". När han var klar avreste man till Crossley i Manchester för att få igång tillverkning. Sagt och gjort, 1904 kom den första Crossleyn ut. Den hade ett belgiskt chassi, men 1906 kom den första helengelska bilen. 1910 gick bilfirman i London och Crossleyfabriken samman. Ca. 1000 bilar sattes ihop fram till första världskriget, med motorer på mellan 2,6 och 7 liter, samtliga fyror.

Under kriget tillverkade man mängder med bilar till krigsmakten och dessutom flygmotorer. Efter kriget fortsatte man att bygga högkvalitativa modeller i runt 2000 ex. per år. 1922 fick man licensrätt på Bugatti Type 22, men den lades ner efter ett 20-tal byggda bilar. Istället gick man ihop med amerikanska Willys-Overland och byggde Willysbilar i en tom fabrik i Manchester, granne med T-Fordsfabriken där. 1933 upphörde samarbetet med Willys, men det hade lett till att intresset för kommersiella fordon ökade. 1926 kom dock en ny 2,6-liters sexa kallad 18/50 och en tvålitersbil kallad 15.7 Silver blev en storsäljare. Under depressionen i början av 30-talet byggdes få bilar. 1932 kom dock 10 Torquay med en 1,1-liters Coventry-Climaxmotor. Den gick bra, och ännu bättre sedan den ritades om 1935 och fick namnet Regis 4. 1934 hade man prövat att bygga den extremt strömlinjeformade Burney-bilen med svansmotor under namnet Crossley-Burney RE. Marknaden var inte redo för denna avancerade modell och bara 25 bilar sattes ihop. 1937 upphörde personbilstillverkningen till förmån för bussar och den begynnande rustningsindustrin.

Archie Frazer-Nash hade varit med att bygga cykelbilen GN när han 1924 kom med sin nya modell kallad Fast Tourer. Den var kedjedriven med separata kedjor för de olika utväxlingarna. Denna grundkonstruktion såldes sedan fram till 1939 under ett stort antal namn och med flera olika motortyper. Meadows, Gough, Anzani och Blackburne var en del av motorleverantörerna. 1934 blev Frazer-Nash agent för BMW i England och då kunde man börja använda en BMW-sexa. De olika karosstyperna hade namn som t.ex Colmore, Boulogne, Byfleet och Falcon. Den mest kända modellen idag är TT Replica som gjordes i 86 exemplar 1932-1938. Frazer-Nashbilarna var populära som trial- och backtävlingsbilar.

1928 hade Archie Frazer-Nash sålt sitt bolag till bröderna Aldington och tillverkningen flyttades från Kingston till Isleworth. Nu kallades firman AFN Ltd. När man började sälja BMW 1934 byggde man bilar mest på beställning. 1939 levererades den sista kedjedrivna Frazer-Nashen. De BMW-bilar man sålde importerades färdiga från Tyskland, men fick ett eget kylarmärke där det stod Frazer-Nash BMW. Några få exemplar sattes ändå ihop i England.

Efter kriget kom H.J. Aldington över ritningarna till BMW 328 och en ny sportbil planerades tillsammans med BMW:s Fritz Fiedler. Brodern Don Aldington arbetade för Bristol som ville börja bygga bilar, och så blev det bestämt att BMW-motorn skulle sättas både i en Saloon, Bristol 400, och i en sportbil, Frazer-Nash. Den första Frazer-Nashen efter kriget hette Competition, men den mest kända av efterkrigsmodellerna är Le Mans Replica, som gjordes i 34 exemplar 1948-1953. Den hade en enkel, öppen tvåsitsig kaross med cykelskärmar.  Andra modeller var coupén Turismo, och de öppna Mille Miglia och Targa Florio. Dessa bilar hade motorer från Bristol vilka härstammade från BMW 328. I mitten av 50-talet gjorde man bara ca. 10 bilar om året då firmans huvudsakliga verksamhet var import av Porsche. Den sista bilen man gjorde var Continental med V8-motor från BMW 502.